Ver RR re 0 kat na nr offers RONNE - i rr og 4 a 2 m + - pt? rater Ae nerrsvärta ar RT Sr RAA SES ; I = sena Sera TERESE TT anat r A sT ; ; - rake ah strat r tå Å CITLÄLS ER ALA me päre äl ve fuhoti vänt pose ma a rg pg äv RR Notera gpå ” 20 ER a rr RAS Ean (Cd Irfioa ter FR nat ran Sn a FI RE a ARNE 3 SES AS ; RN . - än sa sor - jr 3 ped Sievert 2 VAT ART FA mn ng är mn RT AT arte AS BR Jin ms NO FESEen RESER RECENT rer. ANA TRESTON Ren AB OTRS AN SR HATT ; = pin rn SA ra CN ” AST RR te de Pe 409 FARA nte 0 a MN > i | - ÖFVERSIGT FINSKAN ETENSKAPS-SOCIETETENS: ] FÖRHANDLINGAR: es XXXVIII 1895-1696: | — Ho | HELSINGFORS, 1896. Pris 4 mark. ÖFVERSIGT FINSKA VETENSKAPS-SOCIETETENS FÖRHANDLINGAR. XXRAVIIL stel leo HELSINGFORS, J. SIMELII ARFVINGARS BOKTRYCKERI AKTIEBOLAG, TEN ehe Öfversigt af förhandlingarne vid Finska Vetenskaps-Societetens sammanträden: Sid. INSNE23NSBPLEMm Her AOVD- sker sger ste se sd elelr a Ser RN er pe » 21 Oktober SSR SKRATT SF TSöR ESR np sg AE Ier le ars SN : 100 SEEN LOKE NO MO TYND OT (Ers Na ef el ssk e de keen SING BO SS NINAS IV: BKO BYGG BTISD OT sger ögla, Sö får Asa sla sal sn A MENSEN Fa ef fos VI: orr iSAM Na JEENGRDB 1 LAI fajsl RV Kr MAN ST KORSA eo AO VARG VIL Rs Pebruari SMS MOM Ers SS NS NÄ > RO DS RA ET DR BYsLOf Mats RR ERA Co St RAG AES SEA SA NES BR OS XIII. sv April ÅS EG SE fe re RAN AE nn XVI. AR SSR RT TSE SLÅR ro SO UR MIG TEE GSR SR AE SAS 5 CER AS OR EA SN Fe SE Des 6 ga sor a MR sd IR ASA ES vale VIEN: NO Va TSE: BRG SDR MANA VON OMAR SAPA fö NE ANOR sj Vetenskapliga meddelanden: He"Kepertoire: bibliographigue universell =: «cos, sa oc il Untersuchungen äber den s. g. Ledum-campher, af Edv. JE NEN fn rs FREM EAA KARSTEN REV EV SI INGER ASAT AE I; ASO NSCho-NOtZe0,- AL Vksslor, [LYNN je ee ie lne delse FaR Så de 18. Räknekvadrant, medels hvilken alla aritmetiska och trigono- metriska räkningar verkställas på ett enkelt och DORKVAMTS At NEAEES, « LICO RNE & arrende fer sta vo AAA 206 Om laurolen, ett till kamfergruppen hörande kolväte, af (ÖERYSEUDE SA ES (äl Ihe SENSE Ten SA IR SE ANAR SN ts RE SG 45. Utvecklingen af e och e? uti kedjebråk med alla partialtäl- jare lika med ett, af. Karl- F.. SundmMan . snlsls ie see 51. Undersökningar angående molekylärrörelsen, af K. F. Slotte. 64. Ett sätt att demonstrera ljudets interferens, af K. F. SVUIIA RARE mds YO II LOL SETRA JOSE fo pr SR An SARA er NER. 56. Om den personliga eqvationen vid ringmikrometer obser- VALIOD EF, EL, AG let UN APA NR verde er kr a la Tag SKR ar 88. Mortaliteten för civila tjenstemän i Finland, af L. Lindelöf. 113. Ueber einige alkylsubstituirte Valerolactone, af Hdv. Hjelt. 132: Kolvätena i rysk petroleumeter, af Ossian Aschan. . .... 140. Dispositio generum palaearcticorum divisionis Capsaria familiae. Capsidae rat :O: MV: PRevilCIEs sie söt Se Förslag till några förändringar i Hangö limnigrafen, af AlfREd- EP OCrClVUS sa ap A ds del AES NS SNES Aj Faro ÄRE Berättelse öfver Finska Vetenskaps-Societetens Meteorolo- giska Centralanstalts verksamhet under året 1895, af FUPNS CI VÖS äl bro garn HR Sr SSANG NS fäs eR SEN NA Må AS SAG Finska Vetenskaps-Societetens årshögtid den 23 April I: Ordförandens rhelsningstal sm vsk. isl seg sanne va II. Årsberättelse, afgifven af Societetens ständige sekre- TELALOÖ ser volar barnet eb Tel sanka e re DE rss SUMSAER BAS KARL SSF ar FARA ME III. Kulturväxterna i Finland. Föredrag af Fredr. Elfving La Bibliotheque de la Société des Sciences de Finlande, af ANS ONETKA UNC rss kolt aj on ei Sä ee alko) s RE He ä er Vektor g [ks SR RASERAS 261. Öfversigt af förhandlingarne vid Finska Vetenskaps-Societetens sammanträden. Den 23 September 1895. I skrifvelse af den 1 Maj d. å. meddelade Ecklesiastik- Expeditionen, att Kejserliga Senaten, med bifall till Vetenskaps- Societetens derom gjorda framställning, beviljat ett extra anslag af 1,500 mark till bestridande af kostnaderna för Meteorologiska Centralanstaltens deltagande i den landtbruksutställning, som den 1 instundande Oktober skall öppnas i Moskwa. Enligt skrifvelse från samma Expedition af den 28 näst- vikne Maj hade Kejserliga Senaten deremot icke funnit skäl för närvarande bifalla till t. f. ingeniören vid Öfv erstyrelsen för landt- mäteriet fil. kandidaten 0. Savanders af Societeten förordade ansökning om understöd af allmänna medel för anställande af pendelförsök å särskilda orter i landet. Finans-Expeditionen i Kejserliga Senaten tillkännagaf i skrifvelse af den 30 nästvikne Maj, att den af assistenten A. Heinrichs den 24 i samma månad inlemnade reseräkningens be- lopp komme att efter å landskontoret försiggången granskning till honom utbetalas. Från Kais. Leopoldiniseh-Carolinisehe Deutsche Academie der Naturforscher hade ingått meddelande om att dess president professor Hermann Knoblauch den 30 sistlidne Juni aflidit. Physikaliseh-ökonomische Gesellschaft i Königsberg till- kännagaf att dess hederspresident professorn Franz Ernst Neu- mann "den 23 Maj d. å. med döden afgått. Ett från Kejserliga Öngversitetet i Warschau framstäldt förslag att i utbyte mot dess memoirer få del af Societetens publikationer bifölls. Universitetsbiblioteket i Leyden anmälde, 1 cirkulär af den 20 nästv. Maj, att dess förslag om bildandet af en internationel association för autotypisk reproduktion af de värdefullaste ma- II Burken icke vunnit tillräcklig anslutning och derföre måste tills- vidare förfalla. Societeten hade fått mottaga imbjudningar att deltaga i den internationella bibliografiska konferens, som den 2—4 inneva- rande September sammanträdt i Brässel, äfvensom att sända en delegerad till x1 internationella amerikanist-kongressen, som skall samlas i Mexico den 15—20 nästkommande Oktober, men säg sig ej 1 tillfälle att efterkomma någondera af dem. Royal Society i London hade tillsändt Societeten ett exem- plar af den rapport, som afgifvits af komitén för den tillernade internationella katalogen öfver vetenskapliga publikationer, samt meddelade tillika att anhållan gjorts hos engelska regerimgen om sammankallande af en konferens i London i medlet af Juli 1396 för frågans vidare behandling, till hvilken konferens de särskilda staterna skulle inbjudas att sända representanter. Hr Lemström anmälde att han, som jemte hr Sundell va- rit utsedd att inventera de finska staten tillhöriga mstrument och verktyg, som lemnats till begagnande vid den under Societetens inseende stälda finmekaniska verkstaden, med anledning af det nyligen skedda ombytet af föreståndare för nämnda verkstad anz, ställt imventering af densamma samt till den nya föreståndaren hr W. Rasmussen mot behörigt qvitto öfverlemnat den der förefint- liga staten tillhöriga materielen. En del verktyg, som dervid saknades, uppgåfvos vara förslitna eller eljest värdelösa och föres logos till afskrifning. I sammanhang härmed anhöll hr Lem- ström att varda befriad från uppdr aget att vara inventeringsman för ifrågavarande inrättning. Ärendet hänskjöts i sin helhet till behandling af matematisk-fysiska sektionen, under hvars mnär- mare inseende verkstaden är stäld. Hr Kihlman anmälde att Societetens bibliotek hålles öppet. för utlåning onsdagar och lördagar kl. 1—3 -e. m. Hr REUTER anmälde till införande i Öfversigten en upp- sats med titel: Zur Systematik der palaearctischen Capsarien (Hemiptera Heteroptera: Capsidae). Assistenten Heinrichs hade till Societeten inlemnat en räk- ning å F:mk 330: 80 för en af honom under sistlidne sommar företagen resa för uppställandet af nya meteorologiska instru- ment å särskilda fyrbåkar, och skulle denna räkning msändas till Finans-Expeditionen med anhållan om beloppets utanord- nande. Till Societetens bibliotek hade under sommaren ingått för- ärmgar från en mängd samfund och inrättningar, malles 351 volymer. Å I USSVYTS TIS 0 Å SEPTTE vä PRE ID ETS RSS SOA FE SS SEIN "5 h ” a FER SURA III Den 21 Oktober. 5 I cirkulär af den 20 nästvikne September meddelade Fi- nans-Expeditionen i Kejserliga Senaten, att samtliga specialräk- ningar och årsredovisningshandlingar, som af Societeten afgifvas, framdeles böra insändas direkte till Revisionskontoret. En från , Akademi internasionik de lingu wuniversik (vola- pök)" i S:t Petersburg anländ skrifvelse, hvari anhölls att Socie- teten ville taga under pröning och derefter meddela sin åsigt om nyttan af ett konstgjordt språk för vetenskap, handel och internationela relationer 1 allmänhet, föredrogs men föranledde ej någon åtgärd från Societetens Sida Antecknades att direktorn Biese, enligt hvad af hrr A. Donner och Neovius nu anmäldes, till dem aflemnat behörigt qvartalsförslag öfver meteorologiska centralanstaltens penninge- medel för innevarande års andra och tredje qvartal. Å meteorologiska utskottets vägnar anmälde hr Neovius att de kartor, diagram och öfversigter, som af meteorologiska cen- tralanstalten utarbetats för den tillämnade landtbruksutställningen i PMoskwa, inom kort vore färdiga att dit afsändas samt fram- höll önskvärdheten deraf, att en med ämnet förtrogen person blefve beordrad att å ort och ställe ordna och hafva tillsyn öfver de finska expositions-artiklarna, emedan den faran eljest förelåg att dessa blefve sammanförda med likartade föremål från andra delar af riket och bland mängden af dem förblefve obeaktade. Med anledning häraf och då den finska utställningen genom en sådan åtgärd utan tvifvel kunde vinna 1 betydelse, beslöt Socie- teten göra framställning härom hos Kejserliga Senaten och till- lika hemställa, huruvida icke utseendet af berörda person kunde öfverlemnas åt Vetenskaps-Societeten samt honom tillförsäkras ersättning ur allmänna medel för resa och omkring två veckors vistelse i Moskwa med förslagsvis 500 mark. Hr VEIEET meddelade till införande i Öfversigten en af honom författad uppsats med titel: Untersuchungen iäber den s. g. Ledum-Campher. Förärimgar till Societetens bibliotek hade ingått från Indu- stristyrelsen härstädes, Kejs. Vetenskaps-Akademien och Comité géologique 1 S:t Petersburg, Société Imp. des naturalistes i Moskwa, Universitetet och K. Vetenskaps-Societeten i Upsala, Ungerska akademin i Budapest, Kön. Gesellschaft der Wissenschaften i Göttingen, Universitetet i Kiel, Kön. Sächsische Gesellschaft der Wissenschaften och Astronomische Gesellschaft i Leipzig, Kön. Bayerische Akademie der Wissenschaften i Mänchen, Universi- tetet i Strassburg, Naturhistorischer Verein i Passau, Imdustrielle Gesellschaft i Mählhausen, Verein zur Verbreitung naturwissen- IV schaftlicher Kenntnisse 1 Wien, Kongl. Vetenskaps-Akademien i Amsterdam, Société malacologique de Belgique i Brässel, Fon- dation de P. Teyler van der Hulst och Société hollandaise des Sciences i Harlem, Société Royale des Sciences i Liége, Société des Sciences naturelles i Nancy, Académie des Sciences, Société mathématique de France och Musée Guimet i Paris, Circolo matematico 1 Palermo, Scuola normale superiore i Pisa, R. Ac- cademia dei Lincei och Specula Vaticana 1 Rom, Vetenskaps- akademien 1i Turin, Royal Society i London, Museum of com- parative Zoology i Cambridge, Mass., Academy of Natural Sci- ences i Philadelphia, Academy of Natural Sciences i S:t Fran- cisco, Smithsonian Institution, Department of Agriculture och U. 5. Geological Survey 1 Washington, Academia Nacional de ciencias i Cordova samt Der geographische Dienst in Nieder- ländiseh Ostindien, inalles 301 volymer. Den 18 November. I skrifvelse af den 6 dennes meddelade Ecklesiastik-Expe- ditionen att Kejserliga Senaten vid samma dag skedd föredrag- ning af Vetenskaps-Societetens underdåniga framställning om ut- seende af ett särskildt ombud, som egde ordna och öfvervaka de finska - expositionsföremålen vid landtbruksutställnimgen i Moskwa mot en ersättning för resa och vistelse derstädes med 500 mark, icke funnit skäl till densamma bifalla. Enligt meddelande från Fmans-Expeditionen af den 6 den- nes har guvernören i Nylands län anmodats låta efter verkstäld granskning af den räkning å rätteligen 301 mark 80 penni, as- sistenten Heinrichs inlemnat för en under senaste sommar till särskilda fyrar företagen inspektionsresa, utbetala det honom i sådant afseende tillkommande belopp: Föredrogs ett cirkulär från Astrononvische Gesellschaft at innehåll att Sällskapet enligt ett tidigare fattadt beslut numera stängt sitt bibliotek och af sådan TR äfven såg sig tvunget att upphöra med sitt skriftbyte med andra vetenskap inrätt- ningar och föreningar. Societetens hedersledamot hr H. Wild tillkännagaf i ett nu föredraget cirkulär, att han den 1/13 nästvikne September för helsoskäl afgått från sin befattning såsom direktör för fysikaliska centralobservatorium 1 S:t Petersburg samt bosatt sig i Zärich. Dr HJALMAR MELLIN hade till Societeten inlemnat en af- handling med titel: ,, Ueber gewisse durch bestimmte Integrale vermittelte Beziehungen zwischen linearen Differentialgleichungen mit rationalen Coefficienten'', hvilken på framställning af sekre- teraren godkändes till införande 1 Acta. fägoer "FE TSÄVAG Vv Hr 0. Donner anmälde ett arbete med titel: Materialien zur Kunde der lithauischen Dialekte von J. MIKKOLA und J. JABLONSKI, som författarne önskade få infördt i Societetens skrifter. Arbetet hänsköts till Historisk-filologiska Sektionens granskning. På framställning af hr Elfving godkändes en af fil. kandi- daten K. E. HIirRN bena uppsats: FEN FTSE Notizen'' till intagning i Öfversigten. Hr Kihlman hemställde huruvida icke med besättandet af bibliotekariebefattningen vid Societeten finge anstå till hösten 1896 och vården om biblioteket intill dess fortfarande hand- hafvas af magister Helander mot åtnjutande af det af Societeten för ändamålet faststälda arvodet. Härtill fann Societeten godt bifalla. Å meteorologiska utskottets vägnar tillkännagaf hr Neovius, att stationsinspektorn Appelgren, som, alltsedan limnigrafen 1 Hangö blbfvit inrättad, handhaft inseendet öfver dessa. nu- mera afsagt sig detta uppdrag samt föreslog att detsamma skulle anförtros åt byggmästaren Nilsson, som förklarat sig villig att mot ett arvode af inalles 150 mark årligen öfvertaga hela vården om och skötseln af sagda instrument. Sistnämnda förslag god- kändes af Societeten, som tillika beslöt att i skrifvelse till hr Appelgren betyga honom sm erkänsla för det nit och den om- sorg, hvarmed han under en följd af år fullgjort berörda uppdrag. Hr Neovius meddelade protokoll öfver en af honom jemte hr Sundell den 16 dennes verkstäld inventering af mekaniska institutets staten tillhöriga instrumenter, verktyg och öfriga in- ventarier, hvilka dels mottagits af nuvarande stalsmekanikern V. Falck-Rasmussen enligt särskildt qvitto, dels förvarades å polytekniska institutet samt å universitetets fysiska laboratorium. Deraf inhemtades bland annat att af de i Manufakturdirektionens inventeringsprotokoll af'den 18 Juli 1852 upptagna verktyg sak- nades 3 mindre svarfvar, 3 dorner, 8 centrumborrar, 2 vinklar, 27 filskaft och 3 borrar samt att några andra verktyg, såsom 1 gröfre svarf af jern, 1 dragmaskin, 1 borrmaskin och 1 sväng- bjul af träd, voro delvis förslitna öch af föråldrad konstruktion och derföre för verkstaden oanvändbara. Med anledning häraf beslöt Societeten, på förslag af inventeringsmännen, att hos Kej- serliga Senaten anhålla om tillstånd att afskrifva de saknade verktygen, hvilka vore att anses såsom förbrukade och i alla händelser af ringa värde, äfvensom att söka underhand försälja sådana till samlingen hörande verktyg och maskiner, hvilka så- som föråldrade eller förslitna voro för verkstaden oanvändbara, samt att den tilläfventyrs inflytande köpeskillingen finge an- VI vändas till reparation och komplettering af verkstadens instru- mentsamling. Förärimngar till Societetens bibliotek hade imgått från Finska Litteratursällskapet, Svenska Litteratursällskapet oeh Statistiska Byrån härstädes, Vetenskapsakademin, Kejs. Ryska Geografiska Sällskapet och Institut Impérial de médecine expérimentale i S:t Petersburg, Kejs. universiteten i Dorpat och Charkow, Société physico-mathématique i Kasan, Kongl. Svenska Vitterhets, Hi- storie och Antiqvitets Akademien i Stockholm, Physikaliseh- Technische Reichsanstalt i Charlottenburg, Kön. Sächsische Ge- sellschaft der Wissenschaften i Königsberg, K. K. Geologische Reichsanstalt och K. K. Geographische Gesellschaft i Wi 1en, Société mathématique de France och Museum dhistoire naturelle 1 Paris, R. Accademia dei Lincei i Rom, Royal Society och Royal Astro- nomical Society 1 London, Literary och Philosophical Society i Manchester, Museum of comparative Zoology i Cambridge (Mass.), Department of Agriculture i Washington, Linnean Society of New South Wales i Sidney samt hrr S. Betza i Warschau och H. Fritsche, malles 44 numror. Den 16 December. Genom cirkulär från | TMmstitut International de Bibliographie; hvilken stiftelse nyligen grundats i Brässel af den internationela bibliografiska konferens, som under September d. å. samman- manträdt derstädes, underrättades Societeten att samma kongress beslutat - imrätta ett repertorium för allmän vetenskaplig biblio- grafi, hvilket man hoppades få till stånd genom medverkan af vetenskapsmän och vetenskapliga samfund i alla länder, och uppmanades jemväl Societeten att skänka sitt understöd åt före- taget — Cirkuläret åtföljdes af en not, innehållande en närmare redogörelse för planen för det tillämnade repertoriet. Societeten beslöt att denna not skulle införas i Öfversigten för alt sålunda bringas till härvarande vetenskapsmäns kännedom och förklarade sig derjemte villig att tillhandahålla Institutet sina skrifter, i den mon de utkomma. På framställning af hr Sundell godkändes till införande i Öfversigten en af dr 5. LEVÄNEN inlemnad uppsats med titel: ..Räknekvadrant, medels” hvilken alla aritmetiska och trigono- NONäska räkningar verkställas på ett enkelt och bekvämt sätts, Sedan statsrådet Moberg, som varit delegerad i den på a af Svenska Litteratursällskapet tillsatta komitén för åstad- kommande af ett upplagsverk för litteratur rörande vårt land, med döden afgätt, utsågs i hans ställe hr SYNNERBERG till de- legerad 1 samma komité. SN VII Emedan direktorn för meteorologiska centralanstalten FE. Biese och assistenten vid samma anstalt A. Hemvrichs innehaft dessa sina befattningar Biese sedan den 1 Juli 1890 och Hein- richs sedan den 1 Januari 1891. beslöt Societeten, på framställ- ning af sekreteraren, hos Finans- Expeditionen i Kejserliga Sena- ten göra framställning om sådan lönetillökning, som jemlikt nåd. kungörelsen af den 27 Juni 1889 angående bl. a. ny stat för berörda anstalt dem tillkommer för fem års oförvitlig tjenst. Hr Lemström öfverlemnade till Societeten ett exemplar af det föredrag han hållit vid meteorologiska kongressen i Chicago 1893 öfver ämnet: , The cosmical relations manifested in the simultaneous disturbances of the sun, the aurora and the terres- trial magnetic field'' Hr Biese anmälde att 13 volymen af Observations meteo- rologiques, innehållande observationer i Helsingfors 1894, ut- kommit samt öfverlemnade ett exemplar deraf till Societetens bibliotek. Hr Elmgren hade till biblioteket förärat två af honom ut- gifna arbeten, nemligen ,,Bevis för skrifternas i Nya Testamentet äkthet" samt .,Suomalaisia pälvätapahtumia" Föräringar till Societetens bibliotek hade för öfrigt ingått från Kejs. Vetenskaps-Akademien, Fysikaliska Centralobservato- rium och Société Minéralogique i S:t Petersburg, Observatorium i Pulkova, Société Mathématique i Moskwa, Universitetet i War- schau, Kongl. Svenska Akademien i Stockholm, Physikalisch- Technische Reichsanstalt i flatoftenbere Astronomische Ge- sellschaft i Leipzig, Vetenskaps-Akademien i Mänchen, Forstaka- demien i Eberswalde, Zoologisch-botanischer Verein i Wien, In- stitut international de bibliographie i Brässel, Société géologique i Liége, Société des Sciences physiques et naturellesi Bordeaux, Société Linnéenne de Normandie i Caen, Vetenskaps-akademien, Musée Guimet och Société de géographie i Paris, Accademia dei Lincei i Rom, Circolo Matematico i Palermo, Philosophical So- ciety i Cambridge, Royal Society i London, Johns Hopkins Uni- versity i Baltimore, Museum of comparative Zoology i Cam- bridge, Mass., Department of Agriculture i Washington samt hr A. Le Jolis i Paris, inalles 38 numror. Den 20 Januari 1896. I två skilda skrifvelser af den 21 nästlidne December med- delade Finans-Expeditionen i Kejserliga Senaten att löneförhöj- ning för fem års tjenst beviljats åt direktorn för meteorologiska centralanstalten Ernst Biese med 750 mark om året från den 1 VIII Juli 1895 samt åt assistenten vid samma anstalt Axel Heimrichs med 300 mark om året från den 1 Januari 1896. Från Naturvännernas Sällskap i Jekaterinenburg hade an- ländt inbjudning till deltagande i dess 25 års jubileum den 29 December 1895 sg. st., hvilken inbjudning såsom sentida med- delad dock ej kunde föranleda till någon åtgärd från Societe- tens sida. Enligt tillkännagifvande från Kejs. Ryska Geografiska Säll- skapet i S:t Petersburg, kommer nämnda samfund att den 21 Januari g. st. detta år fira sitt halfsekels jubileum. Med anled- ning häraf beslöt Societeten att en lyckönskningsadress skulle vid berörda tillfälle å dess vägnar till Geografiska Sällskapet aflåtas. American Museum of Natural History i New York hade anmält sin önskan att inträda i skriftutbyte med MSocieteten, hvartill denna å sin sida samtyckte. Hr T. E. KARSTEN hade till Societeten inlemnat andra af- delningen af sina ,, Studier öfver de nordiska språkens primära nominalbildning'', och blef densamma godkänd till införande i Bidragen". Hr A. Donner anmälde en af fil. mag. ALFRED PETRELIUS inlemnad uppsats: , Förslag till några förändringar 1 Hangö lim- nigrafen'', hvilken förf. önskade få införd i Societetens Öfversigt Arbetet hänsköts till Matematisk-fysiska Sektionens granskning. Hr ASCHAN anmälde till införande i Öfversigten en upp- sats med titel: Om laureolen, ett till kampfergruppen hörande kolväte. ; På framställning af hr Neovius antogs till införande i Acta ett arbete af dr ERNST LINDELÖF med titel: Démonstration élé- mentaire du théoreme de Cauchy relatif å Pexistence des imnté- grales d'un systeme d'équations différentielles ordinaires. En af hr KARL F. SUNDMAN inlemnad uppsats om ,,ut- vecklingarna af e och e? uti vanliga kedjebråk', hvilken förf. önskade få införd i Öfversigten, remitterades till Matematisk- fysiska Sektionens granskning. | Hr Kihlman meddelade att den af BSocieteten beslutna katalogiseringen af det fenologiska observationsmaterialet blifvit under senaste sommar utförd. Den botaniska delen af de När- vid erhållna data hade föredr. begagnat för en öfversigtskarta, hvilken funnits utstäld vid geografiska kongressen i London se- naste sommar mom den af Sällskapet för Finlands geografi an- ordnade expositionen samt jemväl nu framlades. Kartan upp- tager samtliga observationsstationer sedan 1750 och fördelar dem i kategorier på grund af det antal observationsår, som enhvar IX af dem varit 1 verksamhet; härvid hade lemnats ur räkningen sådana år, då observationernas antal icke varit minst fem. Så- lunda erhållas 263 stationer med 2,120 observationsår eller i medeltal 8 år för hvarje station. Af stationerna hade 127 eller nära hälften varit i verksamhet endast 1—4 år; af de öfriga hade 60 stationer funktionerat 3—10 år SÖKA 3 fe 3 Di = ) 2” FEST 21—30 ” 6 37 sa SM 30 sa samt 3 stationer 40 år eller mera, nemligen Åbo 40, Tammela 42 och Kemi 44 år. Denna karta ansågs hafva användbarhet i och för orientering i afseende å den relativa betydelsen af de nu verksamma fenologiska stationerna äfvensom vid placeringen af eventuela nya stationer... En af föredr. på franska språket af- fattad redogörelse till kongressen för de fenologiska arbetena i Finland utdelades bland Societetens ledamöter. Hr Kihlman framhöll i anslutning härtill den fullständiga bristen på fenologiska anteckningar rån de till det finska natur- historiska området hänförda delarna af Olonetzska och Archan- gelska guvernementen. I förhoppning att genom särskildt aftal med enskilda personer kunna helst i någon rimga mon utfylla denna lucka, anhöll föredr. om SöGietetens. begifvande att få på ryska språket trycka observationsformulär för att efter pröfning "distribueras till lämpliga personer inom det angifna området. Härtill fann Societeten godt bifalla. Ordföranden hr NEOVIUS, som nyligen varit i tillfälle att besöka utställningen i Moskwa, redogjorde för särskilda af ho- nom dervid gjorda iakttagelser. Hvad den af Societetens Meteo- rologiska centralanstalt anordnade expositionen af klimatologiska kartor och diagram m. m. beträffar, för hvilken det hade lyckats honom att utverka en »särskild plats, syntes den tilldraga sig sakkunniges uppmärksamhet och vinna erkännande. Sedan meteorologiska centralanstalten mottagit inbjudning att med klimatologiska arbeten deltaga i den allmänna ryska industri- och konstutställning, som instundande vår kommer att öppnas 1 -Nischnij-Nowgorod, beslöt Societeten, på framställning af meteorologiska utskottet, hos Kejserliga Senaten hemställa, att ett anslag af 1,000 mark måtte ställas till anstaltens förfo- gande för att "möjliggöra dess deltagande i berörda utställning. Sedan fråga uppstått om” inrättande af en limnigraf i Hel- simgfors, anmodades meteorologiska utskottet att inkomma med fullständigt förslag och kostnadsberäkning för en dylik anstalt; och skulle för dessa förarbeten nödiga utgifter, hvilka uppskattats till omkring 300 mark, bestridas med Societetens medel. På framställning af meteorologiska utskottet förordnades assistenten Heinrichs att, så snart sig göra låter, inspektera sta- tionerna i Åbo, Mariehamn och Hangö. Till ledamöter 1 meteorologiska utskottet för år 1896 åter- valdes hrr NEOVviUS, Å. DONNER och TH. HOMÉN samt till supp- leanter 1 samma utskott hrr SUNDELL och LINDELÖF. Till revisorer för granskningen af Vetenskaps-Societetens och meteorologiska centralanstaltens räkenskaper för år 1895 utsågos hrr LEMSTRÖM och SUNDELL. Förärimgar till Societetens bibliotek hade ingått från Finska Historiska Samfundet, Finska Litteratursällskapet, Finska Läkare- sällskapet och Imspektören för fiskerierna härstädes, Kejs. Ryska Geografiska HSällskapet, Comité géologique och Institut Imp. de médecine expérimentale i S:t Petersburg, Universiteten i Dorpat och Warschau, Videnskabsselskabet i Christiania, Kongl. Veten- skaps-akademien samt Kongl. Vitterhets-, historie- och antiqvitets- akademien i Stockholm, K. Vetenskaps-akademien i Köpenhamn, Kön. Gesellschaft der Wissenschaften i Göttingen, Kön. Säch- sische Gesellschaft der Wissenschaften i Leipzig, Académie des Sciences 1 Krakau, K. Vetenskaps-akademien, K. k. geologische Reichsanstalt, K. k. geographische Gesellchaft och Zoologisch- botanischer Verein i Wien, Société mathématique de France i Paris, R. Accademia dei frn i Rom, Cireolo matematico i Palermo, Royal Astronomical Society i London, Smithsonian In- stitution och Department of Agriculture i Washingt ton, Museum of comparative Zoology i Cambridge (Mass), Johns Hopkins University 1 Baltimore, Texas Academy of Science i Austin, Asiatic Society of Bengal 4 Calcutta, College of Science i Tokio samt Linnean Society of New-South Wales i Sidney, imalles 132 numror. Den 17 Februari. Ordföranden anmälde att han såsom deputerad för Säll- skapet för Finlands geografi närvarit vid Kejs. Ryska Geografiska Sällskapets halfsekelsjubilenm i -S:t Petersburg den 2 "dennes och dervid jemväl varit i tillfälle att uppläsa och till Sällskapet öfverlämna Societetens lyckönskningsadress. På framställning af Matematisk-fysiska Sektionen godkändes de vid senaste sammanträde till dess granskning hänskjutna upp- satserna af hrr Alfred Petrelius och Karl F. Sundman till infö- rande i Öfversigten. Hr Sundell anmälde följande tvenne arbeten af dr K. F: SLOTTE, hvilka likaledes godkändes till intagning i Öfyersigten: XI 1) Undersökningar rörande molekylärrörelsen samt 2) Ett sätt alt demonstrera ljudets interferens. Med anledning af en från Sällskapet för Finlands geografi gjord förfrågan, huruvida Societeten eller dess meteorologiska anstalt ville för egen del publicera de kartor och diagram, som anstalten uppgjort för utställningarna i London och Moskwa, eller om berörda sällskap, som ernade i tryck utgifva en samling af de vid utställningen i London exponerade kartor och tablåer, finge deri intaga äfven några af meteorologiska centralanstaltens kartor, beslöt Societeten, på framställning af meteorologiska ut- skottet, till svar meddela att något hinder från dess sida för sällskapet att publicera ifrågavarande kartor icke förelåg. I en till Vetenskaps-Societeten stäld skrift hade Amanu- ensen vid meteorologiska centralanstalten K. E. Johansson, som alltsedan 1875 tjenstgjort vid anstalten dels såsom observator och räknebiträde, dels såsom amanuens, 1 hvilken sistnämnda egenskap han enligt den för anstalten gällande stat af den 27 Juni 1889 åtnjöt ett arvode af 2,000 mark för år, anhällit att Societeten, med hänsyn till-den långa tid, hvarunder han så- lunda egnat sina bästa krafter åt anstalten, och arvodets otill- räcklighet, wville för honom utverka ett personligt arvodestillägg af 1,000 mark om året. Då denna ansökning på det varmaste förordades såväl af direktorn för meteorologiska anstalten som af meteorologiska utskottet i dess häröfver afgifna utlåtande, be- slöt Societeten hos Hans Kejserliga Majestät 1 underdånighet hemställa, huruvida icke den begärda arvodesförhöjningen kunde amanuensen Johansson 1 nåder beviljas, att af honom åtnjutas så länge lan i denna sin befattning qvarstår. Hr Sundell anmälde att han jemte hr Lemström, såsom utsedde revisorer, granskat Societetens räkenskaper för sistlidet år samt uppläste deröfver följande Revisionsberättelse. Vid granskning af Finska Vetenskaps-Societetens räken- skaper för år 1895 hafva undertecknade revisorer befunnit de- samma utvisa följande summariska innehåll. 1. Finska Vetenskaps-Societetens kassa. Behållning från år 1894:...----ress 0000 ec sr 002 23,081: 74 Inkomster. Statsanslaget för Vetenskaps-Societen-:--.. 15,000: — S ,, limnigrafen i Hangö -- 200: — XII Statsanslaget för mekaniska verkstaden, Jå EE VÄ enes oller a Te) od see Sager nns ad SENSE EN 1,250: — 16,450: a Upplupna 16 NA UNO NRA SOL ÖNRD- OROr DE cr OSOENG Cyd DID RE FR 916:-31 HÖrSA LOS "SKRIN GR Sens) eter le Haas ek nej Ris er aksa akten sj interest of vana AMS KN HADE : Summa 40,502: 27 Utgifter. Tryckning och häftning af Societetens SKALD OT Letela ras bl öre fal e sr BER Men Re NER SMA 14 974: 82 Litograferimg och plancher till Societetens skrifter PE ONS OM ESA FÖRAS RAR SnG 2,05: T2 Hyra TÖTMOKAOP se ense erste er eker ten ers, 2,000: Sa Arvoden och löner «++-+=-eeses se 0c cec 1,333: 33 Föreståndaren för mekaniska verkstaden 1,666: 66 Limnigrafen 1 Hangö----se-sers ec 0 cs 150: — Vattenhöjdsmätningar. + ---s--+--sese> 288: — Frakter och postporto-----s-ss+s > 410: 14 JÄTND OT S GT arse feel eo tenor ska 5 Hee ole Lee Ar sälg se He a 39:30 För öfversättning och renskrifning --«-- 249: -25 ,, mbindning af böcker till biblioteket TORD » biträde vid biblioteket ---+---+-++- TD: — Expenser och diverse «= ---se-ec ers 410: ST 24 113: 79 Bebhållmne till-ar 100 0 s= si stejess less sheer Se) ke ais ERReE 16,398: 48 Summa 40,502:5 24 2. Anslaget för polarexpeditionen. Inkomst. Behållning från år 1894-.-..-.s--.se-sse see ctr see 2,859: 46 Utgift. För räkning, renskrifning och korrektur- läsning SETH TE STEVEN SA SYTT DA TNA 113-160 113: 60 Behållning till år 1896+-----:--se++s er ere rer 2,745: 86 Summa - 2,859: 46 3. Statsrådet L. Lindelöfs donationsfond. Behållning från år 1894 .-.--+.e-->+> > 2,833: 06 z Upplupna räntor -+-+.e-s-ssseres orter 153: 30 2986: 36 Behållning till år 1896+-------+--+ teer 000000 ta 2,986: 36 XIII 4. Nordenskiöldska fonden för vetenskapliga resor. Behållning från år 1894:..-.-.«..+ +++ 24036: 74 Upplupna räntor +«+.---es+++-e.s 002 + + 1,080: 25 25116: 99 Behåällning: till år 1896-7 «im .- «sc.» ce 8. vs 20,116: 99 Emedan vid granskningen någon anledning till anmärkning icke förekommit, tillstyrka vi full decharge för skattmästaren i afseende å samtliga under Vetenskaps-Societetens förvaltning stående fonder. Helsingfors, den 17 Februari 1896. Selim Lemström. AES Sundell." I enlighet med revisorernas tillstyrkan fann Societeten godt meddela skattmästaren ansvarsfrihet för förvaltningen af Socie- tetens medel under år 1893. Förärmgar till Societetens bibliotek hade ingått från Finska Litteratursällskapet härstädes, Fysikaliska Centralobservatorium och Mineralogiska Sällskapet 1 S:t Petersburg, Universiteten i Kasan och Christiania, Naturhistoriseher Vereim och Niederrhei- nische Gesellschaft för Natur- und Heilkunde i Bonn, Verein fär Naturkunde i Cassel, Kais. Leopoldinisceh-Caroliniscehe Deutsche Akademie der Naturforscher i Halle, Historischer Verein fär Steiermark i Graz, Kön. Sächsische Gesellschaft der Wissen- schaften 1 Leipzig, Académie des Sciences i Krakau, Zoologisch- botanischer Verein och Anthropologische Gesellschaft i Zärich, Vetenskaps-Akademierna i Amsterdam, Brössel och Paris, Société malacologique de Belgique i Brässel, Société Hollandaise des Sciences i Harlem, Société géologique de Belgique i Liége, So- ciété mathématique de France, Société de géographie och Mu- seum d'historie naturelle: i Paris, R. Accademia dei Lincei i Rom, Académie des Sciences i Turim, Roval Society och Zoological Society i London, Royal Irish Academy i Dublin, American Aca- demy of Arts and Sciences i Boston, Museum of comparative Zoology i Cambridge, Academy of Natural Sciences i Philadelphia, Department of Agriculture i Washington samt Nova Scotian In- stitute of Natural Science i Halifax, inalles 88 numror. Den 16 Mars. I skrifvelse af den 31 nästvikne Januari meddelade Eckle- siastik-Expeditionen att Kejserliga Senaten samma dag, med bi- fall till Societetens derom gjorda framställning, funnit godt tillåta XIV Societeten att afskrifva särskilda till den under Societetens in- seende stälda finmekaniska verkstaden hörande förbrukade verk- tyg äfvensom att låta under hand försälja sådan försliten eller föråldrad redskap, som icke vidare kan vid verkstaden begagnas, samt använda den härför möjligen mflytande köpeskillingen till reparation och komplettering af imstrumentsamlingen. Enligt meddelande från Ecklesiastik-Expeditionen af den 25 nästvikne Februari och från Kommunikations-Expeditionen af den 7 i denna månad har Kejserliga Senaten, på Societetens derom gjorda framställning, till Meteorologiska Centralanstaltens förfogande ställt 1,000 mark för att möjliggöra anstaltens del- tagande med särskilda klimatologiska arbeten i den allmänna ryska industri- och konstutställningen i Nischnij-Novgorod inne- varande år, öfver hvilka medels användande anstalten i sinom tid eger hos Kommunikations-Expeditionen redovisa. 2 På framställning af hr O. Donner antogs till införande i Ofversigten en afhandling af dr Knut L. TALLQVIST: med titel: Arabische Sprichwörter und Spiele. För att möjliggöra arbetets tryckning inom landet ville Societeten förbinda sig att med halfva priset bidraga till inköpet af möjligen erforderliga ara- biska typer. ; 'Hr ÅA. DONNER anmälde till införande i Acta en af honom författad afhandling: ,,Sur le rattachement de clichés astropho- tographiques'" samt meddelade tillika för Öfversigten en upp- sats af stud. KARL F. SUNDMAN ,,)Om personliga eqvationen vid ringmikrometerohbservationer'". Herr Biese meddelade att han nyligen besökt Hangö för att al stationsinspektorn Appelgrén mottaga och till byggmästaren Nilsson öfverlemna limnigrafen derstädes, hvilken den sistnämnda förbundit sig att mot öfverenskormet arvode af 150 mark för år sköta enligt honom meddelad instruktion. Hr Sundell anmälde att han jemte hr Lemström enligt Societetens uppdrag granskat Meteorologiska Centralanstaltens räkenskaper för år 1895 ocn dervid ej funnit skäl till anmärk- ning. Med anledning häraf beslöt Societeten att med godkän- nande af räkenskaperna insända dem till Revisionskontoret. I en till Vetenskaps-Societeten stäld skrift hade direktorn för meteorologiska centralanstalten E. Biese framhållit behofvet af flere sjelfregistrerande instrument för mätande af vattnets me- delstånd och förändringar vid Finlands kuster, hvilkas känne- dom vore icke blott af "praktisk vigt för sjöfarten, utan äfven af vetenskaplig betydelse för utredningen af flere förhållanden på jordfysikens område, samt då hittills blott ett sådant instrument finnes i landet, nemligen limnigrafen 1 Hangö, föreslagit att yt- s POV terligare en limnigraf af modern konstruktion mätte inrättas i Helsingfors för att sålunda kunna samla någon erfarenhet om nivåförändringarnas olikhet på olika lokaler samt om deras fort- skridande utmed kusten. Efter uppläsandet häraf tillkännagaf hr Neovius att meteo- rologiska utskottet allaredan till beredning förehaft detta ärende och sett sig om efter lämplig plats för limnigrafen samt inför- skaffat nödiga prisuppgifter och kostnadsförslag, enligt hvilka an- läggningskostnaderna för limnigrafen komme att uppgå till inalles S,100 mark, hvarutom underhållet af densamma jemte skötseln 5: apparaten beräknades påkalla en årlig utgift af 500 mark. På grund af denna utredning beslöt Societeten hos Kejserliga Senaten hemställa om anslag till nyssanförda belopp för anlägg- ningen och underhållet af den föreslagna nya limnigrafen samt tillika anhålla att ett årligt anslag af 400 mark måtte ställas till meteorologiska centralanstaltens förfogande för besörjandet af en regelbunden bearbetning och publikation af limnigrafobservatio- nerna från Hangö och Helsingfors, äfvensom anslaget för under- hållet af limnigrafen j| Hangö, som visat sig otillräckligt, måtte ökas från 200 till 300 mark för år. Särskilda förslag till inväljande af hedersledamöter hade inlemnats af hrr Neovius och Lindelöf, A. Donner och Lindelöf, Elfving och Kihlman samt Lemström och Sundell, hvilka förslag nu upplästes och lemnades beroende till nästa sammanträde. Ett af hrr Sundell och A. Donner framstäldt förslag om inväljande af en ny ordinarie ledamot i Societeten inom dess matematisk-fysiska sektion hänsköts till nämnda sektions ut- låtande. Åt hr Elfving uppdrogs att vid den förestående årshög- tiden hålla vetenskapligt föredrag. Sedan stadens Drätselkammare genom skrifvelse af den 35 dennes uppsagt kontraktet om den af Societeten i folkbibliotekets hus upphyrda lokalen från och med den 1 Juni 1897 ech 50- cieteten således måste vara betänkt på att anskaffa ny lokal för sig, hemställde sekreteraren huruvida icke skäl vore att nu ånyo upptaga frågan om uppförande af ett eget hus för Societetens räkning, hvari möjligen lokal kunde åtminstone till en början erbjudas äfven några andra sällskap. För att närmare förbereda denna fråga tillsattes en komité bestående utom ordföranden och sekreteraren af hrr O. Hjelt, ÅA. Donner och Kihlman. Societetens bibliotek hade genom ingångna förärimgar efter senaste sammanträde riktats med inalles 61 numror. Den 9 April. Ordföranden meddelade att den komité, till hvars bered- ning den vid senaste sammanträde väckta frågan om anskaffande af eget hus för Societetens räkning hänskjutits, låtit genom ar- kitekten Schjerfbeck utarbeta eskissritning till ett sådant hus, hvilket, för att i möjligaste mon reducera kostnaderna, till en början skulle inskränkas till ett midtelparti 1 tre våningar, imne- hållande biblioteks- och lagerrum, samlingssalar och utskottsrum m. m. samt bostadslokaler för bibliotekarie och vaktmästare, men hvilket framdeles 1 mon af behof kunde tillbyggas åt hvardera sidan och förses med flyglar. Kostnaden för huset jemte in- redning var beräknad till 145,000 mark; och föreslog utskottet att Societeten wille till H: K. M. ingå med iderdana anhållan om beviljande af detta belopp samt att Öfverstyrelson för all- männa byggnaderna finge i uppdrag att, så fort sig göra låter, vidtaga åtgärd om byggnadsarbetets utförande. Utskottet framhöll tillika önskvärdheten af att till tomt för det tillernade huset erhålla en lämpligare och mera central plats än någondera af de för likartadt ändamål härförimnan al- ternativt anvisade platserna å Broberget eller å norra sluttningen af Observatoriibergen samt föreslog att ansökan skulle göras hos Helsingfors Stadsfullmäktige om upplåtande af tomten N:o 24 vid KösornsAten till plats för den ifrågasatta byggnaden. Efter någon öfverläggning i Sale beslöt Sockel att en ansökning i sist anfördt syfte omedelbart skulle aflåtas till Stads- fullmäktige, hvaremot byggnadsfrågan i öfrigt lemnades beroende till nästa ordinarie sammanträde. Den 13 April. Hr SUNDELL meddelade till införande i Bidragen samman- ställning af åskvädersobservationerna i Finland år 1895. På hans derom tillika gjorda framställning beslöts att observatio- nerna skulle fortsättas äfven under innevarande år. Undertecknad sekreterare redogjorde för en af honom ny- ligen utförd undersökning rörande mortaliteten för civila tjenste- män 1 Finland, on ett meddelande skulle ingå i Ofver- sigten. Hr BIiESE inlemnade , Berättelse öfver Finska Vetenskaps- Societetens Meteorologiska Centralanstalts verksamhet under året 1895", afsedd att publicerat i Öfversigten. Ordföranden anmälde att han reviderat meteorologiska cen- tralanstaltens kassarapport för årets första qvartal, hvilken till honom inom behörig tid aflemnats. SPOT kl Va hand XVII Till vidare åtgärd företogs frågan om uppförande af ett eget hus för Societetens räkning. Med godkännande af den för ärendets beredning tillsatta komiténs förslag i ämnet, beslöts till Hans Kejserliga Majestät ingå med underdånig hemställan om beviljande af erforderligt anslag ur allmänna medel, beräknad! till 145,000 "mark, för uppförande af ett hus enligt angifven plan, att upplåtas till begagnande af Finska Vetenskaps-Societeten jemte andra vetenskapliga och literära föreningar enligt Socie- tetens bestämmande, samt att Öfversty relsen för allmänna bygg- naderna finge i uppdräg att så snart sig göra låter vidtaga åt- gärder för byggnadsarbetets utförande. Ordföranden meddelade att åt Finska Vetenskaps-Societeten tillerkänts högsta priset, hedersdiplom, för den under Societetens inseende af dess meteorologiska centralanstalt anordnade expo- sitionen af meteorologiska "kartor och diagram om. m. vid den nyligen afslutade allmänna landtbruksutställningen i Moskwa. Till hedersledamöter 1 Vetenskaps- Societeten invaldes en- hälligt : Professorn vid Sorbonne och ledamoten af Franska veten- skapsakademien GASTON DARBOUX: Professorn i fysik vid wniversitetet i Glasgow LORD KELVIN (WILLIAM THOMSON); Direktorn för observatoriet i Pulkova, verkliga statsrådet ÖSKAR BACKLUND ; samt Societetens ordinarie ledamöter F. d. professorn,. Doktor WILLIAM NYLANDER och Direktorn för astronomiska observatorium 1 Kiel, geheime- regeringsrådet dr ADALBERT KEUEGER. Deremot förföll för denna gång frågan om mväljande af en föreslagen ordinarie ledamot i Societeten, sedan den derom gjorda framställningen af förslagställarena återtagits. Föräringar till Societetens bibliotek hade ingått från Societas pro fauna et flora fennica härstädes, Kejs. Vetenskaps-Akade- mien, Kejs. Ryska Geografiska Sällskapet och Kejs. Botaniska Trägården i S:t Petersburg, Universiteten i Charkow, Kasan och Warschau, Universitetet i Lund, Museum i Trömsg: Kongl. Vi- denskabernes Selskab i Köpenhamn, K. Vetenskaps-akademien i Berlin, Kön. Sächsische Gesellschaft der Wissenschaften och Färstlich-Jablonowskische Gesellschaft i Leipzig, K. Vetenskaps- akademien i Mänchen, Kön. Böhmische Gesellschaft der Wissen- schaften, Wöärtembergische Kommission fär Landesgeschichte i Stuttgart, K. K. Handels und Nautische Akademie i Triest, K. K. geographische Gesellschaft och K. K. Zoologiseh-botanisehe Ge- sellschaft 1 Wien, R. Accademia dei Lincei i Rom, Circolo ma- 2 XVIII tematico i Palermo, Litterary and philosophical Society i Liver- pool, Royal Astronomical Society och Meteorological Office i London, Litterary and philosophical Society i Manchester, Johns Hopkins University 1 Baltimore, Museum of comparative Zoology i Cambridge, Department of Agriculture 1 Wahington, Linnean Society of New South Wales i Sidney samt hr Alberto Sanchez i San Salvador, inalles 71 numror. Den 29 April. Sedan hr ELFVING nu tillträdt ordförandeskapet, företogs val af viceordförande för det ingående arbetsåret, hvarvid alla röster utom en tillföllo hr SYNNERBERG. Föredrogs en skrifvelse från Sencekenbergische naturfor- schende Gesellschaft i Frankfurt a. M., hvari berörda sällskap (talade sin önskan att få träda i skriftutbyte med Societeten.. Häri fann Societeten å sin sida godt bifalla. Den 18 Maj. Fru M. Kröger i Kiel hade i bref till sekreteraren anhållit om framförande af hennes djupa tacksamhet till Societeten för den heder Societeten velat bevisa hennes numera aflidne man professorn A. Kräger genom hans inväljande till hedersledamot. Hr Gaston Darboux hade likaledes i bref till sekreteraren uttalat sin lifliga erkänsla för kallelsen att vara hedersledamot i Societeten. ; Från Kejs. Arkeologiska Sällskapet i Moskwa hade anländt en skrifvelse, hvari Societeten inbjöds att sända deputerade till den förestående X:de arkeologiska kongressen i Riga. Hr E. HJELT anmälde följande tvenne af honom författade arbeten: 1) Ueber die relative Verseifungsgeschwindigkeit der alkylsubstituirten Malonsäureester samt 27 Ueber einige alkyl- substituirten Valerolactone, af hvilka den förra skulle införas || Acta och den senare i Öfversigten. Hr ASCHAN anmälde för Öfversigten en uppsats om ,,Kol- vätena 1 rysk petroleum". Sedan föreskrifven årsinventering af meteorologiska cen- tralanstaltens tillhörigheter egt rum, inlemnade hr Neovius den dervid uppgjorda förteckningen öfver imstrument och inventarier, hvilka under året 1895 blifvit tlll anstalten imköpta. XIX Föredrogs en af direktorn Biese imlemnad skrifvelse, hvari han anhöll att för undergående af en af läkare föreskrifven bad- och brunnskur få åtnjuta tjenstledighet från den 15 till den 29 Juli. Societeten fann godt härtill bifalla samt förordnade as- sistenten Heinrichs att under ledigheten sköta direktors göro- målen. I en till Societeten stäld skrift hade direktorn Biese an- hållit att Societeten ville åt honom utverka ett reseunderstöd af 1,000 mark för att bereda honom tillfälle att deltaga i den in- ternationela meteorologiska kongress, som den 17 September detta år öppnas 1 Paris, hvartill han blifvit inbjuden, samt att derefter besöka Mänchen och Berlin för att träffa eventuelt aftal om utförandet af sjelfregistrerande apparater för härvarande me- teorologiska centralanstalts behof. På tillstyrkan af meteorologiska utskottet beslöt Societeten till Hans Kejserliga Majestät ingå med underdåning hemställan om det begärda reseunderstödet. Hr Biese inlemnade vol. XIV, h. 1 af Observations publiées par Institut météorologique central, innehållande meteorologiska observationer gjorda 1i Helsingfors 1895. Förärmgar till Socie- teten hibliotek hade för öfrigt ingått från Finska Litteratursäll- skapet och Geografiska Föreningen härstädes, Vetenskaps-akade- mierna 1 S:t Petersburg, Stockholm, Mänchen och Paris, Kejs. Geografiska Sällskapet i S:t Petersburg, Naturforscher- Gesellschaft och Gelehrte estnische Gesellschaft i Dorpat, Société des natu- ralistes, Société mathématique och Société Imp. d'archéologie i Moskwa, Universitetet 1 Warschau, Kongl. Vetenskaps- och Vit- terhets-Samhället 1 Göteborg, Universitetetet i Upsala, Kongl. Videnskabernes Selskab i Köpenhamn, Société archéologique Croate 1 Agram, Naturwissenschaftlieher Verein i Bremen, Na- turforschender Verein i Bränn, Académie des Sciences i Krakau, Kön. Gesellschaft der Wissenschaften i Göttingen, Kön. Säch- sische Gesellschaft der Wissenschaften i Leipzig, Germanisches Museum i Närnberg, Académie teheque des Sciences, des Lettres et des Beaux-Arts i Prag, Universitetet i Strassburg, Verein fär Kunst und Alterthämer in Ulm und Obserschwaben i Ulm, K. K. Geologische Reichsanstalt, K. K. Zoologiseh-botanische Ge- sellschaft och Anthropologische Gesellschaft i Wien, Physikalisch- medicinische Gesellschaft 1 Wärzburg, L'Institut Royal météoro- logique des Pays-Bas, Société mathématique de France, Société de géographie och Museum dhistoire naturelle i Paris, R. Ac- cademia dei Lincei i Rom, Circolo matematico 1 Palermo, Royal Society, Roval Astronomical Society och Zoological Society i London, Litterary and Philosophieal Society i Manchester, De- XX partment of Agriculture och Bureau of Education i Washington, Johns Hopkins University i Baltimore, Museum of comparative Zoology i Cambridge, Asiatic Society of Bengal i Calcutta, Lit- terary Society i Madras samt hrr Charles Hipman i Prag och G. Peano i Turin, inalles 113 numror. LL: LIindelof Vetenskapliga Meddelanden. Le Répertoire bibliographique universel. Note du Bureau de VInstitut International de Bibliographie. Sous le -haut patronage du Gouvernement belge, une Conférence internationale de Bibliographie s'est réunie å Bruxelles les 2, 3 et 4 septembre dernier. DLinitiave de la convocation avait été prise par FOffice de Bibliographie, institution privée fondée en Belgique en 1894 par MM. La FONTAINE et ÖTLET pour Pétude expérimentale de tout ce qui concernait lPorganisation des travaux bibliographiques, leur coordination et leur classification. Irordre du jour de la conférence portait: I. — Fondation dun Institut international de biblio- graphie, avant pour objet Tétude de toutes les questions relatives å- la bibliographie et destiné å donner une repré- sentation permanente aux intéréts bibliographiques. I. — Adoption d'une Classification bibliographique uni- verselle et internationale. HI. — Publication dun Bépertoire bibliographique uni- versel sur fiches, conformément å la classification adoptée, : et å lintervention d'un Office international de bibliograplue, spécialement chargé d'organiser la coopération entre tous les groupes bibliographiques existants. IV. — Proposition aux gouvernements, dans le but de faciliter la publication de ce répertoire, de se constituer en une Union bibliographique internationale. Dans une note préliminaire, dans laquelle ils conceluaient å DPutilité et å la possibilité d'un Répertoire bibliographique universel, les promoteurs de la Conférence expliquaient com- 2 ment lIexécution d'une euvre aussi vaste était subordonnée, d'une part, å adoption d'une classification internationale et uniforme des matériaux scientifiques, d'autre part, å limpres- sion sur fiches séparées de toutes les notices bibliographigques qui feraient partie du répertoire. Le résultat d'une expéri- mentation poursuivie pendant plusieurs années et portant sur environ 400,000 notices les avait convaincus que la Classi- fication décimale, imaginée par M. Melvil Dewey, le président de PAssociation des Bibliothécaires américains, et déja adoptée aux Etats-Unis par le Bureau de Péducation de Washington (Ministere de Pinstruction publique) et par plus d'un millier de bibliotheques, était å tous points de vue recommandable. Le principe d'une classification bibliographique est aisé å concevoir: Il s'agit d'établir entre toutes les connaissances une premiere division en un certain nombre de parties, en embranchements, dirons-nous par analogie avec les termes employés en Zoologie, chacune de ces parties étant carac- térisée par un signe spécial: de méme on établira des divi- sions dans chaque embranchement et I'on formera des classes dont chacune sera représentée par un signe déterminé; puis, dans de nouvelles subdivisions, dans des ordres, seront réparties les matieres de chaque classe et, de méme, un signe sera affecté å chaque ordre; et ainsi de suite, sil est necés- saire. On comprend alors qu'un sujet déterminé rentrera dans une certaine subdivision qui sera caractérisée par un petit nombre de signes. | Dans la Classification décimale, ensemble des connais- sances humaines est divisé en 10 embranchements numérotés de 0 å 9; chaque embranchement a été divisé de méeme en 10 classes, également numérotées de 0 å 9, et ainsi de suite. De telle sorte qu'une subdivision quelconque est représentée par un nombre comprenant plus ou moins de chiffres, suivant quil sagit d'une subdivision plus ou moins limitée. Voici, par exemple, comment est établie la premiere division, avec les chiffres correspondants: 0. Ouvrages généraux. 1. Philosophie. [SG] 2. Religion. 3. Sociologie. 4. Philologie. 5. Sciences pures. 6. Sciences appliquées. 7. Beaux-Arts. 8. Littérature. 9. Histoire. Considérons les sciences, caractérisées par le chiffre 5; elles ont été subdivisées ainsi qu'il suit: 50. Sciences en général. 51. Mathématiques. H25 FÄStronomie.” Jar rbhySstque: 54. Chimie. 55. Géologie. 56. Paléontologie. 57. Biologie. 38. Botanique. 59. Zoologie. Prenons maintenant une science spéciale, la Physique, par exemple: elle est subdivisée de la maniere suivante: 531. Meécanique. 532. Liquide. Hydrostatique. 533. Gaz. Pneumatique. 534. Son. Acoustique. 335. Lumiéere. Optique. 530. Chalenr. 537. Electricité. 338. Magnétisme. 539. Physique moléculaire. Et ainsi de suite; on comprend que chacune de ces divisions pourra elle-méme se subdiviser en 10 branches, dont chacune sera caractérisée par un nombre de 4 chiffres. On voit que, gråce å la table de référence, on pourra toujours, étant donné un nombre quelconque, savoir å quel ordre de questions il se rapporte. Inversement, pour trouver le nombre qui correspond å un sujet déterminé, on se sert du dictionnaire de référence dans lequel, en face du mot caractérisant le sujet, on trouve le nombre correspondant. Déös lors, tout titre d'ouvrage, tout article de revue est représenté par un numéro invariable commun å toutes les études et écrits relatifs aux meémes matieres. Cette classi- fication conventionnelle, uniforme, chiffrée, est essentiellement "iuinenationale, puisque les nombres representent non des mots mais Jes, idées.. Cest lå un langage bibliographique universel d'une rare précisiouet susceptible d'un développe- ment indéfini. A mesure que les Sirnces progressent et se compliquent des subdivisions nouvelles sont Ryjours possibles: il suffit quwun organe central, en relation avé les groupes scientifiques de-toute spécialité, tienne au courandes tables méthodiques et le dictionnaire de références de la Classi- fication décimale. La Conférence bibliographique réunit å Bruxelle:; UP grand nombre de bibliographes et de délégués d'associatPns scientifiques. Les résultats de ses déliberations sont résunés dans les décisions et veux suivants adoptés å la presq!? unanimité des membres présents. I. — La Conférence considére la classification décimalt comme donnant des résultats pleimement sutisfaisants au point de vue pratique et international. I. — La Conférence constate les applications consi- dérables déjå faites de la classification de Dewey et recom- mande son adoption intégrale en vue de faciliter å bref délai une entente entre tous les pays. UL — La conférence. émet le veu de voir les Gouver- nement former une Union bibliographique universelle en vue de la création d'un Office international de Bibliographie. Elle charge son bureau de transmettre ce veu au Gouvernement belge et de le prier respectueusement de prendre å cet effet toutes les initiatives quwil jugerait utiles. 2 IV. — La conférence décide la création d'un Institut international de Bibliographie. V. — La Conférence, considérant que tout classement systématique suppose Pexistence de bibliographies nationales complétes et exactes, signale aux gouvernements Pimportance d'une législation uniforme concernant le dépöt légal. VI. — La Conférence émet le veu que, lorsque les gouvernements interviennent officiellement pour soutenir des bibliographies nationales, ils insistent sur Fadoption de la classification décimale. VIL. — La Conférence émet le veu que les publications dues aå Tlinitiative privée et plus particulierement les cata- logues collectifs, édités par des cercles de librairie, adoptent également la classification décimale. VII. — La Conférence émet le veu que les proposi- tions adoptées par l'Association francaise pour Pavancement des sciences, réunie å Bordeaux en aotöt 1895, et relatives aux indications å fournir par les auteurs pour les titres des travaux scientifiques, soient acceptées d'une maniére générale. IX. — La Conférence prend acte de la déclaration faite en leur nom personnel et au nom de leurs collaborateurs par MM. La Fontaine et Otlet, concernant Papport gratuit quwils se proposent de faire å Office international de biblio- graphie å créer par les Etats, du répertoire de 400,000 fiches qu'ils ont collationné. Elle vote des remerciements äå MM. La Fontaine et Otlet, pour leur initative et pour leur don généreux. X. — En attendant la constitution définitive de cet Office, la Conférence invite F'Office, fonetionnant actuellement åa Bruxelles, å poursuivre ses travaux sur la base d”une large collaboration scientifique internationale. Elle émet spécialement le veu de voir traduire immé- diatement en allemand, en francais et en italien les tables de la classification décimale Dewey. . Ces veux et décisions ont déja recgu un notable com- mencement d'exécution. Tout d'abord, "Institut international de Bibliographie est aujourd”hui constitué et le premier numéro de son Bul- letin périodique !) publie le texte de ses statuts. Il a pour objet F'etude de toutes les questions se rattachant å la Bibliographie, c'est-å-dire å l'inventaire, au classement et å la description des productions de PFesprit humain. Il se compose de membres effectils et de membres associés. Les membres effectifs, les seuls qui aient voix délibérative, paient une cotisation annuelle de 10 francs et sont choisis parmi les personnes, institutions et associations qui s'occupent effectivement de bibliographie et de bibliothéconomie. Chaque institution ou association est représentée par son délégué. Peuvent devenir membres associés, toutes les personnes qui s'intéressent å I'ceuvre poursuivie par I'Tnstitut et qui désirent assister å ses délibérations. Leur cotisation, qui est de 5 francs, leur donne droit å recevoir les mémes publications que les membres effectifs. Par: arreété. royal: en" date” du "12 septembre "1895-16 gouvernement de la Belgique a, en ce qui le concerne, donné pleine réalisation au troisieme vceu de la conférence. Il a pris Pinitiative de créer un Office international de bibliogra- phie, organe exécutilf des decisions de YI'TInstitut et dont la mission spéciale est P'établissement et la publication d'un répertoire bibliographigque universel toujours tenu au courant des nouvelles publications et dressé conformément å la Classification décimale. Le gouvernement belge a placé rOffice sous la direction d'une commission de cinq membres nommés par lui; il s$'est engagé åa mettre å sa disposition des locaux appropriés et å contribuer aux frais occasionnés par ses travaux. Les autres guvernements seront incessam- ment invités å s'entendre avec le gouvernement belge pour apporter au nouvel Office le concours international dont il ne peut se passer: !) Bulletin de ViInstitut international de Bibliographie, 1895. I. Hötel Ravenstein, Bruxelles, — Un an: 10 frans; le fascicule: 1 franc. 7 Des aujourd'hui, et gråce å une collaboration établie entre certains groupes scientifiques, I'Office international de Bibliographie apporte aux hommes détudes et aux biblio- thécaires une importante contribution å la Bibliographie des sciences contemporaines. Ce sont les trois recueils pério- diques suivants qui enregistrent méthodiquement dans Pordre de la classification décimale toutes les productions courantes, livres, brochures et artieles de revue, relatives å la Socio- logie, au Droit, å la Philosophie et å PAstronomie. L — Bibliographia sociologica (016.305). Sommaire méthodique des ouvrages et des revues de sociologie, d'éco- nomie politique et de droit, publié€ par MM: La Fontaine et Otlet. — Le premier numéro qui vient de paraitre renferme 4.130 notices. I. — Bibliographia plvilosophica (016.105). Sommaire méthodique des ouvrages et revue de Philosophie publiés par lInstitut philosophique de Louvain. — Les deux premiers numéros renferment 1010 notices. III. - Bibliograplua astronomica (015.520.5). Sommaire méthodique des ouvrages et revues d'Astronomie, de Géo- désie et de Météorologie, publié par la Société Belge d'astro- nomie. — Le premier numéro est sous presse. Pour faciliter Pélaboration de tels travaux, la Confé- rence Bibliographique a émis le veu de voir les auteurs eux- mémes imprimer en téte de leurs articles de revue ou en annexe du titre de leurs livres, le nombre correspondant de la Classification décimale. Ce procédé simple, expéditif et économique, présente immense avantage de confier la classifi- cation åa celui qui connait parfaitement la teneur de cha- que éerit. Ces bibliographies spéciales, en attendant la publication des premiéeres fiches du Répertoire universel, seront com- plétées sous peu par dautres sommaires dont la rédaction sera également confiée a des spécialistes. Des négociations sont actuellement engagées en vue d'amener les Académies et les Sociétés scientifiques les plus importantes d'Europe et d'Amérique å s'affilier å Institut (0) international de Bibliographie. La Société royale de Londres, la Société francaise pour PAvancement des Sciences, PAca- démie royale de Belgique, la Société des Sciences d'Helsing- fors, TAcadémie de Stockholm et celle de Göttingen, la Smithsonian Institution de Washington, P'Association des bibliothécaires américains, P'Association artistique et litté- raire internationale, les Congrés internationaux de géographie, de physiologie, de botanique, de mathématidques, de zoologie se sont déjå partiellement, et isolément, préoccupés de Por- ganisation de la bibliographie des branches particulieres des sciences. L'Institut qui vient de se fonder constituera désormais une véritable fédération scientifique internationale, au sein de laquelle pourront étre poursuivies, avec P'unité de méthode et d'action indispensables, ces études relatives å la Bibliogra- phie de chaque science en connexion cette fois les unes avec les autres. : É Quant å rOffice international de Bibliographie, bureau central chargé de PFexécution des décisions de PFInstitut, il constituera lui-méme une fédération de bureaux spéciaux et cantonaux tels que ceux fonetionnant déjå pour certaines sciences, notamment pour la zoologie, la botanique, lagri- culture, les-sciences sociales, la géologie et la philosophie. Comme on le voit, I'cuvre de la Conférence bibliogra- phique de Bruxelles a eu un caracteére éminent pratique qui lui a valu des la premiere heure des adhésions nombreuses et des appuis précieux. $Le groupement et la coopération internationale de tous ceux, infiniment nombreux, qui å un titre quelconque, ont intérét au développement des travaux bibliographiques, permettra enfin de réaliser ce desideratum si souvent exprimé, considéré hier encore comme relevant du réve et de I'utopie: Pélaboration d'un Répertoire bibliogra- phique universel dressé conformément å une classification universellement connue et adoptée. Untersuchungen iiber den s. g. Ledum-campher. Von Edv. Hjelt. Die auf sumpfigen Boden, besonders in den nordischen Ländern, reichlich wachsende Porsch-pflanze (Ledum pa- lustre) enthält ein aetherisches Oel sowie eine krystallisie- rende Verbindung, bekannt unter den Namen Ledum-campher. Die ersten Beobachtungen äber das aetherische Oel die- ser Pflanze wurden schon 1796 von Rauchfuss!) gemacht, und später wurde es von Meissner?) und von Willigk >?) untersucht, welcber letztere doch mehr Aufmerksamkeit dem beim Auskochen der Blätter mit Wasser erhaltenen Extracte als dem Oele schenkte. Diesen Forschern gelang es nicht, cbensowenig wie Froehde'?), welcher (1860) das Ledum- oel eingehend untersuchte, den testen Ledum-campher zu erhalten. Dieser wurde 1831 von Grassmann ”) entdeckt. Er erhielt beim Destillation der Pflanze mit Wasserdampf ein halbflässiges Oel, das zu zwei Drittel aus Elaeopten und cin Drittel aus Stearopten bestand, das letztere eine farblo- se, fast geruchlose Verbindung, welche er, wegen ihrer an Campher erinnernden Eigenschaften, Ledum-campher nannte. Später ist sie erhalten und untersucht worden von Trapp '"), ') Trommsdorffs Journ. Bd. III. St. 1, S. 159. 2) Berl. Jahrbuch XXVIII, 2 Abth. 170. 3) Annal. d. Ch. 84, 365. +?) Journ. prakt.. Ch. 32, 181. 5) Repert. f. Pharm. XXXVIII, 53. Berz. Årsber. 1832, 245. $) Journ. ru8s. chem, Ges. VII, 204. Jahresb. 1874, 920. 10 Ivan ow !), Collan?) und mir sowie Rizza?), welche alle mit Material aus Norden (Russland und Finland) gearbeitet haben. Trapp beschrieb die Eigenschaften der Verbindung ziemlich genau und erhielt bei der Analyse Zahlen, welche zur Formel Cyg Hy, O föhrten. Buchner 2?) hatte fruöher das Praeparat von Grassmann analysirt und die Formel C3;, Hj3 03 aufgestellt. Ich und Collan schliessen auf Grund unserer ersten Analysen zu der Zusammensetzung Ca; Hj, 02. Rizza machte nicht weniger als 14 Analysen, theils auf ei- genes (russisches) theils auf von mir eingesammeltes Mate- rial, und stellte auf Grund der erhaltenen Daten sowie der : Dampfdichtebestimmung die Formel C,; H>, O auf, mit welcher auch spätere von mir gemachte und von Rizza mitgetheilte Analysen ibereinstimmen. Rizza hatte eine eingehende Untersuchung dieser Verbindung angefangen, seine Arbeiten wurden aber durch den Tod abgebrochen. Aus seinen nachgelassenen Notizen sind einige Beobachtungen veröffent- Heng). | Ich habe seitdem wieder mit dem Ledum-campher eine Untersuchung vorgenommen. Die Arbeit hat zwar wenig neue positive Resultate ergeben, ich theile dieselben doch im folgenden mit. Als Material wurden vorzugsweise junge Triebe der Pflanze, vor und während der Bliäthezeit eingesammelt, an- gewandt. Diese wurden fein geschnitten und mit Wasser- dampf destillirt. Zuerst ging ein gelbliches auf Wasser schwimmendes Oel iäber, später ein theilweise erstarrendes Produkt, und im Köhler hatten sich von Oel durchtränkte Krystalle abgeschieden. Der grösste Theil des schwach opalescierenden Wassers wurde abgeschieden und der Rest in Aether aufgenommen. Beim Abdampfen des Aethers hin- terblieb eine gelbe halbflässige mit Krystallen durchsetzte 1) Pharm. Zeitschr. f. Russl. 1876, 537. Jahresb. 1876, 909. 2) Ber. d. d. chem. Ges. XV, 2500. 3) Melanges phys. chim. Bull. Acad. imp. scienc. St. Petersb: XII. 2) Neues Repert.. f.. PharmsN, 5) Journ. russ. phys. chem. Ges. 1887, 319. IE Masse, welche stark nach Porsch roch. Durch Absaugen wurde das meiste des Oeles entfernt. Der rohe Campher wurde abgepresst und wiederholt aus Alkohol umkrystalli- sirt. Aus dem OÖOele schieden sich beim Abkählen weitere Mengen des Camphers ab. Die Ausbeute war bei Anwendung verschiedener Mate- rial sehr verschieden. Aus Grassmanns Angaben lässt sich die Menge des erhaltenen Camphers zu 1,05 und die des Oeles zu 0,5 Proc. des angewandten Pflanzenmaterials berechnen. Rauchfuss erhielt 3,15 und Meissner 1,5 Proc. Oel, aber kein Stearopten. Schon hieraus ist ersichtlich, dass die Ausbeute stark wechselt und dass auch das Ver- hältniss zwischen Oel und Campher ein sehr verschiedenes sein kann, ja dass das letztere vollständig fehlt oder nur in ganz geringen, nicht fassbaren Mengen vorkommt. Froehde giebt an, dass das von ihm untersuchte Oel mehr als ein halbes Jahr gestanden, ohne dass ein Stearopten sich abge- setzt hatte. Klima und Vegetationsverhältnisse iben wohl hier in erster Linie Einfluss. Um klarzustellen, ob die VosiluforeNeriode die Aus- beute beeinflusst, und in welchen Theilen der Pflanze die aetherischen Stoffe vorzugsweise vorhanden sind, habe ich einige qvantitative Versuche machen lassen, die ich hier ta- bellarisceh zusammenstelle. 23 SEN TNE SA Elg MEGA = är Ne (ONS Sa E:RG ; : ä 2 3 | zE | SE 2 SES 255 Anmerkungen. | RR SE REN SS (EET) AES SA an 5 MI RS SRA fa SA SRA RR St d : | RER RR MR q i; | I Österbotten | 20 April | Blätter (u. | 1,28 | 0,3r| 26,4 | Frisches Mate (Nord-Fin- | Knosnen) rial. I IRENE SR | | | ,; S | å 0 GE OMS 2065 Lufttrockenes | Gegend von | | Material. "HH Helsingfors | (Säd-Fin- | | | länder Er Tro Ma : 141. |-0,5 35,5 Pflanze etwas | | trocken. | | 5 5 | Blättertra- | 0,67 "0,30 | 44,6 Ganz frisches j | gende Trie- | | Material. ha be | | & 5 på | ra 10,85.) 0,31] 3591) -Frisches Mata = ch 12 Mai K 0,46 1 019 | 40,4 » EN 5, 2 | Blätter. (uu. |, ast. 032 fr20,3 SR 5 | | Knospen) | - - | S fr BUS OR å - & | Stiele ohne | 0,05 | — | = I | — Blätter | å. A I | Blättertra-. | 0,86 | 0,35 | 40,9 Etwas trocken | gende Triehe | lh - 3 Juni z | 0,79 | 0,24 | 30,57 Bläthende E | | | Pflanze I | 5 5 | Blätter (ww: 527 | OTSSIN AN - - É Bläthen) | | i I 3 Juli | Triebe mit | 1,18 | Etwas trocken JG Blätter u. Ja 5 ' ausgeblähte | E | Blumen 13 Wie natärlich, ist der Procentgehalt an Rohoel grös- ser bei Anwendung lufttrockener als frischer Pflanze. Aus der Zusammenstellung ist weiter ersichtlich, dass die aethe- rischen Stoffe vorsugsweise in den Blättern vorkommen(1,08 —1,61 ?/, Rohprodukt, wovon Campher 0,3—0,5 "/4, Mittel Rohprod. 1,30 und Campher 0,30 ?/,). Dagegen enthalten die Stiele nur minimale Mengen Rohoel (0,05 9/,). Blättertra- gende junge Triebe gaben in Mittel 0,75 ?/, Rohprodukt, wovon Campher 0,28 ?/,, also viel weniger als die Blätter för sich. Die Zahlen in der letzten Spalte zeigen, dass åder Campher- gehalt in Verähltniss zu Oel in den Blättern durchweg klei- ' ner (Mittel 29,2) ist als in den blättertragenden jungen Trie- ben (Mittel 39,5 9/,). Ein bestimmter Einfluss der Vegeta- tionsperiode oder Jahreszeit tritt nicht hervor. Aus Alkohol krystallisirt der Ledumcampher in langen weissen Nadeln (oft mehrere Centimeter lang), welche nur einen schwachen Geruch besitzen. Er schmilzt bei 104—105”? und siedet bei 282—2832. In Wasser ist die Verbindung so gut wie unlöslich, in Aether, Alkohol und Schwefelkoh- lenstoff löst sie sich leicht. Der Löslichkeitskoefficient in Alkohol (96 2/,) wurde bei 17,5? zu 10,4 ?/, bestimmt. Die Alkohollösung des Camphers ist schwach rechtsdrehend. Aus der Bestimmung in 109/,-iger Lösung berechnet sich [«e]j =7,98 ?. Ein Gemisch von Schwefelsäure und Salpeter- säure erzeugt Rothfärbung. Nach Versuchen von Professor E. Sundvik ist der Campher ein starkes, auf das Centralnervensystem wirken- des Gift. Die fräher erwähnten Analysen von Rizza gaåben als Mittel: CE==B1525---H => Eine zur selben Zeit von mir ausgefährte Bestimmung gab: == 200 =S Die Ursache dazu, dass Collan und ich bei unseren ersten Analysen den Kohlenstoffgehalt etwas zu niedrig ge- 14 funden hatten, lag augenscheinlich darin, dass wir nicht ge- nägend lange Verbrennungsröhren angewandt hatten. . Aus oben erwähnten Zahlen berechnet sich die Zu- sammensetzung C3, Hz, 03 oder C,; Ha; 0. Beers eEseOR (Cs HOE CINET SIrav «81,08 HR 9 bsr - Bei Bestimmung der Dampfdichte erhielt Rizza als Mittel von föänf Versuchen D=28,10. Aus letzt erwähnten Formel wird berechnet D =7,69. Zwei von mir nach der Siedemethode in Aether aus- - gefuhrte Moleculargewichtsbestimmungen gaben: Siedepunktserhöhung ÖST 0,083? Gewicht d. Lösungsmittels 50,6 50,6 g så Substanz 0,2976 04716 g Molgew. berechnet 221,5 234;6 Berechnet fär C;; HO 222. Die Zusammensetzung des Ledum-camphers kann also sicher durch die Formel C,; H,, O ausgedräckt werden und er ist somit isomer mit Patchoulicampher, Carvophyllen- alkohol, Camphacol u. A. Sesquiterpenhydrate. Rizza!) beobachtete, dass Ledum-campher beim Er- hitzen mit Essigsäureanhydrid in ein Kohlenwasserstoff C,; Ho, ubergeht. Nach meinen Untersuchungen findet diese Bildung eines Sesquiterpens ausserordentlich leicht statt. Die Was- serabspaltung tritt ein schon durch Einwirkung verdinnter Schwefelsäure (1:1) bei schwachen Erwärmen auf dem Wasserbade. Auf die Obhberfläche der Schwefelsäure bildet sich sofort ein Oelschicht. Mit Wasserdampf öäberdestillirt, abgeschieden und getrocknet siedete das Oel zum grössten Theil bei 255?. Eine Analyse gab. Ber toGisttlk C — 85,24 88,24 9/0 H —- 11,76 ITE 1) Journ. russ. phys. chem. Ges. 1887, 319. EV EAA NTE 15 Das Terpen nimmt bald eine gräne Farbe an und be- sitzt einen starken charakteristiscehen Geruch. Es mag als Leden bezeichnet werden. Der mit Ledum-campher isomere Patchoulialkohol ver- liert gleichfalls durch sehr schwach wirkende Azgentien Wasser und bildet Patchoulen, C,; Hs,, welches denselben Siedepunkt wie Leden besitzt. Ohne Zweifel sind die bei- den Vorgänge ganz analog, und Ledum-campher wäre somit als ein Sesquiterpenhydrat, Ledenalkohol, zu betrachten. Die Versuche das Vorhandensein einen Hydroxyls di- rekt nachzuweisen haben keine recht erfreuliche Resultate ergeben, doch lassen sie keine Zweifel in Bezug auf die Al- koholnatur der Verbindung zu. Erwärmt man den Campher mit Benzoylehlorid, findet Reaktion statt, die Masse wird flässig unter Entwickelung von Chlorwasserstoff, färbt sich erst blau, dann roth und dunkel. Eine Benzovlverbindung konnte nicht isolirt werden wohl aber ein Oel, das ohne Zweifel mit Leden identisch war. Beim Umschiätteln mit Benzoylehlorid und Natrium- hydrat blieb der Campher unverändert. Versuche wurden auch mit Phenylceyanat gemacht. Bei höherer Temperatur fand Reaction statt, aber sie verlief nicht glatt. Diphenylharnstoff bildete sich in reichlicher Menge, aber ein Urethan wurde nicht erhalten. Bei einem Versuche krystallisirten aus Aether-Alkohol-lösung einige Krystalle, die bei 144—145? schmolzen und vielleicht das Urethan waren, sie konnten aber nicht, wegen der geringen Menge, analysirt werden. Beim Erhitzen in Benzollösung fand zwischen Campher und Phenylcyanat keine Reaction statt. Um eine Chlorverbindung zu erhalten wurde eine Menge verschiedener Versuche gemacht. Von konc. Salzsäure wird der Campher sofort verflässigt, das erhaltene Oel, welches nicht zu Krystallisation zu bringen war, enthielt Chlor, war aber jedenfalls keine reine Substanz.. Phosphorchlorid, mit den Campher trocken zusammen gemischt, wirkt heftig. ein. Es entsteht ein blaugefärbtes Oel, jedenfalls ein Gemisch von Chlorid und Terpen. 16 Das beste Resultat wurde bei Anwendung einer Metode von Wallach!) erzielt. 3 g Campher wurden in kleinen Portionen in einem mit Schwelsäureverschluss versehenen Kolben eingefährt, welcher ein Gemisch von 3 g Phosphor- pentachlorid und 10 g auf Wasserbad destillirtes Ligroin enthielt. Die Lösung, welche eine röthliche Färbung ange- nommen hatte, wurde in einem Scheidetrichter mit Was- ser umgeschättelt, wobei die Farbe verschwand. Die abge- hobene Ligroinlösung wurde getrocknet und zu freiwilligem Verdunsten gestellt, wobei ein gelblich gefärbter Räckstand erhalten wurde. Da dieser nicht krystallisirte und sich auch nicht destilliren liess, musste er als solches analysirt werden. 0;35 g gaben 0,1874 g AgCl (8276 RUE AN) IK GI01 ON Oas (PEPE Ver er OSS LEHa (Get. CINT3:83, JAN6 TID BEr Es kloss GLES a Die Zahlen kommen den theoretisehen Wert so nahe als unter solchen Umständen zu erwarten ist und es findet = = also bei Einwirkung von Phosphorchlorid in der That ein Austausch eines Hydroxyls gegen Chlor statt. Als der Chlorid mit Chinolin behufs Chlorwasserstoffab- spaltung erhitzt wurde, enstand ein blau-grän gefärbtes Oel, das bei 2552? siedete, also denselben Siedepunkt wie Leden besass. Mit Phenylhydrazin reagirt Ledum-campher nicht. Bei den Oxydationsversuchen -wurden keine fassbare Produkte erhalten. Bei Anwendung verdännter Salpeter- säure entstand neben Harz nur eine geringe Menge Oxal- säure. Als der Campher längere Zeit mit Kaliumpermanganat gekocht wurde fand kaum eine Einwirkung statt, wodurch - hervorgeht, dass er ein tertiärer Alkohol ist. Die Verbin- dung zeigt in ihbrem chemischen Verhalten die grösste Ähn- lichkeit mit Patchoulialkohol>). 1!) Annal: d. Ch. 230, 231: 2) Tuttle, Dissertation. Göttingen 1893, s. 31. Ed Die meistern der erwähnten Versuche sind von Herrn E. Keto und S. S. Sandelin, welche auch das meiste des Materials dargestellt haben, ausgefährt. Helsingfors, Universitätslaboratorium. Algologische Notizen KE HiTn: I. Ein kleiner Beitrag zur Algenflora Badens und der Schweiz. Während meines Aufenthaltes im Sommer 1895 an der Universität Basel brachte ich auf einigen kleineren Spazirtouren und Exkursionen eine Menge Sässwasseralgen zusammen. Das in Spiritus aufbewahrte Material ist von mir teils in Basel teils später zu Hause untersucht worden. Ich will hier unten die gefundenen ' Oedogoniacéen und Zygnemacéen aufrechnen, da es speciel diese Algen sind, denen ich meine Aufmerksamkeit gewidmet habe, und aus- serdem die genannten Familtien in den, obigen Gegenden uberhaupt keiner näheren Untersuchung unterworfen worden sind. Von den allermeisten sind Präparate angefertigt und dem Botanischen Museum der Universität Helsingfors äberge- geben worden. Oedogoniace& (De Bary) Wittr. I. Bulbochete nana Wittr. Baden, Freiburg: in einem kleinen Timpel auf verschie- denen Wasserpflanzen. ; 2. Bulb. rectangularis Wiltr. Baden, Freiburg: in einem kleinen Tämpel auf Was- serpflanzen; Waldshut, Säckingen: Hochmoor , Jungholz". Ö 3. Oedogonium ecryptoporum Wittr. crassit. cell. veget. 7—8 w, altit. 4—6-plo major. E oogon. 18—21 ),, >» 18—21 u. Baden. Waldshut, Säckingen: Hochmoor ,, Jungholz'"'. 4. Oedog. Vaucherii (Le CI) Bréb. Kanton Baselland. . Basel: in einem Teich des Botani- schen Gartens auf Blättern und Blattstielen von Nuphar; daselbst in einem Gefäss mit Azolla; Birs Thal: Weiher bei der ,,Neuen Welt.'' 53. Oedog. Areschougiv Wittr. Baden. Waldshut, Säckingen: Hochmoor , Jungholz'. 6. Oedog. pluviale Nordst. Kanton Baselland. Inzlingen: Dorfbach; Haagen: ein gleiches Lokal; Binningen: Graben. T. Oedog. Braunit Kuetz. ; Baden. Freiburg: Hauflöcher hinter dem Mooswalde vor Hugstetten. 8. Oedog. macrandrum Wittr. Kanton Baselland. Basel: in einem Teich des Botani- schen Gartens auf Blättern von Nuphar. — Berner Oberland. Zwischen Wengern Alp und Wengen:in einem kleinen Bach mit frisehem, rasch fliessendem Wasser. — Baden. Waldshut, Säckingen: Hochmoor ,,Jungholz". 9. Oedog. sexangulare Cleve. var. majus Wille. erassit. oogon. 39—42 u, altit. 42—45 wu. Baden. Waldshut, Säckingen: Hochmoor ,, Jungholz"'. 10. Oedog. acrosporum De Bary. Baden. Freiburg: Hauflöcher hinter dem Mooswalde vor Hugstetten. 11. Oedog. echinospermum A. Br. Baden. Waldshut, Säckipgen: Hochmoor , Jungholz'". 12. Oedog. inversum Wittr. Nähert sich vielleicht mehr der var. subclusuwm Wittr. (Wittr. et Nordst. Alg. aqu. dulce. exs. N:o 26). Die Oogonien sitzen entweder einzeln oder zwei auf einander. Kanton Baselland. Basel: in einem kleinen Gefäss des Botanischen Gartens; Allschwöl: in einem Brunnen; Neudorf: Sumpf; Rährberg: Feuerweiher. 13. Oedog. lautummarum Wittr. Kanton Baselland. Allschwil: Weiher bei der Ziegel- hätte. 14. Oedog. Pringsheimii Cram. Die Oogonien sitzen einzeln, niemals zwei oder mehrere auf einander. Kanton Baselland. Neudorf: Sumpf. 15. Oedog. Boscii (Le CI) Breb. "Kanton Baselland. Basel: in einem Teiche des Botani schen Gartens. 16. Oedog. grande Kuetz. Kanton Baselland. Allschwäöl: Weiher bei der Ziegel- hötte; Neudorf: Sumpf. Auf den Fäden von Allscehwäl sitzen die Oogonien nicht nur einzeln, sondern auch 2—4 auf einander. 17. Oedog. ornatum mn. sp. Oe. nannandrum, gynandrosporum; oogoniis 2—3-conti- nuis vel singulis, oboviformibus, poro superiore apertis; oosporis oogonia complentibus; exosporio tenui, hyalino, mesosporio longitudinaliter costato, costis irregulariter anastomosantibus, endosporio hyalino(?); cellulis suffultoriis tumidis; androsporangiis pluricellularibus; nannandribus unicellularibus, paullum = curvatis, in all cellulis suffultoriis sedentibus. crassit. cell. veget. 25—39 mu, altit. 2—4-plo major. 5 cell. suffult. 40 —48 ,,, SN 00g0on. 68—78 »,»>» »- S3—120 pu NÖRE0OSPO Öd RS NTA FEFSGEll androsp.29==2253,35 ss LI LON RAT ADD GNT: 5 ON nt ÖVR I Oedog. ornatum n. sp. (! /210) Die Art scheint dem Oedog. cyathigerum Wittr. var. ornatum Wittr. nahe zu stehen. Kanton Baselland. Neudorf: Sumpf. 22 Zygnemacee (Menegh.) Rabenh. 1. Mougeotia parvula Hass. Kanton Uri. Zwischen Geschenen und Andermatt: - Felsenwand an der St. Gotthardstrasse. 2. Moug. robusta (De Bary) Wittr. Kanton Baselland. Oberwäl: Weiher bei einer Ziegel- hätte. 3. Moug. pulchella Witur. Baden. Freiburg: Hauflöcher hinter dem Mooswalde vor Hugstetten. Berner Oberland. 4. Zygnema stellinum (Vauch.) Ag. Kanton Baselland. Basel, Kannenfeld: in einem kleinen Teich auf dem Gottesacker. crassit. zygot. 39—42 u, altit. 48—57 u. Birs Thal: Weiher bei der ,,Neuen Welt." 5. Spirogyra longata (Vauch.) Kuetz. crassit. cell. veget. 28—34 u, altit. 3—06-plo major. ” zygot. 28—33 DEE NSRG) [55==2- ” ” Kanton Baselland. Basel, Kannenfeld: in einem kleinen Teich auf dem Gottesacker; Neu-Allschwöäl: Graben bei der Landstrasse; Wählen: Felsenwand; Birs Thal: Weiher bei der , Neuen Welt'. — Berner Oberland. Wengern Alp: in einem Brunnen. 6. Spirog. varians (Hass.) Kuetz. Baden. Schwarzwald, Alb Thal: in einem Graben bei ' der Landstrasse. — Kanton Baselland. Inzlingen: Schlosswei- her. — Kanton Uri. Wasen: Graben bei der Landstrasse. 7. Spirog. nitida (Dillw.) Link. crassit. cell. veget. 88—110 u SRA EE T5—9895 Baden. Freiburg: Hauflöcher hinter dem Mooswalde vor Hugstetten. S. Spirog. maxima (Hass.) Wittr. Baden. Freiburg: Hauflöcher hinter dem Mooswalde vor Hugstetten. 9. Spirog. gracilis (Hass.) Kuetz. Kanton Baselland. Basel, Kannenfeld: Gottesacker. 10. Spirog. punctata Cleve. crassit. cell. veget. 20—23 u TÄMJA SO 28—30 ,, Baden. Schwarzwald, Schwarzhalden Thal: Graben bei der Landstrasse. | 11. Spirog. inflata (Vaueh.) Rabenh. Baden. Freiburg: Hauflöcher hinter dem Mooswalde vor Hugstetten; Schwarzwald, Schluchsee: in einem kleinen Tiäimpel bei der Landstrasse; Schwarzwald, Schwarzhalden Thal: in einem Graben. | 12. Spirog. Weberi Kuetz. Kanton Baselland. Basel. 13. Spirog. Grevilleana (Hass.) Kuetz. Baden. Freiburg: Hauflöcher hinter dem Mooswalde vor Hugstetten. 14. Spirog. calospora Cleve. Dissepimentis cellularum non replicatis. Kanton Baselland. Inzlingen: Schlossweiher; Allschwil: in einem Brunnen. I. Einige fadenförmige Chlorophycéen aus der Um- gegend von Wirzburg. Von Herrn Professor Fr. Eltving wurden mir zwei von ihm im Sommer 1879 in Deutschland genommene Ailgenproben zur Untersuchung gegeben. Da es sich zeigte, dass einige sehr interessante Fadenalgen in den Proben vorkamen, teile ich hier die Untersuchungsresultate mit um so lieber als von den angetroffenen Algen, wenigstens nach den Literaturangaben betreffs der Sässwasseralgen dieses 24 Landes, nur wenige bisher in Deutschland gefunden worden sind. Die Proben waren bei Wärzburg in Bayern einge- sammelt, die eine am 10 Juli, die andere einige Tage fräher im Juni. In der erstgenannten Probe kamen vor: Spirogyra dedalea Lagerh. var. major nov. var. crassit. cell. veget. 50u—63 mu, altit. 3—7-plo major. 5 zygot. 43—58 ,,, » -30—118 wu Spirogyra dedalea Lagerh. ist meines Wissens fräher nur einmal gefunden worden, und zwar von Herrn Pro- fessor G. Lagerheim in einem Teiche unweit der Stadt Alt-Breisach in Baden (cfr. Lagerheim, Sopra ale. Alghe nuove o rimårch. in Notarisia III, 1888 p. 592). Exemplare von diesem Lokal finden sich im Exsiccatwerke der Herren Wittrock et Nordstedt's sub N:o 963. Ein Vergleich mit diesen Originalexemplaren hat erwiesen, dass die vorliegende Form so sehr an die betreffende Art erinnert, dass ein Zusammenfihren beider berechtigt erscheint. Ich habe des- halb die meinige als var. major der fräheren Spirogyra dedalea Lagerh. bezeichnet. Dabei will ich doch bemerken, dass ein Unterschied in der Form der Sporen zwischen den beiden Algen zu beobachten ist. Während die typische Spirogyra dedalea Lagerh. mehr eiförmige Frächte hat, sind die Sporen bei der neuen Form nach beiden Enden zu gespitzt, in dieser Hinsicht nicht ”wenig an diejenigen der Spirog. communis (Hass.) Kuetz. erinnernd. Bei der neuen Varietät sind auch die Windungen des Chlorophyllbandes in den vegetativen Zellen zahlreicher (4—7) als bei der ursprönglichen Art (2—3,5). Bulbochete rectangularis Wittr. In der anderen Probe fand ich folgende Algen: Oedogonium Boscii (Le Cl) Bréb. Trotz die Oosporen sehr reif waren, konnte ich an dem reichlichen Material doch keine längslaufenden ,,costae" 20 auf der Innenseite der Sporenmembran wahrnehmen. 'Da aber die Art in allen äöbrigen Hinsichten mit dem Oedogo- num Boscii ubereinstimmt, trage ich kein Bedenken, die- selbe mit diesem Namen zu bezeichnen. Oedog. Hystriz Wittr. Oedog. suecicwn Wittr. Oedog. sociale Wittr. Oedog. Magnusii Wittr. Oedog. longatum Kuetz.; Wittr. Oedog. wirceburgense Nn. sp. Oe. oogoniis 2—6-continuis, subglobosis vel piriformi- globosis, in parte superiore circumscissis; poro in circum- sceissione sito; oosporis depresso-globosis, oogonia non plane complentibus. crassit. cell. veget. 4—5 wu, altit. 4,5—6-plo major. 5 oogon. 18—20,,, ,» 15—18 u S oospor. 15—18,,, , 14—15 ,, Coleocheete scutata Bréb. Räknekvadrant, medels hvilken alla aritmetiska och trigonometriska räkningar värkställas på ett enkelt och bekvämt sätt. AN S. Levänen. Konstruktion af och beskrifning öfver räkne- kvadranten. I de räknelinjaler och -abacker (abaque = abacus = räknebräde hos romarne), som hittils föreslagits till utfö- rande af de aritmetiska och trigonometriska grundoperatio- nerna, göres bruk aflogaritmiska eller gäntherskalor eller ock af hyperboliska kroklinjer.!) Likväl är det möjligt att på ett högst enkelt sätt ersätta dessa artificiella och olikformiga skalor med naturliga och likformiga sådana. Vidfogad figur är en räkneaback, hvars samtliga ska- lor äro af sistnämda beskaffenhet. En kvadrat af 15 cms sidolängd är indelad i rutor af en kvadratmillimeter hvar. Af denna kvadrat är likväl endast en kvadrantisk cirkelsek- tor utförd. Af delningslinjerna, hvilka af skäl, som strax skola klargöras, kallas zsoplether, beteckna vi de horisontala med b och de vertikala med c. Med beteckningen bi, by... c,, Co eller db, =1, by =2 --- antydes ordningsnummern för isoplethen eller dess talvärde, räknadt från abackens O-punkt eller origo, som utgöres af figurens nedra hörn till vän- ster. Linjerna b, och cy kalla vi abackens b- och c-axlar. Hvarje punkt på en isopleth anses ha samma talvärde, som 1) Jmfr Vogler, Graphische Tafeln, Berlin 1877; d Ocagne, Les calculs usuels éxécutés au moyen des abaques, Paris 1891; Maurer, Graphische Tafeln för meteorol. und physikal Zwecke i Aus dem Archiv der deutschen Seewarte, Hamburg 1894. 21 hela isoplethen har. Hvarje punkt på isoplethen b, har tal- värdet 1. Hvarje punkt på isoplethen c= 2-5 har talvärdet 2.5 0. s. v. Det är just af denna orsak, som dylika linjer kallas isoplether.!) Till abackens vidare utrustning skulle höra ett tredje system af rätlinjiga isoplether, hvilka, alla utgående från origo, skulle gå genom skärningspunkterna för räta linjerna c,, och bi, by, ::: db, samt genom skär- ningspunkterna för räta linjerna bi, och ej, Ca, :: > C0- Samt- liga dessa räta linjer kunna tänkas förlängda ända till den cirkelbåge, som begränsar abacken. Dessa linjer vore isop- lether för kvoterna S och , Vi hafva emellertid icke upp- dragit dessa isoplether, enär vi hafva för afsikt att på abac- ken konstruera ett annat isoplethsystem, hvarom strax mera. När en figur öfvertäckes af flere system linjer, uppstår ett nät, hvars maskor framställa en altför trasslig bild för ögat. I förevarande fall skulle genom hvarje punkt på abacken gå 4 särskilda linjer. Man bör därför fördela dessa linje- system på olika plan: abackens plan och ett annat plan, framstäldt af något genomskinligt ämne, såsom kalkerpap- per, gelatin, celluloid eller glas, och hvilket placeras ofvan på abacken. Det genomskinliga planet kallas äfven trans- parang. För det här afsedda ändamålet är det tillräckligt, att af en gelatinskifva utskära en remsa af par centimeters bredd och minst 15 centimeters längd. På midten af rem- san inristas en fin rätlinje. Ställes nu en punkt af denna linje i abackens origo och remsan vrides omkring, som ra- dien i en cirkel, intager denna linje på remsan alla lägen, som tillkomma det i fråga varande tredje systemet isople- ther. Vi kalla, för korthetens skull, den radierande linjen abackens radie?) och beteckna den med -”. Medels den sålunda utrustade abacken kunna nu multi- plikation och division af tal på mycket enkelt sätt utfö- 1) i00xAnN30os = lika till mängden, likvärdig. 3) Till radie kan äfven användas ett hårstrå. 28 ras.!) Men förrän vi visa detta, skola vi redogöra för ett fjärde system af isoplether, hvarigenom vinnes ännu ytter- ligare sätt för värkställande af multiplikatiion och division och hvarigenom äfven de trignometriska kalkylerna blifva medels abacken utförbara. Med origo som medelpunkt och br 61, 2 0 GÖR 6rSOMESFA Ner UP PEASKGNTRe bågar af en kvadrants storlek. Dessa cirkelbågar beteckna vi: med a. Med ay, do, =: > elleridi== 1, 0:= = 2, sr IHÖLStAS då cirkelbågar med radien 1, 2,-.--. Hvarje sådan båge är psoteth för en punkt, som städse befinner sig på samma afstånd från origo. Talvärdet för hvarje isoplethbåge af- läses i den punkt på b- eller c-axeln, hvari dessa skäras af bågen. Dessa bågar kunde äfven med fördel bortlämnas från abacken, hvilken därigenom skulle få ett redigare ut- seende och ersättas af en i millimeter delad skala, anbragt vid radien på transparangen, hvilken i denna händelse bör bestå af ett durablare ämne, än gelatin eller kalkerpapper äro. Aldra ytterst begränsas abacken af en cirkelbåge, som är indelad i grader och hvarje grad delad i tre lika delar. Delningen går således från 20' till 20". Efter ögonmått kunna - 20" =2" afläsas. På b- och:c-axlarna afläses - [Ce hvaraf följer att med abacken kunna behandlas 3 å 4 siff- riga tal, till hvilket sifferantal således hvarje tal, som be-- står af flere än 3 å 4 siffror, bör reduceras. Noggrann- heten i räkneresultaten är således lika stor, som den som uppnås med de brukliga mindre räknelinjalerna. På grund af dess form kalla vi vår aback räknekvadramt. 1) Äfven addition och subtraktion af tal med samma tecken kunna medels denna aback i förening mud en transparang, hvarpå ett rätvinkligt kors af två räta linjer är uppdraget, värkställas, men som denna operation saknar praktisk betydelse, lämna vi den närmare be- skrifningen däröfver därhän. 29 Regler för utförandet af räkneoperationer med räknekvadranten. A. Aritmetriska räkningar. Medan pb, c, a i allmänhet beteckna tre i en punkt sammanstötande eller sammanhöriga isoplether, betecknar särskildt t. ex. b, den b-isopleth med talvärdet x, som skär isoplethen c, eller a,. De satser, på hvilka de aritmetiska operationerna med räknekvadranten grunda sig, äro följande: it PD 1 = & = bt, C 4 Dt 10 10 FRE C Cio 10 1 C C; 3 = 0 a el b b, z 710 10 4 SE CC a b b10 10 bl ad il 10 10 6 [NE 2 = 2 RN SR sam TI. d A10 10 al ic a — 1 (oo ab b bD, z 10 10 8 a 2 a 5 ad, ET v) USER 10 1 C C SFTEREA SO a dr z 30 : cw0 OR 10 1 ad aA 1 FAS av SA al, C & NG an at C Can 10 Allmän anmärkning. Vid räkning med räknekvadran- ten iakttages icke decimalkommat, hvars läge bestämmes först efter erhållet resultat genom öfverslagsräkning. Längre fram skola vi likväl uppställa regler för bestämmande af de- cimalkommats läge (art. C.). TE Multiplikation. Sö a. Radien lägges genom punkten (ba, cy9) '), skärnings- punkten för isoplethen cz och radien uppsökes, emot denna punkt svarar by. Då är y = a £.?) Eller ock tages punkten <(c,, 0), isopl. hb, och motsva- b rande cy, då jämväl erhålles y = &« 8. Ex. a =06-8,8 = 5. 7. Radien lägges genom punkten (b= 6:88. c= 10); ce = 5? 7 skär rien punkt, hvarigenom går b==31H855 apP=38.8 (exakta värdet = 38.76). Eller lägges radien genom punkten (c = 6.8, b = 10); b = 5 : 7 skär den i en. punkt, hvarige-"' 2 NOMmK Sar 0C= 315 OSAGT NOT b. Radien föres genom punkten (b,> Ci), skärnings- >ä punkten (r, Co) uppsökes, i hvilken punkt afläses bp. !) Med beteckningen (a, b) i allmänhet förstås den eller de punk- ter. i hvilka linjerna a och b skära hvarandra. Ek > Denna regel finnes i anf. arb. af d'Ocagne sid. 22. al Då är A= NGA era Isopletherna b och c kunna, liksom i fallet a byta plats med hvarandra. Ex. a = 9.35, 8 = 85-48. Radien lägges genom punkten = (9. 35, ce = 1) och skäres af ce = 8. 48 ien punkt, hvari afläses b = 7.93. a Bf = 19.-3 (19 - 288). Det är att anmärkas att sältet a i allmänhet ger ett noggrannare resultat än sättet Db. c. Radien lägges genom punkten (b,, a,,)-. Denna skä- res af a, i en punkt, hvari afläses b Dårär y = &« 8. I stället för b kan äfven tagas c. PKR LANTO HSA GENOM: PUND kteN=(0T= MI, a = 10) lägges radien, hvilken skäres af a — 8 - 48 i FIER i hvil- Ken öar INR DÖ rr (EXTFUITER 0). END SOTD OLE LRNAdST FOIS (Or = Or ackör LÖNER , GE RONAHASES 0 srtbaötne pa KLOKSG (LS: 004): d. Genom ak ba, a) lägges radien, hvil- ken skär a, i en punkt, ur afläses bb. Då är y = &« 8. För b får tagas c. Detta sätt ger ej alltid lika noggrant resultat som sättet c. Ex. a — 97,8 = 11.5. Rad genom (b = 0:97, a = 1) skär a = 11.5 i en punkt, hvari afläses b = 11.16: :: a fp = 111.6 (1115-55) : e. Radien inställes på punkten (aa, c eller cy), ge- nom punkten (r, Co) går a. Dasari e cv. rUtbytesatic och b får ske. Birng= LÖKA 6 var LOST HAANS På (Croy C- AVE) 0e: nom (c = 10: 7, r) går a =" 11 + 45. ": a 8 = 11450 (11449). Emedan hvart och ett af ofvanstående moment erbju- der två särskilda sätt att finna produkten, kan multiplika- tionen med räknekvadranten således värkställas på 10 olika sätt, af hvilka man genom snabb öfverläggning väljer det, som lofvar det noggrannaste resultatet. Man bör nämligen undvika altför sneda skärningar mellan radien och de öt- riga isopletherna. Genom en liten preparation af de gifna talen kan äfven ett godt läge på abacken uppnås. Så kan - i stället för 17 Xx 19 sökas > Xx 2 Xx 19 =8-5 x 38. - 32 Genom Ööfning vinner man färdighet att ganska snabt utföra inställningen och afläsningen. Äfven ganska sneda afskär- ningar kunna noga afläsas, om man nämligen litet för radien fram och tillbaka och därvid noga observerar, på hvilket ställe skärningspunkten ställer sig, när radien intager sitt bestämda läge. TH Division. ce Vd = a. Radien inställes på punkten (63, cy), den, punkt hvari den skäres af b., uppsökes. Genom denna punkt går ce, Då ärvy = 2 Isopletherna b och c kunna byta plats med hvarandra. Fx (Sa ODEN OMNIA (Ör ye ONAANES radien, som skäres af b = 7.3 i en punkt, hvari afläses e =53 : 20, os 5 — 0 - 820 (0 - 8202. - -) b. Radien inställes på punkten (3 c,), den punkt, hvari den skäres af b, bestämmes och den därigenom be- es > . o (c NR ex stämda C, afläses, hvarigenom erhålles y = = Afven här kunna b och c utbytas mot hvarandra. Sättet är i allmän- het mindre noggrant än det i a beskrifna. EX. 0 = 6, 00=2495 50 Radien genom: (OL== 41505 Fer skäres af b=>17-6 i en punkt, hvarigenom bestämmes c = 3 - 56. ns = Öc5-306 H(0)5 3550 c. Radien inställes på punkten (CE Cg)- Skärnings- punkten för radien och cy eller c,, bestämmes, bvarigenom går by och y = gi Utbyte af b och c mot hvarandra är tillåtet. Ex. 0 = 8:45, 8 =7-. 93. Rad. inställes på punkten (b = 7 + 93, c = 85-45). Rad. skärningspunkt med b = 10 ger cy = 10-65. —>&IÅ = 1 «065 (1 - 0653 - + -) TERES IN ve RE 33 REN SSP sostiradT genom (O"==MLIpkg, Cis=19 13) a skäres af c, och b = 2-5 i samma punkt. '. br 2.5 (2. 4909). d. Radien inställes på punkten (a, bg), genom skär- ningspunkten för radien och bj eller bi, går cirkeln a, hvar- igenom fås y = = Utbyte af b mot c får ske. Ex..0= 13, 8 = 11. När rad.; inställes på” punkten (d,,;'05 Ne går genom dess skärningspunkt med b,, cirkeln a = 11 - 82. EES) 1818 55) e. Radien inställes på punkten (6. az), genom dess T"HA'! ÅR skärningspunkt med a, eller a,, går by, som ger y = zz Förvexling af b och c får ske. Ex. a = 7, 8 = 14-77, Inställning på punkten (c = 7, a = 14 - 7), rad. skäres på a,, af c —4 - 76. '. 3 =0:-416 (0 -AYOL9 4) Anm. Af reglerna d och e följer att med samma in- ställning af radien erhålles 3 och 3 Medräknas de två olika sätt, som enhvar af förestående regler tillåter, kan divisionen med räknekvadranten utföras på 10 olika sätt, så att man esomoftast är i tillfälle att undvika ogynsamt läge för inställningen. 00 Potentiering och radicering. Dessa operationer, åtminstone de med högre exponent resp. index, utföras bekvämast medels logaritmer, hvarför vid sidan af abacken konstruerats en grafisk logaritmisk ta- bell, bestående af en likformig skala för logaritmer och en olikformig för motsvarande tal. Användningen af dessa be- höfver väl ej här beskrifvas.!) En logaritmisk skala hade 1) Vi kunna omnämna att kvadratroten kan medels kvadranten bevämt utdragas ur ett tal, som låter framställa sig under formen 3 d4 kunnat. anbringas omedelbart bredvid hvardera af axlarna b och c, så att logaritmen till ett å abacken erhållet resul- tat med ett ögonkast kunnat afläsas. Utom den logaritmi- ska tabellen hafva vi bifogat de viktigaste konstanterna (med 3 a 4 decimaler), för att. våra tillhands vid utförandet af t. ex. planimetriska och stereometriska kalkyler. Likväl för- tjänar det att anmärkas att successiva digniteter af ett tal kunna afläsas vid en enda inställning. Så t. ex., om man inställer radien. på. (ö;, a,,), alläses 7" = 49.—= "b; som; gar genom (a,, 7). Ser man efter, utan att rubba inställningen, hvilket b går genom (a = "4-9, 7), finner man b = 3-43. Alltså 73 == 343: På dylikt sätt finner man 5-4? = 157 (157 - 464). På enahanda sätt kunna 4:de, 5:te - - - digni- teterna afläsas vid en enda inställning. Så finner man vid inställning” på. (603). Ao) VIC. (C3, 7) 0-==00= 0 NAC (RO (DG 24 AlaseSj0L== Alde vid (a =2- 7, r) afläses 8-1 = 2 ; TAR FED) Vid (00 Sot) afläses b — 2-43 = 100 ÖSTEN Kvadratroten finnes med kännedom af dess ungefärliga värde genom successiv förbättring af inställningen. Gäller det t. ex. alt finna V6, som ligger emellan 2 och 3, gör man inställningen så t. ex. att b, som går genom (c,o, 7), blir = c, som går genom (b = 0-6, r). Efter några försök finner man V 6 — 2-45. Äfven kubikroten kan, utgående från ett approximeradt värde därpå, finnas genom tatonne- ringar, men sker dess, liksom högre rötters utdragning lik- väl bekvämare medels den grafiska tabellen. ar = Bb + c eller br = ar — & Ex (VI3) = 32 + 2. Genom punkten (b = 3, c= 2) gåra=3 - 605 = W13. Ex, (WV 19)2=102—92, Genom skärningspunkten för a = 10, b = 9 går c = 4. 36 = W 19. BB: Trigonometriska räkningar. JE De trigonometriska funktionerna. Inställes radien på ett gradtal B, afläses invid den- samma funktionerna sin B, cos B, tang B, cotg B, sec B och cosec B. Vid radiens genomskärning af a,, eller a, afläses ; f SID 0; "| cos P0: Vid radiens genomskärning af c,, eller c, afläses, när BESS AH 25Etang.be==0;, och vid genomskärningen af b, FIN COlANSEÖT==6: För B > 45? är 4 fang:Br== 0; allast på cy 5. cotang B = c, afläst på by, eller bi. oo För B < 45? afläses vid radiens genomskärning af Grd OCK SG 6. sec. B-= a och vid genomskärningen af b, TFLCOSCE BE: 0. För B>45? afläses på c, 8. sec B = a samt på bi, och b, LCOSCE-bI== 0: NG . 650 (0 + 6495) «760 (0 - 7604) « 855 (0 - 8541) 2110-017. 1108) « 316 (1 - 3150) - 540 (1 - 5398). [sar S ET I EK=E=ROS Ce NOV NI SSPPAN SA 30 Ex. ( sin = 0- 943 (0 - 9436) RNE 0 - 332 (0 - 3311) j tang = 2 - 850 (2 . 8526) HAAG (0? 40" I cotaug = 0 - 352 (0 - 3513) sec = 3: 02 (3 - 0206) cosec = 1 - 060 (1 - 0598). Tvärtom gäller det att finna vinkeln, som hör till en gifven trigonometrisk funktion och tillgången därvid är lätt insedd. IC Räkning med de trigonometriska funktionerna. Entermiga eller monomiska kalkyler med de trigono- metriska funktionerna utföras på ett högst enkelt sätt med räknekvadranten. När radien är instäld på 5, afläses vid skärningspunk- ten för radien och cirkeln a fasinB = ob, "lacos BB = -c. Vidare finnes fetang B = bb, "lb cotang B = c. Slutligen är RE | sn BS b cosec B = a. sin SOL 20M(OTT280) 4 . 00 (3 - 994) STAD OEI KSSS 0) cotang = 4-74 (4- 731) sec 11-39 ( I. 390) | cosee = 8. 84 (8-836). Ex. | 579 35 COS = ) I 31 III. Triangellösning. Denna operation med räknekvadranten gestaltar sig högst enkel och innehålles i själfva värket i formlerna 10—12 i näst föregående art., om vi för de rätvinkliga trianglarnas räkning tillägga formeln 2 ENG 2 0 fe [I dd HE hvilken löses medels kvadranten i afseende på en af bok- stäfverna, när de två öfriga äro kända. Här erfordras inga teoretiska betraktelser mer, hvarför vi endast anföra exem- pel på lösning af trianglar medels kvadranten. Äfven här bestämmes decimalkommats läge i allmän- het genom öfverslag, likväl finnes i art. C. regler uppstälda därför. I en triangel 6 -69 sin 332 40” är sin 42" c= 6:69 Radien inställes på 33940', vid dess afskärning B = 3340" | med cirkeln a = 6 - 69 afläses b=3. 71. Rad. CE LI5e inställes på 42”, vid dess afskärning med b=3 » 71 PES afläses a = 5 » 54, b =? ; "ob = 5 > 54 (5 - 543). arean — ? SEEN ad = sin 429 sin . Radien inst. på 429, vid dess afskärning med b =06-69 afläses a = 9.97. Rad. inst. på 59 20,, vid cirkeln 9 - 97 afläses 14 -. 5. +: a = 1-45 (1- 449). il 3 (6 + 69) Arean = cotg 33240” + cotg 8720 22.2 22.2 Tree 8.3 — 2:69 2: 685). 3» 54 sin 138? SL | ; CRED Z Sjö Bjre= = i; NER | SR 6 - 69 (0 TN | Rad. ställes på afskärningen mellan b — 3 « 71 Bo | och a = 6 - 69, och på bågen afläses B = 33? 40 | (jmfr föreg. ex.). a —Ddb=>2 267 AR CS 2000tcote la a+Fb=4.1 (SPETS AR : i | 0 TC 488771 Bad: Ställesttpa- ud, aMmOtS 05 AREA TRANS 2 I 1 | c= 734. Rad. stäld på punkten (c = 7 - 34, 3 (A+ B) | b.=>4-1) visar på 2994". =E M-oTDTA MER SES | vo EE 909 — 290 4: =609 56", BES? | VA = 1330 51 221 (34), B — 11959: 22: (107). a = 485 | 485 cos 62 . 22-13 B+O | SS ERE SR SA SRS 225 SÄNG | EG | FT fe085 831 BLAISE rt 2 62-22-13 17 485 sin 62 - 22.13 430 a [ÖS AT aln 180 5 0309 RIE SSA OG c=>? = 432; "> b = 1271 (1272), c = 839 (840). 2 + 284 Xx 1- 173 I 2:17 2 tändare = a TN > 2 3 - 515 Xx 0 - O62 0.22 SENOR ENA | SEE 1 EE ER = VI2.3 — 3: 5l, 5 OC = 1405; FY BENA re KÖ LSE su0== 48010) cC=? arean = V3-:52x2-28XxI-17x 00-062 arean = ? = V05581=0 : 764 (0: 763). Ofvanstående exempel torde tillfylles visa den prakti-' ska användbarheten af räknekvadranten. Vi framhålla ännu dess ytterst enkla konstruktion, i det den kan utklippas fär- dig ur s. k. millimeterpapper, på hvilket man konstruerat en graderad båge. Som radie kan i nödfall funktionera en vanlig linjal. Är denna försedd med millimeterskala, kan denna ersätta cirklarna a. Vår kvadrant skulle vinna i hand- terlighet, om transparangen med radien fästades i origo, så att densamma vore, lik alhidaden på vinkelmätningsinstru- 39 ment, vridbar omkring kvadrantens centrum. Det vore in- tressant att få apparaten till alla delar utförd i celluloid eller glas. Vi hafva funnit kvadranten korrekt indelad och graderad, med undantag af cirkeln a,,, som i vissa punkter synes ha större radievärde än 10 cm. Öfverskottet stiger till något mer än 0.1 mm. Detta synes t. ex. i punkterna (EC), (08, c= OT senom Pvika namda Cirkel icke precis går, hvilket den borde göra, enär 10? =76? + 8?. Denna inkorrekthet orsakas däraf att c-ipsoletherna upptill något sammandraga sig. Något nämnvärdt fel i resultaten synes därigenom ej åstadkommas, enär densamma vid in- ställning och afläsning kan observeras. C. Bestämning. af decimalkommats läge. Vi omnämde i början af denna beskrifning att deci- malkommats läge i erhållet resultat bestämmes genom öf- verslagsräkning. Ehuru ett sådant öfverslag i de flesta fall "snabbt låter göra sig, kan det likväl synas önskvärdt, att, liksom man för räknelinjalen uppstält regler för att finna decimalkommats läge, !) jämväl utfinna sådana för räkne- kvadranten. Och i själfva värket finner man regler för denna apparat, hvilka äro analoga med dem, som gälla för räk- -nelinjalen. . För detta ändamål förutskicka vi definitionen på ställigheten af ett tal samt redogörelsen för kvadrantens indelning. Ett tal är n-ställigt eller har n-ställen, om ” stycken siffror föregå decimalkommat. Talet 11-23 är tvåställigt 100-35 3-ställigt, 0: 473 O-ställigt o. s. v. Ett egentligt deci-. malbråk är — n-ställigt om n stycken nollor, räknade från decimalkommat, föregå den första signifikativa siffran i brå- ket. Sålunda är 0 -01 — 1-ställigt, 0.::001 — 2-ställigt o. s. v. . Räknekvadranten indelas i två delar eller skalor. När .vid räkning med kvadranten resultatet markeras af en rät- linjig isopleth b, c, betraktas som första skala den rektan- 1) Der Rechenstab von Dennert & Pape, Altona. 40 gulära yta, som begränsas af bi, c, (dessa linjer inberäk- nade), samt bi,, c,, (dessa linjer icke inberäknade). Åter- stående delen af kvadranten (b,,, ej, inkl.) bildar den andra skalan. !) Indices för den första skalan äro b,, c, samt för den andra skalan bo, Cio- Angifves resultatet af en cirkulär isopleth (a), anses kvadranten likaledes indelad i två skalor, af hvilka den för- sta utgöres af ytan, som begränsas af by, co, a, (inkl.) och a (exkl). Öfriga delen af kvadranten hör till den andra skalan. Index för den förra är a, och för den senare a,o- Detta faststäldt, uppställa vi följande regler. Multiplikation. Av AA beteckna faktorer och p deras produkt. Dessa bokstäfver beteckna äfven beträffande tals ställighet. 7 är multiplikanden, som inställes. Faller p till höger om resp. ofvanom /, och inom samma skala som detta, eller till vänster om resp. nedanom det- samma men inom en annan skala, är p = A + f — 1. I alla andra fall är p = A + fö d. v. s. dåp afläses till höger om resp. ofvanom AA men inom en annan skala än detta, eller till vänster om resp. nedanom /, men inom samma skala som detta. Exx. 5 x 6 = 30. Ställighet = 1 -F 1 = 2. "Produkten fal- ler nedanom multiplikanden och inom samma skala som denna, inställ- ningen må ske på c,, eller ay. Följaktligen är p = AA + fe 5x1=5 p=1—+ 1 — 1, enär p faller, inom andra skalan - och därjämte nedanom /, som ligger inom första skalan. 95 x 106 = 10070. p= 2 + 3 = 5. Inst. på punkten (c,,, bas), genom (c = 10 «6, r) går b = 10 - 07, .som faller inom den andra ska- lan och ofvanom b = 95, som ligger inom första skalan. Samma resul- tat erhålles vid inställning på (b = 95, a,,). därvid i punkten (a = 10 + 6, r) afläses b = 10 - 07. (Det är öfverflödigt att anmärka att resultate så- väl i detta, som i alla andra exempel, äfven kan afläsas nere på kva- dranten med hänsyn till indices b,, c,, a,, men enär här i allmänhet er- hålles ett mindre noggrant resultat, än uppe på kvadranten, åtnöjer man sig med afläsning på det förra stället endast, då kvadranten uppe eller till höger ej tillåter att göra afläsning). 1) Denna skala kunde med fördel utsträckas till talet 20. 41 Exx. 0-:01375 Xx 0-463 = 0. 00636 (0 - 00636625). p= — 1 +0—1=—>2 Första faktorn inst. på (c,,, a = 13 + 75), genom (c = 44-63, r) går a = 6 - 36 och faller således till vänster om multi- plikanden och" hör till första skalan, medan den senare hör till aen andra. 0.56 Xx 0-0065 = 0. 003614 p=0—-2=>—2 Vid inst. på (a, b = 5-6) går genom (a = 6 - 5, r) db = 3 : 64 och faller till vänster om multiplikanden samt ligger inom samma skala som denna. Division. D = dividenden, d = divisorn, q = kvoten. Dessa bokstäfver beteckna äfven beträffande tals ställighet. i 1. Sker inställningen vid någon af skalornas indices ärg= D — d + 1, om q faller till höger om resp. of- vanom denna index, men q = D — d i motsatt fall, d.v.s. då q ställer sig till vänster om resp. nedanom sagda index. !) 2. Sker inställningen vid isopletherna för D och d och ställer sig därvid kvoten till vänster om resp. nedanom dividenden och inom samma skala som denna, eller till hö- ger om resp. ofvanom densamma, men inom en annan skala, är 49 = D — d + 1, eljes är 49 = D — d, d. v. s. då q faller till. höger om resp. ofvanom det inom samma skala befintliga D, eller då q afläses till vänster om resp. nedanom D men inom en annan skala. 5 . Exx. 4 1-25. Regeln 1. Rad. inst. på (co, by), genom (bg, r), går c = 12 . 5, som faller till höger om index c,; alså q = 1 — 1 + 1 = 1. Vid inst. på (by, ao) afläses vid (br, r) a = 12 - 5, som äf- ven faller till höger om index a,,. Reg. 2. Vid inst. på (bi, a;) aflä- SES (Öron DEG MALD: i OSS EöRestI Inst par (0; Co), (Oy: fr) AMÄSESe ==0:- LNSt: Par (ö5 Ayo), 1 (Oj S)LATASES di 18: Reg: 2... InSt: På (0-4), 1 (As L) adaäsesrös— 8 tsInstespar (04-65), 1 (Cios rf) AMASES) Ö1===05 0 + 09637 / | 0- 01375 — 07-463. Reg. 2. Inst. på (a = 13 : 75, b = 6 + 37), i (do, 7) afläses b = 4 - 63; altså q = — 2 — (— 1) + 1 = 0. 12738 2730 367 BKN 13 X 35 Xx 46 Xx 17 = 13895. ') I denna regel kunna i texten kvot utbytas mot dividend och index mot divisor. == 1 IR [DNA NEP GS TIS LOSER 42 Inst. På (Cj,, As) Ser LAND 0 == 24" Id HINSte pace LEONE ger 12:10 -X 20539 Xm0 09-20-59; INS: PI (C- 200 LO É 32.2 Der 2 LIGAN KBT NE IOK FIA EA RS 0 + 947 hvaraf följer slutresultatet 2 Xx 0 - 947 =71 - 394. Man hade kunnat urakt Jåta att bestämma decimalkommats läge i de mellanliggande resultaten Man har nämligen q = (2 F 2 F 2 + 2) — (2 + 2 + 2 + 2) + 1 = 0 + 1, däri 1 tillkommer vid den sista divisionen (med 17). Deci- malkommats utsättande kan således sparas fill slutet af räkningen. Vid uträkning af ofvanstående exempel har man varit tvungen att, för vidare räknings skull, afläsa resultatet af föregående operationer (24 - 9, 25.9, 32.2). Detta utgör en viss olägenhet vid begagnandet af räkne- kvadranten; och hvarifrån den Dennert-Pape'ska och den större Taver- nier-Gravetska räknelinjalen med sin ,löpare" är fri och således tillå- ter en lång och komplicerad kalkyl utföras, utan att i allmänhet nå. got mellanliggande resultat behöfver afläsas och hållas i minnet. Räkning med trigonometriska funktioner. Regler för bestämmandet af ställigheten för ett resul- tat, i hvars uträknande ingått trigonometriska funktioner, kunna jämväl uppställas. Vi skola anföra dem som gälla för sinus och tangent. Reglerna för de öfriga funktionerna gifva sig då själfva. Sinus. Sim vv <07-015 förrv:=+= 34237); Sin < 01 för vv < 544 (21). Produkt. Ar” fn-ställigt tall och o'<=5P 44/7 Nar f suner =p n — 2 ställen, i fall 10 = ar < I alla andra hän- delser har p n eller n + 1 ställen, alteftersom a, och b, höra till lika eller olika benämda skalor: : 4 x 2: 5 sin 20X: Exx sintag == 07-065 1235 57Smmp2 0 Oe nn ARS 2 TN SIN200407 = TKO 20-sins20t=1846;: 1020 0ON=OFI: 1) Gränserna för denna olikhet få multipliceras och divideras med: digniteter af 10 utan att olikheten upphör att gälla. - Kvot. Är £ n-ställigt tal och v < 5244" har = än +2 ) ställen, i fall 10 = ay, < I alla andra händelser har q n + 1 eller ”-ställen, alteftersom b, och ar falla inom olika eller lika benämda skalor. HERE BGN yr 13 SH i sin 80” = Ip Tangent. Tang v < 0--:01 för v < 34' (23) Tang v << 0:01 -föriv.<:59 42'-(387). För v < 5942" kan tang v, med hänsyn till den noggrannhet räknekvadranten presterar, förvexlas med sin »v, i hvilken händelse för multiplikation och division med tang v gälla samma regler, som i motsvarande fall för sinus. Likväl är det rådligt att för små vinklar använda de formler, som i trigonometrin finnas föreskrifna för sådana I FEERNE 0 sin f ASTRA SUR fS SR Ne vinklar. - Är nämligen x < 49, är tang rv = 3438: tang] 7 = 306265 sin samt x' = 3438 f XC; C=206205 tang] 2 Sl tang] Produkt. 2. Är / neställigt tal, är f tang v = p n-ställigt, om b, och b = tang v falla inom samma skala samt därjämte b, faller nedanom b = tang v, eller b, och b = tang v falla inom olika skalor, men därvid b, faller ofvanom b = tang v. I alla andra fall har p n'— 1 ställen, d. v. s. då b, och b = tang v ligga inom samma skala, men b, ställer sig of- vanom b = tang v, eler de falla inom olika skalor, men så, att det förra talet ställer sig nedanom det senare. | ; Br fan se So sin oo == 01-15855 fd0r tangka 0 = 4H8K :109=tang 3090 —=" 65; 10-11 tang: 479 ="10 .-83;-11: 3 tang- 409 30” = 9 . 645. Kvot. Se anm. ofvanför produkten! Är £ n-ställigt tal, har SCR = stå 6 oh igt tal, ren q n-ställen, om br och 1) Gränserna för denna olikhet få multipliceras och divideras - med digniteter af 10 utan att olikheten upphör att gälla. +t b = tang v falla inom första skalan hvardera samt den förra ställer sig nedanom den senare, eller de falla hvardera inom andra skalan, men så, att br ställer sig ofvanom b = tang v, q har n + 1 stallen, då o, och b = tang v falla inom för- sta skalan hvardera och br står ofvanom b = tang v, eller båda falla inom andra skalan och därjämte den förra stäl- ler sig nedanom den senare. Slutligen har 4 n — 1 stäl- len, om br och b = tang v båda falla inom andra skalan, men den förra faller nedanom den senare. FE 125 ..4; 2 a RER ÖS ÖDE Egan 10 .- 37; 2 tang 59 — "= tang, S00 ms stans ös se ER 109 SE 0G LR 130 13 7 fanor de 101: 68; tang 479 57?" icote 800 = fan AON I en sfärisk triangel är Formlerna i; b+te cosi(B—O0) - di OLA g = tg ta 2 I(B EEC) ToRee BETT AT SN) CoRia (Bar 0 =138- 58-275 | be SME (BE b =? | (RE = sin +(B2 Oj SA c =? | gifva | b-Fec 20 S | 2 = bl 25", b—Cc | > b=70 - 21 (20' 507), c = 38 » 29 (21: 597). Ofvanstående regler för bestämmande af decimalkom- mats läge se i skrift omständliga ut, likväl skall man finna att de i praktiken äro lätta att tillämpa och lätt fästa sig i minnet, enär en enhetlig idé förenar dem med hvarandra. Ht NY vel 4 lag == F + +— 8 0 == = = > ES -— = 3 2 2 =" Sr = VR = =, =, = = = 0 I P. biewendal's lith tryckeri, Helsingfors 1896 b Å å Räknekvadrant 3 2 3 j 15 re Laskukvadranti Quadrant å Calculs uu 15 [ Log. Vv2 ban ana | HN = Jar LUKE 12 I 27 6:20 0.120 | 4 = I2.se0 1.u90 B | Eld finn | LITET n | > Oc | (a | br Os | up | + OR 1.503 N SS | an | tan SR fade nURv kl 9. Cr y SN ND | 5 = 0:0178 2.202 H SN 2.710 0:44 8 | M = 0494 I 630 HM 230 0.202 | | kogg = Mlogyr. | > u Om laurolen, ett till kamfergruppen hörande kolväte. Af Ossian Aschan. Fittig och Woringer!) hafva påvisat, att kamfansyra vid upphettning till högre temperatur delvis öfvergår i en blandning af de isomera föreningarna lauronolsyra och kam- folakton, hvilka öfverdestillera jämte en del osönderdelad kamfansyra: Os Ha<C00H — 0, Hy: 000H-+ CO, kamfansyra lauronolsyra C; H,,- COOH SE = Nr — (SM H D CO O . | FARAO 3 14 | == C 2 oo kamfansyra kamfolakton För icke längesedan ?) fann jag, att utbytet å dessa produkter blir större, så att allra största delen af den använda kamfansyran undergår sagda spjälkning, om operationen före- tages i kolsyreström samt sönderdelningen får försiggå till- räckligt långsamt. Under försöken att utröna betingelserna för det bästa möjliga utbytet å lauronolsyra, som städse bildas såsom hufvudprodukt, fann jag att denna syras mängd - åter betydligt aftager, om kamfansyrans destillation ledes alldeles långsamt. I stället bildas hufvudsakligen en indiffe- 1) Annalen der Chemie 227, 1. ? Berichte der deutsch. chem. Gesellschaft 1894, 3501. 46 rent kropp, som vid destillation af råprodukten kokar re- dan vid omkring 120? och äger en egendomlig, på samma gång om terpentin och kamfer påminnande lukt. Den låga kokpunkten och föreningens stora flyktighet gjorde det sann olikt, att ett kolväte föreligger, bildadt enligt formeln: Ce FRE = Cs Hut? CO3, d. v. s. att den spjälkning, som i förra fallet ledt å ena si- dan till lauronolsyra och å den andra till kamfolakton, i detta fall äger rum inom en och samma molekyl af kam- fansyra. Detta antagande blir så mycket sannolikare, som redan Wreden !) uppgifver att, vid upphettning af kamfansyra med vatten till 180? ?) samt vid torr destillation af bariumsaltet, ett kolväte C3 H,, bildas i små kvantiteter. Samma sub- stans erhöll vidare Reyher ?) vid försök att framställa lau- ronolsyra enligt en metod af Woringer”"), genom upphett- ning af bariumkamfanat och vatten vid 2009 under tryck. Reyher använde härtill en autoklav, hvilken upphettades öfver direkt låga; sannolikt var därför temperaturen i vissa delar af apparaten högre än 2007, som angafs af termome- tern, och i följd häraf erhölls ingen eller endast obetydliga mängder lauronolsyra, medan kolvätet Cs H,, uppträdde i större mängd. Både Wreden och Reyher analyserade det- samma, och analyserna stämde tillfredsställande med den angifna formeln, isynnerhet om man beaktar kolvätets stora benägenhet att absorbera syre ur luften. 1) Annalen der Chemie 163, 330. 2?) Bupe och Maull hafva senare (Berichte der deutsch. chem. Gesellschaft 1893, 1200) upprepat detta Wredens försök, men utan resultat. Däremot funno de att den senare metoden gifver upphof åt kolvätet Cs; H,,. 3) Inaug. Dissertation. Leipzig 1891, sid. 51. +) Annalen der Chemie 227, 1. 47 Emedan den af mig använda metoden möjliggiorde kolvätets framställning i större kvantiteter, har jag under- kastat detsamma en förberedande undersökning, hvarom här nedan relateras. Tillsvidare synes det troligt att ifrågava- rande kolväte, ehuru det bildats vid högre temperatur, inne- håller den ursprungliga i kamfansyra och lauronolsyra in- gående kolringen, den ena af dem som förefinnes i kamfer och förblir intakt vid kamferns oxidation till kamfersyra. Kol- vätet skulle enligt detta antagande vara ett kamferderivat och härledas ur kamfer genom borttagande af de med hvarandra förenade metylen- och karbonylgrupperna, enligt schemat: Os Hua” | | CO Åtminstone föreligger numera ej skäl att antaga, att detta kolväte skulle vara en tetfahydro-m-xylol, såsom Wreden"!) antager. Af denna orsak har jag funnit det lämpligt att gifva kolvätet ett särskildt namn. Det utgör närmast lägre ho- molog till -kolvätet kamfolen C, H,,, som i rent tillstånd framstälts af Thiel genom koldioxidafspjälkning ur kamfolen- syra C, H,;:COOH, som åter är homolog med lauronol- syra Cs H,;-COOH. Då kolvätet C; H,, kan tänkas härledt ur lauronolsyra på ett analogt sätt: ; CE CO0H- CAO så har jag bildat dess namn ur nämda syras och kallar det laurolen. : Ett intressant faktum är att laurolen är optiskt aktivt Framställning af laurolen. Såsom utgångsmaterial användes ' kamfansyra, fram- stäld ur bromkamfersyreanhydrid enligt den af mig tidigare?) 1) Annalen der Chemie 187, 168. 2) Berichte der deutsch. chem. Gesellschaft 1894, 3506. 48 angifna metoden, genom kokning med sodalösning, hvarvid lauronolsyra uppträder som biprodukt. Den råa kamfan- syran torkades samt befriades i vakuum från kristallvatten samt omkristalliserades enligt Beyhers uppgift!) ur kokande eter, hvarvid den erhölls i stora, kompakta blad med smält- punkten 1992. Den renade, vattenfria kamfansvran destillerades i por- tioner. af 20—25 g ur en mindre fraktioneringskolf af c:a 40 CC rymd, som var försedd med termometer, hvars kula dök in i den smälta syran, samt ett tilledningsrör för kol- dioxid, hvars nedre ända utmynnade ofvanom vätske- ytan i destillationskolfven, som var förbunden med en nedåt riktad luftkylare. Koldioxiden strömmade genom röret med en hastighet af ung. en blåsa i sekunden, observerad i tork- flaskan med svafvelsyra, hvarigenom gasen strömmade. Kolfven upphettades med en liten gaslåga, som likväl ej direkt träffade kolfven. Något -öfver kamfansyrans smält- punkt uppträdde i smältan gasutveckling, som vid 250? blef allt lifligare. Upphettningen måste ledas försiktigt, emedan eljest en del af kamfansyran öfverdestillerar, i hvilket fall reaktionen endast leder till lauronolsyrebildning. Upprepade försök hafva visat, att operationen ger bästa utbyte, om endast 10 droppar af reaktionsprodukten i minuten afrinna i förlaget; likväl kan, isynnerhet i början, icke undvikas, att små kvantiter kamfansyra afsätta sig i kolfvens aflednings- rör. Koldioxiden, som hela tiden passerar genom apparaten, hindrar luftens tillträde och därpå beroende grönfärgning och förhartsning af produkten. Denna är endast svagt gul- färgad, vattenklar och lättflytande till sin konsistens. Tem- peraturen i den i sönderdelning stadda kamfansyran stiger småningom från 2530? till inemot 2809, massan mörknar något och till sist kvarstannar däraf, när sönderdelning begynner inträda, c:a !/,;, i kolfven såsom en brungul, i natronlut nä- stan fullständigt löslig, hartsig massa (polymer lauronolsyra ?). Destillatet bevaras i kärl med paraffinerad kork för att hin- dra luftens tillträde. 1) Inaug. Dissertation. Leipzig 1891. 5. 31. : 49 Destillatet från flere portioner förenas och försättes i en kolf med 10 ?/, natronlut i ringa öfverskott, för att bort- taga de små mängder lauronolsyra och kamfansyra, som tilläfventyrs ingå däri, och vattenånga inledes i kolfven. Härvid öfvergår kolvätet synnerligt lätt och inom kort. De- stillationen fortsättes, för att ej större kvantiteter af den samtidigt bildade kamfolaktonen skall öfvergå, endast så länge, att den öfverdestillerade, under kolväteskiktet i förlaget befindtliga vattenmängden till volymen blir lika stor som detta; i kolf- ven: kvarblir endast en ringa mängd trögflytande olja. Se- dan vattnet afseparerats, torkas kolvätet med klorkalcium samt upphettas under återloppskylare med metalliskt natri- um, till först i vattenbad, senare till kolvätets kokpunkt, hvarvid en brun, flockig fällning bildas i mindre mängd. Destillationen utföres sedan i koldioxidström efter tillsats af nya kvantiteter natrium, hvarvid kolvätet öfvergår vid 118 —123?. Större delen kokade konstant vid 1192. Wreden uppgifver kokpunkten till 118—120?2, Beyher till 1222. Ur 73 g kamfansyra erhölls 22 g laurolen af k. p. 115S—123”?; denna mängd motsvarar 53 ?/, af det teoretiska utbytet. | För analys användes den konstant kokande delen af kolvätet, och insmältes profvet genast efter destillationen i kulrör. Analyserna gåfvo följande resultat: 1). 0,2562 g substans gaf 0,8184 g CO, och 0,2904 g H. O; ZE 2T 23 ra (18100 OO NAS ÖT BR NS BeraknadttörGg tia ös stout hö0 ett: 1) 2) (EOS TG SUL GE0 (A00 SG Vä BEN NOEN RNA NTA - Dessa analyser visa, att kolvätet trots de vidtagna för- siktighetsmåtten uppvisar en ringa syrehalt. Kolvätets egenskaper. Såsom redan nämdt ligger laurolenets kokpunkt vid 1192 (okorr.). Specifika vikten utgör TR ="08058T. 1 320 I motsats till Wredens uppgift !) visar sig laurolen, fram- stäldt ur kamfansyra på angifvet sätt, optiskt aktivt. I 100 mm rör visar det vid 18? en vänstervridning af «j = —18,473, samt under beaktande af ofvananförda specifika vikt, den specifika vridningsförmågan : [e&]; = — ÖR Kolvätets lukt påminner, såsom redan Wreden upp- gifver, ganska mycket både om pinens och kamferns. Laurolen visar en synnerlig frändskap till syre, som det redan inom några dagar i stor mängd upptager ur luften, under samtidig gulfärgning och hartsbildning. Detta har äfven tidigare iakttagits af FReyher?). Redan denna om- ständighet antyder, att en omättad förening föreliggger. Det- samma framgår däraf, att alkalisk kaliumpermanganatlösning ögonblickligen affärgas af kolvätet, samt af broms och brom- vätes invärkan därpå, hvarom mera längre fram. För att bestämma antalet dubbelbindningar i kolvätet och därigenom afgöra, huruvida en cyklisk eller öppen kol- kedja föreligger, utfördes en bestämning af dess brytnings- förmåga 1 Pulfrichs refraktometer vid natriumljus. Bryt- ningsvinkeln befanns vid 18,6? utgöra 45? 46”, hvarför bryt- ningsexponenten n utgör 1,4479. Under användning af n?- formeln erhålles den molekulära brytningsförmågan ME SSG Ur formeln Cs H,, med en dubbelbindning beräknas åter M = 30,43, medan M för två dubbelbindningar beräknas till 38,13, Detta gifver vid handen, att laurolen innehåller en ringformig kärna och därjämte en dubbelbindning. Att öf- verensstämmelsen icke är alldeles fullständig, beror sanno- 1) Annalen der Chemie 163, 330. 2) Inaug. Dissertation. S. 55. dl likt på att det undersökta kolvätet upptagit syrei mindre mängd, ehuru bestämningen företogs redan 5 å 6 timmar efter den sista rektifikationen öfver natrium. Invärkan af brom och bromväte. För att på kemisk väg påvisa dubbelbindningarnas an- tal, undersöktes kolvätets förhållande till dessa reagenser. 4 g af kolvätet upplöstes i c:a 10 g torr, nyligen de- stillerad kolsvafla och en lösning af brom i kolsvafla (1:3) tilldroppades småningom ur en glasbyrett, medan kärlet af- kyldes med en blandning af snö och koksalt och dagsljuset samtidigt utestängdes. I början affärgades lösningen mo- mentant, men när den tillsatta brommängden begynte när- ma sig 2 atomer (5,8 g), blef färgen allt längre tid bestå- ende, tills affärgning efter tillsats af nämda mängd ej mer inträdde; häraf framgår att endast en dubbelbindning före- finnes i kolvätet. Redan under bromeringen förmärktes en svag utveckling af bromväte, som blef starkare, då vätskan uppvärmdes till vanlig temperatur och sedermera afdunsta- des i vakuum. Härvid inträdde fullständig sönderdelning; reaktionsprodukten utgjordes efter kolsvaflans afdunstning af en seg, hartsartad, mörkgrönt färgad massa, som vid de- stillation med vattenånga endast afgaf små kvantiteter af en flyktig olja; den erhållna mängden tillät ej vidare under- sökning. I detta sammanhang förtjenar anmärkas, att den sub- stans, som bildats vid bromadditionsproduktens förhartsning, särskildt dess karakteristiska gröna färg, mycket påminner om en biprodukt, som uppkommer vid invärkan af två ato- mer brom på lauronolsyra, hvarvid bromkamfolakton - er- hålles som hufvudprodukt. Denna indifferenta substans, hvil- ken i likhet med ofvananlörda färgas gul af alkalier, medan syror åter framkalla den gröna färgningen, kan bafva upp- kommit genom koldioxidafspjälkning ur den bromerade lau- ronolsyran och kunde således vara indentisk med den sist- nämda. Denna omständighet synes därför också tyda därpå, 52 att den ursprungliga kolringen i kamfansyra och lauronol- syra ännu förekommer i laurolen. Additionen af bromväte till laurolen företogs på föl- jande sätt. 4 g af kolvätet försattes med 20 g af en vid rumtemperatur mättad bromvätelösning i isättika och upp- hettades därmed i tillsmält rör 5 timmar i vattenbad. Vid förarbetning af reaktionsprodukten erhölls en bromhaltig olja, hvilken likväl till största delen ägde det ursprungliga kolvätets kokpunkt och således utgjorde oförändradt utgångs- material; kaliumpermanganat reducerades momentant däraf. Endast en mindre mängd kokade vid högre temperatur och reagerade ej med kaliumpermanganat. Likväl räckte denna portion icke till analys. Därför skall denna del af under- sökningen ånyo upptagas, så snart större kvantiteter af kol- vätet ånvo blifvit beredda. Invärkan af en blandning af konc. salpetersyra och svafvel- syra på laurolen. För att utröna, om en sexring ingår i kolvätet, såsom Wreden (1. e) antagit, behandlades detsamma med ofvan- nämda syreblandning, emedan Wreden uppgifver!), att det isomera kolväte med formeln Cs H,,, som bildas vid invär- kan af saltsyra på kamfersyra vid högre temperatur, under invärkan af detta reagens öfvergår i trinitro-m-xylol. Emedan laurolen reagerar ytterst häftigt både med konc. salpetersyra och med en blandning af salpetersyra och svafvelsyra, löstes kolvätet droppvis i ungefär den sexdubbla mängden iskyld, svagt rökande salpetersyra, hvarefter lös-' ningen fick stå några timmar 1 isvalten, senare vid rum- temperatur. Användes icke afkylning i början, uppvärmes lösningen af sig själl och det inträder en så stark utveck- ling af nitrösa gaser, att alltsammans slungas ut ur kärlet. Efter ytterligare 12 timmar afkyldes lösningen ånyo och försattes droppvis med samma volym koncentrerad svafvel- 1) Annalen der Chemie 187, 168. 'FEEFU RATE LC) JA syra, hvarefter den åter stäldes åsido vid vanlig temperatur för några timmar och slutligen upphettades i kokande vat- tenbad någon tid, hvarvid en utveckling af röda ångor ägde rum. Då ingen reaktion vidare förmärktes, slogs vätskan på is för att afskilja trinitroxylol, om sådan bil- dats. Det visade sig, att produkten med undantag af några knappt vägbara flockar helt och hållet upplöste sig i vatt- net. Häraf framgår, att kolvätet undergått oxidation till vattenlösliga produkter; en sexring kan således svårligen ingå i kolvätet. Invärkan af alkalisk kaliumferricyanidlösning. Detta försök anstäldes af samma orsak som senast be- skrifna. v. Baeyer har genom flere exempel visat, att me- delst ofvannämda reagens de additionella väteatomerna i delvis hydrerade benzolderivat lätt kunna afspjälkas, hvarvid motsvarande benzolföreningar bildas. Om laurolen därför "vore en tetrahydroxylol, borde xylol uppkomma vid reak- tionen. Sedan ett förförsök visat, att laurolen påvärkas af rea- genset, behandlades 5 g af kolvätet med en konc. lösning af 4 mol. ferricyankalium i närvara af 4 mol. kaliumhydrat. Emedan reaktionen försiggår ytterst långsamt vid vanlig temperatur, uppvärmdes blandningen på vattenbad under luftkylare till c:a 609 ioch omskakades då och då kraftigt. Efter. c:a 5 timmar var reaktionen slutförd, hvilket kunde konstateras med en sur lösning af ammoniumferrosulfat. Kolvätet, som bildade ett skikt ofvanom vattenlösnin- gen, öfverdestillerades med vattenånga, afskiljdes och tor- kades. I destillationskolfven kvårblef en hartsartad massa, som icke kunde bringas att kristallisera. Kolvätet, hvars mängd utgjorde ungefär hälften af den ursprungliga vikten, öfvergick vid destillation på ett par droppar när före 125?, hvaraf framgår att xylol icke bildats. Oxidationsmedlet hade tydligen utöfvat samma värkan som fritt syre, d. v. s. för- hartsat en del af kolvätet. Äfven detta försök gifver således 54 vid handen, att tetrahydroxylol sannolikt icke föreligger i laurolen. Oxidation af laurolen med utspädd kaliumpermanganatlösning. För att möjligen få en inblick i kolvätets struktur, be- handlades 18 g laurolen i portioner af 6 g med små kvan- titeter enprocents kaliumpermanganatlösning under tillsats af kaliumhydrokarbonat. I vätskan infördes tid efter annan isstycken för att hålla temperaturen vid 02. Kaliumperman- ganatets färg försvann i början mycket hastigt vid omskak- ning af vätskan, senare allt långsammare, och då det efter tillsats af 1,700 CC af den oxiderande lösningen på hvarje portion (motsvarande ungefär 3 atomer syre) åtgick allt längre tid innan affärgning skedde, afbröts operationen. De fillrerade lösningarna förenades och afdunstades i vattenbad. Härunder mörknade vätskan och de afgående ångorna ägde en egendomlig om rå branddrufsyra påminnande lukt. Det förtjenar kanske omnämnas, att jag tidigare observerat samma egendomliga lukt också vid aldunstning af den alka- liska vätska, som bildas vid oxidation af lauronolsyra med kaliumpermanganat. För att genast i en operation afskilja enbasiska syror i reaktionsprodukten från möjligen bildade två- eller fler- basiska syrors salter, utkokades denna, som vid afsvalnan- det kristalliserade till en nästan fast massa, med 96 "/, al- kohol, tills denna ej mer upptog någon substans, lösningen filtrerades från de olösliga salterna, alkoholen afdunstades och återstoden behandlades med utspädd svafvelsyra till starkt sur reaktion, hvarvid en klar lösning erhölls. Vät- skan omskakades nu med små portioner eter ungefär 20 ganger, tills detta lösningsmedel ej vidare extraherade någon organisk substans, och etern afdunstades. Återstoden, en starkt sur, i alla förhållanden i vatten löslig sirapsformig vätska, destillerades i vakuum, hvarvid en vattenklar vätska, som ägde ättiksyrans lukt, öfvergick vid 60--70?. Dess mängd, ungefär 2 CC, antydde att en hufvudreaktionspro- 1510) dukt föreligger. Sufversaltet framställdes och analyserades med följande resultat: Beräknadt för C,.H,0, Ag: — Funnet: Ag 64,66 "/) 64,53 9/4. Härmed var ättiksyrans förekomst bland oxidationsproduk- terna konstaterad. Vid vakuumdestillationen kvarblef c:a 5 g af en något brunfärgad vätska, hvilken ägde samma egendomliga, em- pyreumatiska lukt, som tidigare observerats vid vätskans afdunstning. Den var ej mera fullständigt löslig 1 vatten, utan bestod till mindre delen af en olja, tyngre än vatten och olöslig däri, och en sirapsformig lättlöslig syra. Genom kokning med kalciumkarbonat öfvergick hvardera likväl i lösning; det erhållna kalceiumsaltet kristalliserade emeéllertid icke utan öfvergick i vakuum öfver svafvelsyra i en glasartad amorf massa. Då jag till en början antog, att en ketonsyra skulle föreligga, gjordes försök med att framställa en hydrazon och en oxim, men någon kristalliserad förening kunde på detta sätt icke erhållas, ej häller lyckades jag att genom omsättning med särskilda metallsalter erhålla kristalliserade salter. Ur den återstående delen af kalciumsaltet afskiljdes syran åter med saltsyra och eter och underkastades destilla- tion, hvarvid en ljusgul olja öfvergick mellan 200 och 2752. Denna bestod åter af en i vatten olöslig men vid uppvärm- ning i bariumhydrat löslig olja, sannolikt en lakton, samt en i vatten lätt löslig sirapsformig kropp, som förekommer i större mängd och äger svagt sur smak samt visar tydlig reaktion på lackmuspapper. De kunna lätt åtskiljas medelst sodalösning och eter. För vidare undersökning var det åter- stående materialet otillräckligt, hvarför denna del af arbetet senare skall ånyo utföras. Den saltmassa, som kvarblir vid kokning af den fasta återstoden efter oxidationen med alkohol, förarbetades vidare på två- och flerbasiska syror. Till först tillsattes ett öfverskott af stark svafvelsyra (J :2), och lösningen underkastades de- stillation med vattenånga, för att enligt Auwers metod !) Es 5) Annalen der Chemie. 285, 212. 56 åtskilja bernstenssyror, hvilka lätt ur en med svafvelsyra mättad lösning öfvergå med vattenångor, från glutarsyror och andra under dessa förhållanden icke flyktiga syror. De- stillatet visade emellertid endast svagt sur reaktion. och den obetydliga återstod, som kvarblef efter neutralisation med soda, innehöll ingen fast syra utan bestod antagligen af natriumsaltet af ättiksyra, som i små kvantiteter kvarblifvit vid den föregående extraktionen med alkohol (se ofvan). Den i destillationskolfven kvarblifvande starkt sura väl- skan extraherades upprepade gånger med eter, som upp- löste en däri svårlöslig syra med starkt sur smak. Den kristalliserar i välutbildade prismer med smältpunkten 99 —100? och sönderdelas vid något högre temperatur under gasutveckling. Dess lösning 1 ammoniak gaf med kalcium- klorid en i vatten och i ättikssyra olöslig, fint pulverformig fällning. Af kaliumpermanganat oxideras syran ej vid van- lig temperatur i sur lösning, men väl momentant vid 40 å 509. Genom detta förhållande karakteriseras syran såsom oxalsyra. Förestående undersökning kommer att vid tillfälle fort- sättas för att vidare utröna laurolens struktur. Vid denna del af undersökningen har jag biträdts af studeranden J. N- Silvenius. o0o-— tee Utvecklingarna af e och e? uti kedjebråk med -alla partialtäljare lika med ett. Af Karl F. Sundman. $ 1. Om utvecklingen af e. Utvecklar man på vanligt sätt talet e, den Neperska basen, i kedjebråk, så ger sig för de successiva partialnäm- narena en tydlig lag tillkänna. Man erhåller nämligen: 1 e=2—+ TER i 2 141 (1) Kalla vi allmänt den n:te partialnämnaren d,, så se vi af (1), att A3n ==" | A3n + 1= 1 (2) Asn L2== 2N I 2 | åtminstone för de första partialnämnarena. Man kan dock förmoda att lagen (2) för partialnämnarena skall vara all- mänt gällande. Detta är i själfva verket händelsen. Eme- dan jag ej funnit denna utveckling för e någonstädes anförd, så skall jag i det följande gifva ett bevis för densamma. 38 Beviset består uti att visa, det kedjebråket (1) är lika med ett annat kedjebråk, som äfven har värdet e, och hvil- ket förut är bekant. En sådan lämplig bekant utveckling för e erhålles lätt ur följande bekanta formel: fra rs GEES IRENE EG (3) 6+ Xx 10+>2? 14 + 2? oe SR (Se t. ex. P. Bachmann. Vorlesungen iber die Irrationalzahlen. Leipzig 1892. Sid. 97.), som för x=1 ger Ce NR e+t1 2—+1 6+1 10+1 ESR z SSE Sätta vi 6 + 0 =E Jae så blir hvaraf följer: (4) ARD Natur der 59 Kalla vi allmänt n:te partial-nämnaren uti (4) till «,, så är således allmänt fö CS) frö 40) I (5) ga KE ( an = 4N—2 (n > 3 Att (1) och (4) äro lika är nu lätt att visa. Uti båda uttrycken stå samma hela tal framför kedjebråken. Vi be- höfva därför blott visa, att oändligt många af de successive närmevärdena till kedjebråket 1 EST 2—+1 EE TREE Ar EE EE SR finnas bland närmevärdena till kedjebråket 1 ER SR EET TASEN TE Vi beteckna på vanligt sätt det n:te närmevärdet till det förra kedjebråket med Nr Bat och till det senare med Sa SES 60 Enligt bekanta formler har man då (6) JA, = ARA - AGES |A = On Än —1 + ARE B, och: B, bero af Bi 1: Och Bi 3, respective by a och B, >» på samma sätt, som A, och A, af A, 1 och A, 3, respektive A, + och AA, oo» Hafva vi därföre bevisat, att under vissa förutsättningar en relation eger rum mellan två täljare A; och Å;, så eger samma relation rum mellan motsvarande nämnare B; och Br. Det skall nu visas, att man allmänt har || As3n SENS ARE ös = Bi a I (7) Enligt ofvanstående behöfva vi endast bevisa riktigheten af den första likheten, och kunna däraf sedan sluta, att äfven den andra äger bestånd. Af utvecklingarne (1) och (4) framgå: AG == NE AA Dö sng === far Eqv. (7) äro. således uppfylda. för n= 0 och n =1: Vian- taga nu, att eqvationerna (7) satisfieras för ett bestämdt tal n=m, och skola visa, att de då äfven äro uppfylda för n=m—+1. Af antagandet följer Asm SE JR , As3m Sö Ån +1: Eqv. (6) och (2) gifva dessutom successivt Asm => Assn =1 + Asm ==: Asm EN (fe 2 Sm 1 + Åam = NG JANE 1: Asm +2= (4m - 5) Åsm EE + (2m — 3) Asm KS Asm + 3 = (4m + 7) Azsm—1 + (2m + 4) Asm—2. As3m 34 4 = (8m + 12) Aszsm— 1 + (4m + 7) Asm — 2: = (4m + 6) (2A3m vi + Asm AES 2) + Asm ST = (4m + 6) Ani + An 61 Enligt eqv- (6) och (5) är äfven Anta = (4m + 6) An +1 — An. Häraf följer således, att Å3 (m+1)+1 = Ålm+1) + 1) eller att eqv. (7) gälla för n =7n + 1. Då nu eqv. (7) gälla för n=0 och n=1, så gälla de all- mänt. Vi ha således visat, att de båda konvergerande kedje- bråken i fråga ha oändligt många gemensamma närmevär- den, då ju m kan tagas hur stort som hälst. De måste där- före vara lika stora, och relationen (1) är således bevisad. 3 2. Om utvecklingen af e?. På liknande sätt kan man förfara vid e?. Den direkta utvecklingen gifver vid handen, att 2 (1) INS RAS och man kan häraf finna en sannolik formel för partial- nämnarena, nämligen Ad35n =P) + 61 (anse GS +2 | Asn+2 = l (2) dn +3 = Ad3än+4 = 5 + i 62 Ur eqv. (3) uti föregående $ fås, då man sätter x = 2, efter några lätta reduktioner = ASEA el I+l Tr 5+1 741 FOT IR TER Sättes 2=3 + 1 SE 9—+1 RR så fås e—1 1 Z er + 1 AT 3 1+:z och e=220-r ll =1T-2 SAST 7+1 (3) FEET Sen och för partialnämnarena «, till (3) gäller formeln: (4) | än — 2N + 3. Vi beteckna det n:te närmevärdet till det i (1) befint- liga kedjebråket med och n:te närmevärdet till kedjebråket i (3) med NV B, ; 63 Det påstås att man har allmänt: Åsön —5 = Assn —2 NS me Åsn — sl (3) ÅRA Vi sluta från » till » 41. Vi anta, att vi visat, att eqv. (5) gälla för alla tal till och med n=77n —1, samt att dessutom de två första af (5) gälla för n =-7n. Enligt eqv. (2) i denna och (6) i föregående $ ha vi å ena sidan successivt: Åssm = (12m -L 6) INSE 1 + ÅAsm EOS Åsm +1= (3m — 2) NER — Asm Fan Ås5m +2= (3m — 3) Åöm - Åsm illa Asm +3 = (6m + 5) Asm — 2Å5m SST Abn Se (3m + 3) Am +3 + (3z + 3) Asm + Åsön —13 och enligt eqv. (4) och (5) å andra sidan: Åsm —2— NER = Ås3m SE IN GR 1, Azsm — =(6m + 3) Aszsm—1-F Åam— 2, = GC 2m — 6) AÅsöm gl — Åsm —2= Åöm, Åsn +1= (6m -- 5) Åsm —+— Åsm EN | == =(Om - D) ÅNöm + 2Å ön —1=—= == An 133 Åsm SENS FYN — (0) Åsn Sc — Åsn =2 ((3m + 3) Asm 43 (8m + 3) Aöm + ÄR ag = NN + 4: Ur dessa eqvationer framgår, att eqv. (5) gälla för n=m+1, på samma sätt, som de gälla för n=2m. Nu gälla de för n = 1, ty vi få direkte fe RER fre fr == CE ==18 B3="36 | A=, | 4, 128, | B.— 320, VB. —320, således gälla de allmänt för alla hela tal m. Ifrågavarande kedjebråk hafva således oändligt många lika stora konver- genter och äro därför lika stora. Relationen (1) är därmed bevisad. - == Undersökningar angående molekylarrörelsen. Af K. F. Slotte. I ett föregående arbete!) har jag försökt att beräkna det tryck, som värmevibrationerna förorsaka hos metallerna, samt visat, att bland. annat äfven atomvärmet för dessa kroppar kan bestämmas på grund af de gjorda förutsättnin-- garna och erhåller ett värde, som närmar sig det empiriska värdet, hvilket fås enligt Dulongs och Petits lag. Följande afhandling utgör en fortsättning af dessa undersökningar; och då densamma följaktligen hvilar på samma förutsätt- ningar, anföras dessa här på nytt, hvarigenom en upprepad hänvisning till det föregående arbetet undvikes. 1. Molekylarrörelsen hos enkla fasta kroppar. Säaframt det genom känseln förnimbara värmet hos en kropp beror på rörelser hos kroppens vägbara beståndsde- lar, måste man antaga, att dessa rörelser hos en fast kropp bestå i mera celler mindre komplicerade vibrationer hos krop- pens minsta partiklar, hvilka vibrationer försiggå omkring bestämda jemnvigtslägen; och emedan värmet "hos dessa kroppar förorsakar blott en obetydlig utvidgning, så måste amplituden för dessa vibrationer vara mycket liten i jemfö- relse med dimensionerna af det rum, som belöper sig på hvarje partikel inom kroppen. 1) Ueber die Wärmebewegung und den Wärmedruck der Metalle; Ofversigt af Finska Vet.-Soc. förh., tome XXXV, s. 16, 1893. 65 Vi skola till en början taga i betraktande endast så- dana fasta kroppar, hos hvilka hvarje molekyl består af en enda atom, hvilket i allmänhet torde kunna antagas vara fallet hos enkla fasta kroppar. Med afseende å värmerörel- sen kan man då betrakta molekylens vägbara massa såsom koncentrerad i en enda punkt; härigenom vinnes väsentli- gen samma resultat, som om denna massa antages uppfylla ett större eller mindre rum. Det område, inom hvilket i fråga varande punkt rör sig och hvars dimensioner på grund af det ofvan anförda måste vara mycket små i jemförelse med hela moléekylens utsträckning, skola vi benämna mole- kylens vibrationsrum. Hos kroppar, hvilka äro eller kunna betraktas såsom isotropa, t. ex. hos metallerna, torde med hänsyn till mole- kylernas rörelser ingen riktning behöfva antagas vara före- trädesvis gynnad framför andra. Äfven om vibrationerna hos hvarje särskild molekyl icke skulle försiggå på samma sätt i alla riktningar, måste dock hos dylika kroppar total- verkningarna af dessa vibrationer i hufvudsak vara desamma, som om hvarje molekyl skulle röra sig på samma sätt åt alla håll. Vi betrakta derföre vibrationsrummet hos i fråga varande slag af kroppar, till hvilket dessa undersökningar hufvudsakligen hänföra sig, såsom en sfer och beteckna dess radie med >. Vibrationsrummets medeipunkt, hvilken utgör det jemnvigtsläge, omkring hvilket vibrationerna försiggå, skola vi för korthetens skull benämna molekylens vibrations- centrum. i Då en kropp af i fråga varande slag uppvärmes vid konstant yttre tryck, torde man såsom approximation få an- taga, att den utvidgning, som härvid i allmänhet eger rum, motsvarar det ökade utrymme, värmevibrationerna taga i anspråk, sålunda, att hvar molekyl undanskjuter de närmast intill densamma befintliga molekylerna lika mycket, som amplituden för dess vibrationer ökas. Betraktas det rum, hvilket belöper sig på hvarje molekyl inom kroppen, såsom en kub, hvars kant vid temperaturen t, räknad från 02 C., är 24, och betecknas värdet på 4 vid absoluta nollpunkten 3) 66 samt oförändradt yttre tryck med Ao; så har man i enlighet med detta antagande (2) == AS: Om värdet på 4 vid 09 C. betecknas med 42, samt kroppens lineära utvidgningskoefficient med b, har man vidare, då b betraktas såsom oberoende af temperaturen, och det yttre trycket är konstant, 2= 3 (1—+ bt), 2. = 4, (1 —b-273), af hvilka eqvationer fås 00 1-+bt der 7 är kroppens absoluta temperatur. Såsom definitivt uttryck för r erhålles då af eqv. (a) och (b) NOT 3 TEN (b) PRESS RE RR PI a 0 KE BE Hvad molekylernas hastighet vidkommer, så måste denna hos samma molekyl antagas vara olika 1 olika moment och hos olika molekyler af en och samma kropp olika i samma moment. Men om kroppen alltigenom har samma tempera- tur, så kan man antaga, alt alla dess molekyler röra sig med en gemensam, blott af temperaturen och kroppens ma- teriella beskaffenhet beroende medelhastighet u, hvilken un- der vissa förutsättningar kan definieras sålunda, att den lef- vande kraft, som skulle förefinnas hos kroppen, om alla dess molekyler rörde sig med denna hastighet, är lika med den lefvande kraft, som kroppen i verkligheten eger på grund af den rörelse, hvarom här är fråga. : Tvenne enkla former, som denna rörelse hos en fast kropp under de ofvan gjorda förutsättningarna kan tänkas hafva, äro: en rörelse på vibrationsrummets yta (1 en stor- cirkel) och en rörelse längsefter en diameter till densamma. 67 I förra fallet verkar centrifogalkraften såsom ett kon- tinuerligt tryck utåt. Betecknas molekylens vägbara massa 2 med m, så är detta tryck följaktligen = PR I det sednare fallet alstrar rörelsen en kraft, för hvil- ken samma uttryck erhålles. Betecknas nemligen med r den tid, som molekylen behöfver för att med den konstanta ha- 2 a stigheten wu tillryggalägga diametern, så r == Om nu molekylen träffar vibrationsrummets yta n gånger på tids- enheten och den tid, molekylen dröjer i vändpunkterna, antages = 0, har man fu NO Hvar gång, molekylen träffar ytan, förändras dess rö- relseqvantitet med beloppet 2mu. Detta belopp kan anses meddeladt åt nämnda yta, hvilken följaktligen på tidsenhe- ten mottager rörelseqvantiteten NE NME ue ; Men denna rörelseqvantitet representerar den utåt riktade kraft, som uppstår i följd af molekylens rörelse. De begge nu behandlade rörelseformerna äro att anses såsom typiska gränsformer, till hvilka grundformen för mo- lekyvlens rörelse sannolikt i allmänhet mera eller mindre när- mar sig, isynnerhet vid lägre temperaturer, vid hvilka rö- relsen torde försiggå med större regelbundenhet än vid högre. Då vi i bägge fallen fått samma uttryck för den kraft, som alstras af molekylarrörelsen, bör detta uttryck följaktligen gälla, åtminstone approximativt, äfven 1 andra fall. Vi an- taga derföre såsom allmänt uttryck för nämnda kraft 2) f="00) 1) Samma uttryck för den af molekylarrörelsen förorsakade kraf- ten erhålles under vissa förutsättningar ätven, om hvarje molekyls väg- bara massa tänkes fördelad på flera punkter: så t.ex. om dessa punk- 68 Kinetiska gasteorin ger vid handen, att den lefvande kraft, som i medeltal förefinnes hos hvarje molekyl af en gas på grund af den progressiva värmerörelsen, är propor- tionell med gasens absoluta temperatur och vid samma tem- peratur lika hos alla gaser. Om samma lag gäller äfven för fasta kroppar med enatomiga molekyler, så har man följaktligen (3) mur =E T, hvarest m, u och IT hafva de ofvan faststälda betydelserna samt & är en qvantitet, som har samma värde för olika temperaturer och olika kroppar. Huru eqv. (3) bör tillämpas på sammansatta fasta krop- par, framgår af det följande. 2. Bestämning af molekylernas medelhastighet hos me- taller. Dulongs och Kopps lagar. Slutsatser beträffande mo- lekylarrörelsen hos fasta kroppar och gaser. Det värme, som meddelas åt en kropp, åtgår dels till att höja kroppens temperatur, hvilket enligt den allmänt an- tagna åsigten motsvarar en förstärkning af molekylarrörel- sen, dels till förrättande af ett inre arbete. Hos kroppar, hvilkas molekyler äro enkla eller bestå hvar och en blott af en atom, torde det inre arbetet få antagas lika med det arbete, som förrättas af kraften f. Vid en oändligt liten temperaturförhöjning dt, vid hvilken vibrationsrummets radie ökas med dr, skulle alltså hos dylika kroppar det inre ar- bete, som belöper sig på hvarje molekyl, uttryckas genom ter antagas röra sig i en cirkelformig bana med radien r och hastig- heter u, eller om de med nämnda hastighet periodiskt närma sig till och aflägsna sig från ett gemensamt centrum, som icke öfverskrides, 5 5; Å Vi 5 hvarvid amplituden bör antagas =» om den mot centrum riktade ver- kan af rörelsen icke behöfver tagas i betraktande. Sist nämnda rö- relse skulle ungefärligen motsvara en periodisk sammandragning och utvidgning af molekylen. ES FINESSER ESS TE NEEAr 69 £-dr. Den tillväxt i lefvande kraft, som samtidigt eger rum hos hvar molekyl, är på grund af eqv. (3) 2 A d = 5 - dt. Den värmemängd, som vid i frågavarande temperaturförhöj- ning tillföres hvarje molekyl, skulle följaktligen vara eqviva- lent med f£-dr + dt. Vi antaga nu, att uppvärmningen försiggår vid konstant yttre tryck = p, samt beteckna kroppens motsvarande spe- cifika värme med c,, vigten af hvarje molekyl af kroppen med q och värmeenhetens mekaniska eqvivalent med FE. Den värmemängd, som tillföres hvar molekyl vid uppvärm- ningen dt, är då i mekaniskt mått £-c,-q-dt. Vidare har man i detta fall på grund af eqv. (1) dr = dt. Således är 2 2 fdr==. 7 dt =" dt =k-dt. Man erhåller då B-cy:qdt = dt 4 dt eller | 2 (4) L-0p' 94 = sk. ; Antages vigtsenhetens tyngd till kraftenhet och beteck- nas tyngdkraftens acceleration med y, så är q = my. Insättes detta värde på q i eqv. (4) samt värdet på & ifrån eqv. (3), så fås ADA E-cp'g = 2 T hvaraf erhålles fr=3-E-cs-gT, (5) re 0,8165V E-c,-g-T. 70 Tages 1 meter till längdenhet och 1 kilogram till vigts- enhet samt betecknas värdet på u vid 09 C. med uy, så fås på grund af eqv. (5), om man för £ antager värdet 425, Wo = 0,8165 V 425:9 81-27T3-0y eller utfördt (6) WEB VG enligt hvilken formel u, erhålles i meter och sekund. Till 1 fråga varande slag af kroppar, hvilkas molekyl består af enda atom, torde metallerna få räknas. Nedan stående tabell innehåller de enligt eqv. (6) beräknade vär- dena på uy för de vanligaste metaller, hvarvid de af Regnault erhållna värdena på cp, blifvit använda. Skulle £ hafva samma värde för metaller och gaser, såsom i det förut citerade arbetet antagits vid beräkningen af de numeriska värdena på värmetrycket, så skulle man för två af dessa kroppar, hvilkas molekylarmassor äro nm och m”, molekylära hastigheter vid 0? C. uy och w'g, hafva HVUia == MMS 4 eller om kropparnes kemiska molekylarvigter betecknas med u och (TG uu ös = [KO c FAKE Uu FR RO LAR u Låter man uw', beteckna vätgasmolekylens medelhastighet vid 02 C., definierad på ofvan anfördt sätt, så är enligt Clausius u', = 1844 meter i sekunden. Man har då att sätta u'=>2 och erhåller följaktligen 2 2608 (7) Ug==— " Vu För de i tabellen upptagna metallerna hafva värdena på uy blifvit beräknade äfven enligt eqv. (7) och samman- ställas med de värden, som fås på grund af (6). hvaraf fås dl CERN PSOE TENN FREE VRT INKA FSE PINS AS SL RT NEN SE SABOTERA AR IT LA ALS NET LP [1 I I | | Pärkhål. | Cp | R Uo Förbhål | S RR Ran hi Le (el FAEMDE ENTT I | Blyo sek vs SENT r0:03 145 Fara NGNANe SHAN le ISS LL | Tenn «esse re ses 0,0562 ISS AIR 200751) —-240;6 1,165 Zink. sota vsv: | 0,0955 64,9 2002-10 B20,7 1,202 Koppar « «ee 0,0951 63,2 268,6 J20:1 i ILSA Silfver-...+-- . 0,0570 107,7 208-05. 5 KAOS SRS PEST ETERN (UNDER ERE LG lane 186,1 1180 HePlatina sve, > «+ 00824) | 19454 1 156,8 INT 1,193 | Jern«.>>> reses 0,1138 i H0,9: 115 203,9 348,8 USS Magnesium-:+ ++ | 0,2499 23,9 - | 435,5 IJIN |A NAD Vismuth «++ -+ >> 1 0,0308 2100-29 PSOE RT MAIN Aluminium: + -- | 0,2143 201,30 40353 499,1 1,238 Lithium ++->+>> 0,9408 (EU AS SIS 985,6 1,166 Medeltal | 1195 | Om &£ har samma värde för alla fasta kroppar med enatomiga molekyler, så uttrycker eqv. (4), att produkten af specifika värmet och molekylarvigten (atomvigten) också är lika hos alla. Enligt Dulongs och Petits lag är detta emellertid icke noggrannt fallet, och hos några kroppar ega betydande afvikelser rum. Skulle eqv. (4) gälla allmänt och strängt, så skulle följaktligen & icke kunna antagas hafva alldeles samma värde hos alla kroppar af i fråga varande slag. Men denna eqvation förutsätter bland annat, att li- neära utvidgningskoefficienten och specifika värmet vid kon- stant tryck äro oberoende af temperaturen, och denna för- utsättning är icke noggrannt uppfyld hos någon kropp; i vissa fall, t. ex. hos kolet (diamant), kan man icke ens anse densamma såsom approximativt riktig. Eqv. (4) kan derföre icke betraktas annorlunda än såsom ett för flertalet kroppar al i fråga varande slag närmelsevis giltigt uttryck, och följ- aktligen kan & hafva samma värde för alla dessa kroppar, äfven om cp, q icke är lika för alla, med andra ord: den lef- vande kraft, som på grund af värmerörelsen förefinnes hos hvarje molekyl (atom) af en enkel fast kropp kan vid samma temperatur vara lika hos alla, oaktadt afvikelser ega rum ifrån Dulongs och Petits lag. -— DD Af det ofvan anförda framgår äfven, att eqv. (4) är att betraktas såsom ett teoretiskt uttryck för sist nämnda lag. Jemför man de enligt (6) och (7) beräknade värdena på uy i ofvan stående tabell, så finner man, att den förut- sättning, hvarpå formeln (7) hvilar, nemligen, att & har samma värde för en gasmolekyl och en enatomig molekyl af en fast kropp, icke är noggrannt giltig, såframt de vär- den på hastigheterna, som fås ur eqv. (5) för i fråga va- rande slag af fasta kroppar och i kinetiska gasteorin beräk- nas för gasmolekylerna, kunna användas till verificering af nämnda förutsättning. Förhållandena mellan de begge vär- dena på uy, äro dock icke mycket afvikande från medel- värdet 1,195, i följd hvaraf man för en metallmolekyl och en gasmolekyl med användning af de på anfördt sätt be- räknade hastigheterna approximativt kan skrifva Pius SEC UA och följaktligen äfven k==0cK', i hvilka eqvationer m, uy och k hänföra sig till metallen, m', u's och &' till gasen och c har det ungefärliga värdet ?/,. Enligt Kopps empiriska lag är den värmemängd, som bör tillföras hvarje atom af en fast kropp för att höja krop- pens temperatur med ett visst belopp, nära nog densamma, vare sig atomen ingår såsom beståndsdel af en enkel kropp eller är kemiskt förenad med andra slags atomer i en sam- mansatt kropp. På grund häraf synes det, som om hvarje atom med afseende å det inre arbete och den tillväxt ilef vande kraft, som eger rum vid uppvärmning, i fasta kemiska föreningar skulle förhålla sig ungefär på samma sätt som i enkla fasta kroppar. Då kan äfven den lefvande kraft, som - på grund af värmerörelsen förefinnes hos hvarje atom, vid samma temperatur vara densamma hos alla fasta kroppar, enkla eller sammansatta. Äro dessa slutsatser riktiga, så kan följaktligen eqv. (3) tillämpas äfven på sammansatta fasta kroppar med samma värde på & som för enkla dylika, 13 men »m och u beteckna då massan och hastigheten hos hvarje särskild atom. I öfverensstämmelse härmed hade man att föreställa sig värmerörelsen hos en sammansatt fast kropp, icke så- lunda, att hvarje molekyl skulle vibrera såsom ett helt för sig, utan så, att hvarje atom af molekylen särskildt för sig utför vibrationer af ungefär samma beskaffenhet, som då atomen utgör beståndsdelen af en enkel kropp. 3. Värmetrycket. Man kan på olika sätt bevisa, att om den af värme- vibrationerna hos hvarje enatomig molekyl af en fast kropp alstrade kraft, hvilken vi betecknat med /, verkar likformigt åt alla håll, såsom vi antagit, det tryck, hvarje molekyl i följd häraf utöfvar i en bestämd riktning, utgör en fjerdedel af nämnda kraft. Betraktas det rum inom en kropp. som belöper sig på hvar och en af dess molekyler, såsom en kub, hvars kant är 4, och tänker man sig molekylerna re- gelbundet ordnade i plana parallela lager, så är antalet mo- lekyler, som finnes på ytenheten af hvarje sådant lager, zz Då nu hvarje molekyl af ett dylikt lager vinkelrätt mot lagrets begränsningsytor åt hvardera sidan utöfvar trycket 22 så är följaktligen det tryck, som i följd af värmerörel- sen verkar på ytenheten af lagret, eller värmetrycket på ytenheten inom kroppen ME SEE Insättes här värdet på / ifrån eqv. (2), så fås mu? (8) ÄR Samma uttryck för P erhåller man äfven på föl- jande sätt. Under ofvan gjorda förutsättning, att molekylerna äro kubiskt ordnade i plana lager, antaga vi till först, att de 74 oscillera rätlinigt med den konstanta hastigheten u och am- plituden ». Vidare beteckna vi med M det ena af de två planer, som begränsa ett dylikt lager, samt med & den spet- siga vinkel, som vibrationsriktningen för en af lagrets mo- lekyler i något ögonblick bildar med normalen till planet M. Molekylen rör sig följaktligen 1 riktningen af nämnda normal med hastigheten u-cosyg; för hvarje hel oscillation, som den utför, afger den således i riktning åt planet M rörelseqvan- titen 2mu-cosy. Vi beteckna nu med de antalet molekyler på ytenhe- ten af lagret, hvilkas vibrationsriktningar i det i fråga va- rande ögonblicket med normalen bilda vinklar, som ligga mellan & och g-F dy, samt med r såsom förut halfva oscil- lationstiden. På tiden 2r afger då hvar och en af dessa molekyler i riktning åt planet M rörelseqvantiteten 2mu-cos q, och således är den rörelseqvantitet, samtliga molekyler, hvil- kas antal blifvit betecknadt med d2Z, på samma tid afgifva i nämnda riktning 2mu- cos q-de. : AS Hela antalet molekyler på ytenheten aflagret är —, och eme- Å dan detta antal är utomordentligt stort, så kan man antaga, att i hvart moment alla möjliga vibrationsriktningar, således äfven alla möjliga värden på gy meljan 0 och 3 äro lika re- presenterade bland dessa molekyler. Följaktligen måste dz förhålla sig till — likasom ytan af ett sferiskt bälte, mot-' svarande vinkeln dy och radien 1, förhåller sig till ytan af en halfsfer med samma radie. Man har alltså RE Horda hvaraf erhålles sin 9 dq dg= EN 7 : 7 (5 "Insättes detta värde på dei ofvan stående differentialuttryck, så fås =? sin q COS q dy. Den rörelseqvantitet, samtliga molekyler på ytenheten af lagret på tiden 2r afgifva i riktning åt planet M, är således la mu SE : | 2 Sin 9 COS 9 dy==3" s (0] Följaktligen är den rörelseqvantitet, dessa molekyler på tids- enheten afgifva i samma riktning, eller värmetrycket på ytenheten Je SU SLOG Men man har 2M T=7 Insättes detta värde i den föregående eqvationen, så erhål- les"eqv: (5). Om molekylerna röra sig i cirkelformiga banor med radien »r och hastigheten u, så utöfvar hvarje molekyl i ra- 2 diens riktning det kontinuerliga trycket = Betecknas den spetsiga vinkel, som i fråga varande riktning för en af mo- lekylerna i lagret i något ögonblick bildar med normalen till planet M, med yg, så är följaktligen den kraft, med hvil- ken molekylen i följd af sin rörelse verkar i riktningen af 2 nämnda normal, 2-cos gy. De molekyler på ytenheten af lagret, för hvilka i det i fråga varande ögonblicket rotations- radiens riktning med normalen bildar vinklar, liggande mel- lan 9 och y& + dy, och hvilkas antal vi äfven här beteckna med de, verka då alla i normalens riktning med kraften 2 mu k Tr COS g. Men endast för hälften af dessa molekyler är 76 i fråga varande kraft riktad åt planet M; för den andra hälf- ten är kraften riktad åt lagrets andra begränsningsplan. Det tryck, som i hvardera riktningen utöfvas i följd af rörelsen hos de mölekyler på ytenheten af lagret, för hvilka rota- tionsradiens riktning ligger mellan ofvan nämnda gränser, är alltså mu? de —— : COS (UNNA För d2 fås i detta fall samma uttryck, som i det föregående fallet. I fråga varande tryck är således mu” sin & dq mu? , ; Pre . = SE) ) Va 7 COS g 072 Arg 2 SIN 9 COS g dq Samtliga molekyler på ytenheten åf lagret utöfva alltså åt hvardera sidan trycket mu? i; mu? PE AA |? Sin q COS p dq == Aelg Oo Insättes i eqv. (8) värdet på > ifrån eqv. (1) och be- aktas dessutom, att man har kroppens täthet lä EN så fås i; = du? (1 + bt) (9) a I denna eqvation skola vi nu insätta uttrycket för u? ifrån eqv. (5), hvilket gäller under förutsättning, att vigts- enhetens tyngd tages till kraftenhet. Då erhålles ja Ecpdg (1-5) 30 hvilken eqvation till sitt innehåll är identisk med eqv. (20) i det ofvan citerade arbetet. Tages 1 kilogram till vigtsenhet och 1 millimeter till längdenhet samt betecknas specifika vigten med s, så har (10) mm (d man dg = 105 -s. Antages dessutom för E värdet 425-103. så fås slutligen (11) ERE TORN hvilken formel ger värmetrycket i kilogram per qvadrat- millimeter. De värden, som fås för P ur eqv. (11) utgöra omkring 5/,. af de värden, som blifvit beräknade i det föregående arbetet. 4. Molekylernas vibrationstal och absoluta storlek. Om molekylerna oscillera rätlinigt med den konstanta hastigheten u och amplituden >, så är hela oscillationstiden SVE u och antalet vibrationer på tidsenheten u il VERA (12) NES Ehuru man måste antaga, att hastigheten vid rätliniga vi- brationer hos molekylerna af en fast kropp i verkligheten är föränderlig, skola vi likväl bibehålla eqv. (12) såsom ett approximativt uttryck för vibrationstalet i detta fall, emedan i det följande i alla händelser endast ungefärliga bestäm- ningar af nämnda storhet komma i fråga. !) !) Ifall molekylerna rörå sig i rätliniga banor, ligger det nära till hands att betrakta rörelsen såsom en harmonisk oscillationsrörelse. Särskildt synes detta berättigadt för lägre temperaturer, vid hvilka värmevibrationerna sannolikt försiggä med större regelbundenhet än vid högre. Betecknas, under förutsättning, att rörelsen är af denna beskaffenhet, den hastighet, med hvilken hvarje molekyl genomgår jemnvigtsläget, med U, molekylens hastighet i ett ögonblick, då tiden a förflutit ifrån det moment, då molekylen sednast passerade jemn- vigtsläget, med v samt halfva oscillationstiden med rt, så är xA A= WVEECOSE = Antager man, att de olika värden på a, som i ett och samma ögon- blick förekomma hos en kropp, hvars molekyler röra sig enligt denna Då molekylerna röra sig i cirkelformiga banor med radien >r och hastigheten u, är vibrationstalet = antalet omlopp på tidsenheten, således É u 22 Ni CE E ZY På grund af eqv. (3) är: r Th WU lag, äro jemnt fördelade mellan 0 och rt, så att t. ex. antalet moleky- T ler, för hvilka värdena på a i ett visst moment ligga mellan 0 och r är lika med antalet molekyler, för hvilka värdena på a i samma mo- T T ment ligga mellan 7 och 5 så har man, om hela antalet molekyler hos kroppen betecknas med Z samt antalet molekyler, hvilkas fastider ligga mellan a och a + da, med de, de da c VAT hvaraf erhålles håll FANER T Summan af dessa molekylers hastighetsqvadrater är då Z.U? , AA v2.dz = : COS 0 och således är summan af alla molekylernas hastighetsqvadrater LS 2 Z.U : 2 PÄR ra / COS « Ut o Aa AE dä 2 Definieras nu den medelhastighet, som vi i det föregående betecknat med u, genom eqvationen X(v? ME - ) så fås : ad | a.) ölet ke = . I det ofvan citerade arbetet erhölls på grund af en annan förutsättning ENT: Te om u, och 7, beteckna värdena på uu och IT vid 02 C. Vidare har man — AT RN 9 om man i eqv. (1) bortlemnar den i jemförelse med 1 obe- tydliga termen bt. Insättas dessa värden på u och ri eqv. (12) och (122), så fås U 13 N SSA 219 ERT 7 RA LA Ae 132 Ne: Rd) Se SCR BER ST ASA För att beräkna N enligt någondera af dessa formler erfordras således kännedom af 4. Man har enligt olika metoder sökt bestämma moleky- lernas dimensioner. De erhållna värdena afvika ansenligt från hvarandra och äro i allmänhet endast att anses såsom öfre gränsvärden. Sålunda har van der Waals!) beräknat afstånden mellan gasmolekylernas medelpunkter 1 de ögon- blick, då de sammanstöta, och funnit detta afstånd för eterångan utgöra omkring 4060-10-95 mm, för alkoholångan 27-10-28 mm, hvilka värden sannolikt betydligt öfverstiga di- mensionerna af det rum, som hvarje molekyl intager, då kropparne befinna sig i flytande form. Ett ungefärligt värde på medeldimensionen för en vät- skemolekyl erhåller man äfven med kännedom af vätskans För vibrationstalet har man vid i fråga varande slag af oscilla- tioner uttrycket U ERA På grund af relationen (a) fås da NE aV2r hvilken formel ger omkring 10 9/, mindre värden på N än eqv. (12), ifall samma värden på u och r insättas i begge formlerna. 1) Die Continuität des gasförmigen und flässigen Zustandes, Leip- zig 1881; s. 108—109. 50 yttension och det inre ångbildningsvärmet (det värme, som erfordras till att öfvervinna molekylarattraktionen, då en vigtsenhet af vätskan förvandlas till mättad ånga vid oför- ändrad temperatur). Yttensionen uttrycker nemligen det arbete, som erfor- dras till att öfvervinna molekylarattraktionen hos en vätska, då dess yta förstoras med en ytenhet, medan volymen för- blifver konstant. Det antal molekyler, som härvid komma / 1 3 åÅ till ytan, kan antagas = 3» om man såsom förut betraktar det rum, som belöper sig på hvarje molekyl, såsom en kub, hvars kant är 2. Petecknas yttensionen med = så är följ- aktligen. det arbete, som belöper sig på hvar och en af dessa molekyler, SÅR Tager man 1 betraktande endast den kraft, med hvilken hvarje molekyl af vätskan är bunden vid sina närmaste grannar, hvilken kraft i hvarje händelse torde börå anses ojemförligt större än den kraft, med hvilken en molekyl påverkas af de molekyler inom dess attraktionssfer, hvilka äro belägna på större afstånd derifrån, så kan arbetet DRA antagas hafva åtgått till alt frigöra hvar och en af de till ytan komna molekylerna från ungefär hälften af de mo- lekyler, vid hvilka desamma i det inre af vätskan voro bundna; ty då en molekyl befinner sig i en vätskas yta, är hälften af dess attraktionssfer utom vätskan. Om en del af en vätska förvandlas till mättad ånga, så frigöres hvarje molekyl af den bildade ångan från alla de molekyler, hvilka befunno sig inom dess attraktionssfer, sålänge den tillhörde vätskan. Det arbete, som härvid åtgår till öfvervinnande af molekylarattraktionen för hvarje mole- kyl af ångan måste följaktligen vara af samma storleksord- ning som arbetet 5 :4”, på grund af det ofvan anförda synes det tillåtligt att antaga det förra arbetet dubbelt så stort som det sist nämnda. Betecknas den värmemängd, som 81 förbrukas till öfvervinnande af molekylarattraktionen, då en vigtsenhet af vätskan förvandlas till mättad ånga vid kon- stant temperatur, eller det inre ångbildningsvärmet, med 2 samt värmeenhetens mekaniska eqvivalent med &, så är det motsvarande arbetet E£-w, och om vigten af en molekyl af vätskan betecknas med q, så är det arbete, som vid i fråga varande process belöper sig på hvar molekyl, E w-q. I en- lighet med det sednast gjorda antagandet skulle vi alltså hafva Bwsq =H Ae. Betecknas vätskans specifika vigt med s och vigten af en volymsenhet vatten af + 4? C. med e, så är (c) EE NOTER Insättes detta värde på qi den föregående eqvationen, så fås FRE URSK CALL hvaraf slutligen erhålles Kra EIS Tages tyngden af 1 kg till kraftenhet och 1 mm till längdenhet, så är F=7425-10? och e= 0,000001. Man får då SSE Ww:8 lj Denna formel ger följande värden på 42 vid 02 C. | | | | | | H ECE SIE CA (Mam) | | ÖR AR | Vatten +---| 0,0000164 | DD :44 005) NOTOR Alkohol ++ -/ 52 | 223,4 | 0,79 | 69-10? | Eter«..+.--- | 39 -1+86,5 | 0,72 | 147:10=?'| Kloroform - 62 62,50 |. 15505) 1554 10] Kolsvafla --/ (RF Vs SRS [ESA Ba Ifa Läs LO SJ | Aceton «---| 55 | 131,8 | 0,79 | 124-10? | 82 Betecknas med q och q9' molekylarvigterna för tvenne ämnen, hvilkas specifika vigter äro s och s', molekylarvoly- mer 2? och 4”, så har man på grund af relationen (c) a (an (0) UK NNE PA a EA d) 7 Ser Om man nu såsom värden på q insätter de kemiska: mole- kylarvigterna, så fås med ofvan stående värden på 2 föl- jande värden på o: q 0 Vatten - ===: 18 26-10-29, Alkohol » --- 46 18:10-? Eter ass 74 SEO Kloroform -- 119 36: 10-? Kolsvafla - - - 76 IEA Oj Aceton::--- 58 SÖRLÖR Medeltal: 30-10—9 Af formeln (d) erhålles I = o-(2); S Insättes här medeltalet af de funna värdena på o, så fås : ; (15) 20 10-9-(2) ; enligt hvilken formel 42 erhålles i millimeter, då man för q insätter kemiska molekylarvigten och för s specifika vigten. Formeln (14) förutsätter, att en vätskas täthet vid ytan är densamma som i det inre. I verkligheten torde dock tätheten i en vätskas fria yta vara mindre än 1 det inre; måhända förändras tätheten inom ett mycket tunnt ytlager kontinuerligt från det värde, densamma har i det inre af vätskan, till det värde, som motsvarar vätskans mättade ånga vid den förhanden varande temperaturen. Äfven andra omständigheter kunna utöfva inflytande, hvilka här lemnats obeaktade. Häraf framgår, att de värden på 24, som fås en- 383 ligt formeln (14) och den derur härledda formeln (15), icke kunna göra anspråk på någon stor noggrannhet. Emellertid äro dessa värden betydligt mindre än de, som fås enligt andra metoder och hvilka, såsom ofvan fram- hållits, endast äro att betraktas såsom öfre gränsvärden. Sålunda är det af van der Waals beräknade afståndet mel- lan tvenne etermolekylers medelpunkter, då de i gasform sammanstöta, Omkring 2,7 gånger så stort som det värde på 4, hvilket vi hafva erhållit för eter, och för alkokol är samma afstånd ungefär 4 gånger så stort som det motsva- rande värdet på 2, hvilket fås enligt ofvan stående formler. Vi skola derföre använda de värden på 4, som fås enligt eqv. (15). till en ungefärlig bestämning af molekylernas vi- brationstal hos några af de vanligaste metallerna. Såsom värde på N antaga vi dervid medeltalet af de värden, som fås enligt (13) och (132), eller 0.409 -U4 YAN EE Sr VÖRSSKONVSET. (16) Betecknas värdena på N och 4 vid 09 C. med N, och 4A,, så har man följaktligen FA 0E0NUG NTE IB AR ellerdarman insatter” To= 212, de =" 0;0015-4Ug Insättas i denna formel de värden på uy, som fås ur eqv. (6), reducerade till millimeter, samt för 2, de värden, som fås ur (15), så erhållas för MN, värden, hvilka äro sam- manstälda i nedan stående tabell. 34 | | I | YG | Sok a Ae (mm) (OR NS TT RN | 11,3 | 206,4 | 79-102 | 0,000029 | 100-10! Mens ser VS NFL LTS ej SOLO 23 | 180-102 Zink«..s-c:ee: |abrd GANOT NE OJ Dare 2951 22010 Koppar «+++ "+ | 9,8 ORO OL ÖT 17 | 410:107 Silfver «+ -+-+ «+ (a HO IEA Ra Of sa (Öm | 19.) 250 10? Gruld'=5 ss ss ÖNS LIG SO ORÖRT | 14 | 260-10! Platina. -- ++ -- [ASPA [ÄG eg be LTR a SVS LI 9 | 420.101? SETT ersrsnakersn as bir] Lr Alig Si |D AAA NOD ALF 12 620-101? Magnesium :-- | 1,74] 23,9 | -7T2-:10—? | 27 340.101? Man finner, att de erhållna värdena på N, alla äro af samma storleksordning som ljusets och de ultraröda strå- larnes vibrationstal. Af de föregående formlerna erhålles INESSV ATG NE VT) Följaktligen minskas värdet på N, då temperaturen stiger, i omvänd proportion till qvadratroten af absoluta tempera- turen. I följd häraf erhålles vid glödtemperaturen för fler- talet af de i ofvan stående tabell upptagna kropparne vär- den på N, hvilka äro mindre än vibrationstalen för de yt- tersta röda strålarne. Häraf framgår, att de ljusstrålar, som dessa kroppar utsända, då de glöda, i afseende å vibrations- talet icke kunna motsvara molekylernas grundvibrationer, så framt de värden på N, som fås ur ofvan stående formler, icke äro alldeles för små. Emellertid existerar för hvarje kropp, på hvilken i fråga varande formler kunna tillämpas, ett bestämdt temperatur- område, inom hvilket vibrationstalen för kroppens molekyler motsvara ljusets vibrationstal. Detta område kan bestäm- mas enligt formeln NEN FST sålunda, att man deri insätter värdena på 7; och N, samt för N de yttersta röda och violetta strålarnes vibrationstal. 30 Om man använder de värden på N., som fås enligt for- meln (17), kommer detta temperaturgebit för större delen af de i ofvan stående tabell upptagna och äfven för en mängd andra kroppar att falla mycket lågt; sålunda för guld under — 1502 C. och för bly i närheten at absoluta nollpunkten. Det synes antagligt, att en kropp, som befinner sig i detta tillstånd, hvari grundvibrationerna för dess egna mo- lekyler öfverensstämma med ljusvibrationerna, skall vara särskildt -disponerad för att upptaga sist nämnda eller nära stående slag af etervibrationer och i form af ljus åter ut- sända dem; med andra ord: att kroppen skall vara särskildt disponerad för fluorescens och fosforescens. Måhända kunna dessa slutsatser bidraga till att för- klara en del af de intensiva luminescensfenomen, som De- war !) samt nyligen äfven E. Wiedemann och Schmidt?) iakttagit vid mycket låga temperaturer. Molekylernas vibra- tionstal, som enligt de resultat, till hvilka vi kommit, för flertalet kroppar vid vanliga och högre temperaturer synas vara mindre än ljusstrålarnes, uppnå vid tillräckligt låga temperaturer de värden, som ljusets vibrationstal hafva. De af molekylarrörelsen hos en kropp förorsakade och med den- samma i afseende å perioden öfverensstämmande etervibra- tionerna kunna under sådana förhållanden uppväcka ljusin- tryck, såframt de hafva den härför erforderliga intensiteten. Men denna kan åstadkommas af intensiva strålar, hvilka träffa kroppen och antingen direkte förstärka vibrationerna (fluorescens) eller frambringa en potentiel energi, som efter bestrålningens upphörande förorsakar en dylik förstärkning (fosforescens). Enligt Dewar skulle emellertid dessa luminescensfeno- men i allmänhet icke förekomma hos rena metaller. 1!) Chem. News, 70, s. 252, 1894; Beibl., 19, s. 336, 1895. 2) Wied. Ann., 56, s. 201, 1895. —>0<e— Ett sätt att demonstrera ljudets interferens. Af K. F. Slotte. Ett interferensrör, hvars ena öppning är försedd med en ljudtratt a och den andra med en rörformig ansats b, som koniskt afsmalnar till en mynning af omkring 1 milli- meters inre diameter, ställes vertikalt. Framför röret b an- bringas en ljudkänslig gaslåga så, att rörets mynning befin- ner sig helt nära till lågans bas. En sådan låga erhålles, om man låter gasen utströmma genom ett glas- eller metall- rör af ridpass 1 centimeters diameter invändigt, hvilket upp- till koniskt sammandrager sig till en öppning af 1,5 å 2 millimeters diameter. Om den utströmmande gasen antän- des, fås en lång och fladdrande låga, hvilken förkortas och bereder ut sig åt sidorna, om ett ljud inverkar derpå. MSär- deles starkt påverkas lågan, om man medels ett koniskt af- 37 smalnande rör, sådant som det ofvan beskrifna, koncentre- rar ljudet mot lågans bas. Sålunda får man lågan med lätt- het att mera eller mindre fullkomligt återge toner och full- ständiga melodier. I rörledningen inledes nu tonen från en stämgaffel med resonanslåda på det sätt, figuren utvisar. Äro rörarmarne lika långa, så påverkas lågan mycket starkt både syndart och hörbart, ty lågan sammandrager sig och återger stäm- gaffelns ton. Men om den rörliga armen utdrages, minskas ljudets verkan på lågan, och då differensen mellan rörarmar- nes längder är en half våglängd, förmärkes nästan ingen annan verkan på lågan än den, som stämgaffeln åstadkom- mer utanför interferensröret och som är obetydlig i jemfö- relse med den effekt, tonen frambringar, då den oförsvagad går genom röret. Vid de af mig utförda försöken har en stämgaffel an- vändts, hvard vibrationstal är 256. Den motsvarande våg- längden i luften är således vid vanlig temperatur omkring 133 cm, i följd hvaraf den rörliga armen måste utdragas ungefär 33 cm, för att de begge vågorna skola upphäfva hvarandra. Om den personliga eqvationen vid ringmikro- meterobservationer. Af Karl F. Sundman. Redan de första, som använde ringmikrometern, märkte, att de med densamma erhållna deklinationsdifferenserna mellan en komet och en stjärna öfverensstämde mindre väl med hvarandra, än man kunnat vänta. Detta framgår af flere uttalanden. Så finnes t. ex. uti Schumachers ,,Astro- nomische Nachrichten", andra bandet, sid. 31, införd en skrifvelse från Professor Fraunhofer till utgifvaren af denna tidskrift, uti hvilken Fraunhofer framställer de två, enligt hans åsikt, förnämsta orsakerna till denna mindre goda öfverensstämmelse. Den ena orsaken därtill är, säger han, svårigheten att kunna bedöma det ögonblick, då kometen halfveras af ringens kant, emedan man ej ser mer än den ena hälften af kometen, alldenstund den andra hälften undan- skymmes af ringen. Den andra beror på, att en stjärna, då hon kommer emot den skarpa kanten af en bred ring, upphör att vara rund, och erfar en förlängning i riktning genom medelpunkten af ringen. Uti tredje bandet af sagda tidskrift, sidan 351, säger Professor Argelander, att han funnit, det observationerna med tydlighet visade, att man måste antaga en olika radie för ringen vid kometobservationer för att få observationerna att öfverensstämma. Han anför äfven medel- talet för den korrektion radien bör få vid beräkningen af kometens afstånd från medelpunkten. Han finner ur 65 observationer dr = — 8” .94, 389 Det är, som synes, en ej obetydlig qvantitet. Han anger icke vid hvilkendera kanten af ringen observationerna blifvit gjorda. Då likväl den tidens instrumentmakare endast kunde garantera den inre kanten af ringen såsom cirkelrund, så är det nästan säkert, att observationerna gjorts vid inre kanten af ringen. En faktor, som här kan hafva ett stort inflytande, är den personliga eqvationen, hvilken dessutom mycket väl kan förändras betydligt med utseendet af den himlakropp, som observeras. Det är för att närmare få känna hithörande om- ständigheter, som jag företagit denna undersökning på upp- maning af Herr Professor A. Donner, som äfven bistått mig med värdefulla råd och upplysningar, för hvilka jag härmed vill betyga min uppriktiga tacksamhet. För att få en föreställning om det olika sätt, på hvilket en stjärna och en komet observeras, antog jag efter en när- mare granskning af observationerna, att man observerade kometen icke då den i verkligheten passerade ringens kant, utan då den var på ett afstånd do från densamma. Detta antagande är detsamma som, alt man för observationernas beräkning borde antaga en olika radie för ringen vid olika delar af densamma. En förberedande undersökning visade emellertid. att do var i det närmaste lika längs hela kanten af ringen. Jag skall senare anföra ett exempel, som speciellt visar, att do är lika i öfre och undre hälften af ringen. Man kan hafva skäl att antaga, det inträdet vid en kant observeras olika utträdet ur samma kant. Ett sådant anta- gande skulle komma att förorsaka en olika radie för den sida af ringen, där inträdet sker, mot den, där utträdet sker. Verkan häraf åter skulle visa sig i de observerade rektascen- sions-differenserna såsom en gång efter kometens afstånd från midten af ringen vid observationen. Men en sådan gång har jag ej vid en speciell undersökning kunnat spåra, och radien är följaktligen deax samma för in- och utträdet. Jag har på dessa grunder antagit, att man skall kunna betrakta ringens kant såsom en fullkomlig cirkel för kometen likasom för stjärnan och sökt, att finna de korrektioner till 90 den antagna radien, som bäst motsvara observationerna på så sätt, att summan af qvadraterna på de återstående felen uti observationstiderna multiplicerade med observationens vigt blir ett minimum. Vi skola beteckna de observerade in- och utträdes- tiderna för stjärnan med t och t, samt för kometen med Tt och «4 Med I skola vi beteckna den tid, då stjärnan passerade deklinationscirkeln genom ringens medelpunkt och med a och a” de afstånd från medelpunkten, på hvilka stjärnan och kometen passerade. Vidare må det för observationernas reduktion använda värdet på ringens radie vara r, haltva de kordor, som stjärnan och kometen beskrefvo & och k', samt de ur observationen 1 fråga framgångna värdena på rektas- censions- och deklinationsskilnaderna mellan kometen och stjärnan A och D. Vi ha då följande eqvationer, som tjena för bestämmandet af T, A, a och D: ty =T+4 V)2— a? sec I FAR WEE (REN [rå EN DA SLA ej = tal | (1) FEN Rö SS JASEC 0 Vs | Härvid beteckna d och d' deklinationerna för stjärnan och kometen. Antaga vi oss nu känna, att de sanna värdena på 4 och D vore A+ dA och D+ dD, samt införa en korrek- tion dr till den antagna radien för ringen vid stjärnobser- vationer och en annan korrektion do vid kometobservationer, så få vi genom differentiering af förestående eqvationer föl- jande vilikorseqvationer: t =T-Vi2— QQ sec I | Ä ) ar "ET sec = 0 . spf ada SKER AN NORS VE ( (IN or FNIGTEEP) sec d' + dA =0 k! rde —a' (da + dD) oc ät + dd =0 dT + Ti I | SI Härvid beteckna dT och da de sannolikaste korrektionerna till de ur (1) erhållna 7T och a. Kordorna & och k' fås, som bekant, ur formlerna k=Vi2—a? kV VP (ar DI. Införandet af dr är nödvändigt för att förekomma antagandet, att värdet på » vore oriktigt bestämdt eller förändrats efter bestämningen. Uti villkorseqvationerna (2) ha vi dessutom att taga i betraktande den vigt de olika eqvationerna böra erhålla. Observationen af en stjärnpassage är betydligt säkrare än observationen af en kometpassage. Jag har dock icke på denna grund gifvit villkorseqvationerna en olika vigt, emedan det vore svårt, att utan särskild undersökning däröfver göra ett antagande. Den osäkerhet däremot, som beror af det olika afstånd från medelpunkten, hvarpå stjärnan eller kometen passerat, har jag sökt iakttaga genom att gifva åt en obser- vation på afståndet a från medelpunkten vigten k Vr a LE 2 sns2 S är COS 0 SA GCOS:0, Införandet af denna vigtsfördelning har skett på föl- jande grunder. Jag har först ansett det sannolika felet af en observation vara omvändt proportionellt mot himlakrop- - Å . 1 pens skenbara hastighet, således proportionellt mot lad Häraf följer, att vigten är proportionell mot cos?d. Då an- tagandet, att sannolika felet vore omvändt proportionellt mot sinus för den vinkel f&, som stjärnans rörelseriktning bildar med kanten, skulle gifva ett med säkerhet för stort sannolikt fel, så har jag antagit det sannolika felet omvändt proportionellt mot V sin y. Häraf följer att vigten bör vara proportionell mot sin 9. Nu är sin q lika med förhållandet mellan halfva kordan och radien. Vigten blir därföre pro- portionell mot Re Faktorn E har jag tillsatt för att bringa en 2 annars öfverallt i normaleqvationerna uppträdande faktor 2 alt försvinna. Multiplicera vi eqv. (2) med qvadratroten ur deras vigter enligt detta antagande eller med Vs cos dI för de båda första och med Ve cos d' för de båda sista eqvationerna, samt beakta, att dö” kan sättas lika med d med stor grad af approximation, så få vi ur dessa eqvationer på bekant sätt enligt minsta qvadratmetoden följande tillskott till de slut- liga normaleqvationerna: SE COS? SdT+" cost öda =0 (a) d — + dr— a Alde ap (b) Ja a do — sd sdD=0 (d) Qvantiteterna da och dT vexla betydelse för hvarje särskild observation. Eqvationerna (a) och (b) äro därför de slutliga normaleqvationerna för bestämmande .af dT och da för hvarje enskild observation, då dr och do däremot äro att antagas lika för alla observationer inom en stor serie. Vi kunna därför med tillhjälp af (b) eliminera hvarje särskildt da redan ur tillskotten (c) och (d) till de slutliga normal- eqvationerna. Eqv. (b) gifver rak' ra'k E ak FCI AL arg 2 RT EA då = som insatt uti (c) och (d) efter några reduktioner lemnar 3 dE=0 Ra raa' | mr va Fe fi Ng (3) raa' — ka? + ka? KET Eg se I a a dD 0. Den första af dessa eqvationer utgör tillskottet till den normaleqvation, som innehåller samman af qvadraterna af koefficienterna till dr. Den andra är motsvarande tillskott för do ur samma observation. Det kan förtjena anmärkas, att koefficienterna för de båda eqvationstillskotten äro pro- portionella. Den sista af eqvationerna (3) fås genom multi- LÅ plikation af den första med -— 3 Ett. separerande af dr och o 5 a i Äg do beror således på huru mycket ar varierar från observa- tion till observation. För att beqvämt få koefficienterna till (3) har jag kon- struerat tre tabeller. Den första gifver med argumenten a och a' värdet af (SE 2: den andra och tredje gifva med samma afgument värdena af rad' och aa'? ka"? + k'a Det är klart, att man kommer till rätta med dessa tre tabeller för att få de sex koefficienterna uti (3), då man får de tre öfriga koefficienterna genom att byta om argumenten. Ur eqvationerna (3) framgår, att man för bestämmande af dr och do behöfver känna a, a' och dD. a och a fås omedelbart ur observationsmaterialet. Detta har för denna undersökning utgjorts af de observationer af kometen Barnard, som utfördes på härvarande observatorium vintern 1885—386 af Herr Professor A. Donner. Resultaten af dessa observa- I4 tioner äro publicerade uti bandet XVII af Sociéténs Acta. Det var just genom observationerna af kometerna Fabry och Barnard år 1885—86, som Professor A. Donner kom att lägga märke till huru den observerade deklinationsskil- naden mellan kometen och komparationsstjärnan varierade med kometens och stjärnans läge i förhållande till ringen. Den qvantitet, som ofvan betecknats med dD, är defi- nierad som det tillskott deklinationsskilnaden mellan kometen och komparationsstjärnan bör få, för att man skall erhålla den sanna deklinationsskilnaden. Det är naturligtvis ej möj- ligt att kunna erhålla det sanna värdet på denna differens. Förutsätter man den antagna positionen för stjärnan såsom fullt riktig, så erhåller man, då ur den definitiva banan för kometen dess ort för. det gifna tillfället fås med stor säkerhet, ett värde på deklinationsskilnaden, som är ganska nära det sanna värdet och kan begagnas som sådant, hvilket också i det följande måste ske, emedan en noggrannare bestäm- ning af komparationsstjärnornas orter ej finnes att tillgå. Uti den definitiva banbestämningen för kometen Barnard uti bandet 132 af ,,Astronomiche Nachrichten" N:o 3160— 3161 angilver Pastor A. Thraen äfven afvikelserna mellan Helsingfors observationer och en efemerid, beräknad med mycket noggranna element. Härvid äro dessa jämförda Hel- singfors observationer dessutom hvar för sig medeltalet af alla de enskilda komparationerna mellan kometen och stjärnan, hvilka utförts på samma afton. Ur de bildade normalorterna fås sedan korrektionerne till efemeriden vid normalorternas tider. Från en grafiskt konstruerad kurva, hvilken har tiden som abskissa och korrektionerna till efemeriden som ordi- nata, har jag uttagit efemeridens korrektion för mellan nor- malorternas tider liggande tider. Härefter fås med lätthet afvi- - kelserna mellan Helsingfors observationerna och den komet- hana som kan läggas genom normalorterna. Dessa atvikelser komma, då ledstjärnans ort måste antagas riktig, alt vara de i Helsingfors observerade deklinationsdifferensernas afvi- kelser från de riktiga. Man får sålunda det riktiga värdet på deklinationsdifferensen, genom -att korrigera för dessa 95 afvikelser den ur observationernas medeltal framgångna diffe- rensen. Ur den enskilda observationens afvikelse från medel- talet fås sedan denna observations afvikelse från den ur normalorterna härledda deklinationsdifferensen. Jag anför här nedan de ur observationsmaterialet och med ledning af Pastor A. Thraens banbestämning framgångna värdena på a', a och —dD för hvarje enskild observation under hela tiden både för yttre och inre kanterna af yttre och inre ringarna. Tecknen för a och a' angifva på hvilken sida om medelpunkten passagen skett så att ett positivt tecken anger, att den skett uti den del af ringen, som mot- svarar en större deklination. Orsaken hvarför — dD finnes intagen, ligger uti beqvämlighetsskäl vid bestämmandet af dD. De använda radierna för de olika kanterna, sådana de framgått ur tidigare stjärnobservationer, äro uttryckta i båg- sekunden följande: för yttre ringens yttre kant = 862".60 SK OAL + (ON ESR 786.26 Fr INTe 5 Vine 42.98 3 ne INTÖNT 3830.33 nl 96 VENG: te AST a Ti d. Yttre kanten Inre kanten 1885 Dec. 31] — Je!) + 5.38) +26val — al + HI —I2 AS AE Fe GG JA Mä a Li (55 LA [Ör 5 NE er SI lj nr — 3:81 BE 10 lr ESA | NEN 3 är OL — 37 | + 533) + 41 — 4.5 + 5.2 | —39.2 — 2,9) + 53 | +50.9] — 3.9 | + 3.3) —141 1586 Jan. 2 + 534 | +11.3 | —12:7 = = TE + 57 | Flla4 | + 0.6) + 6.1 | +113) + 27.5 15.2 0 ds 251) 16:00] SN RR — 10:81) 520). FO) EL OM La —105 | — 51 | +15.0 | — 10.8 5.0 | —12.8 — 1.8) + 2.8 | +I1.9) — 3.4 3.0 | —521 2 RE AT OR | Fa fri 2 ek få äs vh: Sal SA SA LA la 41 | —1651 SAB dgr TER RAN EB) NB rr LO rf ND AS i SNE NA ARS SED 3.9 | FF Lei] + 5.7) — 40 1 19:30 14 I OT 39 + 151 59 — 4,0 RN SEE [EE rr | KÖRD rat 5 BR eld BE — 63.1 + 44 | — 4.8 | +402175 + 41 | — 3.9 | —35.5)] + 4.7) — 411: +12.9 109 SE | = — + 51| — 38 | +16.9 + 291 = 6.0 | +108] + 411! — 91 +HI25 = = — + 2.6 | — 5.8 | —187 » Jan. 381 — 7.8) + 61 | F+F1961] — 85) + 58) — I0 Sig 16:08 | se AA] 89 SSA —= 6.8 | FE TA ET DOS — 6.2.) + 7.3.) 4347 I = 7.80 TFrLR3NNTRL —i 6:20) Tiga ANGE TENOR NS > Jan. 102] = 50:55] 00 = Li | 15:83) ÖR | AN + 34 | — 6.2) t+10.7 | + 44 | — 61 o+ 2-6 + 4.9 | — 57 | +104 1 FE 490 — 56 | — 26 + Lu 12:60) 2 rar RR + 20 | — 430 / —37.9 hö 3:00 STEN SE ALS TLS SAO + 4.0 — 4.0 | -H10:4 » Jan. 271 — 211 + 47 | +3l7] — 33 | + 46 | 33.8 == 1458 0 ERA EESO0M a DS ERA 30.8 — 3.8 | + 2.9) +31l0ol — 4.9 | + 2.7 |; —262 = 3) + 351 159] = 420 ROS — 3:01) + 3:51 33.3 1 — 40 SANNA p dan. 28] 2.901 + 3:60) — 48.7 | Tr TES Ne ENS ING er SE I (RENT SA a SE RN RE Sa a EA + 4:00) = Ban |5 i LD free AD a RANA SEE EA RA Am AB 11.0 EL DIS lea ren SS + 41 | + 4.8 | —485 | + 5.3 | + 49 + 12 9T MUR RUS, I LINS Ge TSG Yttre kanten Inre kanten MERSNINE SATT BIR Er Y a a | —dD (ORPEN a | —dD | 1886 Febr. 4] + 3.2| + 2.21] —546d + 47) + 20) +49 + 53 | + 3.6) —1121] + 6.0 | + 3.9 | +12. + dal + 36) —25.5 1 + 6.6 | + 4.1 | +30: ER SAN (RESA Be AT GS TA fear 7 fl fe EJ +F 31) + 37) — 30.3 + 61! + 40) + 9 » Febr. öl — 40! + 40) + 4.21 -— 44 + 4.8 | — 36.3 == ÖL SF Bea ROLS a ABN EN BIN — 421 + 30 | +F45£4] — dart + 34 | —307 = Uf 6190: JE 3:90) AN 480 ET dr AO Skal LL är or a al IS GE SVG pEReber 00 |A Ar Sr BIR ar a Te RON (Ne — 01] —F 401-195 17 — 9. + 3.9 —=36 | -— 6.9 + 47 — 3.5 + 34. +I 2 | — 39 | —334 | + 6) — 34 | ++ 22 3 NET TRA | Pe ösa es os fr dp | [Snr a fo EAS Ler (ORO FIT FREI Sr faner DA [RT en bada ja) -- 3.0 + 44 | +28.9 — 4.0 + 421 —13. ES 1 år a MS Mn a KS VÄ IN [hn SCA lg SR. GA RE ar SLF OM RA TSG rf ken RR säs SLE fen re (VS Ares på ler NGE SS (a + 3.8 — 4å — 25.9 +— 46 — 4.8 + 394 + 40 | — 45 | —13.7] ++ 48) — 4.8 |: +FA9.r7 + 391 — 4.61! —2021 + 4.6 | — 4.8 | +35.2 > Hebr 20: lc 49 00 00 Ls 0 Skor + 4.8 OO IE | +F I | — 6.0 | +189 ST SE — 5.8 | — 6.6 SOL — 53.9 | +H14.6 ra ES JE BA OL ES [EL AS) |A pk bl JC fal ERS LE | IR ROD NR IE ERS jer NG BR lr RE Br 21 Sa Gr iOn — 81 + 54 | + 18.6 KS Tf LEN Jas 1 Le a 5 FÖR ra SDN6 FT li] — 85) + 5.5 | — 10 — 8.3 + I4 + 9.7 — 87 | + 51 — 1.7 — 8.3 2 ma Ba (RR ESNA EG = MUBES TE [er Nr — 24.7 JAN jär pr TN Mr a — 8.3 | — 3.6 | —12.4 . Febri26.] — 43 | + 4.6 | F420] — 531) + 4.7 | —26.3 SE för TI NR On 31 | + 47 | —11.3 5 a 01 Nr fr Er BI AV Sa la arg OSA af i ÖA TE REL OO dr go IEA bål ne ad BD SAR LEKA RNE Se” ISAR AD a EA NS ast ORO ns RO] BENA Oh fa OS . Febr. 28 — 34 — 61 + 215 ET: TNG [år gra tel GA — 20.9 TE Sr EA fa as I äre LL äär mL SP frn ÖL ERA ON SNI NR LR [NA SS fr SN on LS 2 AL fiera nd I fr a 0 KR mL SN (AA NG AT SR rg RS RON a SS er Er (SE (a ST SSG 1 pe Fr 1 [As a fr Mn 98 NY OoObOC: Pr ÖL TEKNO Ne; TA öde Yttre kanten Inre kanten a a —dD (RR a —dD i 1886 Mars 61 — 9.5| + 9.8! — Oro — 9.6) + 9.8) —147.9 : SETS JAN fr rn re (OD i EA (6 | [ie SSA RE lan Sr En EE 6 10 fn 2 (0 JA I SEN LE [RA SA RS SS ON ee | — 9.0 | + 10.2 + 36 — 9.3 -F 10.1 — Tä = 00301 a EE OTO 0:60) ET ONS EN RN — 9.0 + 9.9 + 14.1 = DAN 99 — 81 » Mars T| + 42! + 6.6| —51L1 | 2 TE ÖRA Ir + 40! + 5,6 — 231 + 4.8 + 5.6 | + 40:35 + 39 | + 59) —31L7] + 4.8) + 5.8! +3I14 AT 1 EN a SNS Är + 12.3 IA 3.4 -— 20.3 El — 3,8 | + 251 = 250 — "01955 — 11.0 » Mars 81 — 211 + 22 + 72.81] — 2.9 | + I1 |) 35.5 — 1.5 | + 29 -- 55.5 — 2.71 + d4 — 47.4 — 1.6 DA + 31 ES Nn RS BN ÄN Ses OJOJ 2 VLATS TLS [a 62 inn DE ol DE eran Ar NE St Rs a LG — 8:8 | KF 8:05) + LI oo 7:91 58 — 86 | + 80 | F+FlIl6] — IJoj + 91 — 98 | EE RESO ENS VS FSS 3.0 — 86 | FF: 811) + L21] — 89: + BLI — 144 Ae AO ar ml NA amt — 87 oo + 81 SONG — 2821 + 82! +l24) — 86 i + 821 — 114 » Mars 1221 +— 54 lo + 43) — 25.6 + 6.0 | + 4.3 | H+12.5 + 9.5 | + 44 | —218] + 6.2 I + 43 | —+16.0 SES ET 6 a 0: I ÖSTE ASG — 45 — 6.3 + 13.1 — 4,8 | — 6.1 — 23.8 ESR rr ES US AN Ae ES IS Sr = TLL 5 TANArS ala + 3.5 | + 6.0 — 12.8 + 3.6 + 6.2 — 23.4 + 3.9 | + 64 | —151] + 4.6 | + 6.4 | + 20.1 — 5.5 — 3.6 | +15.9 — 59 1 — 3.6 SLAG — 51) — 33) F+Fl26l] — 54 |] — 34 | + 75 » Mars 161] + 9.8 | — 7.6 | —19.81 —+F101 | — 7.81) —H+12.:9 FL] = 0,5 — 9,7 + 93 | — 8.6 =E + 83 | — 93 | —10.61] + 86 — 94 | FIli =. Br ANN LL 60) ME 125 RS RSS + 841 — 94 |] — 621 + 8.6 | — 9.5 | H+10.2 + 86 | — 9.21] — IJ21 + 88! — 93! + 92 STNars, li + 9.6 | — 5.5 — 28.7 + 6.0 | — 3.9 + 18:8 I SS SR Nr SST få ST I (SA a, ÄN Gal || 2 SG + 57) — 53 | —423] + 62! — 5.6 | + 3.0 + 3.6 | — 58) —231] + 5.9) — 6.2 | + 16.0 JE ILO 1886 Mars 22 Mars 25 Mars 26 WAP » <April-10 > April 1l » April 11 st Aprilk13 > April 18 NG, er I Nn EC en Yttre kanten Inre kanten POLO OVE I I I IR I Hj je HA OD OH HO ED OH 03 ja OLEG Ota SS NN or Fttttettl ll bl I I++ I I++ -H OS en EE PNoOrRR Sr Anu NM NE MADORLROAÄ”OCPC eo RKA SS ÅR nn Aa år MS [Er be IR BN VAN bl Vs KA AES TEE TAL — 4".3l + 6.5 — (EN VS REN Kerr IRS Ad ROR RR Hög ÖST [ÖRA SR IA är STOR TER EE faläfen FR Ob (5515 | rad JE ME fre ör (FE LON ae 60 | —39.:4 + 6.5 — 62 9 0 (01250) | LE ed a NL 63 — 13.0 + 6.7! — 61 | —274 1] + 6.6 — 63 |; t1321] — 41 — 6.1 | +Fl1421] — 40 | — 6.3) + 7.31 — 44 | — 3.5 | — 0.21] + 6.31! + 3.6! — 881 + 4.5 | + 4.1 la + 4.3 | — LÖR Ei (SZ [äl rk JA SN a 2.6 — 6.1 + 4.6 | — 450) 294) GT 4.9 — 8.7 GE ERA 6.1 — 14.0 — 4,9 I — 2.8 — 3.9 LA RE 321 — 6.917 — 4.6 | + 3.4 | — 91 | — 4.3 | + 5.0 + 281] — 43 | + FNS SSE PR | SERA AE 59 | +33.6) — 6.3 | + 6.3 — 10.9 — 6.1 | + 61 | + 361 — 6.3 | + 6.7 — 27.1 + 6.3 | — (EB | TKA ARR fn = ES (Ae DY ee .8 — 40 + 6. = 0 — 12.1 + 6. — 0 10] ++i = 6.1 + = 2.5 Se = CM => = 0.1 + (SLM PS MSK ED (1/SRA NA FE [>] ND | 2 ANTAR NHANANRARKAKAKAADRDHAAPEFRENLWARARAAARNRADRANMM MA POR OSOSGSNW]TWEHKHEKHANSWEONSNNoONNUNSONHK ÄNNERoOoHH Br FR AB = 1018 + 8.5 + 83.8 + 10.0 +13.1 FSL 6 ST. 19 8 + Nn -—- = (SST a + BR RNA AR NAN SN — HER RN OROFKHHbN DN NHF FR WHO FR OUR ARADANFRRNH AL Oo tt lll ll FESTEN 100 Note tar, en one ed reg EES TAL: Yttre kanten Inre kanten d a —dD (ok a — dD | 1886 April 18 | + 3.5 | + 6/1) —T27.51 + 39) o—+F 6 276 + 4.0) + 621 + 78] + 421 + 6.4) 120 EE rr frn a SN [a (ÖS a Rp | I seb — 6.0 | — 38!) + 131) — 6.0) — 39) + 7.9 — 12.7 — 10.5 + 2.0 — 12.8 — 10.6 = 3:0 | + 10.4 | +12.6 | — 0.4 | + 10.5 | +12.7 I + 16 10) i I RSA [RT EE (Ol en at LOGI OR är NO ES a hl et i LLA MG SL = 91; | eb 115 Fal od 90 SK LL er OR =E 10:21), + T2.6, | EK, 0:81 = LÖ: LAS NOG — 1250 10 10 NS he LÖS AN — 12.5 1 —10:1 | — 2.6] — 12.5 — 10.2 | + 01 EEE [2 SR Re HO JL KRN 13150 (ÄR [äs dl SR äl 2 0 ill SE OG +10.4 | +12:5) + 411 + 10.4 V -bli260 — 26 » April20] — 5.6 4 4.5 | +F2221 — Bl o-K 4810 — 20 — 3.3 + 4.8 + 23.5 — 53.6 | + 53.0) — 9.5 — 4,6 | FF ATI + 21 — 4,6. | FF Hl —L0:0 — 15.8 =E öl SE 15:00 Os la ESO NG AIN NA El 54 | o— 4.6 10 FF 0:20] EDA LR CE + 9.6 — 43 — 8.7 + 7 | — 4.8 RE | 505 | 46 | AO a Da) RES NIIESe + 54) — 4.8.1 — 10.5] = 5.50 — 9:00 LÖR » April22]. = 6:00) (FR 09 Ar Dö rr 03 TE 005 UR + 614 | + 59). — 2.0] + 64) + 6:00) hr o0:8 = BI 000 TE Bl ÖA EE ÖR NL = 5 62] Oo HE 2 OK ONE SNS SSA PLULZS — 6.0 | + 5.9 | +11.7 = 16:40) AR 00 ELER — 160 sr SEO EO ÖN a REG 6101 Fi 9 EB 600 ROR GE SER SS ee Lb RES fn UN a EL SSE a Fm 10: » April 23] — 57! + 6 | + 6-0 = 1007 EAGLE 5.9 | +5838| + 36] — 59 | + HI DA (5 AA EN 7 fin på SN SPA on LE: AN [Ra FN ENN | Al = AA (E ER De VA SA RE ER ER AN SN a SE sa | nen DNR N 00:60 LAS | [RE SSG Aa BA ör 2) a] | SN LS ra ff Af Lt + 51) — 57) — 20.9 | + 5.6 | — 5:7 | ot 12.5 = DAN DN AA BITS DR DA NR alt DS 10:81) 05 2 = B:7 ör) rs AN DB SEN RB TE DAS LOS RENSA » April 30 |. 7500 80 4560 EA RA ORANONA JT 8048) STAN ONS ES SES (ör SS YR ESS SR RESAS BA Er Fr UR GE a a oe 4120) 4 — 176 EN TE ER AN 101 Nr NG CP TKA OGIET ad: Yttre kanten Inre kanten: EPN NE STON 2 NN ENT UN me & [4 | —dD a' a — dD | 1886 April 30 FE Pg för Ae så (Rd I SEB lll hor | LAR VR Sage BLOG Se ER — 0.5 — 9.8 —- 13.1 NS t+12.9 I! + 89 I — 3.6] -+HF12.3t1 + 9.0 | — 6.9 LA Be AIG FRA | ön rd AN fa feet ELM | rg +120 | + 86) — 021] F+Fl1l21/| + 88 | — 3.0 — 9.21 124 — 1.3 — 9.3 — 12.6 — 2.1 Maj 21 + 6.17) — 61) = 514 ot 62 —i 6:21 KF 8:0 | + 6.0 — 6.1:)| — 10.2 + 6.2 — 6,2 + 5.7 ER rr ATG 85] FE 0.3.1 = 63-1) .-F- 20.3 +F 60 | — 59 | —1921] + 6.21 — 6.2 | +174 » Maj 41 + 6.5 | -+12.8 2.91] + 6.6 | +12.9 | + 4.6 SEROE t+tl27 | + 491 — 6.5 +12.8 | + 47 =12.1 — 7 | 0.3 = 12.1 — 9.6 — 2.7 12.5) — 5.9 ES — 12.6 EMO — 5.1 LA DA de äl -+ 1.3] —12.7| — 6.21 — 0.2 FF 620v Sr 128 — 9.8) 6:31 + 12:91 FK 03 : =— 3.6 Se TEE ln 20: — 4.1 + 3.0 | — 25.6 » Maj SI 1100 -Fl2.01 32 1-—111 | 1200) —= 57 ATL] TIEEE SAO | fä ll fr i IG a at — 11.3 +il11l.8 | + 17 — 113 | 0-K 118 — 4,9 1 Sa] RS fn EN ME (0 5 | i (US 10S i 0 lök 7 del ER a) — 11.7 SLUNNSN Re SriLo — 11.7 + 11.6 — 6.5 — 11:20] 12:00, + 1381 11:20) lav — 50 EAT [SR LT [få fn pa OA | fred ss AG | (i In SS 0 I sen Lä gg — 47 | stR 49) + 421. — 4910+ 9) — IA — 20 | Ho 435 | F17.61: — 53.21) + 4.8 | —13.1 — 44 I ++ 53 | +13.2 — 4,5 + 3.5 — 1.6 sr ENG SLE | DG fär RM ls) RE GA ESA GEA EE ej | a BG AG Jä BE HR a pa SL JES rd LO 53 Hr Nr 016 SL El Lö NG fö ere VR | — 6.0 | + 6.2 | + 10.0 | — 6.2! + 6.4 | —16.1 102 E nirbe or insen Inre kanten Yttre kanten Tad: —dD SL a ll 2 NGN JEN NA 0 5 Jo Ho, BT sr rt Yr VR) rap [ÖA — ge a Få DAR NG BV OVAN VISE IG TREES YIN Sr JRR ön fc br Är Dan ÅR sn JR vn ÅR rn | SIR ET EST RE TE Ir BID ala AR SD Öl SR Sj EST ta LR Ae” DOE FIA dk fot EJ ka NN MIR I VIL sl! Bjuhr å 5 SR Rd da fe OLE ET[— 4 a HEe, öl: = aln Ma JR Or TK: JA ar kd LR AR 2) Le (a ÄRE FL NEG SJR Je ÄRE TJ KARA pe EA CE JE JR LL I ra JR = JAR RR Jaso are: Hälle) : Sr SN TNE EE SS ÖRA 3 JES HR LI I RR ee?” <-" Or ÖS HH > 0 20 1 DO 2 ocH KSSS (CM LAR GDENLEOO PA ES ÄR NE tyg STANS Tr OR SS AMN 5 rd 0 Så Gå 0 0 06 08 00 Ha AN rn nm = AM SV ra An AN nm rm MM M H M OO N 0 NA dB Sr Ro klitta agr an — AM - SA RR RR TN ÄR ÄÅNNNNOQMPAMSARr OBOE NE 1025 FK HH HAD KS ww SIP lr PES AN Mr + > AH OROAR 0RHARrRrORrARrMAr AA LER EA Be olet ri ol Gu SIA Ear fONSA al USAs UN SA AA 6 SNES SM SL CENIG0: Er iSny 0 ERA St) NOT ER ES) SA AS Eat NÅ RR NA AR LE jön nn on ÅL ÄR ÄR Är nn a ÄR ÄR ANM D- S r= 20 —+ 0 [30] — A AN . sul 5 . sä 2) SO [i [=] fe] [a [=] 2 SS) nd SS SS S SS SS CM [5 A Lara) ler] =) = 55 RA mA ww [ol [9,0] GOES R 2 EN EN £ R [9.6] [9 0) = rm 103 Töre ri n oe nn Tid: Yttre kanten Inre kanten a | a —dD (C a —dD | 1886 Febr. 61 + 3.4| — 39) —11”.6 + 40) — 37 | IA DI a ADA on RO SRA Mr LSD Re DE 10.0 = 3:5 | — 3.9 | —16.2 4.0 | — 3.6 2.0 + d.9 | — 32 1 — 2:2 za 4,2] — 3.5 J.4 » Febr. 19] — 3.0 | + 4.9 äger — 33 | + 4.9) — 9.3 — 34 | + 42 22.3] — 3,9 + 4.4 | —17.0 — IJ4 | + 43 | + IL6 1] — 3.9 i 4.3 | —15.2 — 32 | + 43 | +t239] — 37 | + 43! — 5.0 . Febr. 21] —+ 37 | — 4.8! — 80) + 4.0 | — 4.8 12.3 + I8| — 47 | —15:0] + 42 | — 4.8 18.5 + fo! — 47 | — 4.3 4.3 | — 47 13.2 + 42) — 45 = OM 4.5 — 4.6 17.3 RR GIT AD a Re RÖSTA ör 1 DNA F 9.0) -— 6.0 | + 5.0 + 4.81 — 6.0 | — 9.4 Bai 0:00) 0 + 49 | — 5.8 | —20.2 d4 | — 93.8) + 7.3 + 93 | — 37 | — 87 0.5 | — 37 | + dt SRS 260 = ARA SSE SAR 14.8] — 3.0 | + 4.7 | —10.9 — 4.9 | + 45 4 J.5 | — 51 :5 — 2.1 — 47 | + 4.8 8.8) — 5.1 - 4:67) —-— 6.6 — 47 4.7 8:6 |] — 4:8 4.7 | + 3.0 — 4.4 (CE 4.9 t 83] — 4.8 | + 4.9 | —12.5 » Febr. 28] — 3.5 | — 6.21 F2311] — 41 | — 6.2 | —13.0 — 35 | — 62 | +F24.3 1 — 3I9 | — 6.2 | — 6.3 — 32| — 62! +321i1] — 36 | — 61! + 3.6 + 7 lo + 321] + 241 + 5.8) + 31 16.7 + 37 | + 33) — 6.71] + 5.9 ye 3.2 14.1 » Mars 7T| + 4.5 | 4 6.4 | —13.8] + 4.9 6.3 83 EE ST a LS Ks SAR EST fa LAG 2.5 + 40 | + 57 | —10.51] + 4.3 | + 57 9 — 4.9 | — 37 | + 6.9] — 51 | — 3.5 | —13.6 — 4.71 — 35 | Ft 01] — 530) — 3.3 | — 18.9 » Mars 8] — 2.71) + 2.7 87] — 30] + 261 — 29 — 2.6 2.6 Fda — 3.0 | + 2.8 | — 22.3 — 2.0 ES 2.9 ZE [RN ln a Lä RR — 17 3.0; FIL3] — 20 | + 31! + 87 SE AMars 2 ec 49:6 ZE AD EE TE a SEA AR + 5.6 4,3 | —1121 —+ 35.8 ZE 4.2) + 5.0 + 9-8 år dur ir Oak Os 4.4 | + 4.2 — 41)| — 621 H+t258] — 47 — 6.2! —10.1 — 4.0 | — 6.2! +F27.01] — 4.7 | — 6.1 | —18.6 » Mars 13 er 38- 6.1 | — 26.8 41 | + 6.1 | +19.6 3.7 6.3 | — 24.3 Az 4.3 | + 6.3] + 838 = 9.51 — 3.5 | + 801 — 5.8 | — 3.6 | — 3:8 — 32] — 33 | +tl34] — 53.3 | — 31] — 84 104 TinIr era Lee ER T id. Yttre kanten Inre kanten & a — dD [ a —dD | | 1886 Mars 17 | + Fal — 37) —277 + 58) —= 58 4.6 DT SEE | SSA fa OO I) Tr 2.2 + 5.81. — 5.5 — 217] + 61! — 5.6 | — 11 + 5.3) — 6.0 | —264] + 58! — 6.11] + 49 ,, «Mars 2510. + 61: 7— 651 | 0 3:7] = 6:20) — 60 ; + 59 6.2 | — 13.8) FE 6.21 1652 E 5 + 62 — 611 — 48] + 6.3 | — 6.1 d.4 6.2) — 621 — 49] + 6.3) — 6.21 + 61 id 6:20 = 6.2 10 — 400 06:30 NORA A » Mars 26 PE VA EEE AG + 3.5 Eg "Wi PERS — 39 I — 61 | + 271 — 3.901] — 6.0 | — L7 — 3.7 | — 6.3) +10.51 — 40) — 6.2 1) — 0.5 + 58 | + 3.6 | — 441] + 58! + 3.6 | -— 3.3 + 6.0 | + 3.8 | —10.9 i 61) + 37) + 34 LERA EIN lm RA ae — 13.4 3.9 | — 43) + 97 | + 40)| — 411 — 331] + 411 -— 0 | — 2.6 + 43! — 40 I + ö5sl tt 421 — 39! — 3.9 + 4.5 | — 3.7 | — 3.2 4.6 | —- 3.8 Na BAN or er LT LÖV alm 1 a fear fa sn 6.2!) + 4.6 iu 3.6 ERE ES 1 (U| Bi KOSS) SG re Bö Ale — 4,6 | — 6.2 | + 3.2 — 4,6 | — 6.3 4.4 rm Le ST] får CER SR re AN) [AR ER de OA JT 4.5 April 11 — 4,6 | + 51 + 4.8 ENA + 5.1 EE — 411 + 331 +Fl79] — 44 | 5.5 |), —T04 SE RA ISO (UL dne SS ae ed 2 531 | —10.9 — 46 | + 48 Ft 49] — 47! + 48!) + 04 » April 11 — 6.3 | — 61 | + 71.5 NOT + 6.2 DNA : 0 6.0 | + 6.3 621 -- 62! + 6.3) — 2.9 : — 6.1 | "+ 6 | ie 08] — 611 + 61 | + 10 SANDELL: LON [Er fasfa 2 =" 6.9 | — 41 + 6.3 | — 6.9] — 26 + 16.6 —" 6.6 | — 8.4 + 6.4 | — 6.8 | — 87 >» AprilM8] + 5.6 | — 6.01; — 211 + 57) — 6.00]. + 6:8 TK a (ST fn ESS SIE JA NE SS One + 5.81! — 38! — 3.7 Dig) 08 sr OA — | — — 6 5:0 JF NBT ASIEN EN + 6.0.) — 5.7 | — 4.6 | + 6:11). = Bh At 07 » VA pril: 18 |; EE 87 EO SR 3.7) -Ki6r I LI + 3.6 | + 6.2 | — 3.9 a + 6.3 | + 2.7 — 6.1 — 3.8 | + 3.9 — 6.21 — 38) — HA — 61] — 39 | TF 6.8] — 6.2 — AN | [NAT or KiRe sälta blb a Hele JRR a 1 Täird. Yttre kanten Inre kanten a a — dD a a | —dD | 1886 April 200 |. — 56] + 4.7!) +13”7.0] — 5.8) + 48! — 17 SAS MSE I IRS HE NN älg ra AD fa — 44] + äg) tlla4l — 46) + 591 — 12 : SASHA Ar SBA EO KA IF ABA RA AS >» April 21 | + 5.3 | — 46 | = 4.9 I + 5.5) — 4.61 + 62 STEG ye EN SE Ae ae a ar 22 vr FONDA för SR EE ME el EP 33) — 4.7 | — 4.0 DA | — 5.0 (5 >» April22 TT 6.0 | + 5.8 | — 0.4 så 6:f | 58 a 3.7 + 62 | + 59 | — 231 + 621 + 59 | + 34 — 3.81 — 621 + 81il — 5.9 | — 6.2 | — 0.8 = ESA fr ÖR Ohio Ta I AE) (SN Sr öl KR » April23] — 62! + 59 | + 2.61 — 6.21 + 59) + 14 — 621 + 60| + 0.71] — 621 + 59! — 04 — 6.1.) + 5:9 | sg 40] — 61) + 6.0 | — 1.5 r TAL + 6.0 | SAN — 6.01 + 60 SN RERSFAS DEN. 230 få = 9587 ae 0:21 De FA Da. — 59 | HL ä3!| Ft 66] — 59 + 34) + 14 == 75.6, fan 06 I RET EET SN en BN GL = et — 3.8 | + 534 1.5] — 57 | + 55) — 2.8 SRA DEL 2 0 0 fr Dl] NE DIBEEe a + 53.3 | — 57 | — 261:+ 54 | — 58 | + 4.8 + 9.381 — 53:;6 | — 9.31. + 5.5 -— 53.6 | + 0.9 i DT | 531) —10.8 1] -F ög) — 23 — 16 SEJ fr a EA Pm RE SLI RE ENN SL 10: VG [fn SE SOA DENISO. |-s kg Sf bär = 02 | SE USSR a ONA) NS SAG 52] SN EO i SEE (EON SV ers) NRA fa » Maj 21 + 6.01! — 611 — 6.9] + 611) -— 6.1 | — 04 6:01 ör Os2 a IN 6.01] — 6.2) —"' 1.8 ÅR DR T 6,0 | — 6.2 | —- 12 0: NG rk IE Öna ROR AS ÖN Maj LEDS oe] oe 25 OR 3:60 2 | vT 0c » Maj 61] — 4.51! + 491 + 631]. — 4.7 | + 5.0 - 4.8 — 4.8) — 47 ie 7.1] = 49 | Frt8l + 2.0 ET [ENA SE a SLR Sr KS Mö ES — 4.5 | + 33 | + 53 — 4.6 | + d4 — 4.2 NE Maj adel 63 SER [en 0 [oe 0 Jä Ufa Ek bre OA — 6.3 | I 3.8) + Lol — 64 | ”+ 58 | — 4.6 = 611) 62) 37 ]i421 ++ 621 0.6 106 För att finna hvilket inflytande kometens utseende har på do, har jag delat observationerna i tre afdelningar. Den första afdelningen, som omfattar tiden från den 31 december 1885 till och med den 6 februari 1886, innehåller de obser- vationer, där kometen ej hade någon mera utprägladt stjärnlik kärna. Den andra afdelningen innehåller observa- tionerna från den 19 februari till och med den 13 april. Uti denna afdelnings observationer hade kärnan utseendet af en stjärna svagare än 7”.g. Uti den tredje afdelningen, omfattande de öfriga observationerna intill den 7 maj, har kärnan utseendet af en större stjärna, starkare än 7.8. Jag har utsatt a och a' endast i tiondedels minuter. Jag skall nu här nedan anföra de normaleqvationer för bestämmande af dr och do, som jag erhållit genom addition af alla de tillskott, som de enskilda observationerna inom en viss afdelning enligt formlerna (3) gifva. Den första eqvationen är härvid öfver allt den, som innehåller summan af qvadraterna af koefficienterna till dr. Den andra inne- håller summan af qvadraterna af koefficienterna till do. Normaleqvationerna från observationerna vid yttre rin- gens yttre kant äro uti första afdelningen 26.40 dr + 11.79 do — 60.5 =0 11:79-.dr <F 30:69 do -— 1905-10; uti andra afdelningen 34.42 dr + 32.37 do— 81.7=0 32.37 dr + 59,88 do — 251.171 = 0, och uti den tredje afdelningen 47.53 dr + 10.05 do — 102.0 = 0 16.05 dr + 46.76 do — 93.6 = 0. Normaleqvationerna från observationerna vid yttre rin- gens inre kant äro uti första afdelningen 32.96 dr + 14.21 do 4- 131.9 =0 14.21 dr + 26.60 do + 245.6 = 0, fy = vada 107 uti andra afdelningen 59.98 dr -F 34.56 do + 228.4=0 34.56 dr + 58.87 do + 344.5 = 0, och uti tredje afdelningen 53.02 dr+ 8.50 do + 129.4 =0 8.50 dr + 52.20 do + 121.9 =0 Vidare erhöll jag från observationerna vid inre ringens yttre kant uti första afdelningen 26.30 dr + 14.20 do — 100.2 = 14.20 dr + 28.10 do — 168.1 = 0, uti andra afdelningen 45.26 dr + 14.78 do — 96.9 =0 14.78 dr + 53.14 do — 350.0 = 0, och uti tredje afdelningen 42.28 dr + 29.50 do — 120.6 = 0 29.50 dr + 41.20 do — 145.4 = 0. Slutligen erhöll jag från observationerna vid inre ringens inre kant uti första afdelningen 32.53 dr + 16.71 do+ 47.4 =0 16.71 dr + 29.28 do + 110.535 =0, uti andra afdelningen 65.87 dr + 22.00 do + 93.3 =0 22.00 dr + 68.76 do + 284.6 = 0, och uti tredje afdelningen 56.36 dr + 33.75 do+ 712.5—=0 35.75 dr + 52.76 do + 120.4 =0. Upplösningen af dessa eqvationer lemnar de värden på dr och do, som finnas uti följande sammanställningar. 108 GR Första Andra | Tredje afdeln. | afdeln. | afdeln. a Yttre ringens yttre kant —0".581] —17.56]) ++ 1.780 5 5 INLETT — 0.03 | —0.65 | — 2.12 Inre 9 yttre ,, + 0.80 I —0.01 | + 0:78 År 5 INTE + 0.68 — 0.04 | + 0.28 do = Första Andra | Tredje afdeln. | afdeln. | afdeln. Yttre ringens yttre kant + 6.743] +I151 F1”61 S ka inre — 9.22 — 9.47 — 1:99 Inre Sö ybtre +5.38 | + 6.59 | + 2.97 S JG INRE — 416 | —412 | — 2.48 Betrakta vi de från de särskilda afdelningarna erhållna värdena på do, så se vi, att do är störst uti första afdel- ningens observationer utom vid yttre kanten af inre ringen, där do är störst i den andra afdelningen. Sitt minsta värde åter har do i den tredje afdelningen. Absoluta beloppet af do har i denna sjunkit betydligt och närmat sig dr. Häraf framgår således, att do beror af kometens utseende. Korrektionen do är störst, då kometen har utseendet af en nebulosa såsom uti första afdelningens observationer. Med en tydligt ut- präglad ljusstarkare kärna däremot observeras kometen på samma sätt som en stjärna d. v. s. do närmar sig dr. Detta förhållande är fullkomligt i öfverensstämmelse med det, som För yttre kanten är do positivt, för inre negativt. Såsom förut anförts, fann Argelander äfvenså korrektionen till ringradien vid inre kanten negativ. Det tyckes således häraf framgå, att man vid yttre kanten man hade skäl att vänta. 109 observerar inträdestiden för tidigt och utträdestiden för sent samt omvändt vid inre kanten af ringen d. v. s. att bredden af ringen synes vara större för kometen. Absoluta beloppet för do är ungefär lika för de olika kanterna af samma afdelning. Afvikelserna kunna mycket väl bero af de fel, hvilka oriktigheterna uti komparations- stjärnornas antagna orter införa uti de ofvan som sanna antagna deklinationsskilnaderna. Korrektionen dr är ganska liten. Detta visar, att de ur en stor mängd stjärnobservationer härledda och för obser- vationernas beräkning använda värdena på »r för de olika kanterna äro mycket nära de verkliga. För den yttre ringen är dock dr öfvervägande negativt, för den inre positivt. Detta kan vara en tillfällighet. Men vi kunna äfven antaga, att de framkomna värdena på dr bero af en olika personlig eqva- tion för stjärnorna under olika tider och vid olika storlek af dem. Göra vi det, så böra vi, för att få skilnaden mellan ringradien för komet- och stjärnobservationer, från do sub- trahera dr. Vi erhålla do — dr == Första Andra Tredje afdeln. | afdeln. | afdeln. Witre nunoensjyttre cant, 3 persdes sleek da ra ÖX ma 0N9 2 FÖRSE SUIT rag bd AN alter ia 0 LINAS Mr OS Inre 3 Völrer og, SE Masen le et TB IE FO: 0- [Fr ANLD 3 5 rid d oa SNR KAN yet ng SSE — 2.76 Häraf se vi, alt do — dr till absoluta beloppet är i det närmaste lika för de båda kanterna af samma ring inom samma afdelning. Däremot visar sig do — dr utprägladt olika för de båda ringarna. Detta kan bero därpå, att vid den vttre ringen äro gjorda en mängd observationer, som ej kunnat fås vid den inre ringen, emedan kometen och 110 komparationsstjärnan varit för långt aflägsna från hvar- andra. Det skulle varit synnerligen intressant, att bestämma de sannolika felen för dr och de. Därigenom skulle man fått en föreställning om hur mycket man kan förlita sig på de föregående värdena på dr och do. Men då beräkningen af dessa sannolika fel skulle blifvit ett mycket mödosamt arbete, har jag ej utfört densamma. För att dock få en föreställning om noggrannheten af do, så skall jag här anföra några resultat från en förbere- dande undersökning, 1 hvilken problemet behandlats från en annan synpunkt. I det föregående ha vi sökt de värden på dr och do, som göra summan af de återstående felens i observationstiderna qvadrater till ett minimum. Fästa vi oss ej vid observationernas olika vigt, så kunna vi föresätta oss att bestämma de värden för dr och de, som göra sum- man af de återstående felens i deklinationsdifferenserna dD qvadrater till ett minimum. Antaga vi nu, att kometens in- och utträde vid en kant ' observeras, då den befinner sig på afståndet do från kanten, räknadt positivt i riktning från medelpunkten, så få wi, gerom differentiering af eqvationen ARE (4) den härigenom förorsakade förändringen da" af ar. Då k' härvid är att betraktas såsom konstant, så blir / da' = — do. a do På samma sätt få vi för stjärnan pc da = = dr. a Genom subtraktion af den förra eqvationen från den senare erhålles Y 3 : SR ad = -— da" + da = 0. Ita bit Nu är do' —da=dD. Vi få därföre följande vill- korseqvation för bestämmande af dr och do: a /5 r (5) a d0— "dr —dD=0. Med enligt (3) bildade villkorseqvationer beräknade jag med några smärre approximationer de sannolikaste värdena för dr och do. Jag erhöll för inre kanten af inre ringen dr =—+0".20 do =S NE med ett sannolikt fel lika med + 07.26 för både dr och do. Härvid blefvo alla observationer behandlade tillsammans och ej uti tre afdelningar. För att få en jämförelse, måste vi därföre äfven behandla tillsammans de förut särskildt för hvarje afdelning behandlade normaleqvationerna. Vi få genom addition af de tre afdelningarnas normaleqvationer de nva normaleqvationerna 154.76 dr + 74.46 do + 213.2 =0 14.46 dr + 150.830 do + 915.5 = 0), som gifva dr =-+F 07.35 (fö ED Vi se huru nära öfverenstämmande de värden på dr och do äro, som de olika behandlingssätten gifva. Då nu vid det ena behandlingssättet det sannolika felet är + 07.26, så torde det sannolika felet äfven vid det andra ej vara mycket afvikande därifrån. De enligt den första synpunkten erhållna dr och do komma att bestämmas mera genom de observationer där a och a' äro stora, således då passagen skett långt från ringens medelpunkt. De enligt den senare synpunkten erhållna dr och de däremot bestämmas mera af de nära ringens medelpunkt gjorda observationerna. Vi riktning är berättigad och motsvarande verkligheten. Detta 112 bekräftas vtterligare genom ett annat förut tramhållet resultat från den förberedande undersökningen. Jag behandlade näm- ligen villkorseqvationerna uti tvenne grupper. Uti den första gruppen ingingo endast de observationer, där a' var posi- tivt; uti den andra gruppen åter var a' negativt. Den första gruppen gaf dr.= + 0.45 (or ÄB Den andra åter gaf dr =—0".14 do SS Öfverensstämmelsen mellan do visar att ringradien för kometen är densamma 1 öfre och undre hälften af ringen. Införandet af värdena dr => 0.20 och do = — 4.09 ned- bringade de återstående felens i dD qvadrater från 7T234.1 till 2097: Mortaliteten för civila tjenstemän i Finland. AT L. Lindelöf. Vid en undersökning öfver ställningen i Finska Civil- statens enke- och pupillkassa, hvarmed jag sedan någon tid är sysselsatt, har jag haft anledning att egna särskild uppmärksamhet åt mortaliteten bland delegarene i kassan och specielt bland dem, som tillhöra pensionsklasserna I—VII eller de egentliga tjenstemännen. Då mortaliteten för särskilda samhällsklasser hos oss ännu är föga känd -och egentliga dödlighetstabeller i sådant afseende ännu helt och hållet saknas, har jag trott ett meddelande om de resultat, hvar- till jag kommit beträffande mortaliteten för de civila tjenste- männen 1 landet, icke sakna intresse. För undersökningen häraf har jag tillgodogjort de sedan några år tillbaka anordnade statistiska anteckningarna rö- rande samtliga delegare i kassan ända från dess stiftelse 1827 intill utgången af år 1894. För hvarje delegare, som tillhört någon af pensionsklasserna I—VII och hvars födelseår kunnat utredas, uträknades och antecknades på ett skildt kort: 1) åldern å första födelsedagen efter inträdet i kassan, och för afgången medlem derjemte 2) åldern å sista födelse- dagen före utträdet ur kassan, vare sig genom död eller fri- villig afgång (incl. afsättning), samt 3) för dem, hvilka qvar- stodo å sin födelsedag 1894 såsom delegare i kassan, deras - dåvarande ålder. För att i möjligaste mon kunna undvara hvarje godtyckligt antagande rörande åldersfördelningen, be- gränsades nemligen observationstiden för hvarje medlem i allmänhet till hela åldersår, så att den begynte första födelse- dagen efter inträdet och för de qvarlefvande afslutades å födelsedagen 1894. Den tid, som föll utom dessa gränser, S 114 togs ej i betraktande och i följd deraf uteslötos alla de per- soner, hvilkas inträde och afgång skett under samma ål- dersår, äfvensom de, hvilka inträdt efter sin födelsedag 1894. Endast för de medlemmar, hvilka afgått under lifstiden, vare sig frivilligt eller i följd af afsättning, kunde en sådan be- gränsning beträffande slutet af observationstiden icke iakt- tagas, emedan den dödlighetsrisk, de efter sin sista födelse- dag såsom delegare i kassan varit underkastade, ej fick lemnas obeaktad. I afseende å dessa personer gjordes der- för det antagande, att halfva antalet af dem afgått i början och andra hälften i slutet af det åldersår, hvarunder utträ- det från kassan egt rum. Med tillhjelp af dessa kort ordnades det statistiska ma- terialet med hänsyn till delegarenes ålder dels vid början dels vid slutet af observationstiden, på sätt följande tablå utvisar. Här betecknar ; Xx åldersår; J, antal delegare, som inträdt under observation vid åldern x;: D, antal delegare, som aflidit i åldern 2x/x + 1; 4, antal delegare, som af annan orsak afgått i åldern x/x+1; Q, antal delegare, som qvarstodo å sin födelsedag 1894 och då fyllde &x år; L, antalet letvande, som vid ingången af åldersåret x/x+1 stått under observation i afseende å död- ligheten under samma år. Sistnämnda antal härleddes ur de föregående uppgif- terna genom successiv tillämpning af formeln ÄTER Å; L,=L, ib Jo — Dy od — — Qz. 115 I. Sammandrag af de statistiska uppgifterna. | I RJ ÖDE LR SE RA fr TJA D. 22 Vine NYEDS a I Oj I 1l-— | —] - | DEM RA TT GAN AR IRA ÖN TSL fl ENN 2 LSE lg RS ET EN aa EDA a RE 7 EE DG SA RR TE SSR RE fö 2 SSM dal HÖR 214-30) IBS 16] —|—|— 28 SOK LS) On E29EA6B: 3 1 EA fr SA a! 25 60 131-503 1380:5 (35) EN ESSEN SEEN REN GK GLES jane RÖ (01) Ne Fe] Ska Ra EE 62 81-63) 41 I, <S2) L20455 ICA HELA ER RN LE SG GSK ART DAN ESS (0 re LES [ae a AE 64 ARNE NN RR ÖRE PÅ07SN SRA ES fre VN SLÖ 65 STOD LINA ERO260:5 A301519 |G | r5r] 020 66 GJ be RR Ae ste 2010 FISH. 19-18 kL32: 67 ASO LIN 2 00: 309 | 16 | 20 | 22 |1392 68 3 39 —| 211 689 288 | 81-25 | 42 11599. 69 FFS OR-020: | | I 314113 | 17-135 |11849:5 70 EJ 48 — | 151. 566 308 | 24 | 16 | 39 | 2089 tt 3 40) 1 151--505.5 255 | 24 | 14.) 46 | 2259 TR INR EO ENL PosilD EA DA 241 | 25 | 18 | 55 | 2405 73 214938) Lrs0 = 4125 195! 30: | 18.| 57 |2500 74 BIE rn SRK STAS) 1581-321 15. | 59) 2552.5 OR to RN SN Sj n 2 149 1:33 178 157 | 2601 76.1 = 31 9 267 124 |-37 | 15) 37-)2641.s (0 0 GO) = FB) pe 131 | 34). 81 59.12665 ST 24 NART TTE|RISNE GR) TA 200 TIER ESS 93 | 36 | 10 | 51 |2693 SOE)EEEL SST 53 SO 100 | 43 6 | 48 | 2701 BESS LS See a askte 72,1 46.) 13 | 50-|2670.5 Bl 23 485 86 | 50 | 13 | 63 |2634.5 Bär sad) SNS 64 | 47 | 5 | 55 | 2584.5 (SL BA ia EE pf TS (RA EAS) TT) AL CT) AA) 25045 (ef ERE fal (Ufa SoRAD Se 0) 64 | 58-1- 5 147 | 25345 SÖK fer SEO ESA LRNAS (ER AE FN OD GS I fr FU a Se SN Sa a 581 61 | 2-1 41 |2414 BRL NESS 36 | 66 | 4 | 56 |2330 ST [ee REK LEE VE PR 32) 68 | 8 | 48 | 2242 (öT0 JR EEC ARS AGDA 8 49.1.60.:|-- 31.52] 2158:5 (ERE ES AU a fr 20] 61 | 4-1 50 | 2065 PG Ms 20 äl be rf I 1208 Nr mr SR fr OA Ba SIT (a RS ER SS FSE En DD 221 62 1 3 | 37 | 1901.5 AFA | AES [EN va alten O | | 95 LL] = —F —b 0 | | S:ma 4819/2554) 373 1892/89351.5 116 För beräkning af mortaliteten har man nu att jemföra antalet dödsfall D, med antalet lefvande L,. Sannolikheten för en x-åring att dö inom ett år är nemligen D; L, och sannolikheten för honom att lefva efter ett år w, = 1--M,. Betecknar man med l, antalet öfverlefvande vid åldern x af en gifven generation, bestående exempelvis af A 15- Aringar, så äl fy vb Wer, ASA: he = AWi3 byg = lyg Wi = ÅWi5 Wi lg = ly7 Wiz = ÅWs5 Wp Win, ; OZ SKV. De värden som sålunda omedelbart erhållits för dödlighets- procenten 100 m, samt för Log w, och Log! finnas an- förda i följande tabell. TNG I. Direkt härledd mortalitetstabell (icke utjemnad). Xx |LOO my Log w, | Log I; xz [100 m, Log w, | Log l, | 15 0.00 1 0.00000 400000 DT fa sj SÅ NS SERA fo SLE IC 16 0.00 1 0.00000 ' 400000 58 |- 3.271 98556 | 3:69189 17 | 2.86 | 9.98740 | 398740 59 | - 456) 97978) 367162 18 | 0.00 | 0.00000 | 3.98740 GORT AT 5 98168 a 305330 19 0.00 | 0.00000 | 3.98740 61 | -9.68] 97460 | 3:62790 20 | 0.00 1 0.00000 | 3.98740 62 | 9.231 97667 | 360457 21 0.00 > 0.00000 | 3 98740 (I | SG REN EEE NU fee 22 0.88 | 9.99616 | 3.98356 6 7.18! 96764 | 3.54330 23 0.28 99878 | 3.98234 65 T.02| 96839! 3.51169 24 0.19 99917 1-3 98151 66 T+0llrj== 916844 EtORAS ONES 67 | 6.97 | 96862] 3.44875 25 0.28 99878 3.98029 68 0.66 | 97470 | 3.42345 26 1.41 99383 | 3.97412 GO Al BSI KG DL 27 0.71 99691 | 3.97103 107137 8.48 961352 | 3.35261 28 115 | 99498 | 396601 ät eg 96421 | 3:31682 29-117-0.50 | 997821) 3.96383 TATE MARE, L96 31 Sr or TIN 30 0,70 99695 396078 | S:ma | 56.27906 Si BIS 99498 | 3.95576 73 9.21 | 95804 | 3.23799 NG BES je Kor LS IGES 17 j MAra Ba a Md T4 | 8701) 96047 | 319846 33 | 1.04 | 99546 | 3.94659 Tara 92650 | 3.12496 34 1.20 -| 99476 | 3.94135 176 11.61) 94640 | 3.07136 351 12515] — 99454]. 3:93589 T7 13.39 | 93757 | 3.00893 36 [35 dd 994101 13:92999 78 12:63 | 94136 | 2.95029 SYS ENSE RO EN a re VAT TOTTrE LO:46: fen 92289 jus: Bn2Te 38 1.28 99441 | 3.91828 SOK GER OT 95051 NASA 209 39 1.41 99383 | 3.91211i 81 20.54 | 90015 | 2.72284 40 | 1.34 | 99414] 3.90625 82 | 27.06) 86297) 258581 S:ma | 63.13728 83 | 16:95) 91934] 2.50513 41 1.59 99304 | 3I:89929 GENTS 93156 | 2.43671 42 1.72 99247 | 389176 85 21.50 86034 | 229705 43 1.90 99167 | 3.88343 GO vr 2181 89560 ALI HEN LSE 99202 | 3.87545 87 33.33 | 82393 | 2.01624 45 1.60 99300 | 3.86845 881: 14291 93303] 1L.94927 46 2.29 98994 | 3.85839 | S:ma | 42.99224 47 2.87 98735 | 3.84574 89 | 33.33 82393 | 1.77320 48 2303 WT DSEST rgssd AGT (210 JET SG TS a fe fe SA Ar SGAO 49 VARA BRESO GEA MiG SP Re let 91 20:00] 90309 | 1.47217 50 3.03 | - 98664 ]| 3.80878 92 20-007) 1d:847506L LILT2S Sr 2.78 | 98776 | 3:19654 931 0:00 | 0.00000-] — 29 32 2395-12 FEF00 MAIA 94 1-100.00]| — sol — 00 53 2:64) 9883 Ber Dr TIIG 24 520-95 EL MORTON 533 3.53 98439 | 3.74192 56 4,02 98218 | 3.72410 S:ma | 61.16359 118 Denna ur de statistiska data direkt härledda mortali- tetstabell företer likväl alltför stora oregelbundenheter för att kunna användas vid pensionsberäkningar. Det är derför nödigt att utjemna densamma, d. v. s. att aflägsna oregel- bundenheterna på sådant sätt, att afvikelserna från de ur- sprungliga iakttagelserna blifva så små som möjligt. För sådant ändamål har man på senare tid hufvudsakligen i England och Tyskland med framgång tillämpat den af Gom- pertz framstälda och sedermera af Makeham förbättrade mor- talitetslagen, enligt hvilken antalet öfverlefvande uttryckes genom formeln fp ==0S2 ge”. Denna formel har i många fall visat sig användbar på mor- taliteten för mankön och har man dervid för Log 4 vanligen funnit ett värde, som föga skiljer sig från 0.04. Detta gaf mig anledning att pröfva metoden i förevarande fall, dock icke med sträng tillämpning af saunolikhetsteorin, hvilket skulle ledt till alltför vidlyftiga räkningar, utan enligt ett af King!) förordadt och äfven af Karup nyligen användt för- enkladt förfarande, bestående deri att för fyra successiva lika stora åldersperioder, omfattande i detta fall lefnadsåren 25-—40, 41—56, 57—72 och 73—388,- värdena för Logi adderades och summorna uttrycktes genom Makehamska formeln, hvilket ledde till följande eqvationer: 16 63.13728 = 16 Logk + 520 Log s + q5.L— Logg gp 16 61.16359 = 16 Logk—+ 776 Log s + EN Log g a) gr ; 16 | 56.27906 = 16 Log & + 1032 Log s + q?- SN Log g Lö 42.99224 = 16 Log & + 1288 Log s + Pr Log g. !y The Institute of Actuaries, Text-Book, Part II. 2) Die Finanzlage der Gothaischen Staatsdiener-Witwen-Societät am 31 December 1890, sid. 37. 1989) Genom att taga de första och andra differenserna at hvartdera membrum 1 dessa eqvationer erhålles successivt 16 1Y2 == 1973690= 200 11005 ges 1 2 Log qg R : (qre— 1) — 4.88453 = 256 Log s + SN ra Log g RR EEE — 13.28682 = 256 Log sg + q?7.— SS Log q samt SR (LARS 6 ANS — 8.40229 = qt!. rn Log 9, hvaraf qte = 3.40229 2.91084 [10 8-0 ==-0s02 8713: Genom insättning häraf i de föregående eqvationerna er- hålles derefter Tog (— Log g) = 7.7533475, Logg = 9.9943331 Log s = 9 9983174 Log k = 4.,05188. Med dessa värden för konstanterna k, s, g, q uträk- nades enligt Makehamska formeln dödlighetsprocenten och antalet öfverlefvande för hvarje åldersår. Men ehuru de dervid erhållna värdena för Log /!, exakt verificerade vilkors- eqvationerna (1), lemnade dock de ur samma formel här- ledda värdena för m,, tillämpade på antalet lefvande under observation enligt tab. I, betydande differenser mellan det observerade och det beräknade antalet dödsfall, uppgående in summa (obs. — ber.) till — 165.3. För att utjemna denna differens och öfverhufvud -ernå en något närmare öfverensstämmelse, bestämdes genom ett empiriskt förfarande erforderliga korrektioner till de nämnda konstanterna, utom till 4, hvarvid framgick korr. Logk = — 0.00248 » Logs==+0.0000600 » Logg==+ 0.0003764. 120 gå De definitiva värdena för dessa konstanter blefvo alltså: Logk=404940 Log s= 9.9983774 Logg = 9.9947095 Logg = 002873 Sedan konstanterna i den Makehamska formeln blifvit sålunda faststälda, härleddes med tillhjelp af densamma föl- jande värden för dödlighetsprocenten vid olika åldersår: Mortalitetstabell, utjemnad enligt Makehamska formeln. | 4 | Dödli SIR | Döali SÅR | Dödli -I 2 Dödlighets-| | Ålder. | Dötiehets- | Alde. | P3atienet-| ä1der. | P5atienes-] årder, | Döatisketel 2081-50-64 AOL re 605 rr ANTA 80 15.71 DTS re 41 1.62 (6) RA fö ge JE 81 16.67 SA 0.73 49 ii (GAN 5.30 82 17.69 2301-086 43 180 (ORT 2.63 83 18.76 BER RS ÖS 44 1.90 (FE 84 19.89 206 ÖS AV 2:00 (CR 6.35 fl 21.07 26 46 DIT GÖR ENONS 86 22.32 20 le Alfa 23 VR T.LT 87 23.63 28 0.90 USE 2.35 68 | 7.62 88 25.01 RO FSA 49 2.49 GC SK 89 26.46 ER (0 JET ära ONT FÖREN: 0 AGS TO 8.60 90 TANT 3 sö 51 2.78 (fälg Sk Säte 91 A0755 39 Ekyvdog 52 | 2.95 ÖLEN 92 31.21 FS LA LR bal DER re en Ifa Ne bre LSS 93 JA9GA Ja ART 54 3.30 (0 Bra LOKE 94 34.72 30 NERD 55 3.50 [DEE UNRA 1S]405 95 36.59 ÖR | 1907 26 | BIS TASK Mja OL 96 38.52 DUE 1:83 DET 3.94 EUR GR a 97 40.52 SSJ [ES AN HOLE ALS TSL LS: 98 42.58 SLE fe Or DOE Ag 19-| 1481 I9 4471 I hvad mon den enligt förestående tabell beräknade dödligheten motsvarar den verkliga, framgår af följande jemförelse: - Antal dödsfall, | Differens. | Alder. é IKObs B | | | observeradt. beräknadt | RE AN | 15—25 6 10.06 — 4.06 25—30 47 30.87 — 3.87 30—35 116 119.30 — 3.30 303—40 | 176 176.26 — 0.26 40—45 222 227.42 — H.42 45—50 297 2T74.64 | — 22.36 50—55 303 30416 — 1.16 20—60 315 320.23 — 5.23 | 60—65 | 339 317.61 + 21.39 | 65—70 | 261 213.41 — 12.41 T0—7T75 | 195 221.91 — 26.91 15—980 162 150.352 + 11.48 VE fll 14.75 + 2.25 | 85—90 30 26.32 + 3.68 | 90—93 8 7.00 + 1.00 | Summa | 2554 JNA NES Vid en blick på talen i sista kolumnen af denna tabell visar det sig att afvikelserna mellan observation och beräk- ning ännu delvis äro ganska betydande och att de dessutom under längre ålderssträckor fortgå i samma rigtning. Detta tyder på att utjemningen icke är så fullständig, som önsk- ligt vore, hvaraf åter kan slutas, att Makehamska formeln i förevarande fall ej är fullt egnad att representera mortali- tetens förlopp. Att så förhåller sig var att förmoda redan på grund af det för Logq4q erhållna ovanligt låga värdet. Jag ansåg mig derför icke vidare böra fullfölja tillämpnin- gen af denna formel utan öfvergå till användning af den grafiska utjemningsmetoden, af hvilken i hvarje fall en när- mare anslutning till observationerna kunde väntas. Enligt denna senare metod konstruerades alltså till en början den i nästföljande tabell III upptagna värdeserien för dödlighetsprocenten 100 m,, hvars anslutning till den obser- verade dödligheten kan bedömas af följande jemförelse: 122 3 Antal dödsfall; Differens. Alder. observeradt. | beräknadt. Obs. — Ber. 15—25 | 6 8.47 EL 25—30 47 45.64 + 1.36 30—35 116 115.51 + 0.49 35—+40 176 177.08 == NNE 40—435 222 232.46 — 10.46 45—350 297 280.04 +- 16.96 50—55 303 309.77 — 167 30—00 DD S20.12 — 11.12 60—65 339 323.53 + 15.47 65-—=(0 261 | 268.99 — 1.99 WEST 195 | 211320 EO 75—80 162 | 143.46 + 18.54 80—85 Cd 74.80 + 2.20 85—90 30 28.55 JE TAS 90—9535 8 8.32 NORA Summa | — 2554 2553.94 + 0.06 Ur dödlighetsprocenten härleddes på öfligt sätt antalet öfverlefvande l, vid åldern x och deraf åter dödlighetsstyr- kan enligt den approximativa formeln Ur = Tog aa ao 2 Loge | Slutligen beräknades återstående medellifslängden, hvilken för en x-årig person har värdet la Ela daga rn 00: l 2 L Den sålunda konstruerade definitiva mortalitetstabellen har följande utseende. 123 III. Mortalitetstabell för civila tjenstemän i Finland. (Grafiskt NR RENEA M RER RKA AN | | Återst. | Återst. Xx IWOmz) Log lx | lx Uzx medel- LC 100 mi. Log Iz | lx uUx medel- | Hifslängd. | lifslängd. I I | I | 60 4.82 | (3 67358 4716 |0.0479). 11.6 61] 5.11| | 65213) 4489 | 509) "11.2 62| 5.41 | 62935) 4259 | 540) 10.8 63 BT 60520) 40291" 573) 10.4 64| 6.03 | 57962 3799 | 605) 10.0 651 c0:351 sö26L SOS I: 66) 6.69 | 52412) 3343 | 674) 9.2 7.05 eg JSINLDN SERA (RS: 28991 752 5.4 794 Öl 0.39 '4.00000:10000-0.0059 37. 0.60 3.99743) 9941] 0-0: 0.61 | 99482) 9882 61] 35. 063 99216) 9821/ 62-30: 0.66-] 98942] 759 65) - 34 0.69 | 98654/ 9695 68) 33 0:78] 98353] 9628 7 UR 0.77 | 98035] 9558 Tel jr SBL SKE 5-0: ev uu PN SIR T T.43 | 46230 7 id Jil 97699) 9484 80 8 837) 42877) 2084 0.87 97341| 9406 Rb RH os 0.92 | 969621) 9324 90) 29.6 10) 8.26 | 39336) 2474 339 fd 0:97 |: 965611" 9239 95) 28.9 (LSE BETA ramo 2 FAO: Are T.4 1.03 | 96138! 914910.0101] 28.2 12: 9.225 31630) 20772 | — .940 17.0 1.09 | 95688) 9055] 107) 27.5 T3) Ia7| 27429 1881] 998) > 6.7 1:45 1 952192] 8956) -113| 26.8 74| 10.37 | 229641 1697 (0.106 6.3 1273 9710) B8H3) 119). 20.17 T5|- 11.02] 18209) 1521 | 113 6.0 1.27 | 94181] 8746) 1251 25.4 (ÖL SEN SS a PA DI 1.34 | 93626) 8635) 131| 24.7 CET FARSEN a bä LS SA RED D.4 1.41 | 93044| 8519) 139) 24.1 T8| 13:37 | - 01915) 1045 | 139 d.1 1:49 | 92423) 8399) 146) 23.4 79) 14.32 2.95682| 905 | 149 48 | | I 1.57 ILTHD|SYCAL ”NL5A) 2 80) 15.37 | 88970) TT6| 161 45 1.66 | 91084) 8144! 163] 22.1 BIE 16:52 | 8172211696 | <W4T 5 2 seln035n-O009: 172-215 82) 17.78 | 73880] 5481 188 | 4.0 1.84 | 89590) 7869) 181) 20.8 BSS 65 Sa NON 2045 rr 194 | 88783) TT24)| — 191) 320:2 84| 20.64 | 56146) 364 | 2221 3.5 2.04 |, 879321] T5T4l 201) 119.6 SH FP AGNE 280 LT ND 2:15 | 87037) T4L9): 2121) 19.0 86) 23.991 35176) 2251 263 | — 3.0 2.27 | 86093) 7260) 223| 18.4 SWE 202865 3263 |G SKE Le 2:46 | 85096) 7095) — 236) 17.8 BS 27.:87:|:-L0268)- 12. 3130. 2.6 2.54 | 84041) 6925) 2501] 17.2 89 30.02 [1.96080] MI 342 | 2.4 | | | | 2.69 | 82924| 6749) 265) 16.7 90) 32.32 | 80577) 64| 374 2.2 2.84 | 81740) 6568) 280) 161 1378-1636 23). 43 | 40901 2 3.00. |. 80489| 6331] 296) 15.6 J2l-3T:40:" 45061) -20| 4485). 2.0 dk | 79166] 61901 -r313)- 15.0 3 /ETOEKOMNE SATT LG ar EI LR Bars TTT SÖS) RIS SLANS 94| 43.135 | 02395) 11/| 539 156 355 | 76287) 5193) 351l 14.0 95) 46.29 |0.77868) — 61) 593 1.3 3.17 | 74717; HddT) 373) 13.5 961 49.62 | 50874) 31 654 | 1.5 4.01 3048 DSLOL — 3971 30 I FI3L5 2100) 2) 722 1.0 äl ra 271-0161)- 23). 5 98! 56.89 |9.88171] SEO aa | 4.54 | 69376] 4940f 451) 12.1 99) 60.85 | 351629] 01) 890 0.0 0 ED ARR EES BANA EA . SR i [5] M 6 3 HA : k 124 I föregående undersökning är ännu ingen skilnad gjord mellan gifte och ogifte tjenstemän. Det är emellertid att förmoda att dödligheten här, likasom annorstädes visat sig vara fallet, ställer sig olika för dessa båda kategorier. En direkt utredning af mortaliteten för hvardera af dem har dock ej varit möjlig, emedan för aflidne gifte delegare upp- gift saknas om tiden när de ingått äktenskap, i följd hvaraf antalet lefvande under observation inom hvarje årsklass .ej kunnat särskildt fastställas för gifte och ogifte. För att dock erhålla en föreställning om huru förhållandet i detta afseende gestaltar sig för de civila tjenstemännen har jag användt följande indirekta förfarande. Ur de statistiska uppgifter, som under år 1895 insam- lats angående nu lefvande delegare och deras familjer, här- leddes relativa antalet gifte, incl. enklingar med pensions- berättigad familj, för hvarje årsklass i förhållande till hela antalet delegare inom samma klass, hvarefter den erhållna talserien utjemnades genom vanligt grafiskt förfarande. Å andra sidan fördelades äfven de aflidne delegarene i tvenne motsvarande kategorier: delegare som vid dödsfallet efter- lemnat pensionsberättigad familj och delegare utan sådan familj; uppgifterna ordnades efter delegarenes ålder vid döds- fallet och relativa antalet aflidne delegare hörande till den förra kategorin i förhållande till hela antalet aflidne beräk- nades särskildt för hvarje åldersår, hvarefter de erhållna värdena utljemnades. Resultaten af dessa båda undersök- ningar äro sammanstälda i följande tabell, der ys betecknar relativa antalet nu lefvande delegare af . åldern Xx med pensionsberättigad familj; 72, relativa antalet vid åldern x aflidne delegare som efterlemnat pensionsberättigad familj. I 10.814 180 | 0.762 | 0.744 : 20 10.000 | 0.0v0 I 40 | 0.784 | 0.709 1 60 | 0.872 su pA 0020 [4117 7941 aasttöl ll c873 814-181) -7246:1/ T31 | 22 091 032 |] 42 802 739 162 874 | 814182| 130.) ET) Nea FRA ORS TES: b8L0N 751 KÖR Ia ng74 SLA BA TLS 402 | 24 210 102144 817 7611 64 873) 815184) 695 | 686 | 2517. 276] 147145] 8231 769165] 8721 815185! 676: 669 204: JAT 196 146 828 776 166 871-1rn8i5180)-—-556 |" 651 203247 4 833 782167] 869 814 1871 634 | >632 201 4601 299148! 8381 87168) 866) 814188) -612) 612 | 29 511 330149 843 791169 862 | 813189 589 590 l30)L 5551| 399150] 848 7941 70) 858) 811190) 5631 566 FIL sog 2a5löktl 8621 797171) 853] 808 | | 3217-626 |-< 488 152 | 856 |) 800;112]| 847) - 805 | | 33! 656 |--528153| 8601 802173) 840) 801 Na RS ne 564 154 862 3041 74] 8321 796 39: ENa Ds 9605) | ES6T 06 0 rar ' 36 724:1 —624156 | 866 8081-1011 783 317 743) 649157 868 STOAGCA 501 775 381- 7581 671158 | 8701 812178 | -7891 766 RS Argus SEDER M:S se NN et SR ER fr Om man nu antager att förhållandet mellan 4) antalet ogifte (incl. enklingar utan pensionsberättigad familj) och B) antalet gifte (incl. enklingar med pensionsberättigad familj) för en gifven ålder är konstant och att således värdena tör yz under den förgångna tiden bibehållit sig oförändrade, kan man af en jemförelse- mellan värdena för yx och yx sluta till förhållandet mellan dödligheten för de båda kate- gorierna af delegare A och B. Betecknas nemligen dödlig- hetsstyrkan vid åldern x för delegare i allmänhet med wu, för delegare hörande till kategorin A med pu, för d:o hörande till kategorin B med pv, och sättes N, = hela antalet delegare, som under den tid iakttagelserna omfatta passerat åldern x, så har enligt an- tagande (1 —;,) N, af dem vid uppnåendet af sagda ålder tillhört kategorin 4 och y, N, kategorin B. Af de förre dog& i åldern z/x + dz inalles (1— yr) Nr ur dx och af de senare yx Nz; Uz äx, under det hela antalet dödsfall i samma ålder uppgick till N; ur dr. Alltså är uz = (1 — yx) a HF Ye be 126 A andra sidan fördelar sig hela. antalet döde i åldern x/x + dx, d. v. s. Ny us dx på de båda kategorierna A och B i det förhållande, hvari 1 — 7, är till y, Följaktligen har man ytterligare (1 — 72) pe =(1-— Ya) bo = 1 Yz Uz == Yz Mo hvaraf 0 il: Va Me SR er 1 Ya uz = — Uz an och således o [= fs ne Ip EST fam "Uz: i Ye Yz Om man här insätter värden för yx och 7, ur nästföre- gående tabell, erhållas följande relationstal för förhållandena mellan, us OCh-us: | | 0 1 0 | [egg Uz Uuz Uz | | re Fr 1 | Uz NEG TER | | | 25 ASA V 5 dis TLS Ad 30 I LOSER rn 0 re 1.88 35 1365-01. 0:87 1gfeg AOL ESR 0904 1.49 AT RA 103 0 SAL AVN 1.40 2 ON LTS AT CAD 1.45 [2550-00 NANG LÖN 1.53 EGO ABS Nr ONS 1.56 14 305 1.445 0.935 1.55 TA 1 AGG Ja bag re 0 AG EG 1:41 fear 1.180 0.961 1.23 50 1.076 0.976 1.10 JEEBDT Al EO 0.990 1.03 Häraf framgår att dödligheten för ogifte tjenstemän är betydligt större än för gifte. Förhållandet mellan död- ligheten för kategorin 4, som till hufvudsaklig del består af ogifte, och kategorin B, bestående af delegare som alla antingen äro eller varit gifte, är angifvet i sista kolumnen af nästföregående tablå. Såsom synes, är detta förhållande 127 för åldersperioden 35--70 år temmeligen konstant och upp- går till omkring 1,5. Det torde ej sakna intresse att jemföra den nu funna mortaliteten för civila tjenstemän med den, som gäller för landets manliga befolkning öfverhufvud, samt med resultaten af enahanda undersökningar i några andra länder. I sådant afseende meddelas här följande tablå. 128 "JUYN[IUIYOIZA UPIJVYST[SIA-SFUNIIYVISAJASUIQIT] €Zz UOA UJFUNIYGJA 420 ange spur [ULT Je Wopauurg 4 I FeIpig I pa Q "ESS! uljtrdg H U9p Suv UfdEkI-SNIATIQ13g qrsmag (; '648[ "SEIN UIYISNSIJLIS 'SSNJ1T [SH SIP IHAYVSHNOZ (g HET IP:GP UPIIJAVOS-SÅBASUIIIA CASULT JB BUPTM HfjOf 98SI—8LST PUeUIT I UIJFGIION (z - Fat "FOropurT I Je 'JOI2purT ”I Je st0ojFutsjoH I uorgowoadavrsisrewu sg EGT IM INNvssSumupniqut (, SE LT 86 TT KAT £9'G fE'F 66 £ KA £8'I ÅT LT 86'0) 680 230 (eU9SSNAIJ "(2 98—8L8T 85'91 0£'TT sed OS'F Tee Seg 99'T Kod fO'T £80 £L'0 510 690 09'8T 9IF'CT LER LY9'G s9'e Er'g 06'I AF T TT 060 180 TL'0 89'0 "(1 F9—T981 puejung I uu Le'GT 20'TT ög eg | (GRS £5g | [SCA F0'Z LST öd 260) 690 640 "Puejurg I UBU -22Suaflh Bt[IAT) 08 CL OL 9 09 Su OC ST OT SE 0€ cc 06 OCT 09'GT Lv'vI Vu CT 6L'ST IEFT OT'FT 93'TI T9'0T 786 66'0T £9:0T £0'ZT 048 (STOKE SN Ra 239 £9') GL (25 LIE 08€ [ETS KG ES Er S0G FET 66'C GL SEA Teg 0€'F för |. 69:€ L6'Z 89'€ PE'e B9'e 08'€ 1&É NORS EISA 0T'z 89'z £ö'g (ÄTA 09'z EFG 88'T 091 $8'I GET T6'T 06'T ROT LL? IT Gör GET ÖT 85] 09'T PET (SR £0'T c0'I L8'0 Fö 02'I BT | -£6"0 88'0 18'0 | 690 £6'0) LÖST T6'() (=E Lili) 89'0) (AN) HNÅLG) L8'0 f8'0 (E00 990 19'0) 040 | 890 BL'0 OT'T | 159"0 £9'0 850 | GF) | 190 81'0 | | | | | | RASEN Sa "BPEIYRSIOJ KÄR "TI24e3 — |'R19DUSUDM | FASA "UBSSEY SIPUBISINJO | HEWION å a rd -SJ941[ BLOW | -JNIM-I9U -oyda9A -[Hdad | pow UN S CE TNSA INSUBP UDFeB]| -9IPSIELIS | UVIMPIM 20 -23Uu9 | (+ 'u98v[oyssunvries ESS -Ur BADEN [OHd8JvdioD ämsd og Buurwjy | 103 esk ez oc | 06 dl I 208e104 1v "dnIeY TI BIIJAT | "una -4[0J2Q BSULEN "UBU 10J JUVJOLASJOYST[POG 129 Jemförelsen leder främst till det nog öfverraskande resultatet, att dödligheten för civila tjenstemän i landet öfver- hufvud, om man undantager de yngsta och äldsta åldersklas- serna, för hvilka för öfrigt endast ett relativt ringa staätistiskt material förefinnes, betydligt öfverstiger den allmänna död- ligheten för landets manliga befolkning såväl under den förra (1861—1864) som isynnerhet under den senare (18783—1886) af de perioder, för hvilka denna sistnämnda dödlighet blifvit närmare undersökt. Den är nemligen vid åldersåren 30, 40, 50, 60, 70 resp. 1.1, 14, 1.4, 1.3, 1.0 gånger större än den allmänna dödligheten för män under den förra perioden samt 1.2, 1.5, 1.6, 1.5, 1.1 gånger större än under den senare. Inverkan häraf på medellifslängden synes af nedanstående jemförelse. : | RANE SEAN Huru mycket medel- ; | Aterstående medellifslängd lifslängden för tjenste- män är större (+) eller | | o FER för manliga befolknin- mindre (—) än den | | Alder. - civila gen i Finland allmänna | | tjenstemän | — enligt mortaliteten enligt mortaliteten | | i Finland. | 1861—1864.| 1878—1886.| 1861—1864,| 1878—1886. i | | SA blo 8Ls 39.8 (5 RTR BRG SN tl KRA RE NE IJ.4 36.3 31.5 EEE = 30 29.6 32.6 33.9 NEN AN ESS 26.1 289 30.2 —28 | —41 | 40 SD 25.2 26.5 =2:5 | 1 — 3.8 | - 45 19.6 | 21.6 22.9 (EES | — 3.3 2750 16.7 183 19.4 1.6 — 2.7 55 14.0 15.0 16.0 — 1.0 — 2.0 | 60 11.6 11.9 12.9 — 03 — 1.3 65 9.6 9.3 10.1 2 SR Sm LE SG T.7 Ca TA 0.6 0.0 75 6.0 5.2 5.8 + 0.8 | 2240:2 80 4.5 3.9 4.3 SA SLE Rn a EE Men äfven i jemförelse med öfriga i nästföregående ta- bell upptagna grupper framstå de civila tjenstemännen i Finland genom sin åtminstone under åldersperioden 35—065 år rela- tivt starka dödlighet. Att denna i allmänhet öfverstiger död- ligheten för normalt försäkrade personer såväl enligt den 9 för bolaget Kaleva, som enligt de för de 20 engelska och för de 23 tyska kompanierna antagna mortalitetstabellerna, var visserligen att förutse, då de sistnämnda gälla för valda lif. Mera anmärkningsvärd är den betydande skilnad, som tablån i detta afseende framvisar mellan de civila tjenste- männen å ena sidan och de manliga delegarene i några utländska pensionskassor å den andra. Minsta differens: företer jemförelsen med mortaliteten i Preussen äfvensom med den, hvilken enligt de 23 tyska lifförsäkringsbolagens erfarenhet gäller för män med ofullständig läkareunder- sökning. 1) 2 Vid de af förf. härförinnan utförda beräkningarna öfver ställningen i finska civilstatens enke- och pupillkassa 1880,0o hade i fråga om dödligheten bland delegarene användts den för allmänna enke- och pupillkassan i Sverige antagna mor- talitetstabellen, hvilken för öfrigt är en kompilation af olika tabeiler och endast delvis grundar sig på anstaltens egen er- farenhet. "Närvarande undersökning ger vid handen att denna tabell icke varit väl egnad att framställa dödligheten inom 1) Då en mängd delegare, hvilkas ålder ej kunnat utredas, såsom i början af denna uppsats redan antyddes, af sådan anledning icke blif- vit beaktade vid sammanställningen i tab. I af det statistiska material, som ligger till grund för vår undersökning om mortaliteten bland de civila tjenstemännen, kunde man möjligen befara att i denna uteslut- ning låge en källa till osäkerhet och att den funna starka dödligheten till någon del berodde derpå, att uteslutningen måhända företrädesvis träffat lefvande och endast i mindre mon aflidne delegare. Att så icke är fallet framgår emellertid af följande öfverslag. Hela antalet för bristande åldersuppgift uteslutna personer utgör 481. Af dem hafva. 265 aflidit såsom delegare i kassan; 215 hafva afgått under lifstiden och 1 qvarstod 1895. Om nu dessa 481 personers inträde i och utträde ur kassan hade fortgått år för år i samma ordning som öfrige del- egare3 enligt tab. I, borde således antalet döde bland de” förre hafva belöpt sig till (SEN ÖL IKK/ ARK Pl a gr SATSER <= ZJz 4519 : i stället för att det i verkligheten varit t. o. m. litet större eller 265. Skilnaden är emellertid så obetydlig, att den antydda farhågan här- genom bör anses fullt aflägsnad. | 131 finska civilstaten, hvilken för de mellersta åldersklasserna är ansenligt större än i tabellen angifves. En högre död- lighet bland delegarene verkar närmast en ökning i antalet af framdeles inträdande sterbhus och dermed äfven i det beräknade kapitalvärdet af kassans förbindelser till dem. Då denna öfverdödlighet emellertid i mindre grad träffar gifta än ogifta personer, minskas härigenom det inflytande tabellens felaktighet möjligen kunnat utöfva på resultatet af beräkningarna. Uber einige alkylsubstituirte Valerolactone. Von Edv. Hjelt. Um den Einfluss der Alkyle auf die Lactonbildung bei verschiedenen Substitutionsstellungen kennen zu lernen, habe ich auch einige «w«-Alkylvalerolactone dargestellt und ihre 3ildungsgeschwindigkeit aus den entsprechenden Oxysäuren untersucht. Allylessigsäure kann bekanntlich leicht in Vale - rolacton iäbergefihrt werden. Analog mussten sich die «-alkyl- substituirten Allylessigsäuren verhalten. Diese können aber durch Malonsäureestersynthese erhalten werden, welchen Weg zu ihrer Darstellung ich auch gefolgt habe. Als Zwischenpro- ducte habe ich also einige Alkylallylmalonsäuren und Alkyl- allylessigsäuren erhalten, die ich hier zunächst kurz be- schreibe. Allyläthylmalonsäwre. Der Ester dieser Säure wurde aus Allylmalonsäureester, Äthylbromid und Natriumäthylat in gewöhnlicker Weise dargestellt. Aus 50g Ailylmalon- säureester wurde 24g zwischen 229—238 ? siedender Ester erhalten. Der reine Äthylmalonsäureester siedet bei 233 ?. Der Ester musste längere Zeit mit der dreifach berechneten Menge concentrirter Kalilauge unter Zusatz von etwas Alko- hol auf dem Wasserbade erwärmt werden, ehe die Versei- fung eine vollständige war. Die durch Salzsäure abgeschie- dene und in Aether aufgenommene Säure wurde einige Mal aus Benzol umkrystallisirt und in grossen klaren prisma- tiscehen Krystallen erhalten, die bei 107—108 ? schmelzen. 0,1987 g gaben 0,4029 CO, und 0,121 g H30. 0,2 g gaben 0,406 CO und 0,125 g H3O0. 133 Gefunden: Berechnet f. C.F,,O,: (ÖF HD,4 08 Ch EN AOSS 6,95 (CEC ER Äthylallylessigsäure. Wenn Allylmalonsäure auf 150 ? erhitzt wird, findet Kohlendioxydabspaltung statt. Die zu- räckbleibende einbasische Säure siedet genau bei 208 ?. Sie riecht zugleich nach Allylessigsäure und Buttersäure. 0,22.g gaben 0,5282 g CO, und 0,1888 g H3O0. Gefunden : Berechnet f. C;Hj202: EERODIS 65,6 pCt HOS ÖMT ET Propylallylmalonsäure. Zu ihrer Darstellung wurde sowohl Propyljodid als Propylbromid angewandt. Letzteres giebt bessere Ausbeute. Es wurde aus 60 g AllvlImalonsäure- ester 44 g zwischen 238? und 2442 siedender Ester erhalten. Die Hauptmenge geht bei 240--241 ? iäber. Die nach der Verseifung freigemachte Säure wurde aus Äther und Benzol umkrystallisirt und in Form mikroskopischer Nadeln erhal- ten, die bei 115? schmelzen. Eine Verbrennung gab: Gefunden: Berechnet f. C.H:,0,: 098,4 BSS pCb Flate S (ör Ally/propylessigsäure entsteht aus der vorgenannten Säure durch Kohlendioxydabspaltung und ging bei der De- stillation bei 218—221 2? iber. Zur Analyse wurde eine bei 221?” aufgefangene Probe benutzt: Gefunden: Berechnet f. CsH,,032: GERE i GTA op EEE SOÖT LEOSEES Isopropylallylmalonsiäure. Aus 54,6 g Allylmalonsäure- ester wurde bei Anwendung von Isopropylbromid 31,3 g zWwi- schen 232? und 238” siedendes Produkt erhalten. Die Versei- fung des Esters erfordert viel Zeit. Die abgeschiedene um- 134 krystallisirte Säure gleicht sehr die Propylallylmalonsäure, sie schmilzt aber etwas niedriger. Der höchste gefundene Schmelzpunkt war 112,35 ?. Bei einer anderen Darstellung konnte er nicht durch wiederholtes Umkrystallisiren höher als bis 107,5? gebracht werden. FEine Verbrennung gåb folgendes Resultat: Gefunden: Berechnet f. C,H,,O,: 058105 FSL Pt FST (RK Isopropylallylessigsäuwre, in gleicher Weise wie die ubrigen erwähnten einbasischen -:Säuren dargestellt,' bildet eine sauer und ranzig riechende Fliässigkeit, die bei 217? siedet. Eine Analyse gab: Gefunden : Berechnet f. CsH,;,03: GENOA 67,6 pCt IRS CK Das elektrische Leitvermögen der Propylallymalonsäure und Isopropylallylmalonsäure ist von Herrn BE. Malmström hier bestimmt worden. Die Resultate stehen in Ubereinstim-' mung mit denen von Walden bei Untersuchung einer ganzen Reihe von ålkylsubstituirten Malonsäuren erhaltenen. Allylpropylmalonsyra. Vv uy 100 m, 100 k, US 100 m, 100 kz 8 81,24 23,15 0,87 O1,2 452031 ÖNS 16 =111598 31,90 0593-77 OL DI598T FLN J2rsLA TN ARA 0,96 147,3 1AN EO TER ORO 64 186,46 53,12 0,94 186087 DORO NASSA 64,69 0,93 225,75 104 FRONT 2000 SOA T4,76 0,86 260,83: 74531 ONS DIA 32,85 0,78 281-325 5 GIS OÖNA IR == DIVA K= 003 Allylisopropylmalonsyra. Vv IG 100 m, 100 k, (TA 100-m3 "10053 DPE tL NA 48,82 1,46 KS AN ASS AG 64 -212,78 60,62 1,46 A1k2535e OM Lee TS 251:06 LS 15 ZON Auel 05 AL 250 202,47 80,48 1,30 SONSONS SANS Sir STL 02 81,47 15159 00 GG SÖTA MES INNeE= 1,46. Die hier erwähnten ungesättigten Säuren verbinden sich, in Chloroform gelöst, sofort mit Brom. Aus der Lö- sung entwickeln sich aber bald Bromwasserstoffdämpfe. Sie verhalten sich also in dieser Hinsicht wie die fräher von mir untersuchte Allylmalonsäure ?!). Die hierbei ent- stehenden Verbindungen, Bromlactone und Bromlactonsäu- ren, habe ich vorläufig do untersucht. Bei der Uberfiöhrung der ungesättigten einbasischen Säuren in Lactone habe ich, nach Fittigs Vorschrift, die- selben mit der fänffachen Menge verdännter Schwefelsäure (1:1) 135 Minuten gekocht, dann Wasser zugesetzt und von Neuem kurze Zeit zum Kochen erhitzt und schliesslich mit Äther extrahirt. Die Ätherlösung wurde, behufs Entfernung noch vorhandener Säure, mit Sodalösung geschättelt, dann verdunstet und der Riäckstand mit geglähter Pottasche ent- wässert und destillirt. Das in dieser Weise dargestellte Aethylvalerolacton, CERSCHSEHS:CH-CSH: | | 0 —— (0, geht fast vollständig zwischen 216—220? iber. Das reine Lacton siedet bei 216? und besitzt den fär die fiuchtigen alifatisehen Lactone charateristisehen Geruch. Analyse: 051297 & gaben 0,311rg CO; und:0,1121g H3O !) Ber. deutsch. chem. Ges. 15, 624. Gefunden: Berechnet f. C-H,,Oa: (05 65:60 pt H I,6 I,4 ” Propylvalerolacton, (EIEK £ CH K CH; H CH ka (CR | OO wie das vorige eine wasserhelle Flässigkeit, siedet bei 233 2. Analyse: 0,2815 g gaben 0,6948 g CO, und 0,2478 H.O Gefunden: Berechnet f. CsH,.Os: (FOS 250756- ÅL EES 9,85 Das isomere Isopropylvalerolacton, CH;- CH- CH, - CH - CH(CHz3)2 | | 0 —— (CO, siedet etwas niedriger, nähmlich bei 2242. Das Rohprodukt destillirte zwischen 218 und 225”. Analyse: "Öja gaben 0,3420:0 CO3 und 0:t257- St 0: Gefunden: ; Berechnet t. CsH,,03: C0NGS Gds6r DE Ia BERO KO ÖFSSN Die Versuche in Bezug auf die Bildungsgeschwindig- keit der Lactone wurden hauptsächlich wie meine frähere Bestimmungen bei den einbasischen y-Oxysäuren ausge- fäbrt. Vom Lacton wurde 0,0055 Mol. gew. in Gr. abge- wogen, mit 27,5 ccm !/; norm. Kalihydrat versetzt und bei aufgerichtetem Kähler erwärmt. Nach dem Abkählen wurde die eventuell noch alkalische Lösung mit einige Tropfen !/;, norm. BSalzsäure neutralisirt und in den mit 100 ccm Marke versehenen Versuchs-Kolben gebracht. Nach Vorwärmen auf die Versuchstemperatur wurde 50 ccm 1/,, norm. Salz- säure schnell zugefägt, und bis Marke mit Wasser geföllt. Als Versuchstemperatur wurde hier 79 ? angewandt. Von der 137 Lösung wurde nach bestimmten Zeiten 10 ccm mit Pipette herausgenommen und mit !/;, norm. ' Kalihydrat titrirt. Da die fräheren Bestimmungen iber die Bildungsgeschwindig- keit des Valerolactons bei 100? gemacht wurden, haben wir, um vergleichbare Resultate zu erhalten, die Bildung dieses Lactons von Neuem und zwar bei 79”? untersucht. Die Geschwindigkeitscoefficienten sind nach der Formel Lz 1 ANSER berechnet. Bei der Berechnung der Mittelwerthe sind die ersten, nach 10 Min. gemachten Bestimmungen nicht in Betracht gezogen, weil sie nicht ganz zuverlässig sind. Vil Valerolacton aus y-Oxyvaleriansiiure. "Temp: 499. IE TE | Teil Ver- Räckstän- | Ver- Räckstän- i brauchte (dige Oxy- AG brauchte [dige Oxy-| — Ac Min. | cCmM !/5, | Säure / | cem 7/5, | säure | SATA FER ROHSV [AN /ora | (EE RR EE RN | FS | | | (OREBO0NE OO Er DEL OO 0 NS or 10 | 47,95-1 95,9 I o— tl 48,9 ST LNSES = 1 | | | | 1 I F I 20 RTR 020,0 031 STEL DAT) VVOA 40-1 = 45,16.) 20,3. | 0,0027 || 45,3 | 90,6 1 0,0026 BUENA 06l5 rök 2 00020 4P20 ESR 050027 160 | 34,9 69.8 | 0,0027.1)-- 39,6 | TI 100027 SAK 20-355 DT OF00SAN 20,49 2 098) 0002 310 — — = EU 20 AR 2 RONNA 640 1 - 18,9 Bda85 (00026 | = | EE = Mittel | 0,0028 || Mittel | 0,0026 138 Äthylvalerolacton aus Äthyl-y-Oxyvaleriansävre. INSNTNOS TS ; I Så planens EEK Å | Min, | Cm lan säure SN KOH in OL, (0) 150,0) | (100,0) == 1(0)E5 NE aa SO (ODES) 20513 ATI SO05 ORNÖ 40.1 35,0 T070'E5 FOTO 801, 20,81 .53,6 > |-0,0108: 16055. IRS 37,6 | 0,0103 320511, Ha DANN AÖTLOSA 460 8,8 Jän0r NI EÖK002 Mittel | 0,0104 Propylvalerolacton aus Propyl-y-Oxyvaleriansiure. empa dosa. IE 1 Zeit Ver- | Räöckstän- Ver- Räckstän-' | in | brauchte dige Oxy- Ac. || bauchte |dige Oxy-|- Ac. Min. | Ccm 60 säure ; cem !/so | Säure : 10/0: KOH. | ino (ÖSTE (50,0) | (100,0) = 10:15 -00:6-2(070:104) 3 SER 208 KAS 82,6 | 0,0105 || 39,9 79:81 (00127) 40 | 35.8 11581: 0,0099-1]- 34585 1 GOFETIROSOUR SORT ENTSST DAS OTTO — — fe 160511 T95155-=3853- 100101) 18,25 120 OORO JA08 [EL20 25 2000 = — — 310 = — 11501-|"E 22515 AO R00 450 | — == — 9I,5 19,0 | 0,0095 | 520 9,0 18,0 | 0,0088 — — — 600 3,2 16,4 0,0085 = = — Mittel | 0,0099 || Mittel | 0,0102 139 Isopropylvalerolacton aus Isopropyl-y-Oxyvaleriansäure. [: 18 Ver- |Räckstän- | Ver- |Räckstän-| | Zeit | brauchte Idige Oxy-| Ac oo brauchte dige Ozxy- AN ETS IE COM Ssd KK SANLDE , | ECC: 2/59," Sä0Te Min. | KOH.” | in'/,. | lROHT Nin 2, | I | I In T00-45:05-17- 90,41 (0; 0110) 44.95 | 89,9 |(0,0112) 20/20 84,0 | 0,0095 || 42,0 84,0 | 0,0095 | 40 | 37,6 | 75,2 |-0,0088 |) 36,85) 73,7 | 0,0089 | | 80 | 30,5 | 61,1 | 0;0080 || 30,25.) 60,5 | 0,0082 [ENG OEI R20- TA40E SO: MOTT SERNER Ver EN J201)-— 14,41 --28;85-1-050077-4 FSS [pe RESER = HAT SL0:0 =. 20,0 | 0,0077 il lg EE ja Mittel | 0,0082 | Mittel | 0,0088 | Ordnet man die Reactionscoefficienten nach steigender Grösse, erhält man folgende Serie: Ac. y-Oxyvaleriansäure . . . SER 00 Isopropyl- Lö ti nun Se 0 010,8,5 Propylss 3 2 SANS EON 00 JRR RARE 3 ES ER at Auch in der «-Stellung substituirt, wirken also die Alkyle beschleunigend auf die Reaction, doch ist hier zu merken, dass die drei untersuchten Alkyle ungefähr gleich starken Einfluss ausäben. Die uberaus starke Wirkung des Isopropyls in der y-Stellung tritt hier gar nicht hervor. Dasselbe Ergebniss ergab die fräher von mir gemachte Un- tersuchung iäber die Bildungsgeschwindigkeit des a-Isopro- pylcumarins, obgleich ich das Verhalten dieser Verbindung damals anders zu deuten versuchte. An dieser Arbeit haben sich die Herrn I. Winter, K. Tukiainen und H. Koskinen betheiligt. Kolvätena i rysk petroleumeter. Af Ossian Aschan. Sedan det hufvudsakligen genom Beilsteins och Kur- batows +) äfvensom Markownikows och Oglobins?) under- sökningar blifvit konstateradt att hufvudkontingenten af dei den kaukasiska naftan ingående kolvätena, de s. k. nafte- nerna, tillhöra en serie med formeln C, H,, men det oak- tadt äro mättade till sin kemiska natur, med andra ord äro alicykliska kolväten, hafva olika åsikter om dessa kolvätens struktur gjort sig gällande. Beilstein och Kurbatow hade tidigast identificerat dem med de s. k. Wreden'ska kolvä- tena, hvilka af sistnämde forskare 3) erhållits genom invär- kan af koncentrerad jodvätesyra och röd fosfor på benzol och dess homologer och därför äfven benämts ,, hexa- hydrobenzoler'; man antog att den sexlediga benzolkärnan vid deras bildning förblef intakt och att endast sex väte- atomer tilladderades. Däremot ansågo Markownikow och Oglobin 1 sitt för- sta större arbete (1. c.) öfver kaukasisk petroleum, att nafte- nerna bilda en skild klass kolväten, hvilka icke äro identiska med Wredens hexahydrobenzoler. De hade nämligen funnit att naftenkolvätena CsH,, och C,H,; vid behandling med öfverskjutande salpetersvafvelsyra bilda endast små kvanti- !) Ber. deutsch. chem. Ges. 1880, 1818, 2028. 2?) IKypHase pyccr. Qu3.-xumuy. Oöm. 1883 (1), 337; 307. Ber. deutsch. chem. Ges. 1885, 1876. SYFTA Nn: dT ORem öd, 100: 141 teter trinitroxylol och trinitrotrimetylbenzol, hvilka nitro- föreningar hade bort bildas i större mängd, ifall nämda kolväten vore identiska med hexahydroxylol och hexahydrotri- meftylbenzol, hvilka enligt Wreden och Baeyer!) gifva nämda nitroprodukter på angifvet sätt. Något -senare har Markownikow likväl frångått denna uppfattning och öfvergått till Beilsteins och Kurbatows ti- digare uttalade åsikt. Tillsammans med Spady konstaterade nämligen den förstnämde ?), att kolvätet oktonaften CsH;; vid upphettning med svafvel till 220 å 230? gifver upphof åt xylol, som härvid bildas i relativt större mängd. Lika- ledes kan oktonaften genom oxydation medelst rökande svafvelsyra öfvergå i sulfonsyror, hvilka härleda sig från m-xylol. Samtidigt visade M. Konorwalow?) att det vid 135—137 ? kokande petroleumkolvätet nononaften C,H,sz så- väl i fysikaliska egenskaper som i kemiskt förhållande nära öfverenstämmer med det isomera kolvätet hexahydropseu- dokumol, som erhållits vid hydrering af pseudokumol. Man kunde i betraktande häraf vara böjd att anse frå- gan om naftenernas inre byggnad afgjord. Men senare hafva fakta tillkommit, hvilka åter gjort frågan sväfvande. I den råa naturprodukten från trakterna af Baku ingå — utom kolvätena samt små kvantiteter askbeståndsdelar, svafvel- och kväfveföreningar — organiska syreföreningar, hvil- kas mängd i vissa fraktioner ingalunda är obetydlig och uppgår till flere procent. Markownikow och ÖOglobin, som till först (l. c.) uppmärksamgjorde på dessa föreningar i den ryska naturprodukten, ansågo dem delvis vara fenolar- tade föreningar. dels bestå af en homolog serie syror, de s. k. naftensyrorna. Tidigare hade liknande syror af Hell och Meidinger ") påträffats i hannoveransk jordolja och af Kroemer och Böttcher?) i tysk petroleum. Markownikow 1) Ann. d. Chem. 155, 215. ?) Ber. deutsch. chem. Ges. 1887, 1550. ?) sKypH. pyccr. Qu3.-xuM. Oöm. 1887 (2), 296. 2) Ber. deutsch. chem. Ges. 1874, 1216; 1877, 455. 3) Ibid. 1887, 598. 142 och Oglobin undersökte närmare tvänne syror med kolhalten Cs; och C,, hvaraf framgick att dessa syror äro konstitue- rade enligt den allmänna formeln C, Ha 203; och såle- des stå i samma förhållande till naftenerna som fettsyrorna till paraffinerna. Det antagande som låg närmast till hands och också uttalades af dessa forskare var att naf- tensyrorna voro naftenernas karbonsyror. Äro åter naf- tenerna hexahydrobenzoler, så borde naftensyrorna vara homologer till till hexahydrobenzoesyra. . I slutet af 1880-talet hade jag gjort dessa naftensyror till föremål för en mera ingående undersökning !), hvarvid jag särskildt egnade syrorna med den minsta kolhalten min uppmärksamhet. Utom syran CsH,,0, lyckades jag isolera en mindre mängd af den närmast lägre homologen C;H,,03. Ur den förstnämda syran erhölls genom reduktion med jod- vätesyra och fosfor motsvarande kolväte med formeln CsH,s, som att döma af de fysikaliska egenskaperna befanns vara identiskt med oktonaften CsH,, ur rysk petroleum. Då jag där- jämte konstaterade, att naftensyrorna, af hvilka jag dess- utom isolerade ännu en tredje C,H,,0,, med säkerhet äro värkliga karbonsyror, så syntes hvarje tvifvel om naften- syrornas sammanhörighet med naftenerna häfdt. För att samla ytterligare bevis härför, beslöt jag att utgå från en ny synpunkt vid mitt arbete. Jag försökte att ur en aromatisk syra på syntetisk väg framställa dess mät- tade väteadditionsprodukt och jämföra den med motsva- rande naftensyra. Det lyckades mig i själfva värket ?), att ur den enklaste aromatiska syran, benzoesyra, framställa hexahydrobenzoesyra, C;H,,0., hvilka sålunda ägde samma sammansättning som den redan nämda, ur Bakunalftan iso- lerade naftensyran C;H,:.0.; Markownikow hade likaledes, !) Comment. var. in mem. act. OCL ann. edid. Univ. Helsiof. I; Act. Soc. scient. Fenn. Tom. XIX. N:o 8; Ber. deutsch: ehem. Ges: 1890, 867; 1891, 2710; 1892, 3661. 2) Ann: d. Chem: 271. 231; Ber. deutsch: echem., Ges: 1891 1861; 2617; 1892, 886. 143 ehuru på en annan väg, samtidigt framstält hexahydro- benzoesyra !). Vid en jämförelse mellan de båda syrorna af olika ur- sprung, hvilka under de gjorda förutsättningarna: att naftenerna äro hexahydrobenzoler och naftensyrorna enkla derivat af naftenerna — bort vara identiska, visade sig allt för stora olikheter, för att de skulle kunna betraktas såsom samma förening. Skilnaden i kokpunkt utgjorde c:a 14”>, likaså var specifika vikten alltför olika, och medan den ena — den syntetiska produkten — var fast vid vanlig temperatur (smältpunkten ligger vid 28), kunde den ur naftan isole- rade syran icke fås att stelna, ej ens vid afkylning till — 460 ?. Sedan jag emellertid lärt känna hexahydrobenzoesyrans och dess estrars kokpunkter, gjordes ännu försök att iso- lera denna syra ur motsvarande fraktion af naftasyran. Men det visade sig att denna icke innehåller hexahydroben- z0esyra. Detta öfverraskande förhållande gaf ånyo anledning till berättigade tvifvel om naftenernas identitet med hexahydro- benzolerna, såvida dessa vid högre temperatur bildade kol- väten värkligen innehålla en kolring af sex atomer. Man kunde numera med större skäl antaga, att naftenkolvätena tillhöra icke en utan tvänne, eller kanske flere serier, med sex, fem, kanske fyra kolatomer i kärnan. Detta invärkar nämligen icke på deras allmänna sammansättning enligt formeln C, Ha. Naftensyrorna kunde 1 sådant fall icke härleda sig från hexahydrobenzolerna utan innehålla en kol- fattigare kärna. En under senaste år publieerad undersökning af Ze- linsky?) synes gilva stöd åt uppfattningen, att naftenerna icke, åtminstone ej uteslutande äro hexametylenderivat. Nämde författare bevisar nämligen att det hexametylen (a), som af v. Baeyer framstälts utgående från succinylbernstensyra en- ligt vid vanlig temperatur förlöpande reaktioner, hvarvid 1) Ber. deutsch. chem. Ges. 1892, 310. 2) Ber. deutsch. chem. Ges. 1895, 1022. 144 omlagning inom kärnan ej gärna kan ifrågakomma, icke är identiskt med det kolväte (b), som ur samma utgångsmate- rial erhålles medelst jodväte vid högre temperatur; intressant är i detta hänseende ett studium af följande tabell, som utom konstanterna för redan nämda produkter a och b innehåller hexahydrobenzols och hexanaftens motsvarande konstanter. 20 n (natrium- kp. De ljus vid 202) Hexametylen a . ... 81—9822 0,77 64 1,4258 ER boss TI—T8? 0,7629 148 Hexahydrobenzol (ur benzol med HJ) . . T7T2—73? 0,7488 1,4101 Hexanaften (Markow- IKOW)ES moa red 78—80? ÖS — Häraf synes framgå att en omlagring af kolkärnan kan äga rum vid upphettning med jodväte till högre temperatur. Emedan nu samtliga Wredens kolväten, med hvilka nafte- nerna allmänt anses identiska, erhållits på sistnämda sätt, är det ganska sannolikt att de icke äro hexametylen- föreningar, utan tillhöra en annan serie, hvars kärna bildats genom omlagring och således ej innehåller sex kolatomer. Så anser Kishner!) att ofvananförda af honom framstälda och undersökta hexahydrobenzol skulle bestå af metylpen- tametylen C;H,-CHs. Häraf skulle åter följa att ej häller naf- tenerna äro värkliga hexahydrobenzoler, åtminstone ej till sin hufvudandel. Om nu pentametylenföreningar ingå såsom bestånds- delar i naftenblandningen, så vore det högst antagligt, alt själfva grundkolvätet,: peptametylen, skulle förefinnas däri. Det är för att utreda denna omständighet, som fö- religgande undersökning blifvit utförd. Öfver de lägre ko- kande delarna af den ryska naftan föreligga visserligen tidigare undersökningar af Beilstein och Kurbatow, Mende- lejeff samt Markownikow, men de utfördes tidigare än kol- !) sKypH. pycer. Qun3.-xuM, Om. 1894, 375. 145 vätet pentametylen blifvit närmare bekant genom J. Wi- slicenus undersökningar och dess fysikaliska egenskaper noggrannare bestämda !), sedan större kvantiteter af kol- vätet erhållits. Undersökningen kan därför först nu kon- centreras kring denna uppgift, isynnerhet som man kan förutsätta att pentametylenmängden i den råa blandningen är ringa. Innan jag öfvergår till en relation om undersökningen, skall jag närmare redogöra för resultaten af de tidigare, re- dan nämda arbetena öfver samma tema. Den första undersökningen utfördes af Beilstern och Kurbatow ?) och gälde en ,, medelkaukasisk bärgolja", som vid fraktionerad destillation bl. a. gaf två vid 32—34 2 och 34—36? kokande fraktioner, hvilkas specifika vikter utgjorde resp. 0,630 vid 16 ? och 0,638 vid 13 ? och hvilka antoges bestå af iso- och normalpentan; dock utfördes ingen ana- lys på dessa fraktioner. Kort därpå underkastade Mende- lejeff ?) den från 15—150 ? kokande delen af jordoljan från Baku en fraktionerad destillation, hvarvid han genom be- stämning af destillatens spec. vikter sökte utröna deras ke- miska natur. Härvid fann han att i råprodukten, om ock i ringa mängd ingår ett vid ungefär 55? kokande kolväte hvars spec. vikt är högre än hexanets. Då man tager i be- traktande, att pentametyvlen kokar vid 50—51 ? och att en ringslutning inom kärnan betydligt höjer specifika vikten, så synes redan i denna observation föreligga en antydan om att pentamentylen värkligen förefunnes i jordoljan från Baku. Slutligen har Markownikow senare -"afskiljt icke min- dre än femton fraktioner ur den mellan 32—72 ? kokande andelen och bestämdt deras specifika vikter. Han sluter häraf, att de innan 60? kokande fraktionerna uteslutande 1) Pentametylens kokpunkt uppgafs enligt läroböckerna till 30— 319, enligt en tidigare uppgift. Senare (Ann. d. Chem. 275, 322) be- fans den ligga c:a 209 högre, vid 50!/,—503/,9. ?) IKYPH. PyCCK. öN3.-XUM. OM. 1883, 5. 3) Ibid. 1883, 189. 10 146 bestå af paraffiner!). Vidare analyserade han två fraktioner, nämligen de vid 45—48 ? och 58 -59 ? kokande, och han anser på grund häraf att den första består af ett pentan och ett hexan, den senare af hexanet dipeudopropyl. Till föreliggande undersökning, hvarunder jag biträddes af studeranden K. V. Arminen, användes 12 kg af en från firman Bröder Nobel i Baku härstammande förfraktion af brännpetroleum, som går i handeln under namn af ,,petro- leumbenzin". Såsom deflegmator användes det af Hjelt och mig tidigare beskrifna ?) fraktioneringsröret, fyldt med nagelstora glasskärfvor; emedan vätskans kokpunkt var låg, behöfde den kondenserade delens tillopp tll destillations- kärlet icke underlättas förmedelst något glasrör på inre sidan af deflegmatorn. Denna visade sig äfven nu funktio- nera tillfredsställande, i det att konstans i kokpunkten van- ligen instälde sig redan efter 3—10 gångers destillation. Till en början upptogos fraktionerna för hvarje helt femtal grader, börjande från 26”? då kokningen begynte, och sålänge kokpunten steg vid användning af kokande vattenbad, eller till ungefär 75”. Såsnart mera konstanta fraktioner erhöllos och kokpunkten vid destillation af dessa begynte visa sig bestående vid vissa gradtal, utfördes en lämpligare fördelning af fraktionerna. ' Efter 11:te till 12:te hvarfvet hade vissa mellanfraktioner redan så mycket afta- git, att deras destillation erbjöd svårigheter; å andra sidan kunde ingen synnerlig förändring i materialets fördelning mera förmärkas, hvarför operationen afbröts. De enskilda fraktionernas storlek utgjorde: fraktion 26—30 ? 30 g 2” 30—32 185 9 6 32—39 ? 3055 5 320 —40) ? 28 a A045S Vg 1) Ibid. 1890, 24. ?) Undersökning af finskt terpentin. Bidrag till kännedom om Finlands natur och folk. Bd. 54, sid. 467. RR SF RRD 147 fraktion 45—49 2 58 g RN OS GS SSANG EG Fa 92 RS (EGON 165 JA NIA STOD, 015 19505 65—70 2 Päls AE PN 1206 Mot invärkan af brom visade sig samtliga fraktioner indiffe- renta, utvisande att de icke innehöllo omättade kolväten. Reaktionsprofvet utfördes så, att en liten droppe brom in- fördes i en större kvantitet af kolvätefraktionen. TI intet tall inträdde genast affärgning, först efter flere timmar, i vissa fall först efter ett helt dygns förlopp, var bromens färg för- svunnen. Fraktionen 49—53 ?, som skulle innehålla pentametylen, hade vid början af fraktioneringen visat sig vara större än de närmast liggande fraktionerna; under arbetets förlopp minskades den allt mer och mer, tills den slutligen vid 8 å 9 hvarfvet åter förblef konstant. Ehuru försöket med brom hade gifvit vid handen, att åtminstone någon större mängd af omättadt kolväte icke innehölls 1 denna fraktion, hvilket också ett prof med kaliumpermanganatlösning, som 1 län- gre tid bibehöll sin färg, gaf vid handen, behandlades denna fraktion likväl med konc. svafvelsyra under kraftig omskak- ning. Härvid ägde ingen uppvärmning rum; svafvelsyran färgades endast vingul. Kolvätet afseparerades från svafvel- syran, som utspäddes med större mängd isstycken, lösningen neutraliserades med bariumkarbonat, och den filtrerade lös- ningen afdunstades till torrhet, hvarvid ingen återstod kvarblef. Detta bevisar med säkerhet, att något kolväte af etylenserien icke ingår i ifrågavarande fraktion. Efter behandlingen med konc. svafvelsyra befriades kolvätet från denna och destillerades äfven natrium. Vid bestämning af specifika vikten medelst Sprengels pyknometer, 148 erhölls D SS = 0,65$695. För jämförelses skull gjordes samma bestämning också på de andra fraktionerna, med följande resultat: fraktion 26302 ägde BE 2 0baek - 30—32 ? F = ÖN SA är 32—39 2? - RI NO DO a F 30—40:2 5 NE NÖ ESS ö 40 — 435 ? Å syr SO) 050 5 45 —49 ? 2 REON GIONS 3 49—353 ? A RN (OMG Er Ha—571 ? és =>) 0 SSE As 27—59 ? 5 === (ÖDE 5 59—61,5?” A NE UORG OUR » 61,5—065? 5 TR == 0 NOMOS OSA äs 63—70 ? 5 RS === 1 0 LEN 5 T0—75 ? | NE 07 3 Utom fraktionen 49—53 ? hade endast fraktionen 30—32 ”? före bestämningen af spec. vikten behandlats med konc. svafvelsyra; äfven ur denna erhölls icke något alkylsvaf velsyradt salt. De öfriga fraktionerna hade däremot ej undergått denna behandling, som ansågs onödig, då reak- tionen med brom gaf ett negativt resultat. En jämförelse emellan de erhållna talen för de olika fraktionernas specifika vikter visar att Mendelejeffs tidigare nämda observation, att ett kolväte med högre specifik vikt förekommer i fraktionen 50—55 ”, också äger sin tillämp- ning på det af mig undersökta materialet. Endast hans an- tagande att ifrågavarande kolväte vore omättadt, visar sig icke vara faktiskt; det på ofvan angifna sätt renade kol- vätet kan nämligen icke vara omättadt. I alla händelser når specifika vikten för de tidigare fraktionerna sitt maxi- mun vid omkring 50; efteråt aftager den åter ända till något öfver 602. Här begynner likväl antagligen när- varan af hexanaften, som äger hög spec. vikt, att göra sig gällande. - 149 I jämförelse med den af Wislicenus (1. ce.) bestämda AR E 20,5 sd specifika vikten för pentamentylen, DE == 07506, ältar let 0,66695, som erhölls för fraktionen 49—53 ? ganska li- tet. Om pentametylen förekommer i denna fraktion, kan dess halt icke vara stor. För att emellertid möjligast full- ständigt afskilja kolvätet med högre spec. vikt från andra kolväten, destillerades samma fraktion ånyo och fördelades under tre fraktioneringar på fvra fraktioner, en för hvarje hel grad. Med undantag af den mellan 51 och 52? kokande delen, hvars ringa mängd ej tillät någon bestämning, ut- gjorde specifika vikten SE ; < ET5850 S för fraktion 49—50 2: D === 0,66850, 5 5 50—51 ?: == 06:06:03 FÅ ; 5H2—59 2: NA ===056,6:8:L 0 Häraf framgår att någon synnerlig olikhet i de tre fraktio- nernas spec. vikter icke inträdt genom den nya fördel- ningen. Likväl hade konstanten något tilltagit i pentametylen- fraktionen 50—51 >. Numera skreds till analys af sistnämda fraktion, hvil- ket på grund af materialets lättflyktighet var förenadt med stora svårigheter. Oaktadt ett långt förbränningsrör använ- des, ville förbränningen i allmänhet försiggå för hastigt, så att en fullständig absorption ej ägde rum i apparaterna. Af de många analyser som utfördes anföras endast föl- jande tre, i hvilka summan af kolets och vätets procenttal mera närmar sig 100: Beräknadt för Funnet: CELL: CSE: i ie II. KSR rg D05 Og rr RO, Bg SIOSNNGN H PAS 14,29 ,, SUNE [5000 OKOME OD NOEL ONE001 för 00 BRI NT TO 150 Redan af dessa analyser framgår med säkerhet att hufvudbeståndsdelen i fraktionen 50—51? icke består af pentamethylen, och man kan med skäl ifrågasätta, huruvida detta kolväte alls förefinnes i denna fraktion. Jag vill likväl afhålla mig från hvarje bestämdt uttalande i sistnämda rikt- ning. Egendomligt synes likväl, att spec. vikten är högst just i denna fraktion, ehuru intet hexankolväte är bekant, hvars kokpunkt skulle ligga vid nämda temperatur, samt att vätehalten är så mycket mindre än den beräknade. Säkert är emellertid att ett hexankolväte utgör hufvudbeståndsde- len i denna fraktion, därom lämnar analyserna, lika litet som de i Pulfrichs refraktometer utförda refraktionsbestämnin- garna, intet tvifvel: | ep) ; 17,85 5 3 4 Fraktion —- Temperatur n D ZE Molekularrefraktion funnen: Beräknad: 49—502 t=18,5? 1,3758 — 0,66850 M(CiH:) = 29,51; M(CsH,,) = 23,99 M=>29;72 (CAH,); M= 22,56 (CsE10) FUETMSE = EOE EES ak a 0 RONE = 2046 =2308 3 5; PE fä US KU re INA Si — SN == sy ” BYE IE fit" LS (DA FI EE (ORSNN ="290252 = 24,00 3 152 Om man således antager kolvätet vara hexan, hvars beräknade molekularrefraktion är M=29,72, så erhålles t. ex. för fraktionen 50—51?? genom den direkta bestäm- ningen talet 29,46. Antager man däremot, att pentametylen föreligger, hvars mol. refr. är M= 22,56, så erhålles genom den direkta bestämningen M= 23,98. Man finner att en betydligt bättre öfverensstämmelse äger rum i det förra fallet, hvaremot skilnaden i det andra fallet uppgår ända till talet 1,4. Frågan, hvilket hexankolväte utgör då hufvudbestånds- delen i denna fraktion med den högsta specifika vikten, lig- ger närmast tillhands. Teoretiskt kunna fem hexaner existera, hvilka samtliga äro bekanta, nämligen: Formel: Kokpunkt: Normalt hexan' soc cGCid;sCH>sCH,> CE: CHC TIO Isohexan: ...... OH sOH3-GI- CH 622 ul 3 e CEST ot ge GL: o ale Sö SOR 58 DiISOPLO PY TES Sr GH. CH Slade A r 1 - (GIBSON Oo Metyldietylmetan: . CEN: GRS TCH. 60 ; AE ONS ER Gl CHC SIEARO Trimetyletylmetan: CH, EGT 3 43—48 Att döma af kokpunkterna borde det af Goriainow!) ge- nom invärkan af zinkmetyl på tertiär butyljodid erhållna trimetyletylmetanet utgöra hufvudbeståndsdelen i den af oss erhållna fraktionen. Ledsamt nog har kolvätets upptäckare endast flyktigt undersökt detsamma; kokpunkten varierar sålunda inom 5? och spec. vikten är alls ej bestämd. Till ofvanstående fogas ännu beskrifningen öfver några försök som gjordes i sammanhang med de nyss beskrifna. Såsom redan nämdes, hade Beilstein och Kurbatow antagit att det kolväte, de isolerat från , medelkaukasisk bärgolja" och som kokar vid 32—34 ?, skulle utgöras af 1) Ann. d. Chem. 165, 107. 153 isopentan, men någon analytisk bestämning häröfver har icke blifvit gjord. Då en ganska stor mängd af en vid 30—32 ? (konstant vid 30,5 ?) kokande fraktion erhölls, be- slöt jag att, då tillfälle erbjöd sig, klargöra detta förhållande. Emedan det hade varit omöjligt att direkt underkasta detta lågt kokande kolväte analys, framställdes till först ett högre kokande derivat däraf, nämligen nitroderivatet, enligt den af M. Konowalow utarbetade metoden ?). Denna for- skare har nämligen visat, att paraffinerna, isynnerhet så- dana med tertiära kolatomer, jämförelsevis lätt angripas af salpetersyra, så att substition af väte genom nitrogruppen äger rum, blott salpetersyran är tillräkligt utspädd. -Reak- tionen utföres i tillsmälta rör vid 110—130 ?. Det med konc. svafvelsyra behandlade kolvätet insmäl- tes i portioner af 5 g jämte 43 g utspädd salpetersyra (spec. v. 1,0753) i bombrör och upphettades vanligen i sex timmars tid till 125—130 ?. Den gulfärgade reaktionsprodukten af- separerades, tvättades 'med vatten och behandlades därefter med 50 9, stark kaliumhydratlösning; jag betjenade mig härvid af det genom IKonowalows undersökningar konstate- rade faktum att de tertiära kolatomerna lättast angripas. I händelse normalpentan förekommer i den undersökta frak- tionen 30—32? och angripes af salpetersyra, så måste dess nitroföreningar, emedan kolvätet endast innehålla primärt och sekundärt bundna: kolatoner, vara lösliga i alkalier. Isopentan innehåller däremot en tertiärt bunden kolatom; denna borde lättast angripas, men den erhållna nitro- föreningen innehåller ej något väte vid den kolatom som binder nitrogruppen, följaktligen bör, om isopen- tan föreligger, en i alkalier olöslig nitroförening erhål- las. Detta visade sig också vara fallet. Vid destilla- tion af det med kaliumhydratlösning behandlade och med fast kaliumhydrat torkade vätskeskiktet, öfvergick till först under 402? oangripet råmaterial. Därefter steg tempera- turen raskt till innemot 150 ?, hvarvid en ofärgad eller ytterst 1) SKypH. pyccr. Qu3.-xuM. Oöm. 1893, (1), 509, 1894, (1), 68. 154 svagt gulfärgad, lättflytande och skarpt eteriskt luktande vät- ska öfvergick vid 151—153 ?. Analysen visade att substansen utgöres af nitropentan: Beräknadt för C;H,,NOs: Funnet: CREME DVI 15 BER BEND ee ÖBATER På ofvananförda skäl måste denna nitroförening hafva formeln: CH, -CH,-C(NO.) < CF" Härmed var således isopentanets förekomst i baku- petroleum definitivt konstaterad. Vid tillsats af syra till den något gulfärgade kalilösning, hvarmed reaktionsprodukten, för aflägsnande af primära och sekundära nitrokolväten be- handlats, eller genom att inleda koldioxid däri, afskiljdes icke några upplösta nitroföreningar. Häraf synes framgå, att den undersökta fraktionen nästan uteslutande består af det rena kolvätet isopentan CH,-CHz- ESO 3 äfven af den konstanta kokpunkten samt af följande bestäm- ning af den molekulära refraktionen för kolvätet. Vid 17,5? erhålles nämligen n =1,35535, hvarur under beaktande af Detta framgår spec. vikten BE =0,62527, kolvätets molekulära bryt- ningsförmåga M:=252 erhålles. Genom beräkning kommer man till alldeles samma tal M=25,12, hvarför Öfverensstämmelsen är fullständig, och hvarje tvifvel om kolvätets natur häfdt. I sammanhang härmed kan nämnas, att brytnings- koefficienten också bestämdes för kolvätet i normalpentan- fraktion 35—40 ? och befanns utgöra n = 1,36026 vid 18,25 ?. Af förestående undersökning kan man såsom redan ofvan antydts, icke bilda sig någon bestämd uppfattning om, huru- vida pentametylen ingår i Bakupetroleum. Om detta kolväte förekommer däri, så äro kvantiteterna i alla händelser ringa. AG 159 Emellertid vill jag framhålla, att det negativa resulta- tet af förestående försök ändå icke utan vidare kan tolkas därhän, att pentametylenföreningar öfverhufvud icke skulle kunna antagas förekommo i nafta, särskildt från ryska fyndorter. Tvärtom borde beständigheten af pentametylen- ringen, som i så många fall besannats, tillförsäkra de ur densamma härledda kolvätena större möjligheter att bildas, än de isomera kolvätena af andra polymetylenserier. Af ofvan relaterade undersökning öfver de lägre ko- kande andelarne af Bakupetroleum framgår därjämte en omständighet, som icke saknar sitt intresse. Medan de kol- väten, som finnas i motsvarande delar af amerikansk petro- leum, hvilken som kändt i öfvervägande mängd innehåller paraffiner, nästan uteslutande äga normal struktur, äro en- ligt denna undersökning större delen at de paraffiner, som isolerats från förfraktionerna af rysk petroleum, hvil- ken åter till mer än ?/, består af naftener, af icke nor- mal struktur. Så visar sig den stora fraktionen 30—32 ? bestå af isopentan, som dessutom utan tvifvel utgör hufvud-. beståndsdelen i fraktionen 32—35?. Den därpå följande vid 35—40 ? kokande ringa andelen representerar det nor- mala pentanet. Fraktionen 45—49 ? innehåller sannolikt, liksom den vid 49—53 2? kokande, det kvaternärt bygda kolvätet etyltrimetylmetan, och samtliga de följande fraktio- nerna ända till 65? måste uteslutande bestå af icke nor- mala kolväten. I fraktionen 57—59 ? hafva vi utan tvifvel ren diisopropyl, hvilket jag senare skall söka utröna genom en särskild undersökning. I fraktionen 59--61,5 ? och 61,5— 65 ? hafva vi slutligen antagligen att göra med isohexan och metyldietylmetan i mer eller mindre ren form. Helsingfors den 18 Maj 1896. Dispositio generum palacareticorum divisionis Capsaria familiae Capsidae. Scripsit 0. M. Reuter. 1. (36). Corpus superne, capite excepto, cum. hemi- elytris !) punctatum vel punctulatum, scutello tamen saepe laevi, pronoto rarissime remotissime punctato, in hoc casu clavo corioque versus basin sat fortiter punctatis cuneoque latitudine basali breviore. Vertex plerumque marginatus. Corpus interdum tomento denso tectum, punctura tamen, tomento divulso, distincta; pronotum interdum dense pro- funde strigosum. 2. (3). Membrana pilis adpressis pubescens. Hemi- elytra feminae saepe valde abbreviata, membrana destituta. Caput breve, pone oculos tumidos constrictum. Pronotum fortiter impresso-punctatum, callis transversis, confluentibus, nitidis, depressis, marginibus eorum valde impressis. Scu- tellum carina longitudinali magis minusve distineta. Tarsi postici articulo primo secundo sat multo longiore. Corpus longe pilosum. 1. Bothynotus Fieb. 3. (2). Membrana glabra. 4. (5). Scutellum in cristam altam compressam po- stice sinuatam elevatum. Caput breve, pone oculos con- stricetum. Pronotum fortiter impresso-punctatum, callis par- vis, - disjunctis, apice in stricturam magnam collariformem 1) Hemielytra generis Stethoconus laevia. 157 constrictum. ”Tarsi postici articulo primo secundo distincte longiore. Hemielytra laevia, lateribus dilatatis. Corpus longe pilosum. 2. Stethoconus Fieb. 53. (4). Scutellum haud in cristam alte elevatum, saepe tamen magis minusve convexum. 6. (7). Tarsi postici articulo primo duobus ultimis simul sumtis aeqve longo. Antennae articulis ultimis brevi- bus. Vertex marginatus. Corpus superne impresso-puncta- tum, cum antennis et pedibus molliter pilosum. 3. Alloeotomus Fieb. 7. (6). Tarsi postici articulo primo duobus ultimis simul sumtis distincte, plerumqve multo breviore. 8. (9). Corpus superne tomento denso fulvicanti tectum. Pronotum dense profunde transversim strigoso- punctatum vel strigulosum, sub-horizontale. Vertex latus, maris distinete marginatus. Caput a latere visum altitudine brevius, clypeo cum fronte confluente, genis altis, a supero visum pronoto circiter !:/;—1/, angustius. Hemielytra femi- nae abbreviata. Color niger. 4. Irbisia Reut.!) 9. (8). Pronotum. punctatum vel punctulatum, raro profunde transversim rugosum, in hoc casu color virescens. 10. (19). Vertex solum lateribus tenuiter vel obsolete marginatus, saepe totus immarginatus. - Corpus numqvam unicoloriter virescens. 11. (12). Caput crassum, dimidio basali pronoti dis- tincte latius. Genae altae. Oculi versus apicem fortiter di- vergentes, orbita interiore subrecta. Pronotum basi trunca- tum, ipsis angulis rotundatis. ”Tarsi postici articulo primo secundo parum longiore. : 5. Capsus Fabr. 1 = Thyrillus Uhler, sec. spec. 158 12. (11). Caput pronoto circiter duplo vel magis qvam duplo angustius. 13. (14). Clypeus vix prominens. Caput verticale, basi pronoti circiter duplo angustius, ab antico visum latitudine cum oculis vix brevius. Vertex deplanatus, angustus. An- tennae articulo primo apicem clypei parum superante, ulti- mis simul sumtis secundo longioribus. Pronotum fortiter impresso-punctatum. Tarsi articulis duobus primis longitu- dine subaeqvalibus. 6. Saundersiella Reut. 14. (13). Clypeus magis minusve prominens. GCaput nutans, plerumque dimidio basali pronoti angustius. 15. (18). Pronotum fortiter impresso-puncetatum. Hemi- elytra fortiter punctata. Tarsi postici plerumque (excepto Camptobroch punetulato) margine inferiore articuli primi eodem margine secundi distincte longiore. Antennae arti- culis duobus ultimis simul sumtis secundo plerumque bre- vioribus. 16. (17). Antennae articulo primo apicem clyper lon- gius superante. Clypeus fortiter prominens. Pronotum basi qvam apice fere triplo latius. Oculi laeves. Ungviculi ple- rumque basi dentati. 7. Deraeocoris Stål. 17. (16). Antennae articulo primo apicem clypei haud vel paullo superante. Caput breve, transversum. Membrana vena brachiali fortiter arcuata. 8. Camptobrochis Fieb. 13. (15). Pronotum remote sat obsolete punctatum. Hemielytra punctulata. ”Tarsi postici margine inferiore arti- culi secundi eidem margini primi aeque longo. Antennae arti- culis duobus ultimis simul sumtis secundo longioribus. 9. Liocoris Fieb. 159 19. (10). Vertex postice totus marginatus, margine cari- nato interdum medio tenuiore, rarissime solum lateribus li- nea tenui transversa impressa, in hoc casu corpus vire- scens, unicolor. 20. (25). Corpus superne et inferne pilis fragilibus faciliter divellendis aureis, orichalceis, argenteis vel albis tomentosum. 21. (22). Corpus alte convexum, superne fortiter im- presso-punctatum. Gula brevis. Pronotum strictura apicali crassa. Orificia metastethii bene distincta. Tarsi postici arti- culis duobus primis aeque longis. 10. Charagochilus Fieb. 22. (21). Pronotum et hemielytra subtilius- punctata. Gula modice longa. Pronotum strictura apicali sat tenui. Orificia metastelhii aegre distingvenda, rimam tenuem forman- tia. Tarsi postici articulo secundo primo distincte longiore. 23. (24). Clypeus minus prominens. Pronotum totum nigrum, basi longitudine parum magis qvam dimidio latius. Hemielytra feminae fortius rotundato-ampliata, etiam maris lateribus arcuata, cuneo latitudine basali haud vel parum longiore. 11. Polymerus Hahn. 24. (23). Clypeus fortius prominens. Pronotum sal- tem limbo basal pallido. Hemielytra maris lateribus paral- lelis et cuneo latitudine basali plerumque distincte longiore. 12. Poeciloscytus Fieb. 23. (20). Corpus saltem inferne pilis fragilibus facile divellendis aureis, orichalceis, argenteis vel albis destitutum, teuiter pubescens vel subglabrum. 26. (35). Tarsi postici articulo secundo saltem mar- gine inferiore primo parum vel vix longiore, tertio secundo longiore, saepe multo longiore. Oculi in genas minus longe . extensi. 160 27. (28). Femora postica reliquis multo crassiora et longiora. Caput a latere visum altum, altitudine fere duplo brevius. Vertex aequaliter marginatus. Genae praecipue fe- minae altae. Antennae articulo secundo latitudine capitis multo longiore. Hemielytra lateribus rotundata. Cuneus for- titer declivis. 13. Cyphodema Fieb. 28. (27). Femora postica anticis parum vel paullo lon- giora et paullo vel vix crassiora. Caput a latere visum mi- nus altum, altitudine saltem minus qvam duplo brevius. Cuneus sat leviter declivis. 29. (30). Antennae distincte infra apicem oculorum in- terne insertae. Caput basi pronoti paullo magis qvam 1/, angustius, ab antico visum vix transversum. Vertex aequa- liter marginatus. Pronotum strictura apicali opaca. Orifi- cia metastethii haud conspicua. 14. Zygimus Fieb. 30. (29). Antennae mox supra apicem oculorum in- terne insertae. Pronotum strictura apicali glabra, nitida. Orificia metastethii distincta. 31. (32). Pronotum inter callos usque ad strieturam apicalem impresso-punctatum. 'Caput basi pronoti solum cir- citer !/; angustius. Vertex medio multo tenius margina- tus. Antennae articulo primo apicem clypei attingente. Cu- neus latitudine basali parum longior. 15... Camptozygum Reut. n. g.') 32. (31). Pronotum inter callos antice laeve et con- vexum. Vertex aequaliter marginatus. Antennae articulo primo apicem clypei superante. Cuneus elongato-triangularis. 33. (34). Caput ab antico visum sat fortiter trans- 1) Typus: Phytocoris pinastri Fall. 161 versum, basi pronoti fere duplo angustius. Gula vVix distin- guenda. Pronotum profunde punctatum. 16. Lygidea Reut. 34. (33). Caput ab antico visum fere aeque longum ac latum. Gula distincta, in plano peristomii posita. Prono- tum profunde rugosum, callis antice in tylum laevem con- fluentibus. ert 17. . Plesiocoris Fieb. 35. (26). Tarsi postici articulo secundo primo distincte longiore, tertio secundo longitudine aequali vel hoc fere breviore. Vertex haud latus, saepe angustus. Oculi in genas longius extensi, parte superiore orbitae interioris plerumque parum divergentes, dein subito magis minusve fortiter saepe profunde sinuati. Gula vix distinguenda vel distincte obliqua. Orificia metastethii distincta. 18. Lygus Fieb., Reut. 36. (1). Corpus superne inpunctatum, laeve, solum pronoto interdum ruguloso, raro punctulato vel punctato. Hemielytra laevia vel obsolete punctulata. Vertex immar- ginatus vel solum ad oculos obtuse breviter marginatus. Cuneus plerumque latitudine basali longior. 37. (38). Vertex utrinque ad oculum breviter obtuse et obsolete marginatus, medio late immarginatus. Antennae graciles, articulo primo apicem capitis haud superante, se- cundo lineari. Tarsi postici articulo tertio duobus primis simul sumtis saltem aeque longo. 19. Dichrooscytus Fieb. 39. (37). Vertex totus immarginatus. Antennae arti- culo primo apicem capitis plerumque superante. 39. (88). Vertex raro!) sulco tenui longitudinali in- structus, in hoc casu pronotum lateribus immarginatis vel ') Epimecellus, Adelphocoris, Megacoclum, Pantiliodes, Ischnos- scelicoris. jul 162 caput verticale vel fortiter nutans, fronte apicem versus ple- rumque fortiter declivi. | 40. (87). Pronotum sulco transversali latera superante destitutum, rarissime sulco in latera producto, in hoc casu ?) antennae articulo secundo clavato. 41. (86). Genae humiles vel mediocres, raro altae, ir hoc casu pronotum lateribus totis obtusis vel solum extremo apice pone stricturam marginatis vel caput nutans, latitu- dine postica sat multo longius. 42. (85). Lorae haud vel raro buccato-arcuatae, in hoc casu genae humiles vel mediocres. 43. (80). Femora postica apicem abdominis haud vel rarissime ?) superantia, linearia vel subeylindrica, solum apice paullo attenuata, nec compresso-dilatata versus apicem sen- sim fortius acuminata et compressa. Antennae articulo primo pronoto distincte breviore, rarissime 3) huic aeque longo. 44. (47). Tarsi postici articulo primo secundo duplo longiore. Rostrum coxas posticas superans. 45. (46). Tarsi postici articulo primo secundo haud crassiore. Corpus subelongatum, superne parum convexum-. Caput a latere visum altitudinem latitudine clypei superans, genis humilibus. Antennae in tertia apicali parte orbitae oculorum interioris insertae. Orificia metastethii parva. 20. Stenotus Jak. 46. (45). Tarsi postici articulo primo reliquis multo crassiore. Corpus oblongo-ovale, sat robustum. Genae al- tae. Antennae ad apicem oculorum interne insertae, arti- culo primo robusto apicem clypei paullo vel parum supe- 1) Epimecellus, forsitan etiam Gvryllocoris forma macropt. (hac- tenus ignota). 2) Calocoris sulphureus, cujus articulus antennarum primus: pronoto brevior. ; 3) Calocoris princeps, cujus articulus secundus antennarum apice &) clavatus. Ischnoscelicoris 2 brachyptera. 163 rante, secundo apicem versus sensim cerassiore. Orificia metastethii magna. 21. Pachypterna Fieb. 47. (44). Tarsi postici articulo primo secundo bre- viore vel huic aeque longo, rarissime hoc distincte longiore, in hoc casu rostrum coxas intermedias haud vel parum, posticas numqvam superans. 48. (49). Membrana areola majore apice late rotun- data. Cuneus (saltem 2) latitudine basali vix longior. An- tennae articulis duobus primis crassis, secundo (2) clavato. Pronotum strictura apicali articulo primo antennarum aeque crassa lateribus angustiore. 22. Eurycyrtus Reut. 49, (48). Membrana (formae macropterae) areola ma- jore apice angulata vel angulato-rotundata, rarissime ”?!) sat obtuse rotundata, in hoc casu antennae articulis linearibus pronotumque strictura apicali tenui. 50 (51). Rostrum medium mesosterni haud superans, rarissime 2?) apicem mesosterni subattingens. Frons apice supra basin clypei tumido-prominens. Clypeus verticalis. Antennae articulis duobus ultimis simul sumtis secundo brevioribus. Strictura apicalis pronoti lata. Corpus superne pilosum. Segmentum maris genitale muticum, inferne pilosum. 23. Brachycoleus Fieb. 51. (50). Rostrum medium mesosterni superans. 52. (55). Corium inter venas brachialem et cubitalem vena distincte elevata intermedia longitudinali instructum, cubitali apice furcata. Tarsi postici articulo primo secundo paullo crassiore, apice profunde exciso, margine inferiore eodem secundi distinete longiore. Coxae anticae breves. Tibiae breviter spinulosae. Antennae ad vel mox supra 1) Megacoelum. 2) Br. lineellus 164 apicem oculorum interne insertae. Pronotum margine late- rali apicem versus acuto vel acutiusculo. 53. (54). Corpus ovatum. Caput ab antico visum lati- tudini aeque longum. Clypeus forliter prominens, basi a fronte sat bene discretus. Oculi pronoto contigui, promi- nentes. Rostrum coxas intermedias paullo superans, arti- culo primo medium xyphi prosterni attingente. Antennae articulo secundo margine basali pronoti haud vel parum longiore. Pronotum latitudini basali saltem 1/, brevius. Pe- des breviusculi. 24. Actinonotus Reut. n. gen. ') 54. (53). Corpus subelongatum. Caput ab antico visum latitudine sat multo longius, fronte et clypeo in arcum latum confluentibus. Oculi a pronoto paullo remoti. Rostrum coxas intermedias attingens vel subattingens, articulo primo basin capitis vix attingente. Antennae articulo secundo margine basali pronoti longiore. Pronotum latitudine basali vix vel paullulum brevius, utrinque ad angulum posticum impres- sione obtusa. 25. Pycnopterna Fieb. 95. (52). Corium solum venis brachiali et cubital discretis. | 36. (TT). Vertex rarius ?) linea media longitudinali im- pressa, in hoc casu caput verticale vel fortiter nutans, a latere visum altitudine basali brevius, clypeo parum vel haud pro- minente, cum fronte subconfluente vel ab ea leviter discreto. 58. (57). Hemielytra (formae hactenus cognitae) ut- riusque sexås abbreviata, membrana destituta, apice versus commisuram fortiter oblique truncata. Corpus elongato- obovatum, argenteo-pubescens, superne nigro-pilosum. Caput fortiter nutans, ab antico visum latitudine multo longius, fronte et clypeo in arcum latum confluentibus. Genae altae. !) Typus: Capsus pulcher H. Sch. ?) Epimecellus, Adelphocoris, Megacoelum. 165 Antennae mox infra apicem oculorum insertae, articulo primo capite ab antico viso magis qvam duplo breviore, secundo apice clavato. Pronotum (formae hactenus cognitae) latitu- dine basali multo longius, lateribus obtusis, medio late 180 tundatis, strictura apicali lata solum - lateribus distinctiore callis haud discretis. 26. Aphanosoma Costa. ') 58. (57). Hemielytra explicata, raro ?) feminae abbre- viata, in hoc casu tamen membrana brevissima instructa et antennae totae graciles. 59. (72). Pronotum strictura apicali lata, ipse basi articuli secundi antennarum latiore, raro huic aeque lata, in hoc casu caput a latere visum altitudini saltem aeque longum vel clypeus prominens a fronte bene discretus vel antennae articulis duobus ultimis simul sumtis secundo bre- vioribus. 60. (63). Pronotum callis magnis horizontalibus a su- pero visis usque in margines laterales extensis, disco po- stico versus callos declivi. Caput ab antico visum latitudine longius. - Clypeus leviter vel parum prominens. Antennae ad apicem oculorum interne insertae, articulo primo capite ab antico viso circiter duplo breviore. 61. (62). Tarsi postici articulis aeque crassis, secundo primo longiore, margine libero inferiore eidem primi aeque longo, tertio duobus primis simul sumtis fere aeque longo. Corpus anguste elongatum. Caput fronte et clypeo arcum latum formantibus, clypeo parum prominente, basi impres- sione a fronte leviter disereto. Antennae articulo secundo apice clavato, latitudine basali pronoti duplo longiore. Pro- notum lateribus antice ad callos marginatis, medio fortiter sinuatis. 27. Epimecellus Reut. 1) Aphanosoma Costa 1849 = Gryllocoris Baer. 1859. 2, dAlloeonotus. 166 62. (61). Tarsi postici articulo primo secundo paullo crassiore, apice superne profunde exciso, margine inferiore eodem secundi sat multo longiore. Corpus oblongo-ovale. Caput fronte sensim declivi, clypeo leviter prominente, basi a fronte sat leviter disereto. Pronotum lateribus obtusis. 28. Homodemus Fieb., Reut. 63. (60). Pronotum rarissime ?!) callis usque in latera extensis, in hoc casu pronotum campanuliforme, lateribus sinuatum, tarsique postici articulo primo secundo multo bre- viore. Tarsi postici articulo primo raro margine inferiore eodem secundi longiore, plerumque huic margini aeque longo vel hoc breviore. 64. (69). Oculi basi ab apice pronoti distinete magis minusve distantes. Corpus subelongatum vel oblongum. An- tennae articulo secundo margine basali pronoti sat multo longiore. Pronotum latitudine basali plerumque vix vel paul- lulum brevius. 65. (66). Caput a latere visum altitudini aeque lon- gum. Clypeus fortiter prominens. Genae altae. Antennae articulo secundo versus apicem vix vel levissime incrassato. Corpus nigrum, flavo- vel rubro-signatum. 29. Grypocoris Dougl. et Sc. ”?) 66. (65). Caput a latere visum altitudine longius, gula leviter obliqua vel subhorizontali. Frons apice excepto sub- horizontalis. Corpus elongatum. 67. (68). Angulus facialis acutus. Antennae graciles, articulo primo elongato, scuundo lineari. Pronotum basi truncatum vel sinuatum, basin scutelli haud obtegens. Genae altae. Tarsi postici margine inferiore articuli primi eodem 1) Alloeonotus. ?) Hujus generis species sunt: Gr. Fieberi D. et Sc. (= Pyc- nopterna blanda Put.), Homodemus Meyeri Kol., Deraeocoris amoenus Dougl. et Sc., Gr. Noualhieri m. (= Homodemus marginellus var. B Fieb.!) et Gr. syriacus n. sp. 167 secundi breviore. Margines exteriores acetabulorum anti- cCorum prominentes, a supero optime distinguendi. 30. Odontoplatys Fieb. 68. (67). Augulus facialis subrectus. Antennae arti- culis duobus primis versus apicem sat fortiter incrassatis. Genae mediocres. Tarsi postici margine inferiore articuli primi eidem secundi aeque longo. 31. Poecilonotus Reut. n. gen. ') 69 (64). Oculi basi pronoti contigui, raro tumores facettiferi limbo postico facettis destituti?), ipsi tumores au- tem pronoto contigui. 70 (71). Mas et femina difformes. Mas subelongatus, hemielytris longis, femina oblongo-obovata, hemielytris ab- breviatis, fractura cunei nulla, membrana omnium brevis- sima solum ad marginem interiorem distinguenda. Prono- tum lateribus sinuatum, maris versus apicem fortiter angu- statum, feminae campanuliforme; margine basali truncato vel (2) sinuato basin scutelli ne minime quidem obtegens. Oculi pronoto subeontigui. Antennae in quarta parte infe- riore oculorum interne insertae, tenues. Tarsi postici arti- culo secundo primo aeque longo, tertio secundo paullo bre- viore. Tibiae sat longe spinulosae. Segmentum maris geni- tale ad sinum sinistrum muticum. 32. Alloeonotus Fieb. 71. (70), Mas et femina conformes. Corpus oblongo- ovale vel oblongum. Pronotum latitudine basali !/,—?/; bre- vius, lateribus haud vel leviter sinuatum, basin scutelli sal- tem anguste obtegens. Segmentum maris genitale ad sinum sinistrum aperturae plerumque plica, tuberculo vel dente instructum. 33. Calocoris Fieb., Reut. 1) Typus: P. picturatus Reut. (= Calocoris Hedenborgi B eut. nec Fieb.). 2?) Ex. gr. Calocoris affinis, alpestris, sulphureus. 168 72. (59). Pronotum strietura apicali tenui, ipsa basi articuli secundi antennarum angustiore, raro huic fere aeque lata. Caput verticale vel fortius nutans, a latere visum alti- tudine distincte brevius. Clypeus parum vel leviter prominens, cum fronte confluente vel ab illa impressione obtusissima dis- cretus. Vertex saepe linea tenui longitudinali magis minusve distincete impressa. Femora subglabra vel solum pilis exsertis instructa, numquam longius pubescentia. Tibiae plerumque spinulis sat longis, interdum longissimis. Antennae longius supra apicem oculorum insertae, articulis duobus ultimis secundo vel saltem parté ejus basali vix vel haud tenuio- ribus, simul sumtis secundo longioribus, quarto tertio sal- tem ?/; breviore. 73. (76). Membrana areola majore apice angulata vel angulato-rotundata. Scutellum et hemielytra pube aurea vel argentea facile divellenda tecta. Segmentum maris genitale: angulo sinistro marginis superioris spinula vel dente acuto suberecto armatum. 74. (75). Pronotum distinete transversum, strictura apicali setis erectis destituta. Scutellum parum convexum. 34. Adelphocoris Reut. n. gen. '!) 75. (74). Pronotum latitudine basali parum brevius, postice fortiter convexum, callis obsoletis, strictura apicali setis rigidis erectis. Scutellum convexum. 35. Trichophoroncus Reut. n. gen. ”?) 76. (73). Membrana areola majore apice sat obtuse rotundata. Corpus superne pubescentia tomentosa destitu- tum. Pronotum transversum, postice fortiter convexum, stric- tura apicali glabra. Scutellum parte apicali convexa. An- tennae in medio vel fere supra medium capitis in sinu ocu- lorum insertae. Segmentum maris genitale ad angulum anti- ') = Calocoris Fieb. pars. Typus: Cimex seticornis Fabr. ?) Typus: Calocoris albonotatus Jak. 169 cum sinus sinistri aperturae spina vel dente valido retror- sum vergente armatum. 36. Megacoelum Fieb. 77. (56). Vertex linea longitudinali impressa, feminae brachypterae interdum obsoleta.. Caput a latere visum alti- tudini aeque longum. Clypeus usque a basi fortiter promi- nens, verticalis. Gula horizontalis vel subhorizontalis. Genae humiles vel humillimae. Antennae fere in linea intermedia oculorum interne insertae. Femora omnia gracilia, sublinearia. 78. (79). Rostrum apicem coxarum posticarum attin- gens. Antennae articulis tribus ultimis aeque crassis. Prono- tum marginibus lateralibus subacutis. Femina hemielvtris completis, mari similis. 37. Pantiliodes Noualhbh. 79. (78). Rostrum apicem coxarum intermediarum vix superans. Pronotum marginibus lateralibus parum acutis (5) vel obtusis (2), feminae breviter campanuliforme, disco pos- tico transversim strigosa. Mas et femina dissimiles, haec he- mielytris abbreviatis. 38. Ischnoscelicoris Reut. 80. (43). Femora postica longa, compresso-dilatata, fere a basi vel saltem a medio apicem versus sensim acuminata, plerumque apicem abdominis superantia. Antennae articulo primo pronoto saltem aequelongo, rarissime hoc paullulum breviore, plerumque longius piloso vel pilis rigidis (interdum tamen facile divellendis) instructo, saepe colore variegato. 31. (84). Pronotum lateribus totis immarginatis. Mem- brana plerumque dense griseo-corspersa margine exteriore maculis duabus hyalinis distinctis. 382. (83). Rostrum coxas intermedias vix superans. An- tennae articulo primo pronoto vix aequelongo. Pronotum margine basali late rotundato, ipso medio distincte sinuato. Femora postica apicem abdominis haud superantia. Tibiae Sspinulis tenuibus. 39. Eremobiellus Reut. 170 83. (82). Rostrum coxas posticas longius superans. Antennae articulo primo pronoto rarissime paullulum bre- viore. Tibiae posticae saltem apicem versus spinulis cras- sitie tibiarum saltem aeque longis, saepe multo longioribus, vel raro solum longe pilosae. 40. Phytocoris Fall., H. Sch. 34. (81.) Pronotum lateribus apice submarginatis. Mem- brana hyalina vel opalina, limbo interiore vittaque longitu- dinali infra apicem areolae majoris fuscis vel cinereis. Ca- put porrectum, a supero visum latitudini basali longitudine saltem aequale, apice acuminatum. 41. Miridius Fieb. 35. (42). Lorae fortiter buccato-convexae. Genae oculis altitudine aequales. Caput a latere visum altitudini brevius, clypeo cum fronte in arcum confluente. Pronotum distincte transversum, lateribus subrectis vel leviter sinuatis, disco apicem versus parum declivi. Tarsi postici articulo primo margine inferiore eodem margini secundi aeque longo. He- mielytra feminae abbreviata, cuneo distineto, membrana brevi. 42. Horvathia Reut. 86. (41). Genae altae, rarissime oculis paullo humi- liores. Caput verticale. Vertex latus. Clypeus perpendicu- laris vel leviter nutans. Antennae ad vel infra apicem Oocu- lorum insertae. Pronotum sat leviter transversum, lateribus ad callos magis minusve crasse marginatis. Hemielytra fe- minae interdum abbreviata. 43. Lopus Hahn, Reut. 37. (40). Pronotum lateribus totis obtusis, callis in tylum transversum medio contricetum utringque per latera prolongatum confluentibus, pone hunc tylum sulco latera superante instructum, disco postico elevato. Caput verticale, altitudine brevius, angulo faciali recto. Genae altae. 44. Dionconotus Reut. 171 88. (39). Vertex et frons subhorizontales, sulco medio longitudinali impresso. Pronotum lateribus acutis, antice marginatis. Angulus facialis rectus. Gula horizontalis. Ro- strum apicem mesosterni paullo superans. 39. (90). Antennae longae, tenues, articulis ultimis si- mul sumtis secundo longioribus. Caput a latere visum alti- tudine longius. Frons apice breviter perpendicularis. Pedes longi. Tarsi postici articulo primo secundo sat multo bre- viore. 45. Allorhinocoris Reut. 90 (89). Antennae sat validae, articulis ultimis simul sumtis secundo duplo brevioribus, quarto tertio multo gra- ciliore. Caput a latere visum altitudine brevius. Frons apice in lobum angulatum basin clypei obtegentem producta. Pe- des breviusculi. Tarsi postici articulo primo secundo aeque longo. 46. Pantilius Curt. Förslag till några förändringar i Hangö limnigrafen Alfred Petrelius. 1. I den relation jag haft äran aflämna till Finska Veten- skaps Societeten om limnigrafens i Hangö användbarhet !), har jag framhållit att limnigrafkurvornas noggrannhet och pålitlighet förminskas i hög grad genom följande två omstän- digheter: 1) De afläsningar som i början och slutet af veckan göras för att erhålla värdet på kurvans första och sista or- dinata, äro icke och kunna med den nuvarande anordningen icke vara tillräckligt exakta; (utom det att afläsningarna kunna innehålla centimeter eller andra större fel). 2) Kurvans utseende är sådant, att det är omöjligt att erhålla exakta bestämda värden på ordinator; ej heller kan man af samma orsak vid beräkning af medelvattenståndet med planimeterns farstift följa kurvan, utan kurv-bandet måste efter ögonmått halfveras, hvilket naturligtvis ger an- ledning till oundvikliga fel. Orsaken till den förstnämda bristfälligheten är föl- jande. Afläsningarna göras med tillhjälp af en omålad, in- delad pegelstång af trä, hvilken sänkes till ett bestämdt djup i limnigrafbrunnen, där flötet simmar; den fuktiga vatten- randens läge afläses och antecknas. Onoggranheten kommer däraf, att den fuktiga vattenranden bildar en sick-sack linie, ') Se prot. för F. Vet.-Soc:s. sammanträde för den 21 januari 1895. (Ofversigt af F. Vet.-Soc:s. förhandlingar XXXVII, 1894—1895). 173 när vattnet suges uppåt träet. Medelfelet för afläsningen är omkring 3,5 mm, och de båda genom afläsningarna i början och i slutet af veckan erhållna värdena på den första och sista ordinatan differera efter behörig reduktion ibland med ända till 8 millimeter. Den andra bristfälligheten kommer af följande orsaker. Kurvan uppritas af ett blyerts-stift; detta slites snart och sträcket får då en bredd af ända till 0,3 å 0,4 mm, isynner- het som stiftet måste bestå af mjuk grafit för att glida lätt öfver pappret utan onödig stor friktion. När nu vatten- ståndet oscillerar i följd af dyningen, hvilken i Hangö har en svängningstid af omkring 9 minuter, och denna tid mot- svaras af ett 0,8 mm långt stycke af abskissan, så komma de upp- och nedgående delarne af sinusoiden att beröra hvarandra, och kurvan blir följaktligen icke någon tydlig linie. Dyningen, hvilken som bekant uppträder isynnerhet efter starka stormar, är beroende af lokala omständigheter. I detta afseende äro förhållandena i Hangö ogynsamma för en limnigraf, i det dyningens vågor hafva efter starkare blåst en höjd af ända till 10 cm, ibland till och med mera. Vå- gens svängningstid varierar vanligtvis mellan 7,5 och 10 minuter; dessutom uppträder en annan dyning, med ungefär samma amplitud, men med en svängningstid af omkring 45 minuter (varierar mellan 30 minuter och 1 timme). I bland under lugnare tider efter föregångna stormar är denna se- nare våg mycket markerad, men är icke på långt när så störande som den förra. Dessa ofvannämda olägenheter hos limnigrafen i Hangö kunna lätt och utan nämnvärda kostnader afhjälpas genom de i det följande föreslagna åtgärderna, till hvilka jag fått idén från de apparater, som kommit till användning vid det nya precisionsnivellementet i Frankrike >). 2. Afläsningarna på pegelstången göras exakta och absolut ') Utförligen beskrifva i Lallemand, Traité de nivellement de haute précision. Paris 1889, och refererade i flera tidskrifter. 174 pålitliga genom följande anordning. Den nuvarande trästån- gen utbytes mot ett metallrör (af koppar, messing eller för- zinkadt järn), i hvilket små spetsiga stift äro fästa på be- stämda afstånd. Förrän stången sänkes i brunnen för upp- mätning af vattenståndet fästes därpå en pappersremsa pre- parerad på följande sätt. Ett stycke vanligt skrifpapper blötes några ögonblick i en svag lösning af järnsulfat eller järn- klorid, får torka och ingnides sedan med tillhjälp af en bom- ullstott med fint pulveriseradt tannin eller annat garfsyra innehållande pulver; af detta preparerade papper utskär man remsor af passande längd och bredd. Ett dylikt papper svart- nar när det kommer i beröring med vatten, och fäst på pegelstången anger pappersremsan genom sin skarpt be- gränsade svärtade del vattenståndet i brunnen !). Hålen efter stiftena tjäna som märken och ange pappersremsans läge på stången; efteråt kan man när som hälst uttaga vär- det på vattenståndet på bräkdelar af millimetern, äfvensom korrigera detta värde för en eventuell längdförändring hos pappret. Pegelstången bör sänkas långsamt i brunnen så att vattnet icke stänkes upp och icke häller kommer i svallning, får stå stilla 1 å 2 sekunter och lyftas sedan upp. Pappret fasthålles därunder af tvänne metall fjädrar, hvilka omsluta stången och trycka pappret mot stiften. Härpå löses pap- persremsan, därå antecknas tid eller nummer, får torka och förvaras efteråt tillsammans med motsvarande kurvark. — Vattnets stänkning och svallning förekommas om stångens undre ända göres spetsig, eller om röret blir öppet i än- dorna. Genom användning af en metallstång i stället för trä- pegeln undvikas de fel som uppkomma af träets längd- förändringar i följd af fuktigheten; dessa kunna stiga till 2 mm pro meter eller till 4 äå 5 mm tör en afläst vattenhöjd. Som detta fel är af systematisk natur elimineras det icke 1) Jag har att tacka biträdande läraren i kemi vid Polytek- nikum d:r G. Komppa för vänligheten att hjälpa mig vid utförandet af nödiga experiment. 175 ur ett medeltal. Metallstångens längdförändringar till följd af temperaturvariationer kunna fullkomligt negligeras. 3. Kurvans utseende förbättras och exakta afläsningar blifva möjliga genom följande ändringar. Grafitstiftet som uppdrar kurvan utbytes mot ett stift med lämpligt bläck eller annan färgad vätska. Sådana stift af olika konstruktioner hafva som bekant fått änvändning såväl på flere mareo- grafer som äfven på själfregistrerande barografer (t. ex. sy- stemen Richard freéres och Sprung-Fuess). Användas flere stift med olikt färgade vätskor, kan ett och samma pappers- ark begagnas under flere veckor utan att förväxlingar äro att befara. I Preussiska Geodätiska Institutets nya mareo- graf i Swinemiände begagnas fyra färger, svart, blått, grönt och rödt, hvilka bytas en gång i veckan; pappret bytes om först efter fyra veckor. Uppdragen af ett metallstift blir vattenståndskurvan en jämn fin linie. För exakta mätningar är detta absolut nöd- vändlgt. På några mareografer (af den Reitz'ska konstruk- tionen) uppritas kurvan af en skarp diamantspets på svär- tadt papper. Men utbytandet af blyertstiftet mot ett metallstift med bläck är icke tillräckligt att förbättra kurvans utseende. Därtill måste ännu de starkaste af dyningen förorsakade sinuo- siteterna bortskaffas. Detta kan ske: 1) antingen genom att sätta ledningsrörets mynning på ett så stort djup att våg- svallet upphör, eller 2) genom att göra ledningsröret långt med öfverallt liten inre genomskärningsyta, eller ock 3) ge- nom att hafva ett kort kommunikationsrör med jämförelse- vis stor inre genomskärning, men med en kort förträngning på ett enda ställe. Af dessa tre alternativ kan dock endast det sista komma i fråga. Det första alternativet fordrar för lokalitetens skull en mycket lång ledning, hvilken blir dyr att utlägga och underhålla. Det andra alternativet har emot sig att röret lätt kan tilltäppas af slam, sand och annat, hvarunder appa- 176 raten icke funktionerar. Det tredje alternativet synes mig enklast och för säkert till målet. 4. Om en förträngning af antydt slag finnes i kommuni- kationsröret och den yttre fria vattenytan oscillerar i en våg- rörelse, så kommer äfven den inre vattenytan i brunnen (och därmed flötet med registrerapparaten) att oscillera, ehuru i mindre grad. Tänka vi oss att de båda vattenytorna stå lika högt i ett visst ögonblick, och att den yttre vattenytan till följd af vågrörelsen t. ex. stiger, så rinner vatten in i brunnen genom den fina öppningen och ytan börjar stiga, churu långsammare än det yttre vattenståndet. Under tiden uppnår den yttre vågen sin högsta punkt och börjar falla; vattenytan i brunnen stiger dock fortfarande så länge det yttre vattenståndet är högre. Det kommer nu ett ögonblick då båda ytorna stå lika högt; det inre vattenståndet har uppnått sin högsta punkt, vattnet börjar rinna ut och ytan sänker sig långsamt. Den yttre vågen uppnår sedan sin lägsta punkt och börjar stiga; vattenytan i brunnen sänker sig dock sålänge det yttre vattenståndet är lägre än det inre. Det kommer åter ett ögonblick då de båda vatten- ytorna stå lika högt; vattenståndet i brunnen har då upp- nått sin lägsta punkt, samt börjar stiga o. s. v.; på detta sätt fortgår det i oändlighet. När den yttre vattenytan oscil- lerar så oscillerar äfven vattenståndet. i brunnen. Det är tydligt att den yttre vägens amplitud blir reducerad och svängningsfasen retarderad, och detta sker desto starkare, ju mindre öppningens yta är. Det blir därför nödvändigt att närmare undersöka i hvilket förhållande amplitudens re- duktion och fasens retardation stå till förträngningens öpp- ning. Därefter skola vi undersöka om det är möjligt att gifva åt förträngningen sådana dimensioner att några vågor, t. ex. dyningens, bli reducerade till omärkligt små, under det andra vågor, hvilka man önskar studera, t. ex. ebb och flod fenomenet, icke röra nämvärd inverkan däraf. 5. I den följande undersökningen betäckna: P vattenytans konstanta storlek i m? i en limnigrafbrunn. p den cirkulära förträngningens yta i m?. Q vattenqvantiteten i m3, som på tidsenheten rinner genom öppningen p. u utströmningskoefficienten för en öppning i en tunn vägg. A amplituden] för en våg i en enkel oscillerande (harmo- T perioden J — nisk) rörelse af den yttre hafsytan. & tidsintervallen mellan det ögonblick, då en period börjar och det moment från hvilket tiden räknas. H,, medelhöjden eller medelvattenståndet för den yttre vatten- ytan, räknad från en godtycklig fixpunkt. H höjden vid tiden t af den yttre vattenytan öfver samma fixpunkt. hk höjden vid tiden t af vattenytan i brunnen, räknad från samma fixpunkt. p : meter tyngdkraftens acceleration 9,806 sund < e basen för de naturliga logaritmerna. 6. När en våg oscillerar med amplituden A och perioden T, så kan dess höjd uttryckas genom formeln (1) H— Ha + Asin 2 op" där bokstäfverna halva den i föregående art. definierade be- tydelsen. Vid samma tidsmoment t har vattenytan i brunnen höjden Ah; vattnet flyter alltså in i eller ut från brunnen un- der trycket H—h, resp. h—H. Enligt kända lagar ur hydromekaniken !) är den vattenmängd, som rinner genom en Öppning i en tunn vägg: ') Röblman, Hydromechanik, Zweite Auflage. Hannover 1880, $S S1—S4 och 96, samt 104. 12 178 1) Proportionel mot öppningens yta p. 2) proportionel mot tiden. 3) Pr mot qvadratroten ur tryckhöjden, så att hastigheten v== V 2g (H —h). (Toricelli's lag). Den vattenqvantitet dQ som under tiden dt flyter ge- nom öppningen p är alltså d0== up. Kg 0 dr : (2) och denna vattenmängd fördelad på ytan P i brunnen för- orsakar en höjdförändring i vattenståndet i dh= = = ut p V2g(H — hi) - dt. (3) Höja vi i qvadrat och sätta ; | ER =m' (4) 2007 Pp? så få vi h+m (ff) = SETH och när vi insätta häri värdet på H ur (1), hm (G= Fa SAS He (5) Genom integration skulle man häraf få värdet på h såsom en funktion af t. Det har dock icke lyckats mig att lösa eqvat. (5) och det ser ut som om integrationen icke skulle kunna utföras medelst algebraiska funktioner. Eqvat. (5) är mycket intressant såväl i hydromekaniskt som geodätiskt afseende. Den återkommer ju 1 teorin för hvarje mareograf eller limnigraf. Nyligen har professor Saint Germain försökt integrera densamma !), man har icke heller lyckats erhålla en sträng lösning. För praktisk användning 1 ÅG G Saint Germain, Variation du niveau de F'eau dans un bassin communiquant avec un port å marée. -Comptes Rendus des séances de F'Académie des sciences. Tome CXIX, 22 oktober 1894. — Författaren finner att h är en ,,fonction periodique et compli- quée du temps". EO (ENA TO och särskildt för ändamålet med denna afhandling torde föl- jande förfaringssätt vara tillräckligt nogrannt och äfven vara att föredraga på grund af sin öfversigtlighelt. Y. Svårigheten vid integrationen faller bort om vi i eqvat. (2) och (3) sätta approximativt (6) V(H—h) = £ (H— Ah) och bestämma koefficienten 8 så att detta blir fallet så nära som möjligt (art. 8). Eqvat. (3) öfvergår då i (3) dv lg 2 29 - 8 (H — h) dt Sätta vi här (7) CC P ( Bup V2g =M så få vi (5) h + mr =H. Insättes häri värdet på H enligt (1), så blir (8) h + m Se —=Hy + Asin?2z EE hvilken är en lineär differential eqvation af första ordningen med konstanta koefficienter och integreras på bekant sätt”) Först söka vi allmänna integralen till eqvationen utan högra membrum och till denna adderas en partikulär integral till den kompletta eqvationen. Lämnas högra membrum bort, så blir 2?) Se t. ex. Sturm, Cours danalyse de Pécole polytechnique, tome second, lecons 46 et 47. — Genom approximationen (6) kom- mer vårt problem att i formelt afseende till en del sammanfalla med det af Lallemand behandlade fallet; op. cit. chapitre V. 150 h+m = ==0 eller dh dt h m hvaraf log nat h = — Er + log nat K eller t h = Ke om (9) 3 der K är en konstant, som vi bestämma längre fram (art. 9). En partikulär lösning till eqvationen med högre mem- brum får man genom att sätta + (10) där a, 7, och & äro arbiträra konstanter, hvilka böra be- stämmas så att eqvat. (8) blir satisfierad. - Genom differentiering af (10) fås: dh 237 27 2 FC dt il it Insättes detta värde på = såmt värdet på A från (10) i eqvat. (8) så får man 2 KA t+ Ör 2 27 bar OT tt & + a sin 27zx ESS + am 005 27 Ve = H,, 4- ÅA sin27z = Sedan separera vi variabeln t från konstanterna & och r samt utveck klé sinus och cosinus: sin (27 T a AN = Re 27 : COS AE EN EF cos 27 z sin 27 . ä ; ah (SED Tä = 27 cos (27 4 SR Fr TT EE COS T COS 27 sin 27 T sin 2 E t SO (ONES t ie (6) sin (207 + 27 jäs 270 T COS SEE 9 + cos 27 T sin 24 T' 181 Härigenom får man & + a cos 27 e SIN 270 = + a sin 27 OT cos 2 vd er am rv cos 2a COS 27 ; — am TT sin 27 = sin 27 Tr = = H, + A cos 27 EES He + ÄA sin des 27 | 11 T i T Egalera vi nu här koefficienterna för sin 27 ; och COS 2 samt de konstanta termerna, så få vi ( S=H, (11) la COS FE BP. am + sin COS Mr He sin 2x2 SE am cos 27 = == ASIN-276 - Genom SR af de två senare eqvationerna (11) i qvadrat och addition får man 2 a? + dm? == A? eller 2 Y a? ( 1 + 2 = A?, Sätta vi här förhållandet (12) k = så blir p== 5 13 0 Vis??? = Ar T m? eller ock om man utvecklar RN es ESSEN? 5 "Pam 2 (200) ESS 182 Såsom vi skola se i det följande (art. 12 och 16) är m ett stort tal; om därjämte svängningstiden T är mycket kort, så blir serien (14) konvergent och kan i vissa fall med tillräcklig approximation reduceras till sin första term Ög He : hvaraf il 27xm hvilken relation dock är användbar endast om T är jäm- förelsevis liten (art. 10). Dividera vi den sista af eqvat. (11) med den mellersta, så få vi ; OT m ; — sin 27 —— + 27 rv COS 27 Ar : dT ES ERE (6) Ng 2 —T O—T ill CO COS 27T T — 2 sin 27 EE 2 7; CO —1t Dividera vi venstra membrum med cos 27 SR och införa en hjälpvinkel gy definierad genom m 27 T = tng 27 så få vi med af kända relationer Cd EKS T (15) ”? tng Re Ed JO T Ar SE SE tng 2 a m Gi==0 Rd (CET I — 27 4 ng 27 T RR NES eller ; | : tng SR ="(no-276 > hvaraf följer T=qQ samt på grund af definitionen (15) T m 27 7 — AC tng 27 T eller | ib Mm =S 92 (16) T=3- ac tng 27 T Af eqvationen (13) och (15) få vi medelst bekanta gonio- metriska relationer 1 SA SAT SO Viera T SAR ST eller (14 =) FC0S GA hvaraf (MT) SEE arc COS 7, FI Härmed äro således konstanterna «a, r och & bestämda. 8. Vi öfvergå nu till att bestämma koefficienten 8 i eqvat. (6), så att 4(H — h) ansluter sig till V'H-—h så nära som möjligt. Detta något obestämda uttryck bör dock först när- mare preciseras. Skilnaden VA—h — 8 (H— Ah) är felet i approximationen (6). Man kan nu bestämma t. ex. att inom en viss intervall felets absoluta storlek bör bli det minsta möjliga, eller att genomsnittsfelet bör bli möjligast litet, eller ock enligt principerna vid minsta qvadratmetoden, att summan af felqvadraterna bör bli ett minimum. Den sistnämnda bestämningen synes mig äga företräden. Vi be- stämma alltså 8 så att medelfelqvadraten blir ett minimum inom en viss intervall från u till v. Beteckna vi medelfelet med M, så är å SE (VH—7 RS d (H — h) M?2 blir en minimum då M2= 184 8 I EA ER | (HERA nd hvaraf 2 (H — h) SEE (18) SL (H — hy d (H — A) Dyningens vågor hafva, såsom förut omnämts, i Hangö en höjd af omkring 0,1 m, eller alltså en amplitud af 0,05 m (så att vattenståndet oscillerar i följd af dyningen med detta belopp omkring medelläget); följaktligen är H—/ =0,05 m. Undre gränsen wu 1 ofvanstående integral motsvarar medel- läget och då är u==MN-NET0 Öfre gränsen åter är v=H—/h =0,05 m (frånsedt tecknet) Insätter man dessa gränser och utför integrationen, så finner man 0" D3000, 9. Genom att addera den partikulära lösningen (10) till den allmänna integralen (9) får man slutligen den kompletta integralen h=H, + Kem ÄT a sin 27 2 (19) där det ännu återstår att bestämma konstanten K. Kalla vi hy vattenståndets höjd i brunnen vid tidens början och sätta t=0 i uttrycket (19), så blir K= ho — Hy — & sin 27 25, (20) Insätta vi här 0 Ny >» enligt (12) och utveckla Å O—r1 ; (6) T OO. T Sin 27 AR sin 2 COS 27 YA COS — SINN Ik 0) SS T Fe SFS Så samt ersätta cos 27 7 genom dess värde ur (147) så få vi äfven: (21) K=h, = Hy Ar sin 20 ft Ar VI=72.0082a m När alltså den yttre fria vattenytan oscillerar omkring medelvattnet H,, enligt ekvationen: (1) H=H, + A sin KOR med amplituden A och svängningstiden eller perioden T, så är vattenståndet i brunnen bestämdt genom eqvationen t Fyr GÖRS Sh Sj sEKe" sas där | KR O—T (20) ; = AA, — Hi, — a sin 27 To (12) AEA (17) SE ALC: COS (AE FR . 10. Uttrycket (19) för h består af tre termer. Den första termen H, är medelvattenståndet för den yttre hafsytan; den är en konstant. t Den andra termen Ke” » närmar sig 0 när t växer; grafiskt representeras den af den under namn af logaritmika bekanta kroklinien, hvilken i detta fall asymptotiskt närmar sig abskiss-axeln. När t f==cemntar Ken == 0. Den andra termens belopp aftar ganska hastigt. Antaga vi t. ex. att brunnens- yta P är 0,2 m?2, och dess botten befin- 186 ner sig I m under den omtalade lilla öppningen, samt denna åter I m under medelvattenståndet, ytan p = 13,7 mm2, så fylles brunnen till öppningen på 7,8 minuter; då är vat- tenståndet i brunnen = Ah... Då vidare » är liten, så stiger i . eqvat. (20) den sista termen, eller eqvat. (21) de två sista termerna på sin höjd till några få millimeter, hvarför man närmelsevis kan sätta K=h,—H,=>—1m. Antaga vi vidare för m det runda värdet 1000, så finner man värdena i följande lilla tabell t | t | Ke ” am 0) — 1000 millimeter 1 timme DG - AE SiS 0,746 Så ORSEER 0,020 4 SE AES 070:0:0-557 — 3 | (OR ==0,0.00-0A HAN Man kan alltså redan efter några timmar fullständigt negligera den andra termen i eqvat. (19), hvilken, sedan apparaten kommit väl i gång (redan på andra dygnet) redu- ceras till ; (22) h=H, + a sin 2 AN = Jämför man denna relation med den ursprungliga eqva- tionen (1), så finner man att skilnaden består däri att a kommit i stället för A, och (t—-r) i st. f. t. Vattenståndet i brunnen oscillerar alltså med samma period T som hafs- ytan omkring samma gemensamma medelvattenstånd H,,, men 1) amplituden är reducerad i förhållandet ; d 1 T TESTAS (12); (13), ER EEE == Ds = ( ) +... A ; 27xm 2A27zxm (14) Va ad Sr m? E: s SN ! RUS PERS / 187 När m är gitven, så aftager r med T: d. v. s. vågorna med den kortaste svängningstiden blifva mest reducerade. Om ==0, SÄLAR NT==0: ESS = 11 Å andra sidan är r desto mindre ju större m är; eller de yttre vågornas amplitud A reduceras desto starkare, ju mindre öppningens yta p är (på grund af eqvat. (7)); vå- gorna dö bort, amorteras!). Om T är tillräckligt liten eller m tillräckligt stor, reduceras serien (14) till sin första term sl f==2 27m eller reduktionskoefficienten » är närmelsevis proportionel mot vågens svängningstid och omvändt proportionel mot amorteringsmodulen 2. 2) Oscillationens faser inträffa med en retardation r bestämd genom eqvat. r (17) Br MI CCOST Den relativa retardationen — eller förhållandet mellan retardationen och perioden, är desto större ju mindre » är, eller ju starkare vågens amplitud är reducerad. 2 ORTER Före re är 4 — 0. ==) TE Retardationen kan alltså icke i någon händelse gå öf- ver en fjärdedels period. 11. Vi hafva hittills antagit att på vattenytan försiggår endast en enkel vågrörelse. Detta är dock sällan, om nå- gonsin fallet. Vattenytans rörelse är sammansatt af flera 1 På grund häraf kallar Lallemand den mot m svarande koef- ficienten amorterings modul och r reduktionskoefficient. 188 vågor, hvilka hvar för sig oscillera enligt eqvat. (1) omkring medelvattneét H,,. Om vi kalla vågornas amplituder VR AGNES de AA, de motsvarande svängningstiderna FRE BER a LR och tidsintervallerna från perioder- nas början till t=0 ; (CPI EE. On så få vi i stället för (1) en eqvation (CESAR sin 20"! + Ar sina? + äl . t In + A, sin 27 MER å dö Genom att insätta detta värde på H i eqvat. (5), får man en differentialeqvation mellan t och Ah, hvilken integre- ras på fullkomligt samma sätt som (8). Enda skilnaden blir - att man i stället för den enda partikulära integralen (10), får för hvarje särskild våg en dylik partikulär lösning. När dessa adderas till den allmänna lösningen (9), så får man den kompletta integralen, hvilken altså antar formen t (24) He Klien SEG Sin: 20 ER RAN 1 — dö sin 277 tt On — Tn Ala där ( 1 1 rr, = 2 3 na = Å 7 Zz Vi TT Vi Fa (25) JA = VAN ros Ar == Wi a el FSE få ÄR SE ENDE CO, —T, [EE UTE Si gm oe SIN SS . Mot ett gifvet värde på m svarar för hvarje särskild våg ett bestämdt värde på reduktionskoefficienten r och re- tardationen r. j I MÅ OF SSR AR EEE 189 För öfrigt visar eqvat. (25) att om en våg blir redu- cerad och retarderad, så blifva äfven alla öfriga vågor re- ducerade och retarderade, dock i olika grad. Det är härpå som den i slutet af art. 4 antydda möjligheten grundar sig. 12. Vi öfvergå nu till att numeriskt tillämpa den anförda teorin på limnigrafen i Hangö. Såsom det blifvit antydt är ändamålet att genom en lämplig förträngning i kommu- nikationsröret utestängu dyningens vågor, hvilka värka i högsta grad menligt på vattenståndskurvans tydlighet, utan att märkbart reducera andra vågor, hvilka man önskar studera, t. ex. ebb och flod fenomenet. Detta är äfven möjligt. Såsom det anförts i art. 1 finnes det i Hangö två slag af dyningsvågor, båda med ungefär 5 cm amplitud men med olika svängningstider, nämligen 9 minuter och 45”. Det är isynnerhet vågen med den kortare perioden, som in- värkar störande, och detta så mycket mera som apparaten i likhet med flertalet äldre limnigrafer återger variationerna i onödigt stor skala, ungefär ES eller 0: Det vore skäl att förändra apparaten så att kurvans skala skulle blifva exakt +, såsom den är på de flesta moderna mareografer (många hafva skalan 34). Om limnigrafen ändras så att skalan blir +;, och vi anse att en dynings-oscillation af 0,5 mm på båda sidorna om kurvans medelläge inom en period af 9 minuter icke mera värkar i nämnvärd grad störande vid afläsning i kurvans ordi- nator, så får vattenståndet i brunnen oscillera med en am- plitud a af 5 mm. Om vidare den yttre vågens amplitud S NA a 3 E 3 Asar H-em; så DUE NE 545. Bestämma vi alltså att för en våg med perioden T, =9 minuter, och amplituden A, =>5 cm, redukt. koeff. r, bör blifva ==+ (och följakt- 190 ligen a, =5 mm) så blir på grund af eqvat. (13), amor- teringsmodulen li Vr NG (26 PE ) 27 Ti Vidare blir enligt eqvat. (17) retardationen (a = 6c d. v. s. 9” dyningen blir retarderad med 276: eller nära en qvart period. När m är engång bestämdt så att för ena viss våg r erhållit ett lämpligt värde, så kan man med eqvationerna (13), (14), (16), (17) och (25) beräkna reduktionen och retar- dationen för hvarje annan våg. Sålunda erhåller man med det förut funna värdet m == 855 för en vanlig våg med svängningstiden T.=2>2 sekunder 1 7. =0,000372 2 = 3686 72 =—=0,4999 sek. PASIG eller en 2,686 meter hög våg skulle blifva på kurvan endast 0,1 mm hög; dess retardation är + period eller 9,5 sek. För dyningsvågen med T; = 45 minuter finner man R 1 mö nå f35 = 04490 vB 2022 eller en amplitud A; =>5 cm reduceras i brunnen till as:=22 mm och på kurvan till 2,2 mm. Ebb och flod fenomenets vågor med en period af T, = 12"25” blifva reducerade och retarderade med K= ONE 1,0072 ” Ty = MATTER Alltså om vågen är t. ex. 100 mm hög så reduceras den i brunnen till 99,3 mm; dess reduktion blir således 0,7 mm eller endast 0,7 procent af höjden; detta motsvaras på kurvan af 0,07 mm, om apparatens skala är +';, såsom förut föreslagits. ; FORD ER 191 Vågor med längre svängningstid blifva ännu mindre reducerade; t. ex. för ebb och flod tenomenets våg med en half månads period, T;=>13 dagar 16 timmar, blifva 55; = 0.09999-= Fog 1 AHSLDE 1,00001 Af ofvananförda tal finner man att dyningens mest störande vågor blitva reducerade till nästan omärkligt små, under det att vågor, hvilkas perioder hafva en längd af 12” eller mera återgifvas af apparaten med all önskvärd fullstän- dighet. Detta senare är fallet med ebb och flod fenomenet och med de vattenståndsvariationer, som förorsakas af för- ändringar i barometerståndet. Den i slutet af art. 4 före- lagda uppgiften kan altså fullständigt lösas genom de före- slagna åtgärderna. 13. e När man enligt den i föregående art. föreslagna meto- den stannat vid ett visst värde på amorterings modulen 2, så bör förträngningens öppning p, afpassas härefter. Sedan koefficienten 8 i eqvat. (6) är bestämd (art. 8, eqvat. (18)) så får man ur eqvat. (7) JNA i P mbuV2g Insätta vi här värdena: 8 — 5,366; u = 0,7; V 2q=4,43 och m = 855, så finner man SE PEESNN Enligt benäget meddelande af stationsinspektor K. Ap- pelgren i Hangö, hvilken haft den närmaste uppsigten öfver limnigrafen, är brunnens yta P =0,1955 m? = 193 500 mm?; följaktligen blir förträngningens yta 193 500 ; 2 PE UBE Bo fa BUR 0000 eller, om öppningen är cirkelrund, dess diameter 4,2 mm. 14. Detta sålunda funna värde på förträngningsöppningen p är dock endast en första approximation, ty utströmnings- koefficienten u varierar något med öppningen. De mig bekanta undersökningarna öfver vattnets ut- strömningskoefficient gälla icke så små öppningar som här- vid komma i fråga. De minsta öppningar öfver hvilka jag funnit undersökningar i literaturen äro cirkelrunda med föl- jande diametrar: 2,084 pariser linjer = 4,70 millimeter. 3,661 - FER OA20 Så 4.848 Y == [0 Trea Undersökningarna äro gjorda af Buff 1). Därnäst kom- ma undersökningar af Weisbach ?), likaledes gällande cirku- lära öppningar i tunn vägg med resp. 1, 2, 3 och 4 centi- mers diametrar. För stora rektangulära öppningar äro vär- dena på utströmningskoefficienten bestämda genom de kända undersökningarna af Poncelet och Lesbros, Bornemann och andra. Af samtliga undersökningar framgår det att utström- ningskoelficienten är beroende af öppningens form, att den tilltager när tryckhöjden aftager samt att u är större för små öppningar än vid stora -öppningar. Så finner Buff för öppningen med 2084 liniers diameter u 05692 mär tryckhöjden” är SY tum: ==A0) 50:06 SA R FER BA = 0,646 gå RET FR 0,6 44 RP) ” ” 38 1 ' Buff, Ueber das Phänomen der Kontraktion bei der Bewegung flässiger Körper durch enge Oeffnungen der Gefässe. Poggendorffs Annalen der Physik und Chemie. Band XLVI, pays. 227—243. Leip- zig 1835. ? Weisbach, Lehrbuch der Ingenieur und Maschinen Mechanik. Erster Theil, Theoretische Mechanik. Fänfte Auflage, bearbeitet von G. Herrmann. Braunschweig 1875, pag. 973. -— OO [SK] = 0,641 när tryckhöjden är 241 tum: = 0,6411 = 0,626/ ” ” ” 418 Häraf drager han slutsatsen att utströmningskoefficienten kan i praktiken anses konstant för alla tryckhöjder öfver 2 fot. Weisbach finner följande tal: ” AE Le. Utströmningskoefficient öppningens- diameter. | vid en tryck-/vid en tryck- "höjd af 0,6 m| höjd af0,25 m NGN ENSO NG SE AROR Ad I (PD BE RO NL) SA FE fäL Ta SR äs. 0 EG 190 4 05607 0,614 Dessa undersökningar gälla vattnets utströmning i luft. Beträffande utströmning under vatten, hvilket kommer i fråga vid vårt problem, differera uppgifterna. Weisbach säger (på det förut citerade stället) att enligt hans undersökningar koefficienten är nära 14 procent mindre när utströmningen sker under vattnet än då den försiggår i luft. Däremot framhåller en annan auktoritet prof. Schlichting !) uttryck- ligen att värdet på utströmningskoefficienten är lika såväl när vattenstrålen sprutar fritt ut i luften, som när utström- ningen sker under vatten. 15. I betraktande af ofvananförda omständigheter beslöt jag mig för en experimentel .undersökning af utströmnings- 1) Handbuch der Ingenieurwissenschaftén. Dritter Band. Was- serbau. Erste Abtheilung, i Häfte. Dritte Auflage. Leipzig 1892; pag. 164. 13 194 koefficienten för mycket små öppningar såväl öfver som un- der vatten. Undersökningarne äro utförda i Polytekniska Institutets fysikaliska laboratorium, där apparater för detta ändamål med synnerligt tillmötesgående stäldes till min dis-. position af laboratoriets föreståndare dr. K. F. Slotte: En del af experimenten äro utförda af studerande vid institutet, under ledning af laboratoriets föreståndare, största delen, däribland alla försök under vatten af författaren. Försöken, hvilka komma att fortsättas, hafva lämnat värdena i föl- jande tabell, där w betecknar utströmningskoefficienten i luft, u densamma under vatten, och d den cirkulära öppningens diameter i millimeter; den sista kolummen anger skilnaden u'—pu 1 procent af wu. Öppningarna voro borrade i tunn messingsplåt och hade skar- pa kanter. Försöken äro utförda, dels under olika konstanta tryckhöjder, dels under föränderligt tryck, som för hvarje Öppning varierats' från några få mm till 40 em. — De anförda värdena äro medeltal ur ett stort antal försök och gälla för tryckhöjder af omkring 20 å 25 cm. Om man kombinerar de af mig funna värdena på utströmningskoefficienten i luft (u' i ofvanstående tabell) med Weisbach's i art. 14 omnämda resultat för tryckhöjden 25 cm, så kunna dessa tal ganska väl återges genom eqvationen 0,650 rigg sn EN EE PE 1,585 RONNA Disk 195 Under förutsättning af ett rätvinkligt koordinatsystem är detta uttryck eqvationen för en liksidig hyperbel hvars asymp- toter äro parallela med koordinataxlarna och gå genom punkten fJr= —1,585 | y= +0,592 och hvars vertex har afståndet 1,14 från medelpunkten. Afvikelsen mellan observation och kalkyl enligt ofvanstående formel är i allmänhet mindre än 0,01; i ett fall är skilna- den — 0,011, i ett annat + 0,020 1). Såsom det redan an- förts gälla dessa tal för cirkulära öppningar med en diame- ter mellan 1 och 40 mm och för normal kontraktion (d. v. s öppningarna befinna sig i en tunn vägg och hafva skarpa kanter), samt för tryckhöjder af omkring 20 å 25 em; för min- dre tryckhöjder bör värdet på u ökas med 0,01 ända till 0,03; för större tryckhöjder minskas efter samma belopp. Hvad beträffar värdet på u när utströmningen ske- under vatten, så kan man icke af de hittils gjorda förr söken sluta till något beroende af tryckhöjden. Om ob- servationerna med hvarje öppning delas i två grupper, den ena omfattande tryckhöjder mellan 40 och 15 cm, den an- dra mellan 15 cm och 0, så får man följande medeltal: Tryck- | DRA mSe ae rker 1 Sm Labs msert ser: höjd i | - centim. 1 2 | 3 | 4 5 | | 40 a 151] 0,778 | O,719 | 0,694 | 0,674 | O,671 [AE AA 0 ere ge TA ET a OS EST EO Ra HR ES 0 Lr I I ] Differens 3 0,008) 0,000 |+ 0,005/— 0,002/+ 0,004 2) I anseende till svårigheten att noggrant bestämma öppningen s storlek och då ett ganska litet fel härvid har ett icke obetydligt in- flytande på utströmningskoefficienten torde dessa skilnader icke kunna anses vara alltför stora. 196 Skilnaden mellan koefficienterna för större och mindre tryck- höjder blir blir altså i medeltal =0; under det att för- sök med samma öppningar visade alldeles tydligt koeffi- cientens beroende af tryckhöjden, när utströmningen skedde i luft, i öfverenstämmelse med Buffs och Weisbach's resul- tat. -—— I samband härmed bör det framhållas att icke häller Bornemanns !) vidlyftiga försök öfver utströmningen i vatten med stora rektangulära öppningar af 1,006, 0,774 och 0,520 meters bredd, tillåta några bestämda slutsatser om koefficientens beroende af tryckhöjden ?). Att utströmningskoefficienten u är, såsom experimen- ten visa, konstant för en gifven öppning och åtminstone i det närmaste oberoende af tryckhöjden, är en omständighet af icke ringa betydelse, ty i motsatt fall skulle eqvationerna (5) och (8) blifva mera komplicerade och deras lösning för- svårad. Af den första tabellen i denna art. finner man att skil- naden mellan utströmningskoefficienterna i luft och under vatten aftar när öppningen tilltager ; när skilnaden för en öppning med 1 mm diameter är 9,6 9, af u', så är den för en öppning med 5 mm endast 2,2 9/,. Genom extra- polation ur tabellen kan man se att detta harmonierar gan- ska väl med Weisbachs i slutet af art. 14 omnämda resul- tat ?), äfvensom med Schlichtings uppgift att för de af ho- nom åsyftade relativt stora öppniogarna (med flera dm? yta) skilnaden blir omärklig. Vid mina försök har jag användt vatten från Helsing- fors vattenledning; endast några experiment äro gjorda med hafsvatten taget från Sandvikshamnen. Någon skilnad i värdena på wu har jag icke märkt, såsom det äfven var att ') Bornemann, Ueber den Ausfluss bei Schätzen und Schätzenar- tigen Mändungen. Der Civilingenieur, Band XXVI, 1880. ?) Jämför Riihlmann, Hydromechanik, pag. 749. >) Härvid bör påpekas att Weisbach icke säger huru beskaffade de öppningar voro hvarmed han gjorde sina försök. Bornemann upp- ger att Weisbach's försök äro utförde med rektangulära öppningar, hvilkas bredd var omkring 36,3 cm och höjden mellan 3,6 och 7,7 cm LOT vänta. Weisbach har nämligen visat !), att ungefär samma koefficienter gälla icke endast för olika vätskor (t. ex. vat- ten, qvicksilfver, oljor), utan äfven för gaser (luft, vattenånga) och dessa resultat äro bekräftade af flera andra forskare. Något beroende af temperaturen, hvilken varierat från 49 till 202 C har jag icke kunnat märka. Försök äro gjorda äfven med en öppning med 0,5 mm diameter; resultaten afvika dock mycket starkt från dem som erhållits med de större öppningarna. Måhända beror afvikelsen derpå, att Toricellis lag förlorar sin giltighet vid mycket små öppningar. 16. Sedan man enligt art. 13 funnit ett närmelse värde på- förträngningsöppningens diameter d, bör man med d som ar- gument interpolera ett noggrannare värde på koefficienten u för utströmning under vatten. Med d=4,2 mm får man ur den första tabellen i art. 15, u=0,673 och härmed Dp 1 PES Slo0S samt pa TAS mm och d = 4,26 mm. Upprepar man kalkylen, så får man samma värden. Den cirkulära öppningen p kan alltså antagas = 14,3 mm? och dess diameter 4,26 mm. För att åskådliggöra huru amorteringsmodulen m, re- duktionskoefficienten r och retardationen r förändras med öppningen och det däraf beroende värdet på u, meddelas här följande tabell för cirkulära öppningar med 4,0, 4,3 och 5,0 millimeters diameter; såsom förut antages dervid FR (0 -NAMEASARN0 G= 2500 1) Weisbach, op. cit. pag. 1080. — Endast vid klibbiga (viscosa) oljor är utströmningskoefficienten variabel och beroende af temperaturen. d mm 4,0 4.3 TO p mm? 12,6 14,3 19,6 m 969 355 626 7: | 0,0883 | 0,1000 0,136 TT ==0min. | | Ta 2 ms 2m 6: om 35 ra | 0,000328 | 0,000372 | 0,000509 105 = 2 sek. T211:-0550051:-02,500- 051500 r3 | 0,405 0,449 0,566 3 ="45MIANES ; 63 Sm 155 Tm 555 | Om 208 ne 0,9 93 0,996 dT = 124 Sm | Za | 16” 3; 14” 11: 107” 245 4 25 IA0000 1,0000 | 1,0000 il — 132 16" z (rss LOS AR la EU SSA Oe SG | I 17. Om apparaten ändras på ofvan föreslaget sätt, bör man naturligtvis undersöka huru törändringen utfallit. Detta kan ske enligt följande metod. Vattenståndet uppmätes sam- tidigt såväl i brunnen där flötet rör sig, som ock utanför i hafvet nära apparaten. Detta göres lämpligast på det i art. 199 2 föreslagna sättet och under en tid då dyningen är stark, men vädret lugnt !). Mätningarna göras i bestämda likastora intervaller, t. ex. 2 min., och böra omfatta minst en period af dyningen. Jämför man de motsvarande vattenhöjderna ute i hafvet och inne i brunnen, så får man värden på amplitu- derna A och a samt perioden T, och därmed äfven värdet på reduktionen » enl.(12). Härmed kan man sedan kalkyleraamor- teringsmodulen » enl. (26) och därefter alla öfriga värden på » och r. Det inses utan vidare att för vågor med period af 12: eller mera, reduktionen och retardationen erhållas till- räckligt noggrannt, äfven om mätningarna icke äro gjorda med stor noggrannhet. Om det anses nödvändigt kunna limnigrafens data korrigeras för amplitudens reduktion och fasens retardation. Detta kan dock icke komma i fråga vid enstaka observationer, möjligen först för resultaten af observalionsserier under ett helt år eller en längre tidrymd, hvilket framgår af följande. Såsom det synes af de numeriska exemplen i art. 12 och 16, är reduktionsfaktorn r för ebb och flod fenomenet omkring 0,991 å 0,996; om vågen är 10 cm hög, så är dess reduktion altså mindre än 1 mm. Däremot är osä- kerheten i flodvågens höjd äfven vid längre serier af goda observationer betydligt större. Så har t. ex. Crone härledt medelflodhöjden vid Köpenhamn ur tvänne serier, båda om- fattande pegelobservationer hvarje timme under ett helt år (från 1883 juli 21 till 1884 juli 21, samt från denna dag till 1885 juli 28); de två årsresultaten skilja sig från hvaran- dra med 1,14 cm och medelspringflodhöjderna under sammäå två år med 2,2 cm. Seibt har erhållit månflodvågen ur 6 månaders mareografobservationer i Swineminde med ett medelfel af + 4 mm, och solflodvågen med medelfelet + 2 mm; samma författare har ur 9 åriga timobservationer i Traveminde erhållit solflodvågen med ett medelfel af + 1,2 mm. — Osäkerheten i flodvågens höjd är altså betydligt större än den obetydliga reduktion som flodvågen skulle 1) Se vidare härom i slutet af art. 21. 200 undergå genom den här föreslagna förträngningen i limni- grafbrunnens kommunikationsrör. Däremot kan retardationen tr för ebb och flod feno- menet blifva något större än den osäkerhet som"vidlåder en ur en längre observationsserie härledd hamntid. De af Crone ur ofvannämda tvänne serier härledda värdena på hamn- tiden differera på 3 minuter; Seibt erhål!er hamntiden för solvågen med ett medelfel af + 7 minuter. — Enligt art. 12 och 16 blir för T = 12" 235” retardationen r 10 å 16 minuter; altså kan en korrektion bli nödvändig till de ur limnigrafen härledda svängningsfaserna. Dock kan man nöja sig med en och samma konstanta korrektion för alla” vågor som hafva en oscillationstid af 12 timmar eller mera; för dessa är nämligen retardationen r på några få sekunder när lika med amorteringsmodulen nm. 18. Genom utveckling i serie får man ur eqvationen (16) INArLNG ib SN BES gr EG tog 2 ER JE m 1 my KASS RR ER (2 T) + 3 (27 - FS ART SSE | eller, JE a MbeneonS LÖNN ISTER be (RS Öm AU Sly Als SJATISA AR == Mm: Men redan för T=12" kan man med tillräcklig noggrann- het sätta r=m, ty de följande termernas belopp stiger endast till några få sekunder. Om vi t. ex. antaga m = 855 (såsom i art. 12), samt gifva åt T värdet 12:25”, så blifva: | 201 4 em : 16 tm ASO BB = 4:12; Sek; NR = 0, 036 sek. Tages BENNO så blir 47 Mm? SR CE = 0,0059 sek. Altså, när man ur limnigrafens kurvor härledt en sväng- ningsfas, så bör denna korrigeras för den genom förträng- ningen i ledningsröret uppkomna retardationen; men denna korrektion kan praktiskt tagas lika med amorteringsmodu- len m, så framt svängningstiden är minst 12 timmar. Den osäkerhet eller det fel, hvarmed m är behäftadt kommer att vidlåda äfven retardationen. Om m bestämmes enligt art. 17, så är den en funktion af T och > hvarför felen i dessa qvantiters bestämning fort- planta sig på m. Om vi differentiera eqvat. (26) m ST Vi—r2 i afseende å T och >, så få vi din” = 1 EEE VARE JT TE TG FINER SEGRA dr: 2axrV ir Vidare är r en funktion af amplituderna A och a; diffe- rentiera vi eqvat. (12) FE så få Vi A då — ad A' ihp== Az För att felen dT och dr icke skola hafva ett altför ogyn- samt inflytande på dm, får r icke vara altför liten; om åter 202 7 är nära sitt maximivärde 1, så förorsakar den långa pe- rioden T (se art. 10) onödigt mycket arbete äfvensom svå- righet att bestämma T och 7 tillräckligt noga, hvarigenom d T och dr kunna bli mycket stora. Lämpligast torde det vara att begagna sig af dyningen med 45 minuters period; dock bör man utsträcka mätningarna öfver två eller tre pe- rioder, för att eliminera de af andra orsaker beroende vat- tenståndsförändringarna. För att få en föreställning om storleken af dm, göra vi följande plausibla antaganden: T=45 min. == :2100556k55 md. R== sr SMD TE ERNOÖRSCKA A =50 millimeter; A= ro Am OS 22,45 MM, da ==-05=mm; Med dessa tal få vi: 22,45 1 AE a 50 — Bar: I a 0 50605 FRE Doe dm — 2,227 V1—0,202 — 0.317: Imy = + 19 sek ER Bea (US NEDAN FRE | 2700- : Cu = 2000 SUNE S300 dm, = kr J2Sek; dr 6,283 KV 1==0202 Följaktligen blir dm = + dmy + dm, = + V dmqy? + dm,? = + V 192 + 32? = Sr alLSek, Denna osäkerhet i m och r är obetydlig i jämfö- relse med de fel man har att vänta i bestämningen af tiden för svängningsfaserna. Till och med om dT och dr i värk- ligheten skulle blifva 3 å 4 gånger så stora som vi här an- tagit, så skulle dock svängningsfasens retardation vara be- stämd med en tillräcklig noggrannhet. På bestämningen af 203 svängningstiden T har detta icke något inflytande (se art. 10, eqvat. (22) och följ.). Vid bestämningen af amorteringsmodulen m (eller re- tardationen för en våg med en mycket lång period) kan man äfven betjäna sig af dyningen med 9 minuters ocilla- tionstid, ehuru resultatet då blir något ogynsammare i af- seende å noggrannheten. Om vi antaga T == 9 minuter = 540 sekunden och a = 5 millimeter, men för öfrigt samma tal som ofvan, så få vi: I 1 = — E= ( | TTR 10). ==" ELENA OM == =E JISEK: LAM" a (SRS dm = -+F 129 sek. Felen i T och > hafva altså här ett större inflytande än 1 det förra fallet; till en del motväges detta dock i värk- ligheten derigenoem att såväl T som > kunna bestämmas noggrannare vid en kortare svängningstid än vid en längre. Till jämförelse med ofvanstående tal må bifogas att osäkerheten i ordinatorna till följd af kurvans närvarande utseende, ger en osäkerhet i vattenståndet som ofta går till 53 mm, ibland ändå till 12 å 13 mm. Abskissan eller tiden kan bli osäker med ända till 40 minuter. Vid härledningen af värdet på T kan man hafva nytta af limnigrafkurvan själf, såframt denna är en fin linie; ge- nom att räkna antalet vågor under en viss tid, kan man få svängningstiden bestämd såsom ett medeltal af flera ob- servationer. Om vidare värdena på A och a äro medeltal ur flera mätningar gjorda inom samma tid, så gifva dessa medeltal ett ganska säkert värde på m. Dock måste det anmärkas att dylika medeltal på T, A och a få användas endast om T är jämförelsevis kort (t. ex. 9 min.), ty då är på grund af eqat. (14), 7 i det närmaste proportionel mot T; hvilket icke är fallet om perioden är lång. 204 19. Vi hafva sett i art. 10, att amplituden A reduceras desto starkare ju mindre ytan p är. Altså skulle man ge- nom att göra öppningen p mycket liten, kunna få icke en- dast dyningen utan äfven vågor med längre svängningstid t. ex. ebb och flod fenomenet att bli omärkliga. Den af limnigrafen upptecknade kurvan blir då en linie, hvilken, så t snart termen Ke ” försvunnit, skulle ange det tillfälliga me- delvattenståndet, och däri endast variationer med lång pe- riod skulle blifva märkbara. Liknande fall, då kurvan saknar alla vågor hvilkas pe- riod är kortare än ett dygn, hafva förekommit hos Hangö- limnigrafen. Orsaken har varit tilltäppning af ledningsröret, och reduktionen är så stark att endast vattenståndsvariatio- ner med flera dygns period bli synliga. Att man under dessa förhållanden icke kan ur limnigrafkurvan få värdet på de förändringar som alls icke bli synliga, är klart; men det är äfven omöjligt att bestämma storleken af de förän- dringar hvilka lämna spår efter sig, emedan reduktionskoef- ficienten blir en obekant och variabel faktor, såsom vi straxt skola se. Huruvida den af limnigrafen under dylika för- hållanden upptecknade kurvan är användbar för härledning af medelvattenståndet skola vi undersöka i anslutning till det föregående. När röret är tilltäpt måste vattnet tränga eller filtre- ras genom en porös massa bestående af grus, sand, slam 0. d., såväl för att vid stigande vattenstånd komma in, som ock för att vid fallande vattenstånd rinna ut ur brunnen. Då vatten filtreras genom en porös massa gälla följande af Darcy tormulerade lagar !). Den vattenmängd som tränger genom en porös kropp är: !) Rihlman, Hydromechanik, zweite Auflage 1880, 8 173. Handbuch der Baukunde. Abtheilung I, Heft 3. Technische Mechanik 1887, VI, n. pag. 751 och 752. 205 1) proportionel mot filterytan, hvars storlek vi beteckna med p»', 2) proportionel mot tiden, 3) proportionel mot tryckhöjden (H—Ah) och 4) omvändt proportionel mot filterskiktets tjocklek /N (uppmätt i rörelsens riktning). Den vattenmängd dQ som på tiden dt rinner genom den porösa kroppen är altså (27) dQ=5 (H—h) dt där & är en af filtermaterialets porositet beroende faktor, hvilken bestämmes genom experiment !). Denna vattenmassa fördelad i brunnen på ytan P åstad- kommer en förändring i vattenståndet FER dh SA k DR (H—h) dt hvaraf ANS 8 eo = CN PsEJe= AG SE Om vi till förkortning sätta BA n p' k (29) samt insätta i (28) värdet på H från eqvat. (1), så få vi : dh 3 tt O h A+ na = Het A sin 2 7 T hvilken eqvation integreras på samma sätt som (8), och ger !) Koefficienten k är störst för grus, mindre för sand och minst för lera och slam. Därjämte förändras &k med tiden, emedan orenlig- heten i vattnet tilltäpper mellanrummen mellan kornena, hvarigenom k aftager med tiden, ibland till och med ganska snabt. 206 (30) h=H,+Ke "+asin2a LT. däri bokstäfverna hafva samma betydelse som förut i art. 2—9, men delvis väsentligen andra numeriska värden; n är amorteringsmodul. Vattenståndet A i brunnen oscillerar altså, såframt eqvat. (30) är strängt riktig, med amplituden a omkring me- t delvattenståndet H,,, så när som på termen Ke >”. För att få en föreställning om denna terms numeriska storlek, göra vi följande antaganden: brunnens yta P likasom förut ="0120 Mm? tjockleken AN af det fittrerande skiktet = 0,10 m rörets genomskärningsyta p' = 10 em? ==0)00 LOmE (motsvarande värdet 3,57 cm på rörets inre diameter) 13 faktorn &=0,00023 - 1), medeltal af Darcys bekanta tre försöksserier. Vidare antaga vi K i rundt tal = 1 meter (likasom i! art. 10) och få med dessa tal värdena i föl- jande tabell: t t Ke " 0 1000 sd 6 dygn! 2,48 mm 1 dygn! 367,9 UAE RNLR DRESS ÖKAS ÖKSSORN OR 49,8 ÖT SOTO ISA Ar 1853 105 NTA ÖRO SN SI ÖT EE 1 6 Res 20 rr 2 m? 1) Vid uträkning af tabellen har värdet k=0,00023148 sek be- gagnats. 207 Såframt de gjorda förutsättningarna äro riktiga, för- t svinner termen Ke ” småningom med tiden ”!), och skulle kunna fullkomligt negligeras efter någon vecka. Vattenstån- det i limnigrafbrunnen skulle då oscillera med små am- plituder omkring medelståndet, hvilket altså skulle angifvas af apparatens kurva. — I värkligheten ställer sig saken an- norlunda. Under stormar uppgrumlas vattnet af det starka våg- svallet ?) och afsätter på ledningsrörets väggar en del af de uppgrumlande ämnena: grus, sand, slam 0. s. v.; hvilka småningom tilltäppa röret. Om röret ligger på bottnet be- täckes mynningen af grus o. s. v. 3). Vattet måste tränga genom ett filtrerande lager, hvars tjocklek tilltager genom yt- terligare aflagring; härunder växer qvantiteten AN. Dei vattnet befintliga finare ämnena, lera, slam 0. s. v. tränga till en del in mellan grus och sandkornena, hvilkas mellanrum de småningom uppfylla; i slammassan börja slembildande mikroorganismer utveckla sig och fullborda tilltäppningen. Härunder aftager koefficienten & och blir =0, när kommu- nikationen mellan hafvet och limnigrafbrunnen blifvit af- bruten. I utrycket (29) tillager alltså AN i täljaren under det k i nämnaren aftager. Härigenom växer amorteringsmodu- len nn, och närmar sig värdet oe, hvilket uppnås när kom- 1) Funktionsvårdena i ofvanstående tabell bilda en geometrisk se- 1 rie med qvoten FIER för argumentintervallen 1 dygn. TI tabellen i art. , 1 10 är qvoten 364 för intervallen 1 timme. 1, 3) Att väldiga krafter äro värksamma härvid finner man däraf att enligt ett meddelande af stationsinspektor Appelgren djupet var 7 fot eller 2,4 meter år 1887 (urgröpt genom vågsvall); år 1895 endast 0,90 m i medeltal. 3) I , berättelse öfver F. Vet.-Soc.:s Meteorologiska centralanstalts värksamhet under år 1892" säges ,- - - rörmynningen visade sig vara helt och hållet inbäddad i tång och grus, som vågsvallet medfört". Öfversigt af F. Vet.-Soc.:s förhandlingar XXXV, 1892—1893. i . 208 munikationen är afbruten. Den andra termen i eqvat. (30) närmar sig altså värdet värdet Ke och blir altså obestämd, men dock icke 0. Vattenståndet i limnigrafbrunnen sammanfaller icke med medelvattenstån- det, hvilket icke heller anges af apparatens kurva. Med amorteringsmodulen ” variera äfven de af denna beroende qvantiteterna, reduktionskoefficienten » och retarda- tionen r; den förra aftager, den senare tilltager när n växer. Af limnigrafkurvorna har förf. undersökt årgången 1892. I början af året är ledningsröret tillltäpt; på kurvan synes icke något spår af dyningen, icke ens af ebb och flod feno- menet, hvilket annars städse visar sig !); endast vattenstånds- förändringar med flere dygns period bli märkbara (ehuru naturligtvis starkt reducerade och retarderade). Svängnin- garna aftaga och kurvan öfvergår småningom i en rät linie. Apparaten arbetar icke, ty kommunikationen mellan brun- nen och hafsvattnet är afbruten. —-- Den 22 och 23 juni blifva brunnen och ledningsröret spolade, hvarefter appa- raten åter funktionerar som förut; den lider dock af de i art. 1 relaterade omständigheterna. 20. Den vigtigaste vetenskapliga uppgift som kan ställas för en limnigraf vid Östersjön är utan tvifvel bestämningen af medelvattenståndet. Kännedömen om detta möjliggör un- -dersökningar öfver landets och hafvets relativa rörelser, ) Se Öfversigt af F. Vet.-Soc:s förhandlingar, XXN”(1887-—-1888), g. 140. s SS VEN 209 hvilka hos oss bli synliga i form af landhöjning !), varie- rande till storlek från ett ställe till ett annat. Medelvattnet är den projektionsyta till hvilken alla undersökningar be- träffande jordklotets form och storlek, tyngdkraften och dess anomalier samt alla höjduppgifter hänföras. En noggrann kännedom af medelvattenståndet har altså en fundamental betydelse för geodesin i dess helhet och specielt för höjd- bestämningarna. Redan åren 1864 och 1867 uttalade den europeiska gradmätningskonferensen nödvändigheten af att de resp. staterna skulle bestämma medelvattenståndet vid sina kuster på möjligast många ställen, samt infoga dessa i det allmänna första ordningens höjdnät, för att man efteråt kunde fastställa en för Europas hypsometriska nät gemensam 0-punkt. Sedan dess har frågan om unifikation af höjdsystemena (unification des altitudes) varit på dagordningen såväl på flera geografiska kongresser, som isynnerhet på den inter- nationella geodetiska kommissionens konferenser. Särskilda undersökningar, hvilka grunda sig på de nvaste precisions- nivellementen visa, i motsats till hvad tidigare antagits, allt medelvattenstånden för de Europa omgifvande hafven (Öster- sjön, : Nordsjön, Kanalen, Atlantiska oceanen, Medelhaltvet och Adriatiska hafvet) utgöra delar af en och samma nivå- yta; afvikelserna äro små, oftast endast några centimeter, och ligga inom gränserna för möjliga nivellementstel. En på uppdrag af den internationella geodetiska kommissionen af dess centralbyrå (preussiska geodetiska institutet i Postdam) värkstäld omfattande undersökning, hvarvid alt tillgängligt material beaktats, bekräftade detta. På grund häraf utta- lade centralbyrån i sina rapporter till konferensen i Florens år 1891, och till den internationella permanenta komiténs generalkonferens i Brässel 1892, att valet af en särskild ny gemensam O0-punkt för precisionsnivellementen icke var nö- dig; därigenom att de resp. ländernas O-punkter befunifo 1) I detta afseende stäldes redan år 1886 förheppningar på den tillernade limnigrafen i Hangö. Öfversigt af F. Vet.-Soc:s förhand- lingar XXIX, pag. 59. 14 210 sig i de närmaste hafvens medelnivå var unifikationen af höjdsystemen ipso facto realiserad, så nära som det var möjligt på den geodetiska vetenskapens närvarande stånd- punkt !). På ofvanrelaterade grunder var det själffallet att äf- ven det finska precisionsnivellementets O-punkt skulle väl- jas möjligast nära Östersjöns medelvattenstånd; nivellemen- tet fördes därför först till Hangö, där landets tills vidare enda själfregistrerande vattenståndsmätare befinner sig; detta gjordes så mycket hellre som Finska Vetenskaps-Societen själf uttalat Öönskvärdheten af att vattenmärket 1 Hangö blefve hänfördt till precisionsnivellementet 2). Sedan detta fort- skridit till Hangö anhöll jag i egenskap af ledare för precisions- nivellementet att få begagna en årgång af limnigrafkurvorna för en förberedande undersökning i antydt syfte. Jämte det ' Finska Vetenskaps-Societeten biföll min anhållan, anmoda- des jag att delgifva resultatet af mina undersökningar, hvil- ket jag äfven fullgjort ?). Därjämte har det vunna resulta- tet gifvit anledning till denna uppsats. För att erhålla medelvaltenståndet bör man hafva helst kontinuerliga observationer med en själfregistrerande appa- rat, eller åtminstone direkta afläsningar gjorda med korta, icke öfver 1 dygn långa intervaller. Hvilket skadligt infly- tande luckor i observationsmaterialet hafva, framgår däraf, alt såsom Seibt visat t) engång anstälda direkta pegelobser- vationer lämna ett mera tillförlitligt årsmedeltal, än afbrutna 1) På konferensen i Brässel nnderstödde de flesta representanter centralbyråns förslag. Frågans ytterligare behandling hänskjöts till en specialkommission; det slutliga afgörandet skulle ske på följande geralkonferens år 1895, men tyckes icke hafva kommit till behänd- ling där. : 2) Se protokollet för F. Vet.-Soc.:s sammanträden den 18 mars och '20 Maj 1589. Öfversigt af F. Vet.-Soc.:s förhandlingar XXXL, > 3) Protokoll för F. Vet.-Soc.:s sammanträden för deu 19 november 1894 och 21 januari 1895. Öfversigt af F. Vet. Soc.:s förhandlingar XXXVIIL 2?) Seibt, Das Mittelwasser der Ostsee bei Swinemände. Publica- tion des königl. Preuss. geodätiseben Institutes. Berlin 1881. (Erste 211 uppteckningar med en registrer apparat. Den apparat som Seibt närmast åsyftar är den tidigare mareografen 1 Swine- mände, hvilken inom 10 år ej funktionerat under sam- manlagt icke mindre än 222 dagar; hvilka luckor Seibt dock kunnat fylla genom de 3 gånger om dygnet anstälda direkta pegelobservationerna. — Limnigrafen i Hangö har ensamt under den af mig undersökta årgången , icke arbe- tat" under mera än halfva året (öfver 190 dagar); häraf falla 175 dagar på den tid under hvilken ledningsröret var tilltäpt; de öfriga luckorna härleda sig däraf att urverket stannat, att blyertsstiftet icke varit nedfäldt o. s. v. Vid hvilken tidpunkt rörets tilltäppning tagit sin början, är mig icke bekant. Att detta tillstånd icke är ovanligt och icke häller blifvit: obeaktadt, torde man kunna sluta däraf att Finska Vetenskaps-Societeten beslutit på framställning af dess meteorologiska utskott att anställa en person för ren- hållningen af rörledningen och brunnen vid limnigrafen i Hangö mot ett årligt arvode af 100 mk?!). — Två år efter den omnämda rengörningen blir röret åter tilltäpt. Härom säges: ,,Hangö inspekterades den 7 och 8 augusti samt yt- terligare den 29 och 30 november. För öfrigt gälde hvar- dera resan äfven limnigrafen, som under den sista tiden icke arbetat fullt tillfredställande. Det visade sig tyvärr att hulvudorsaken härtill var bristande eftersyn och otill- räcklig rengöring af rörledningen'"' ?). Då hvarje tilltäppning af röret har till följd att där- igenom uppstå betydliga luckor, hvilka omöjliggöra limni- grafmaterialets användning för beräkning af medelvatten- ståndet, så bör man försöka göra alt för att förekomma uppkomsten af luckor; och såvidt afbrotten bero på en till- Mitlheilung) pag. 25. — Seibts uttalande gäller själfallet endast Öster- sjön, der ebb och flod fenomenet är obetydligt, och solvågen stiger i höjd till några få centimeter. 2) Protokollet för F. Vet.-Soc.:s sammanträde för den 19 febru- ari 1894. | ?) Berättelse öfver F. Vet.-Soc.:s meteorologiska centralanstalts värksamhet under år 1894. Öfversigt af F. Vet.-Soc.:s förhandlingar, XXNXVII, pag. 204 och 205. 212 täppning af röret, kan detta afhjälpas om rörledningen än- dras på följande sätt. Från brunnen ledes det raka röret ut i en svag lut- ning; yttersta ändan böjes rakt nedåt på en längd af helst 0,5 meter (minst 0,3 meter); ändan af röret bör befinna sig åtminstone 0,3 m öfver bottnet. När det uppgrumlade vatt- net rinner in i brunnen, måste det först stiga vertikalt uppåt; om nu den förut föreslagna förträngningen finnes i röret (dock icke nära den yttre ändan!) så blir under denna väg hastigheten ytterst liten, så att tyngre ämnen såsom grus och sand icke kunna följa med, utan falla ned. Om vi antaga t. ex. att vågornas höjd är 2 meter, så blir den effektiva tryckhöjden i maximum omkring 1 m; den vattenqvantitet, som under detta maximal-tryck rinner in i brunnen blir altså under 1 sekund (det från rörledningen kommande motstån- det kan 1 detta fall fulikomligt negligeras): upV2g=0,67-0,0000143-4,43 m? —=0,000 0424 m? (jämför art. 6 eqat. (2)). Hastigheten i röret erhålles om detta tal divideras med rörets genomskärningsyta; antaga vi detta, såsom förut i art. 19, till 0,001 0 m?, så blir ha- mee Vidare visa under- sekund sökningar gjorda af flera forskare att om hastigheten sjun- ker under en viss gräns, vattnet icke mera förmår medföra i horizontal rikning (med strömmen i floder och kanaler) de ämnen som uppgrumla detsamma. Denna gräns är:?) stigheten i röret endast 0,042 2 m FÖTT STORA Car för ERS 0,081 — sek. (INS ON FSS LSS oo R ka en ÖENSSER STOLSSART REST Asa (ATEN små stenar (diam. 2 cm) 0,650 Om dessa ämnen befinna sig i hvila, måste hastighe- ten vara mycket större, förän materialet kommer i rörelse. 1) Enligt en sammanställning af A. Frähling : Handbuch der In- genieurwissenschaften, Dritter Band, Wasserbau. Erste Abtheilung 2 Hälfte, pag. 6. 213 ö : e SER m Altså med den ringa hastigheten af högst 0,042 oj har vatt- net icke mera kraft att rycka med sig sand och dylikt; oaktadt vattnet rinner in i röret, falla dessa ämnen ut, såväl på rörets vertikala del som äfven på hela den lutande sträckan. Nedfallandet påskyndas då vattnet rinner ut. En på det af mig ofvan föreslagna sättet inrättad rörledning får följ- aktligen en slags automatisk rensningstörmåga, och tilltäpp- ning. kan icke mera ske. Annorlunda ställer sig saken om röret icke har en förträngning. En tryckhöjd af 1 meter skulle enligt Tori- cellis lag gifva en hastighet af 4,43 SE? hvilken dock för- minskas af motståndet i ett rakt rör med t. ex. 10 m längd och 3,6 cm diameter till omkring 0,7 SS passerar öfver rörets mynning rusar vattnet in med denna ha- stighet och rycker med sig de i rörelse stadda sandkornen etc., hvilket sker desto lättare om röret är horizontalt. När sedan hastigheten aftager falla dessa ned på rörets väggar, och när vattnet rinner ut har det icke tillräcklig kraft att rycka med sig sandkornena, hvilka nu befinna sig i hvila och endast till en del äro utsatta för vattnets stöt. Vid en följande våg upprepas detta, röret blir småningom tilltäpt och apparaten arbetar icke mera. Då en vågkam 21. Äfven vid den mest omsorgsfulla vård kan det före- komma att apparaten icke funktionerar under en eller några få dagar, t. ex. vid rengörimg och reparation af mekanismen eller vid konstantbestämningar. För dylika fall måste man vidtaga anstalter för att kunna komplettera afbrotten i kur- vorna på ett tillförlitligt sätt. Mätningarna böra ske i lim- nigrafens omedelbara närhet och göras bäst med en rörlig pegelstång på sätt som beskrifvits i art. 2. Observationerna 214 blifva dock behäftade med fel som komma af vågsvallet och dyningen; 1!) mätningarna göras därför lämpligen i ett i un- dre ändan tillslutet metallrör, hvari vattenståndet kommu- nicerar med hafvet genom en liten öppning, hvars storlek be- räknas enligt de i art. 12, 13 o. 16 framstälda grunderna, så att icke endast vågsvallet utan äfven dyningens mest störande vågor utestängas; utströmningskoefficienten kan erhållas ur tabellen i art. 15. Röret får icke hafva altför liten genom- skärningsyta. Om vi antaga t. ex. att det cirkelrunda rö- rets inre diameter är 15 cm, och 9 minuters dyningen skall reduceras till 10: Såsom i art. 12, så bör öppningen hafva en diameter af ungefär 1,2 mm. När pegelstången sänkes i röret kommer vattnet att stiga och man afläser ett för högt vattenstånd. Korrektio- nen för vattnets stigning erhålles på följande sätt. Vi be- teckna med: R den inre genomskärnings- eller vattenytan I rOTek s storleken afpegelstångens genomskärningsyla ! längden af den del af stången, som ned- sänkes i vattnet, och som följakligen alf- läses y vattenytans stigning. När stången kommer 1 vattnet så tränger den undan vattenvolymen sl; hvilken fördelad 1 röret på ytan R—s astadkommer förhöjningen sl j Yy=5 ERS För att få det riktiga vattenståndet bör man subtra- hera y från !. Denna korrektion tages direkt med i afläs- ningen I! om man förstorar skalan i förhållandet 1) Dessa fel kunna vara ganska stora; af limnigrafkurvorna har jag funnit att vattenståndet ibland förändrats med 30 cm inom lop- pet af 10 minuter i följd af en slags vågrörelse. 215 1 SP ET R—s ty då blir FR REN s )= FORNA AR SEE R—s Om t. ex. vi antaga att observationerna göras i ett rör med 15 cm diameter, så är R = 17671 mm?; om vidare stången består af ett ihåligt, draget metallrör af rektangu- lär genomskärning med 10 och 20 mm yttre dimensioner och 0,5 mm godstjocklek, så är s=29 mm?, och skalan bör förstoras i förhållandet 29 J: cd ER (1 +t rer OEM MANAD Om man väljer en massiv trästång i stället för ett ihåligt metallrör, så blir korrektionen ganska betydlig. Om t. ex. stången skulle vara fyrkantig med 20 mm sida, så blir s = 400 mm? ; om vidare denna stång sänkes 1,5 m i vattnet, så få vi 400 -1500 JirE RIGA = 200 mm =: 34,7 mm. För att strax erhålla en afläsning korrigerad för vattnets stigning bör skalan förstoras i förhållandet ( NS : (1 d- TT 7102 KINO den nominella metern på pegelstången bör i värkligheten vara 1023,16 millimeter. Då stiften, hvilken fasthålla papp- ret fästas på pegeistången bör man taga hänsyn till skalans förstoring. Vid evaluerandet af värdet på den svärtade vat- tenrandens afstånd från de närmaste stiften, kan man be- tjäna sig af en på ofvanbeskrifna sätt delad skala hvilken 216 anbringas på kartong eller ännu bättre på något genom- skinligt ämne. Beqvämast skulle det vara att hafva O-punkten på pe- gelstången i samma höjd med 0-punkten på limnigrafens pegel; då kunde afläsningarna utan vidare reduktion kom- plettera limnigrafkurvan. Men om då skalans 0-punkt icke sammanfaller med stångens undre ända, så ger afläsningen icke den längd l!, som ofvanstående formel för y förutsätter. Om y kalkyleras med afläsningen, så bör man dessutom anbringa till afläsningen en korrektion y' som motsvarar den del af stången, som befinner sig mellan den undre -.än- dan och delningens O-punkt. Kallas denna längd ! så är Denna korrektion är konstant och bestämmes en gång för alla experimentelt eller genom kalkyl, och kan utan vidare tagas med om man förskjuter delningens O-punkt med be- loppet y'. Om t. ex. på den ofvannämda trästången del- ningens O-punkt skulle falla 200 mm öfver stångens undre ända, så skulle vi få yr ==4503-mam och delningens O-punk borde placeras 4,63 mm öfver limni- grafens 0O-punkt. Skulle delningens O-punkt komma under stångens nedre ända (altså falla utanför stången) med 200 mm, så sättes pegelns 0-punkt 4,63 mm under limnigrafens O-punkt. — En på ofvanbeskrifvet sätt inrättad pegelstång anger det riktiga vattenståndet reduceradt till limnigrafens O-punkt. Om afbrott i limnigrafens värksamhet inträffar utan att felet är i rörledningen eller brunnen, kunna de komplette- rande mätningarna göras i limnigrafbrunnen med den van- liga pegelstången; men då böra afläsningarna korrigeras för vattnets stigning. Däremot, då afläsningarna göras för att fixera baslinien på kurvarket är en korrektion i detta af- seende icke nödig, ty limnigrafflötet stiger med vattnet och gör ett motsvarande märke på kurvan. er nun ALE bl Detta samma rör kan äfven begagnas vid bestämnin- gen af amorteringsmodulen »m enligt art. 17, om det förses med en annan större öppning, hvilken i vanliga fall hålles tillsluten. Denna större Öppning har till ändamål att in- släppa dyningen men utestänga det värsta vågsvallet, så att man vid bestämningen af m icke är altför bunden af sjö- gången. Storleken af denna öppning kalkyleras. enligt de förut framstälda grunderna. Om t. ex. reduktionskoefficien- tens bor sblifva, — 0.995 för TT ="1(95 min.,. så .Hlir öppnin- gens diameter 13,3 mm. 22. Slutligen må här påpekas några i samband med före- gående förslag stående omständigheter. För att det i art. 2 beskrifna sättet skall gifva i allo goda resultat, bör den genom beröringen med vattnet svärtade delen af pappret vara skarpt begränsad. Härtill fordras att pappersmassan skall vara tillräckligt fast limmad, ty i annat fall sprider sig fuktigheten i pappret (såsom 1 läsk- papper, dock naturligtvis i mycket mindre grad) och ran- den blir icke skarp. Men därjämte får pappret icke vara altför starkt limmadt på ytan (såsom vårt officiela n:o 1) ty då häftar vattnet icke väl vid pappret och därigenom för- orsakas en om ock obetydlig depression. Dessa fordringar fyllas af alt godt skrifpapper; genom några experiment fin- ner man den lämpligaste sorten och behandlingen. Enligt mina försök är vårt officiella papper n:o 2 och 3 af Tervakoski tillvärkning goda i detta afseende. Det preparerade pappret blir gult med tiden i följd af järnets oxidering, och får slutligen en gulbrun färg; detta är dock icke på något sätt störande. Det preparerade papp- ret får icke utsättas för väta, utan måste förvaras på ett tort ställe. Att detta sätt för uppmätning af vattenståndet har stora företräden, behöfver väl icke vidare utläggas, ty älf- 215 ven om randen af någon anledning icke blefve fullt skarp, så är dock felet i alla fall högst obetydligt. Däremot blifva med den nuvaraede inrättningen afläsningarna osäkra såväl genom de i art. 1 och slutet af art. 2 påpekade omständig- heterna, som äfven därigenom att den grofva och i ändan trubbiga pegelstångens sänkning 1 brunnen förorsakar en svallning hos vattnet, hvarigenom vågorna markera vatten- ståndet för högt; då yttermera vätan breder ut sig längs träet, så äro alla med den nuvarande pegeln aflästa vatten- stånd för höga”). Såsom det framgår af det föregående har förträng- ningen i röret ett dubbelt ändamål, nämligen att utestänga de mest störande dyningsvågorna och därigenom göra lim- nigrafkurvan till en ren och tydlig linie, som tillåter exakta mätningar, samt att därjämte förhindra rörets tilltäppning. Öppningens dimensioner böra väljas med hänsyn till båda dessa. ändamål. Såsom det redan framhållits i art. 12 bör dyningen med 9 min. svängningstid icke lämna nämvärda spår efter sig; hvaremot dyningen med 45 min. period blir syn- lig, ehuru starkt reducerad. Detta är ett godt kriterium öf- ver att ledningen är i behörigt skick. Om 9 min. dyningen är mycket synbar läker brunnen otillbörligt "mycket; om åter 45 minuters dyningen icke är synlig efter en storm så har man att befara en tilltäppning af röret eller något an- 1) I samband härmed (dock icke som något bevis) må anföras följande. För att få en om ock grof kontroll öfver precisionsnivelle- mentet mellan Helsingfors och Hangö, har jag jämfört vattenståndet på de båda orterna under en tid af 10 veckor mellan den 23 juni och S september 1892. Vattenståndet i Hangö beräknades ur limnigraf- kurvorna medelst en Coradis kugelrollplanimeter. Det mot hvarje lim- nigrafark svarande vattenståndet i Helsingfors erhölls ur de två gån- ger om dagen anstälda observationerna i södra hamnen. Efter behö- riga reduktioner erhöllos härigenom inalles tio par komparationsvärden. Under ofvannämda period var vattenståndet i Hangö i medeltal 13 mm högre än i Helsinfors. De extrema differenserna mellan vecko-medeltalen äro —+ 40 och — 13 mm. På teoretiska grunder kunde man vänta att vattenståndet i Hangö stode litet lägre än i H:fors. Sannolika felet för precisionsnivellementet på sträckan H:fors—Hangö är + 0,8 mm pro kilometer, eller på hela sträckan (211 km) + 12 millimeter. 219 nat afbrott i ledningen. Efter dessa grunder kan man äfven bedöma när en tilltäppnintg tagit sin början och från hviken tid kurvorna äro obrukbara. Nödig uppmärksamhet bör egnas förträngningen, isynner- het i början tills dess värkningssätt blir säkert kändt i alla af- seenden; man bör se efter att den icke blir tilltäpt af sand, alger 0. s. v. Sannolikheten häraf är dock ytterst liten. Så stora grus och sandkorn att de kunde fastna i öppnin- gen kunna omöjligen komma in i röret om ledningen är sådan som förut beskrifvits. Lättare ämnen, lera och slam, bortsköljas af den ganska starka stöm, som med korta mel- lantider går genom öppningen. T. ex. dyningen med 0,05 meters amplitud alstrar inom 9 minuter en inåt och en meter sekund vid kurvans vändpunkter. De fasta ämnen som komma i brunnen sjunka till botten, de som komma i röret föras småningom utåt. Om öppningen är gjord i en plåt af kop- par eller messing torde man icke heller hafva att befara uppkomsten af alger och tilltäbppning genom dessa. Lämpligaste stället för förträngningen är rörets inre ända, där det utmynnar i brunnen; här är förträngningen lättast åtkomlig vid förefallande behof. Ett hufvudvilkor är att förträngningen placeras på det högsta stället af röret. Om lokaliteten icke skulle tillåta att lägga röret så att det sluttar under hela vägen från brunnen utåt, så måste röret tagas af på det högsta stället och de båda delarna förenas med en muff, i hvilken förträngningen inpassats; för öfrigt böra båda styckena vara raka, och endast den yttre delens yttersta ända böjes vertikalt nedåt. I förhoppning att de kunna hafva en nyttig tillämp- ning äfven på andra mareografer, har förf. velat publi- cera dessa förslag, hvilka ursprungligen endast-afsett limni- grafen i Hangö. utåtgående ström, hvilkas maximalhastighet är 0,99 220 Tillägg. Sedan ofvanstående var till största de- len trykt, har det lykats förfaltaren att medelst ellip- tiska funktioner integrera differentialeqvationen (5) i art. 6. I det ett närmare meddelande förbehålles härom, må det dock anföras, att den stränga lösningen bekräftar våra ge- nom en approximation vunna resultat, såsom man äfven kunde vänta på grund af problemets fysikaliska natur. AT (rt Berättelse öfver Finska Vetenskaps-Societetens Meteorologiska Centralanstalts värksamhet under året 1895. Observationerna vid centralanstalten ha fortgått enligt oförändradt program och med samma instrumentel som under en lång följd af år. Vid en del landsortsstationer verade elementens antal, dels att göra iakttagelserna nog- grannare. Förutom på några nederbördsstationer ha obser- vationerna afstannat på tvänne stationer, från hvilka längre observationsserier finnas. I Lampis har den mångårige obser- vatorn herr löjtnant Nic. Etholén utan uppgifven orsak atbrutit sina iakttagelser och i Lapinlahti ha observationerna afstannat på grund af observatorns herr pastor J. H. Ihalainens bort- flyttning från orten. Försöken att på den sistnämnda orten anskaffa ny observator ha förblifvit fruktlösa. Jag begagnar tillfället att till nämnda herrar framföra anstaltens synnerliga tacksamhet för deras osparda möda. — I allmänhet ha de observatörer, hvilka åtagit sig observerandet af flera element tre gånger dagligen, visat en berömvärd uthållighet och icke minst på de orter, där icke ens en ringa ersättning för arbetet kunnat gifvas. Detsamma kan tyvärr ej sägas be- träffande flera af de stationer, där nederbörden enbart obser- veras. Luckor i observationerna tförekomma icke sällan eller ock afstanna iakttagelserna alldeles. Det blir tör dessa observationers säkerställande förr eller senare ett oafvisligt vilkor att kunna erbjuda observatörerna någon ersättning. Redaktions- och tryckningsarbetena hafva fortgått utan nämnvärda afbrott. Främst bör antecknas att publicerandet 222 af landsortsobservationerna för årtiondet 1881—1890, för hvilket anstalten åtnjutit ett ekstra anslag, i Februari, således redan ungefär tre år efter arbetets början, afslutats med ett” 5:e band, innehållande observationerna för åren 1889 och 1890. Bandet, som utkommit under titeln ,, Observations météorologiques publiées par I'Institut Météorologique Central de Ia Société des Sciences de Finlande', omfattar 33!/, tryckark. I detta sammanhang kan jag ej underlåta att för dr. - Ernst Lindelöf, hvilken för nyssnämnda vidlyftiga publikations åästadkommande sedan början af år 1892 varit anstäld såsom ekstra assistent vid anstalten, uttala ett välförtjänt erkän- nande för det utmärkta sätt, på hvilket han fullgjort sitt arbetsdryga åtagande. Bearbetningen och tryckningen med inbesparade medel af några stationers observationer från årtiondet 1881—1890, hvilka måstat uteslutas, samt af 5- och 10-års resuméer af ärtiondets observationer ha med ett kortare afbrott under sommaren fortgått året om. Arbetet beräknas blifva afslu- tadt våren 1896. Vidare ha Jrån trycket utkommit anstaltens egna meteorologiska timohservationer under föregående år. Volymen, omfattande 135 tryckark, bär titeln ,,Observations publiées par TIInstitut Météorologique de la Société des Sciences de Finlande. Volume treizieme. Observations mé- téorologiques faites å Helsingfors en 1894". Bearbetningen af timobservationerna vid anstalten under det löpande året har likasom under de senaste åren skett månad för månad för att genast efter årets slut kunna befordras till tryckning. Härjämte ha äfven en del lands- ortsobservationer blifvit bearbetade. ; Redan uti årsberättelsen för 1890 framhöll jag önsk- värdheten af att anstaltens timobservationer måtte ersättas genom själfregistrerande instrument. Det då anförda när- maste motivet härför kvarstår fortfarande, nämligen det, att genom observationernas bortfallande under största delen af dygnet och bibehållande af endast 3 direkta kontroll- 4 p 223 observationer, göra en del af anstaltens i förhållande til det synnerligast från landsorten insamlade rika materialet otillräckliga anslag disponibelt för såväl bearbetning som tryck- 7 ning af nämnda material. År för år har behofvet af detta önskningsmåls realiserande gjort sig alt mera gällande. Uti en till Vetenskaps-Societeten inlämnad skrifvelse har jag därför anstält en beräkning af den årliga besparing i anstal- tens utgifter, som genom själfregistrerande instruments infö- rande kunde uppstå (omkr. 3,200 mk), äfvensom uppgjort ett kostnadsförslag för anskaffandet af instrumentelen. På grund häraf har Societeten hos Styrelsen anhållit om att ett anslag af 8,000 mk i elt för alt måtte för ändamålet beviljas. Det återstår att hoppas att Styrelsen måtte pröfva denna anhållan vara berättigad, ty endast med dess bevil- jande finnes det någon utsikt till att landsortsobservationerna, börjande från året 1891, skola utan ekstra anslag kunna publiceras inom en nära framtid. Det förflutna året har att uppvisa en glädjande före- teelse i det anstalten blifvit i tillfälle att äfven på annat sätt än genom sina publikationer göra sig bemärkt utom landets gränser. Från komitén för en allmän rysk landt- bruksutställning i Moskva under December månad hade upp- maning ingått äfven till anstalten att uti en särskild klima- tologisk afdelning utställa landets klimatiska förhållanden belysande kartor och diagram. Genom användandet af det jämförelsevis rika numera bearbetade observationsmaterialet från årtiondet 1881—1890 blef det möjligt att tillmötesgå de flesta af komitén uttalade önskningsmålen; dock erfor- drade de slutliga sammanställningarna och dessas affattande i kart- och diagramform kostnader, hvilka anstalten icke med egna medel kunde bestrida. På Vetenskaps-Societetens anhåilan beviljade Styrelsen frikostigt de nödiga medlen (1,500 mk). Det erforderliga räknearbetet utfördes af mag. G. R. Snellman, som äfven jämte assistenten Heinrichs deltog i kartornas och diagrammens utarbetning. Ekspositions- föremålen vore följande: & fd LIBRARY 224 1... Månadernas och årets medel-isotermer för perioden 1881—90. (13 kartor). 2. Antal dagar i året, hvilkas medeltemperatur varit högre än 09, 59, 109; 1359, och 209, för perioden 1881—90. (5 kartor). 3. Top enten dd beräknade ur observationer T"a, 2"p och 9p; vinter, vår, sommar, höst och år, 1881—90, (5 kartor). 4. Luftens relativa fuktighet Maj-September 1881—90, (5 kartor). 5. Vindrosor för årstiderna och året, 1886—90, (5 kartor). 6. Centralanstaltens meteorologiska bulletiner för 1893, September 19 och 20 (2 blad). 7. Isobarer för årstiderna och året under perioden 1886—90, (5 kartor). 3. Totala nederbörden i medeltal för alla månader i Helsingfors, Söderskär, Hangö, Utö och Sälskär, 1881—90, (5 diagram). 9. Maksimala nederbörden i medeltal för ett dygn under hvarje månad å nyssnämnda stationer, 1881—90, (5 diagram). 10. Molnighetens dagliga gång i Helsingfors, 1881—90, (1 diagram). 11. Molnighetens årliga gång i Helsingfors, Tammer- fors och Sälskär, April 21—September 10, 1581—90, (3 diagram). 12. Temperaturens årliga gång i Helsingfors, 1881—90, (1 diagram). 13. Temperaturens dagliga gång i Helsingfors ApS September, 1881—90 (1 diagram). i 14. Relativa fuktighetens dagliga gång i Helsingfors April —September 1883—1892, (6 diagram). 15. Anstaltens samtliga publikationer af observations- material, tillsammans 30 band. För den välvilliga uppmärksamhet, som kom den finska kollektionen till del, ha vi i främsta rummet att tacka pro- fessor E. R. Neovius, hvilken icke blott på ort och ställe 293 för den finska afdelningen utvärkade en särskild plats, utan äfven med ospard möda arrangerade föremålens lämpliga uppställning samt redogjorde för deras betydelse. En för- klarande katalog på franska och ryska språken utdelades åt intresserade besökande. Då de ofvannämnda isoterm- och isobarkartorna genom påskyndad bearbetning kunde fås färdiga tidigare än de öfriga, blef anstalten i tillfälle att med dem lämna ett litet bidrag till den utställning, som Sällskapet för Finlands Geog- rafi föranstaltade vid den sjätie internationella geografkon- gressen i London sommaren 1895. Uti Sällskapets till kon- gressen afgifna exposé öfver de geografiska arbetena i Fin- lard ingår äfven en af assistenten Heinrichs och mig utar- betad afdelning om studiet af meteorologin och jordmagne- tismen i Finland från älsta till innevarande tid. Likasom under föregående år har anstalten vid flera tillfällen åt såväl institutioner som enskilda personer lämnat upplysningar angående väderleksförhållandena vid särskilda tillfällen samt sammanställningar af speciella meteorologiska element. Bland andra ha Landtbruksstyrelsen samt lokala myndigheter i Tammerfors, Hangö och Helsingfors erhållit dylika. Vidare förtjänar omnämnas att observationer öfver vattenståndet och vindförhållandena i Hangö och Helsingfors stälts till Central-Observatoriets i St. Petersburg disposition för utredningen af orsakerna till den öfversvämning, som i November hemsökte St. Petersburg. . De instrumentela hjälpmedlen för observationernas an- ställande ha under året vunnit en ganska betydlig tillökning. Främst vill jag omnämna att professor A. F. Sundell för meteorologiska centralanstaltens behof fullbordat ett sedan en längre tid under arbete varande eksemplar af sin kända normalbarometer. Anstaltens tacksamhet härför är så mycket större, som professor Sundell utan någon ersättning utfört det tidsödande arbetet vid de särskilda instrumentdelarnas sammanfogning, vid instrumentets uppställning samt vid de viktigaste konstantbestämningarna. Af denna orsak har äfven priset för det värdefulla instrumentet stält sig synner- 15 226 ilgen lågt — endast 2385 mk. 65 p. Barometern är närmare beskrifven uti företalet till anstaltens senaste årsbok. Samt- liga metalldelar har mekanikern F. Helin förfärdigat. Vidare har anstaltens instrumentel ökats med en af mekanikern Chr. Nissen förfärdigad apparat för destillering af kvicksilf- ver, specielt för att tillgodose normal- och resebarometrarnas behof. I sammanhang härmed står anläggningen af gasled- ning i anstaltens värkstad. — För kommande behof ha tvänne termometerburar af zinkbleck anskaffats. — För de elektrometriska konstantbestämningarna har vidare ett Daniells normelement enligt af mig angifven konstruktion inför- skrifvits genom herr Nissen. En betydande renovering har instrumentelen vid sta- tionen i Uleåborg undergått. Meteorologiska utskottet god- kände nämligen mitt förslag om att denna viktiga station måtte förses med ny vindfana och anemometer, hvilka borde genom elektrisk öfverföring kunna afläsas inne hos observa- torn och sålunda tillåta placeringen på en fri och hög plats i närheten af observationslokalen. Anemometern, af Frei- bergs konstruktion, togs jämte registrervärk från mekanikern F. Möller i St. Petersburg och var verificerad vid Central- Observatoriet därstädes. Vindfanan, hvilken likasom dess afläsningstafla på ett synnerligen förtjänstfullt sätt utför- des af numera aflidne mekanikern F. 0. Henriksson, är konstruerad enligt mina anvisningar med 8 ledningstrådar för afläsning af 16 vindriktningar. De nya instrumenten med ledningstrådar och isolatorer kostade tillsammans 698 mk 30 p. Instrumentens uppställning värkstäldes af assi- stenten Heinrichs April 22—27, då äfven stationen behörigen inspekterades. Såsom uti min senaste årsberättelse blifvit omnämndt vidtogs redan under sommaren 1894 den komplettering af instrumentelen vid en del fyrinrättningar, som anstaltens ringa instrumentförråd tillät. Genom herr Lotsdirektörens intresse för fyrstationernas förseende med tidsenliga instru- ment hade emellertid medel anskaffats icke allenast till att då ett delvis utmärkt sätt utrusta de ifrågavarande statio- FOS NR DESS 22 nerna, utan älven till att inrätta tvänne nya meteorologiska stationer vid Enskär och Walsörarne. Sedan Lotsdirektören godkänt det af kapten K. Samsonoff i samråd med mig upp- gjorda förslaget till instrumentuppköp, efterkom anstalten med nöje uppmaningen att anskaffa såväl dessa instrument som ock några andra, hvilka Lotsdirektören önskade få uppstälda. Instrumenten blefvo i så god